Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘total förnedring’

Sju dar kvar… En vecka. Sen blir jag inte bara förnedrad och tvingad att försöka få ekonomisk hjälp av samhället utan jag gissar att jag blir livegen. Misstänker starkt ett av följande:

  1. Arbetsförmedlingen ringer bums och föreslår att jag ska göra praktik. Hos min förra arbetsgivare. För hälften av min förutvarande lön.
  2. Arbetsförmedlingen struntar i mig. De förmedlar ju ändå inte jobb.

Jag har sökt ett antal jobb här på sistone, men antingen är jag inte med i första urvalet intervjupersoner eller så får jag inte svar ens att ansökningarna kommit fram. I somras var det ju dessutom en människa som var så ivrig att få tag i mig att hon ringde under en minnesstund efter en begravning trots att jag bett henne att återkomma senare. Men sen har jag inte hört nåt. Nej, det är verkligen arbetsgivarnas marknad och vi slavar vi ska stå här till förfogande.

För tillfället tar jag vilket jobb som helst – även ett jobb där min själ långsamt dör och där jag inte får ägna mig åt att skriva. Men jag tar INTE jobb hos min förra arbetsgivare igen. Det gör jag INTE. Även en desperat Toffla har sina gränser.

Jag har betalat en räkning nu på morgonen och gått igenom ekonomin för december. Det ser inte muntert ut… Jag har visserligen köpt en del julklappar redan, men jag har inte köpt en enda till tre av de fyra barnen. Till Anna har jag knappt börjat köpa än och i julklappspåsen till mamma ligger typ två små klappar. Och så är det bilservice för 2 000 pix på måndag och frissan för några sköna hundralappar (som detta VÄL är värt!) ett par veckor senare. Jag får ju sån kalufs och är tvungen att klippa mig regelbundet annars ser jag bara ovårdad ut. Fast det spelar ju ingen roll, ingen tycks ju vara intresserad av att anställa mig i alla fall.

Så har glatt och roligt känns det idag. Tjolahopp!

Read Full Post »

Idag är det den sista dan jag gästbloggar i Skrivrummet. Under dan publicerar jag de tre sista inläggen, det allra sista kommer framåt kvällen. Det har varit en omtumlande vecka, en rolig vecka, en tuff vecka. Och jag bävar för att den ska ta slut. Vad ska jag göra nu?


Vad ska jag göra nu?

                                                                                                                                                       Under en veckas tid har jag skrivit om skrivande, språk, bloggande och böcker – ämnen som man kan skriva hur mycket som helst om… Ämnena jag har behandlat har varit allt från var man köper billiga böcker till yttrandefrihet, jag har skrivit om sagoböcker och om tecken som språk. Och jag har delat ut både kängor till några av dem som gjort mig illa samt en svart bak. DET har varit häftigt!

Men jag har INTE skrivit om skrivvånda eller skrivklåda, två ytterligheter som båda kan vara nog så plågsamma. En av mina största nojor just nu är nämligen att tappa orden, att tappa lusten att skriva. Skrivandet har nämligen betytt så oerhört mycket för mig sen tillvaron rämnade. Att tappa orden, att inte kunna formulera sig, att inte kunna få ur sig alla tankar som snurrar i huvudet – det vore det värsta straffet.

Tre inlägg publiceras alltså vid olika tidpunkter idag i Skrivrummet. De tre allra sista. Själv ska jag ägna dan åt att städa, bädda rent, tvätta… Det passar bra, för idag är det bild på mig och ett citat från mitt bloggande i Skrivrummet i papperstidningen igen och då blir folk så konstiga om man ger sig ut. 😉


Folk blir konstiga när man syns i tidningen. Den här bilden är tagen av Hans E Ericson. Och jag har snott den från lokalblaskans hemsida.

                                                                                                                                                             I kväll blir det förberedelser inför provtagningen i morgon. Jag bävar lite för detta, erkänner att jag är lite rädd för resultaten, men vill samtidigt veta. Det jag har fått veta hittills är att mina värden har åstadkommit trötthet, bleka läppar (jag VET att folk tycker att jag ser snipig ut), depressionsliknande beteende ibland, orkeslöshet, andfåddhet, dåligt minne med mera. Nu är jag på god bättringsväg även om det inte är helt klart vad som orsakar det hela och varför mina röda blodkroppar är som de är. Men allt ska klarna… Vem vet,jag kanske har ett syndrom som jag kan skylla min bukfetma på? 😉

I morgon ska jag också sätta mig med alla blanketter som ska skickas in till a-kassan. Ytterligare en dag närmare den totala förnedringen. Det är därför jag städar idag. Det handlar inte bara om att det behövs städa. Det handlar om att mota bort idiotiska tankar.

Igår kväll var jag så trött och slocknade som ett ljus i sängen över sudokut. Jag messade inte ens god natt till Fästmön. Dåligt av mig! Jag hoppas hon kryar på sig under dan. Hon får vara ensam med Slaktar-Pojken idag och jag tror att hon tycker att det är lite skönt att bara få vila och vara när hon inte mår bra.

Nu är kaffet klart och det blir en stund vid köksbordet med lokalblaskan innan jag river ur sängen.

Read Full Post »