Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘torn’

Äntligen fick Fästmön och jag en hederlig dejt i kväll! Vi tog bussarna från olika håll in till stan och strålade samman vid en bank. (Ja, ÅhlénsBusstorget är ju lite skämmigt att medge – där träffas ju Kreti & Pleti…)

Och vilken tur, Kafferummet Storken hade vidöppen dörr till sina nyrenoverade och superfräscha lokaler! Borta var det murriga och slitna. Kassaområdet med kakmontrarna var ljust och fräscht mot en vitkaklad bakgrund. I kassan min vän Grekens söta ekonomistuderande dotter A – som trots studierna inte kan räkna rätt när vi ska betala! 😉 Tusen tack för stor rabatt! Min vän Greken kom själv ut och kommenterade renoveringen, nöjd som han var med allt utom golvet framför montrarna.

Trots mulet väder kunde vi sitta på uteserveringen, på taket, och se upp mot tornen som avtecknade sig mot molnen. Det enda trista var alla rökare som förpestade luften.


På Storkens tak.

                                                                                                                                                                 Vi tog var sin filodegspaj med broccoli och ädelost. Rikligt med fräscha grönsaker serverades på tallriken samt en härlig blue cheese-dressing. Till detta Loka citron.


Anna äter paj, men vi skippade båda rödlöken till grönsakerna.

                                                                                                                                                                 En stunds samtal om allt och inget innan vi traskade ner till Royal på Dragarbrunnsgatan. Där var det tämligen folktomt, tack och lov! Inte alls som på Filmstaden där det är alldeles för tjockt med människor ibland, tycker jag – ett av de skäl till att jag undviker biobesök, tror jag.

Anna köpte biobiljetterna, jag köpte popcornen. Jag vaktade popcornen med mitt liv, medan Anna pudrade näsan.


Popcorn är ett måste på bio.

                                                                                                                                                                      Sen steg vi in i biosalongen. Vi hade platser längst bak. Salongen var helt tom. Frågan är om den skulle förbli det, sånär som på oss..?


Skulle salongen förbli tom???

                                                                                                                                                              Vi slog oss ner och började knapra försiktigt på våra popcorn. Strax började filmen Kyss mig

To be continued…

Read Full Post »

Nu vet jag varför!

Nu vet jag äntligen varför! Alltså varför folk är så smak- och stillöst klädda! Att jag själv är det beror på att jag inte har haft ekonomi på ett tag för att inhandla kläder. Eller rättare sagt, jag är tämligen ointresserad av kläder och har prioriterat viktigare saker som böcker och mat. Och en och annan öl, det medges. Dessutom är jag så tjock att inga kläder sitter snyggt på mig.

Igår skulle Fästmön och jag sammanstråla nere på stan för Anna skulle inhandla några linnen till Pride. Att gå i klädaffärer är inget jag estimerar. Att gå i klädaffärer när det är stekhett ute är ännu värre. Men jag hade utsett en belöning åt oss – var sin kall öl efter uträttat ärende. Dessutom hade jag skrapat ihop några hundralappar (ja, jag är en jäkel på att spara och snåla och gömma undan!) så vi kunde äta middag.

Redan i bussen in till stan förfasade jag mig över somligas klädstil. Vilken tur att jag då har min kära storasyster och vän fru Hatt att vända mig till när jag behöver klaga min nöd – denna dag per sms!

  • I gången mitt emot mig på bussen satt en kvinna i min egen ålder med muskort jeanskjol och babblade i mobilen typ hela tiden. Alla samtal började med

Tjena grabben!

eller

Tjena tjejen!

Jag höll förstås på att bli tokig! Muskorta kjolar är nästan bara snyggt på unga tjejer, knappt ens på dem. Och folk som pratar i mobilen på bussen får jag bara lust att bita.

  • När jag klev av bussen såg jag nåt ännu värre! En kvinna med arsle var iförd smårandiga supertajta shorts. Under dessa hade hon svarta tights, på fötterna rosa foppatofflor.
  • Nåt annat som tycks vara högsta mode nu är kombon shorts och svarta, grova stövlar. Det ser inte klokt ut, tycker jag! Shorts när det är varmt – men stackars fötter – och omgivning! Vilken stank när man släpper fossingarna fria, liksom… UFF!
  • En man i shorts och ljusblå t-shirt hade matchat sin top med ett ljusblått bälte.

Sen dök då Anna upp och vi gick till Klädaffär nummer ett. Det började gå upp små ljus för mig, varför folk klär sig som de gör…

  1. Alla kläder tycks gjorda för pygméer, inte för bastanta och robusta kvinnor som vi.
  2. Många kläder har skrikiga färger såsom pissgult, limegrönt och smutsturkost och migrän-/epilepsiframkallande mönster.

Anna testade i alla fall några plagg, men kom tillbaka med moloken min. Jag längtade efter en kall öl.

På Klädaffär nummer två var det om möjligt ännu värre än på Klädaffär nummer ett! Där irriterades vi av en tjej som lät som om hon var i målbrottet också. Hon pratade hela tiden och det var väldigt svårt att fokusera.

Vid det här laget hade jag fått rejält ont i ryggen också. Ajajaj, liksom! Anna hittade i alla fall två linnen, ett vitt och ett svart, till mycket bra pris.

På Klädaffär nummer tre skulle Anna prova jeans eftersom hon har ett enda par som funkar i värmen, men de är lagade. Jag passade på att glo på folk, förstås. Och kläder.

  • På reastället hängde byxor i ridbyxmodell – vem är snygg i det, liksom?
  • Vem designar tyger nuförtiden? Picasso är väl död? En klänning hade alla möjliga färger och som pricken över i (!) en massa bokstäver ovanpå. Vem vill se ut som Ett vandrande alfabete när hon går ut, liksom?

Äntligen hittade Anna ett par jeans som satt normalt och som inte kostade en miljon! Och äntligen kunde vi strolla ner till Åkanten, eller vad stället heter nu för tiden, och ta var sin kall öl och jordnötter till. Lycka!


Belöningen.

                                                                                                                                                                På Åkanten noterade vi att det bara jobbade unga personer. De var iförda nån sorts jobbuniform som måste ha varit hemsk i värmen – ett slags skjorta av asiatiskt snitt som var knäppt ända upp i halsen! Vi sjönk allt djupare ner i sofforna – och höll på att inte komma upp sen när det var dags att gå. Vi är ju inte så lätta i våra gumpar, precis…

Äta skulle vi göra på Tzatziki, hade vi bestämt. Vi passerade Dômen som förstås var storslagen i solen och vi kunde inte låta bli att fota.


Den här gången blev det mest de två höga tornen. På själva skeppet finns en ängel som jag har försökt fota miljoner gånger. Det blir aldrig några bra bilder… Så jag försökte inte ens!

                                                                                                                                                                 Det var ganska roligt att leka turist i vår egen stad. Vi kände oss nästan som japaner, som enligt allas fördomar ska fota allt – till och med sina egna skuggor… 


Notera den giganiska putmagen på figuren till vänster. Skämmigt!

                                                                                                                                                              På väg mot restaurangen passerade vi Upplandsmuseet, som en gång har varit kvarn. Det var också biskopsbostad i filmen Fanny och Alexander.


Upplandsmuseet och ett pilträd från Tzatziki, vars uteservering ligger nedanför.

                                                                                                                                                         Tzatzikis uteservering är mycket populär på sommaren. Vintertid är den öde, men man kan mysa rätt bra inomhus, i de härliga gamla medeltida rummen. Idag fick vi emellertid köa lite.


Vi fick vänta lite i solen nedanför trappan. Här noterade vi att det finns en öppen hiss för den som är rullstolsburen eller som går med rollator. Hade vi vetat det hade vi självklart gått hit med mamma på hennes födelsedag!!! Attans!

                                                                                                                                                             Det tidigare grekiska ölet Alpha var utbytt mot det lika grekiska Mythos och det smakade minst lika gott. Framför allt smakade det mer än det fatöl vi drack på Åkanten!..


Mythos är lika gott som Alpha!

                                                                                                                                                            Sen var det dags att äta. Vi är ganska konservativa och valde våra typiska förrätter, Anna grillad fetaost, jag het fetaoströra i paprika. Vi fick vänta ganska länge – det var ju massor av folk som skulle äta samtidigt som vi – så jag passade på att notera att damen vid bordet bredvid hade gigantiska näsborrar. Anna noterade att tjejen vid bordet på andra sidan oss såg ut som en häst. Själva är vi ju jättesnygga.

Fotot på min förrätt blev kasst. Min vanliga huvudrätt fanns inte längre på menyn så vi valde kycklingspett. Dessa fick vi vänta på i evigheter. När de kom in var köttet hårt och kallt. Som vanligt hade man i botten på tallriken placerat ett bröd som blivit alldeles soggy av den därpå uthällda tomatsåsen. Tomatsåsen smakade emellertid betydligt godare än vanligt. Potatisklyftorna till badade i fett, så jag åt bara några stycken. Grönsakerna och tzatzikin var fräscha även om en av mina tomater såg lite ledsen ut.

Medan vi åt passerade en tjej med en ljusgrön blomma i håret och blekvita ben. Vid ett bord bakom Anna reste sig en dam med gigantisk kran – och klev rakt in i en parasollstolpe, givetvis med kranen först. Hon skrattade generat och såg sig om ifall nån noterat detta. Självklart observerade hon inte mig, jag observerar så diskret, så diskret…


Anna är också en god och omdömeslös omdömesgill spanare!

                                                                                                                                                              Vidare såg vi en möhippa där alla var fula. Den blivande bruden var fulast. När jag messat över denna observation till fru Hatt undrade hon hur mannen såg ut. Vi var övertygade om att mannen är en kvinna och misstänker starkt att vi lär se följet på Pride.

Hela tiden vi åt var det ett gäng som satt och rökte en bit bort. Värst var en kille i rosa shorts med röda converse. Ingen snygg färgkombo. Men värre stil hade en man jag såg på andra sidan ån. Han var iförd nån sorts beige shortsdress med väst, grön t-shirt och blåa strumpor. Sen fick vi dessert och det var tur det, annars hade jag blivit riktigt elak…


Ljuvlig yoghurtdessert med honung och valnötter! Men den var slafsigt serverad och skulle ha gjort sig mycket bättre i till exempel ett coupeglas!

                                                                                                                                                                Vid det här laget var vi proppmätta och började fundera på hemfärd. För att kunna göra det var vi tvungna att ta oss uppför en skitlång trappa – antingen den utomhus eller den inomhus. Vi trodde inte vi skulle klara det för två bollar kan väl inte rulla uppåt. Men vi lyckades!


Vi lyckades ta oss till en busshållplats…

                                                                                                                                                                   Vid busshållplatsen fick vi vänta ungefär en kvart. Under tiden noterade vi en tjej med ridbyxlår och underbett. Underbettet kunde hon givetvis inte hjälpa, men ridbyxmodell på byxa är aldrig sniggt. Aldrig. Precis när två jättetjocka och jättemätta tanter skulle slå sig ner på bänken i busskuren hann två jättetjocka killar före. Den ena visade sina rosa kalsonger där bak. Med post. Inte fint.

Till sist kom vi hem, kollapsade i soffa och fåtölj. Anna slumrade till ett halvtimmeslångt TV-program jag spelat in kvällen före. Sen gick vi och la oss – efter tandborstning och tandtrådning, förstås. Anna sov hela natten, jag hade ju lingonen att tänka på, så min natt har varit jobbig. Dessutom drömde jag om matlådor på min blivande arbetsplats…

Read Full Post »

På lördagsförmiddagen var företagsväskan packad så dragkedjorna nästan sprängdes. Men vad gjorde det?! Vi skulle ju på besök till en riktig Lady…


Företaget Ingets väska var sprängfylld.

                                                                                                                                                                 Vi hade satt på oss våra soligaste miner och sken ikapp med solen på bussen in till stan.


En stund i solen, bara vi två…

                                                                                                                                                            På tåget till Stockholm blev det smockat med folk. Naturligtvis hamnade ett BARN bredvid mig. Men det gick bra ty det var ett stillsamt barn som länge och väl knaprade på en bulle. Värre var dess moder, iförd en hiskelig kreation, som sprang som ett torrt skinn (modern, alltså, inte kreationen!) för att serva sina tre barn och maken – alla på utspridda platser i tåget.


Anna förväntansfull på tåget.

                                                                                                                                                                I Stockholm sken solen också. Himlen var förunderligt blå när Klaras torn reste sig mot höjden.


Klaras torn reste sig mot en klarblå himmel.

                                                                                                                                                           På ett fantastiskt, underbart och HAUNTED litet hotell i Gamla Stan möttes vi av denna dam.


En galjonsfigur tog emot i entrén.

                                                                                                                                                        Vårt rum var ännu inte färdigt, så vi softade en stund och tittade på alla spännande prylar. Jag fastnade förstås för detaljer, som den här stolsryggen.


Vilket underbart arbete!

                                                                                                                                                              Och lite högre upp, på stolsryggens karm, hittade jag denna.


Snacka om detaljer…

                                                                                                                                                             I taket uppe i trapphuset hängde ett skepp. Ty damen ifråga som vi besökte var älskarinna till den icke helt okände Lord Nelson


Kan det vara Victory???

                                                                                                                                                            I ett läckert skåp på bottenvåningen fanns en massa saker att titta på. Fast jag fastnade mest för denna ask med texten Nej på!..


Nej.

                                                                                                                                                       Var vi var? Jo, på besök hos Lady Hamilton, en alldeles förtjusande dam.


En fötjusande dam, Lady Hamilton.

                                                                                                                                                          Vi blev mottagna som de två prinsessor vi är. Se bara…


Ett varmt välkomnande med fina chokladpraliner och mousserande vin.

                                                                                                                                                      Lyckliga suckade vi och laddade om för Afternoon tea.

To be continued…

Read Full Post »

Den 8 november har Anna och jag varit fästmör (det låter skitfult i plural, men det heter faktsikt så här!) i två år. I augusti var det tre år sen vi träffades första gången – en dag som vi glömde att fira… (Jag var just hemkommen från Sjukstugan i Backen.) Så nu funderar vi på att göra en rolig sak i november…

Kanske se DET HÄR tornet från ett fönster…


Kan det vara Storkyrkan???

Och inta…


…afternoon tea…

                                                                                                                                                                  …och om vi orkar, SEN middag i Gamla Stan

Var vi vill bo? Hos Lady Hamilton, förstås!.. Vi funderar… Egentligen är det ju inget att fundera på utan bara slå till på, men…

Read Full Post »

Medan mamma packade upp alla sina sjuhundarfyrtioelva väskor och påsar satt jag en stund vid datorn. Surfade in till en av lokalblaskorna här i Metropolen Byhålan – och upptäckte att även den hade en sommarbildstävling! HA! Du förstår säkert vad jag gjorde! Jepp! Fast den här gången skickade jag in fem bilder från Byhålan. Och jag valde helt självsvåldigt dessa:


Kyrkan mitt i byn.


Vätterpromenaden med silver i vattnet.


Master i Metropolen.


Rosen på bänken som ett tecken.


Solen försöker gömma sig bakom molnen.

                                                                                                                                                       Priset? Tja första pris är… en digitalkamera!  😀 Men sen delas det ut biobiljetter också i tröstpriser. Inte för att jag vinner, men… Om man inte försöker kan man heller aldrig vinna, eller hur?!

Vid 21.30-tiden lyckades jag släpa med mig mamma ut på en kvällspromme. Vi gick och slängde sopor först och tog sen vägen ner mot sjön. Passade på att fota tornet till mitt favorithus där.


Det här huset, där ”the only gay couple in The Villagehole” bodde, är så vackert – från alla håll! Här ett av dess torn.

                                                                                                                                                         På väg tillbaka träffade vi på… lejon!


Här vaktar jag!

                                                                                                                                                           Sen längtade jag alldeles förskräckligt efter min Fästmö, så efter lite messande ringde hon och vi kunde prata i 20 minuter hyfsat ostört. Så kände jag att mamma blev otålig, så jag blev tvungen att runda av. Jag längtar sååå efter Anna och ville ju höra ”allt” som hänt under dan…

Kvällen avslutades med chilibågar och en kall öl för mig, bågar och läsk för mamma. Jag läste lite i lokalblaskan här och sen försökte jag skrämma iväg två brudar som stod runt hörnet och kacklade upprört och rökte som skorstenar. Det var party i Byhålan i afton – nostalgikväll i hamnen och det skrålades Status Quo, Gessle, Uggla, Ledin, Jerry Williams med flera med flera. Det lät ärligt talat mer som en gigantisk karaokefest… Rätt falskt och vidrigt, alltså…

Read Full Post »

Natten har varit lite tuff. Fåglarna höll sig visserligen lugna, men det gjorde inte min mage. Jag har haft riktigt ont och känner fortfarande av den. Men, men, detta hindrade mig inte från att ta en härlig morgonpromenad, som alltid här nära sjön.

Först gick jag till huset där jag bodde som spädbarn.


Vid den röda ringen syns utsidan av det första Toffelhemmet.

                                                                                                                                                               Här bodde jag med mamma och pappa tills jag var ungefär 18 månader. Då flyttade vi till Småland.

Idag var jag lite modig och traskade upp mot stan – trots min lätta klädsel (shorts och linne). Det blåste kallt i skuggan, men i solen var det skönt med lite blåst.


Kyrktornet reste sig nästan spöklikt i motljuset…

                                                                                                                                                          Tog en titt neråt Stadsparken. En ganska klassisk park med fontän, gräs och sköna, skuggande träd.


En klassisk stadspark.

                                                                                                                                                             Gick sen ner mot hamnen och tittade på båtar.


Det låg massor av fina båtar i hamnen…

                                                                                                                                                       Svängde förbi hos Bok-Anna, men hon hade inte öppnat för dagen. Fast nån hade redan ställt en gul kasse med böcker utanför hennes bod.


Utanför Bok-Anna stod en gul kasse med böcker som nån lämnat.

                                                                                                                                                       Nere i hamnen hittade jag ett sjöodjur på land!


Alla ungar älskar att klänga på detta!

                                                                                                                                                      Vattnet såg inte alltför rent ut och dessutom ganska kallt…


Kallt vatten!

                                                                                                                                                                 I ett hörn av promenaden hittade jag en liten vrå som såg perfekt ut för mete och kontemplation…


Perfekt undanskymd vrå för mete och tankar…

                                                                                                                                                            Och slutligen, på vägen tillbaka, fångade jag ett torn som stack upp bland träden.


Torn bland trädtopparna.

Read Full Post »

« Newer Posts