Golvad av klinker

Ett inlägg om golv.

---

 

Frågan är om det heter 

en klinker, två klinkers?

Nja, det heter faktiskt klinker, i alla fall enligt Stenbolagets webbplats. Fast lite längre ner på sidan heter det klinkers. (Budrum är jag också lite osäker på vad det är.) Men strunt samma, jag sitter och drömmer om att göra om min hall. Idag har jag ett mycket ljust, men smutsgult laminatgolv. Det ska se ut som furu. En gång i tiden när jag la det, typ 1998, var det snyggt. Sen dess har det fått sina repor och jack. Nu börjar jag bli ganska trött på det.

Hela hallen behöver renoveras, förutom golvet även väggar, socklar och tak. Det är enklare uppgifter att ta itu med, trots att min hall består av ett antal vinklar och vrår. Jag undrar om jag skulle kunna lägga klinkergolv själv. Nog minns jag hur det var när laminatgolvet las en fredagskväll efter en jobbvecka. Vi var två på den tiden – och ganska trötta. Men mitt tålamod var störst och jag la den sista, usla, svåra raden. Nog borde jag fixa att lägga klinker då?

Ska jag göra om hallen (just nu har jag tid, men inte råd – fast drömmar är ju gratis…) vill jag att det ska se helt annorlunda ut än den gör idag. Trots ljust golv och ljusa väggar är hallen ofrånkomligt mörk. Så varför försöka göra den ljus, nåt som den ändå aldrig blir? Om jag finge drömma mig ett klinkergolv skulle det vara mörkt grått.

Just den här färgen på klinker vill jag ha i hallen. (Bilden är lånad från Stenbolagets webbplats.)

Väggarna skulle jag kunna tänka mig i en ljusare grå färg, utan mönster. Jag vill att golvet ska vara det framträdande. Nån golvvärme behöver jag inte eftersom jag inte bor på bottenvåningen. Det skulle jag däremot kunna tänka mig om jag la klinkergolv i ett våtutrymme. Fast vänta nu… Det skulle räcka så bra med att renovera hallen.

Även om jag inte har nån rollator cykel som jag drar upp i hallen eller några ungar som stormar in med grusiga kängor om vintern vill jag ha ett tåligt golv i hallen. Ett golv som står emot våta skor. För hur det än är kan en ju inte täcka upp hela golvet med dörrmattor. Ett klinkergolv blir ju otroligt lätt att snabbt svabba av och hålla rent, jämfört med ett känsligt laminatgolv där smutsen torkar in genast och fastnar och även små gruskorn gör fula märken.

Så nu vill jag veta hur DU har det i din hall! Har du klinker, trägolv, laminat eller vinylgolv? Och varför då? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En filmisk afton

När jag vaknar med huvudvärk efter att ha varit bortbjuden på middag kvällen innan vet jag att jag har haft roligt. Och druckit vitt vin. Jag och vitt vin går inte så bra ihop, trots att druvorna är renare och alkoholhalten mycket lägre än i rött.

Ett lätt mousserande vin som kittlade tungan.

                                                                                                                                                                Men nu ska jag inte klaga alls, för detta ska bli ett positivt inlägg om hur trevligt det var igår kväll. Jag hade aldrig varit hemma hos Syssling M och hans Eva-Lena tidigare. Deras hem är precis så trivsamt som jag föreställde mig. Trägolv, ett kök med imma på rutorna, kakelugnar, instrument, datorer – och alienkatten Bibbi!..

Alienkatten Bibbi var min egentliga värdinna igår.

                                                                                                                                                                Visst ser hon väl magisk ut? Dessutom är hon husses kelgris och när matte försöker vara hård och banta ner Bibbi, som lider av två till tre kilos övervikt, går Bibbi till husse. Där får hon nåt gott ur en påse i skafferiet, eller så.

Bibbi och hennes husse Magnus, den senare iförd sin webbtrolltischa.

                                                                                                                                                      Sysslingen var kvällen till ära iförd en webbtrolltischa som nån vänligt, men anonymt tillsänt honom. En sån skulle jag också vilja ha! Webbtrollet, däremot, får ju gärna dra, men jag tror inte h*n vet hur eftersom h*n uppenbarligen är totalt uppslukad av min blogg och mitt liv. Tröttsamt…

Men vänta nu, det här skulle ju bli ett positivt inlägg!!!

Eva-Lena gillar inte kameror, men här hann hon inte undan.

                                                                                                                                                            Eva-Lena är Magnus trevliga fru/sambo, en mycket varm person – som liksom jag delar med sig av sin värme i det att hon/vi med varm hand delegerar matlagning till våra bättre hälfter. Det är klokt – i alla fall i mitt fall.

När det gäller skådespelarinsater har Eva-Lena faktiskt gjort en riktigt bra film tillsammans med Magnus om en dator. Jag skrattade så jag tjöt. Eller nej. Jag ylade!

När jag kom mötte jag söte sonen J som var på väg ut. En 19-åring (?) sitter inte hemma med föräldrarna och föräldrarnas gäster en fredagskväll. Sunt! Dessutom gav det mig möjligheten att ta mig en rejäl titt i hans rum! Moahahahaaaaa…

Framåt kvällen dök vackra dotter M upp. Tänk att jag tyckte jag såg Magnus mormor i hennes utseende! Magnus mormor var en mycket vacker dam och syster till min morfar.

Jajamens!

som Bosse J brukade säga.

När barnen är små brukar de få godis av sina föräldrar. Nu är dotter M hela 25 år fyllda och hade tagit med en hel kasse chokopåsar till mor och far och Tofflan. Gotti, gotti! Och vilken väluppfostrad flicka som tar hem godis! Bra jobbat, Magnus och Eva-Lena!

En väluppfostrad dotter tar med sig godis hem till sina föräldrar och deras gäster.

                                                                                                                                                            Jag hade medfört en kartong med ljusa chokladpraliner (mörk choklad=urk). Baktanken med detta var förstås att jag skulle kunna snika åt mig massor av bitar, men tänk, jag ville inte ha en enda! Jag var nämligen proppad efter Magnus kycklingspett med ris och jordnötssås och broccoli, Eva-Lenas sallad och ljuvlig paj med vaniljsås till kaffet. (Ja, salladen var till maten, inte till kaffet.)

Vidare överräckte jag en flarra av mitt hemtrampade rödvin. Nu tror jag att Magnus och Eva-Lena definitivt är vitvinsmänniskor. Dessutom är väl kvaliteten på mitt vin inte den högsta. Men kanske kan det vara lämpligt som matlagningsvin???

Magnus hade många kameror, men alla ville visst inte göra som han ville.

En sammanbiten man och hans icke samarbetsvilliga kamera.

                                                                                                                                                                  Kvällen var fylld av intressanta spörsmål och ämnen. Vi talade om allt från kulturredaktörer till psykopater, a-kasseidiotiska regler, försvunna krönikor, chefer i grannskapet och så Magnus fantastiska mamma, som jag önskar att jag hade känt lite bättre. Hon, som var som en storasyster för min egen mamma, fast de i själva verket var kusiner. Tyvärr gick Magnus mamma bort förra året utan att vi hann att träffas igen. (Sista gången hon och jag sågs var på en begravning. Vi satt bredvid varandra på begravningskaffet och fnittrade – inte alls comme il faut!)

Nu är planerna att försöka få en liten minisläktträff kring jul när min mamma kommer hit. Vi vill också försöka få kusin B med make från Hägersten att joina oss. Annars är släkten ett märkligt kapitel, det tror jag Magnus och jag är eniga om. Enough said on that subject on this blog!

Gästen, det vill säga jag, gick inte tomhänt från kvällen. Jag fick en DVD-skiva med spännande och användbart innehåll. Magnus försökte pracka på mig ett av sina skönlitterära verk. Då var det extra roligt att säga:

Nej tack!

(Hans min var obeskrivbar).

Jag har den boken redan!

(Han blev lättad.)

Tacksamt tog jag i stället emot hans avhandling som jag inte har läst! Jag fick den signerad, dessutom! 😛

Taxichauffören körde som en biltjuv och jag var hemma på fem minuter. Förklaringen låg väl i att han var östgöte…

En mycket trevlig kväll, denna! Jag sparar den i mitt hjärta och plockar fram när jag bäst behöver. TACK!

Slutligen en dokumentär, filmad med min tejpade!

Read Full Post »