Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘träffad’

I morse läste jag en intressant artikel i lokalblaskan om högkänslighet (artikeln finns nu på nätet). Artikeln var nog skriven med anledning av att Maggan Hägglund ska prata om högkänslighet i morgon, onsdag, klockan 19 i Lötenkyrkan i Uppsala. Och strunt samma om det var reklam för den föreläsningen, jag tyckte ”allt” lät intressant.

Högkänslighet är ganska vanligt hos människor, mellan 15 och 20 procent är högkänsliga. Högkänslighet förekommer till och med hos djur. Det är nånting man föds med, men ses inte som nån diagnos eller sjukdom. Det handlar om att högkänsliga människor lägger märke till fler subtiliteter än andra, därför att hjärnan hanterar och bearbetar alla intryck på ett djupare plan än hos människor som inte är högkänsliga. Den som är högkänslig föredrar ofta att iaktta innan den agerar. Många anses blyga, men så behöver det inte alls vara – en tredjedel av de högkänsliga är väldigt sociala och utåtriktade. Intressant är att högkänsliga människor uppskattas på olika sätt i olika kulturer. I vissa kulturer som inte uppskattar känslighet har många högkänsliga låg självkänsla och blir ofta kallade överkänsliga.

Men det finns faktiskt bra saker med att vara överkänslig, menar Maggan Hägglund som också hävdar att

[…] högkänsliga behövs i flocken […]

I arbetslivet, till exempel, kan de ofta se lösningar och ställa frågor som andra inte tänker på. De är också vanligen kreativa och de har sällan svårt att vara ensamma. De är också mer känsliga för andra människors känslor.

Men naturligtvis kan det vara jobbigt att vara högkänslig också. Det gäller till exempel att sortera bland sina aktiviteter och att inte försöka pressa in ”allt”. Detta beror gissningsvis på att högkänsliga tar in så många intryck och behandlar dem så djupt – hjärnan blir trött, helt enkelt. Det kan botas med fysisk aktivitet så att hjärnan rensas och får vila.I övrigt bör högkänsliga inte ha jobb som ligger under deras kapacitet – högkänsliga behöver stimulans för att trivas.

Många högkänsliga gråter lätt. Också det finns det råd för:

[…] fäst blicken på närmaste fyrkant, till exempel en dörr eller ett fönster. Flytta blicken från övre vänstra hörnet, till nästa hörn och nästa. […]

Jag tyckte som sagt att det här lät spännande och gjorde ett test för att se hur jag låg till (jag hade mina misstankar). (Man kan inte fylla i testet på nätet om man inte har Adobe Acrobat Professional, utan antingen prickar man av sina svar bredvid eller så skriver man ut testet, två A4-sidor.) Och svarar man ja på minst tolv frågor är man troligen en högkänslig person. Jag svarade ja på 14 frågor…

I andra tester jag har gjort har det visat sig att jag har en högt utvecklad intuitiv förmåga och jag har lätt att visa omtänksamhet. Ibland är dessa egenskaper bra, men det gäller förstås att inte ta på sig samtliga sorger som andra människor har – nånting jag personligen har jobbat mycket med genom åren.

I min blogg skriver jag ofta om mina känslor. I början slogs jag hejvilt och i blindo, idag är det mitt lilla jag kämpar med. Det är mitt sätt att hantera den overload det ibland blir i hjärnan. Men jag har fått höra att jag inte heller får skriva om mina känslor. Snart är de ämnen jag är tillåten att skriva om, enligt vissa, ytterligt få. Nu tänker inte jag bry mig om vad människor tycker att jag får och inte får skriva om. En blogg är en sorts dagbok. Och är det nån som känner sig träffad av de känslor eller händelser jag beskriver så kanske det var ett uns av sanning i mina ord – trots att de endast är just mina känslor och åsikter, min beskrivning av det hela, inte sanningen. Att skriva är mitt sätt att inte drunkna i mina känslor. Genom att få ur mig känslorna undviker jag detta. Min bloggvän Mie har för övrigt sammanfattat väldigt bra på sin blogg vad en blogg är. Om privatpersoner ska börja censurera vet vi inte var det hela kan sluta. I vårt land har vi nämligen nånting som heter yttrandefrihet och det är skyddat i grundlagen. Jag tycker att man måste våga tala om vad man känner och stå för det. Inte gömma sig och låta andra föra sin talan. Jag har sett det alltför ofta på nära håll, särskilt i arbetslivet. Det är lättare att tala bakom ryggen än öppet. En del människor är riktigt, riktigt små.


Livet är kort.

Read Full Post »

I ett inlägg som jag la ut i morse länkade jag till ett angeläget och välskrivet inlägg hos Fatou. Det var det där om att barnen alltid är de som drabbas – oavsett vems fel det är – när det gällde familjen som hotas av vräkning. Och jag kan ju säga att jag inte blev mindre beklämd när jag läste om doktorn som nu är misstänkt för barnpornografi.

Enligt lokalblaskan handlar det om en manlig doktor i vars kamera man har hittat bilder på avklädda barn. Mannen greps också när han smygfotograferade barn på en badplats förra sommaren. Det var föräldrar till de badande barnen som larmade polis. Enligt vittnen slängde mannen något ifrån sig. Det visade sig vara ett cigarrettpaket – som innehöll ett minneskort med bilder på barn. Polisen hittade också foton på över 2 000 barn upp till fem år i läkarens kamera. På ett annat minneskort hittades ungefär 7 000 bilder på nakna barn. Mannen är misstänkt för innehav av grovt barnpornografiskt material, men också för ofredande.

Nu vet jag också att man är oskyldig till dess att motsatsen har bevisats, men om uppgifterna i lokalblaskan stämmer är det ju fruktansvärt. Inte blir soppan bättre av att

[…] Mannen arbetar som läkare i Uppsala på en hög position. […]

enligt UNT. Bland mannens patienter finns barn.

Från tidningen har man varit på mannens arbetsplats och där kände ingen till anklagelserna. Eftersom det råder sekretess mellan myndigheter har personalchefen på mannens jobb inte fått veta nåt. Polisen är däremot tvingad av lag att anmäla till socialtjänsten om det finns risk att barn far illa. Enligt UNT har polisen också gjort detta, men anmälan gäller enbart läkarens egna barn. Inga andra eventuella barn… Socialtjänsten har nämligen ingen rätt att lämna ut såna här uppgifter till den anmäldes arbetsplats.

Nu vet vi ju som sagt inte om den här läkaren är skyldig eller inte, även om mycket pekar på att han är det. Det enda som kan hända medan utredningen om brott pågår är att han blir tillfälligt avstängd från sitt arbete. Självklart hoppas jag att han blir det eftersom misstankarna är grava och bevisningen ju verkar väldigt stark.

Rejält beklämd blir jag och undrar vad vi gör mot barnen, egentligen. Vad utsätter vi dem för? Skulle du vilja låta ditt barn behandlas av en läkare som är misstänkt för innehav av barnpornografi och ofredande?

Det är alltid barnen som drabbas när det gäller vuxnas märkliga beteenden och ageranden. Ibland har jag undrat varför vissa föräldrar skaffar barn, när de som uppenbart inte är intresserade av dem. Jag hör och ser på nära håll och genom skrikorgierna från barn nummer två kan jag inte låta bli att undra. Barn nummer ett skrek nämligen likadant – tills barn nummer två kom till familjen. Vad är det för fel – på föräldrarna? Funderar jag…

Du tycker säkert att det är lätt för mig att ha åsikter om barn, jag som inga har. Men du ska veta att det är ett medvetet val. Jag träffade aldrig nån i livet som jag verkligen ville skaffa barn med. Och när jag blev äldre och visare insåg jag vilket otroligt och framför allt livslångt ansvar det är att ha barn. Det ansvaret har jag aldrig varit varken mogen eller redo för.  Jag skulle ha varit en förskräcklig förälder! Säkert väldigt sträng och krävande. Inte alls snäll. Däremot skulle jag förstås aldrig slå mitt – eller nån annans – barn. Mer än så kan jag inte säga. Det är ett val jag har gjort och jag är övertygad om att det är ett korrekt val – även om det kan nypa till i hjärtat ibland, det erkänner till och med hårdhudade jag.

Så det är en evinnerlig tur att jag fick fyra bonusbarn på äldre dar, barn som nu är eller är på väg att bli vuxna. Kanske hade det blivit gemensamma barn och Fästmön och jag hade träffats när vi var yngre. Men nu blev det inte så och jag är nöjd ändå. Jag känner mig ändå så där lagom träffad av texten på den här muggen som jag fikar i på jobbet, en mugg jag fick av en av de fyra till en födelsedag härom året…

”Be nice to your kids. They’ll choose your nursing home”…


Livet är kort.

Read Full Post »