Norrlands Akvavit

Ett inlägg om en bok.

Sedan ett tag har jag följt en grupp på Twitter som kallar sig Norrlands Akvavit. Syftet med gruppen är att filmatisera Torgny Lindgrens bok Norrlands Akvavit. Jag blev nyfiken på boken, men det dröjde länge innan jag hittade den. Till sist fyndade jag emellertid romanen för 120 kronor på mitt favoritantikvariat i Stockholm.

En bok om väckelse. Och att somna om.

Den här märkliga boken handlar om en predikant som genomförde ett stor väckelse i Västerbotten på 1950-talet. Nu 50 år senare reser han tillbaka för att omvända dem han omvänt eftersom han menar att tron inte finns. Problemet är bara att så gott som alla han omvände för 50 år sen har gått bort eller är väldigt skröpliga. Hur ska han gå tillväga? Utöver detta får han bevis för att han har lämnat spår efter sig.

Jag gillar den här boken, även om den är konstig. Inte heller har jag läst nåt av Torgny Lindgren tidigare. Men en bok som har en titel som ett brännvin kan ju göra vem som helst nyfiken. Och nu vill jag helt klart läsa mer av författaren! Så roligt, förresten, att sociala medier, en ung kanal för kommunikation, puffar för en ledamot av Svenska Akademien!

Högt Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Årets sommarpratare 2011

Idag har årets samtliga sommarpratare presenterats. Årets överraskning är väl att det är ovanligt många politiker bland värdarna, men jag vet inte om jag ser det som en positiv överraskning. Ärligt talat tycker jag att det är lite synd – det är ju människor som så ofta annars kommer till tals i media.

Förra året hade några bra men inte så förvånande samt några riktigt spännande och bra. Kategoriserar jag årets värdar enligt samma får jag följande resultat:

Några bra, men inte så förvånande, tycker jag är:

• Mark Levengood, den 25 juni
• Ulf Brunnberg, den 15 juli
• Babben Larsson, den 23 juli
• Helena Bergström, den 30 juli
• Alice Bah Kuhnke, den 3 augusti
• Daniel Adams-Ray, den 9 augusti

Sommarvärdarna i P1 2011. (Bilden är lånad från SR:s hemsida!)

                                                                                                                                                              Några riktigt bra OCH spännande tycker jag är:

• Torgny Lindgren, den 26 juni
• Ann Petrén, den 16 juli
• Anna Kåver, den 18 juli
• Pia Sundhage, den 26 juli
• Kjerstin Dellert, den 27 juli
• Birgitta Ohlsson, den 1 augusti
• Ghita Nørby, den 20 augusti (ehum, fast hon är väl danska, inte svenska..?)
• Leif GW Persson, den 21 augusti

Tja vad ska man säga om årets sommarvärdar? Liiite trist, men lagom samling författare, artister, politiker, idrottspersoner, skådespelare… Ingen som riktigt, riktigt sticker ut som förra året – jag tänker på Annika Östberg, Eva Gabrielsson med flera.

Nåja, smaken är som baken! Här är hela listan! Du har säkert andra preferenser än jag!

Read Full Post »

Babel – säsongsavslutning, trams och kulturelefanter

Torsdagens Babel innebar säsongsavslutning för programmet. Jag tror att vi all mår bra av en liten paus. Åtminstone jag har under hösten fått en hel del bra julklappstips – till mig själv!.. 😉 Och det blir ju lite dyrt. För mig.

Låtskrivaren och artisten Annika Norlin var första gäst. Hennes låtar kategoriseras som treminutersnoveller. Nu är hon aktuell med en ny skiva. Skivan har fått enormt god kritik för låttexterna. Annika Norlin är också journalist och blivande psykolog. Babelredaktionen spår också en framtid som romanförfattare. När Annika Norlin skriver blir det lite av synestesi – att orden får klanger. Hon skriver alltid i jag-form eftersom hon inte gillar att stå ovanifrån och se ner på nån ”du”. Tystnad är inte heller fel, tycker hon. Programledaren Daniel Sjölin var då tvungen att fråga om detta är

[…] specifikt en speciell grej för Norrland? […]

Trött man blir… Annika Norlin verkade emellertid vara en klok kvinna och går inte igång på dumma frågor. I stället avarade hon klokt, på tal om att skriva på engelska kontra svenska att

[…] de svenska orden tar lite mer plats […]

Tyvärr fortsatte Daniel Sjölin sitt tramsande och skojade om hennes talanger och kommande romanidéer. Tröttare, blir man… Annika Norlin fann sig emellertid och vände på steken och undrade när författare ska börja skriva låtttexter. Torgny Lindgren, till exempel. Tja, varför inte..?

På tal om trams, som alltid spolade jag förbi Bob Hansson. Sorry, Bob, men jag tyar inte…

Efter detta följde lite mer tramsande, jakten på poeten Bolaño vars ofullbordade roman 2666 på 900 sidor har fascinerat läsare sen den kom ut. Är den verkligen ofullbordad? Bolaño själv kan tyvärr inte svara. Han avled 2003. Men han blir mer och mer kultförklarad. Kanske det faktum att han en gång sagt att om han inte blev författare skulle han ha blivit mordutredare addar lite till kultstatusen… Romanen 2666 kom ut på svenska i år och handlar om jakten på en försvunnen författare…

Fyra litteraturvetare jagar en författare i den här boken…

                                                                                                                                                       Låter som en spännande författare, men tyvärr hänger jag upp mig på reporterns

[…] knytpunkt […]

om en litterär mötesplats, bokhandeln 22. Det heter väl för bövelen KNUTPUNKT? Eller???

Så blir det dags för det jag uppfattar som höjdpunkt i programmet – enligt programledningen: tre elefanter har tagit plats i studion. Det är kulturcheferna Björn Wiman från Dagens Nyheter och Åsa Linderborg, även författare, på Aftonbladet samt förre kulturchefen på Expressen, Per Svensson, numera skribent på Sydsvenskan. De tre elefanterna talade om myten Bolaño till att börja med, men huvudsyftet med deras besök i Babelstudion var att bedöma litteraturåret 2010. Först delade de ut ett samlat betyg för året. Inga direkta toppar, men hyfsad bredd, för att tala svenska. Intressant inslag var resumén av några årets mest utmärkande böcker och litterärar händelser samt författare. 

Bästa böckerna som kom ut i år är Min kamp av Karl Ove Knausgård, enligt Åsa Linderborg. Detta gigantiska verk i miljoner delar där författaren berättar allt om sitt liv, in i minsta detalj. Björn Wiman valde Mario Vargas Llosas bok Tant Julia och författaren. Boken är ju inte utgiven i år, men är skriven av årets nobelpristagare. Och så Per Svensson, som icke oväntat valde ytterligare en manlig författare, Roberto Bolaños ovan nämnda 2666. Stum tittade jag på. Finns det VERKLIGEN ingen kvinnlig författare som är bland de bästa i år? Tydligen inte – om man nu ska lyssna till tre kulturelefanter…

Bästa svenska bok är Henrik Berggrens bok om Olof Palme, Underbara dagar framför oss, enligt Björn Wiman. Åsa Linderborg utsåg en rolig skröna (!) som bästa svenska bok, Död åt Karl Johan Nilsson, skriven av Karl Johan Nilsson. Per Svensson valde en i mina ögon mer normal (!) bok, John Ajvide Lindqvists bok Lilla Stjärna.

Daniel Sjölin lyckas vurpa igen när han tar upp den tämligen nyutkomna och omdiskuterade boken om kungen eftersom han ger den fel titel. Boken heter Carl XVI Gustaf: Den motvillige monarken och ingenting annat. Den ofrivillige… alluderar på en så kallad svensk humorfilm. Dåligt! För övrigt gav trion inte nåt särskilt högt betyg till boken.

Boken fick inget högt betyg av kulturelefanterna.

                                                                                                                                                    Nästa år tror Per Svensson att Western-boken, den med cowboys och indianer, kommer tillbaka.

En av höstens annorlunda böcker heter Ingen konst och är skriven av Péter Esterházy. Boken handlar om en fotbollstokig kvinna, författarens mor, och hennes förhållande med en av Ungerns fotbollshjältar på 1950-talet.

Veckans lästips, låttexter, blev:
Per Svensson: Briggen Bluebird av Hull av Evert Taube och Hal is av Blå Tåget
Åsa Linderborg: Balladen om Hans Höghet på Alexandra av Cornelis Vreeswijk
Annika Norlin: I love everybody av Lyle Lovett
Daniel Sjölin: Sonja Åkesson tolkad av Annika Norlin med flera

                                                                                                                                                        PS :På grund av WordPress krånglande med länkarna öppnas de i samma fönster som bloggen. Så vill du tillbaka till bloggen efter att ha kikat på en länk, backa! ELLER högerklicka på länken och välj Öppna i nytt fönster.

PS 2: Nu har jag för hand kodat varenda j***a länk så att dessa ska öppnas i ett nytt fönster. Hoppas det funkar…

Read Full Post »

Babel om bestsellers, barndomar och mångmiljonärer

Snabbt blev det torsdag igen och dags för Babel. Denna gång behandlade programmet en succéroman om en gammal tant, ett återvändande till barndomen och en debutant som blev mångmiljonär innan boken kom ut.

Första gäst i studion var Sigrid Combüchen som pratade om sin senaste roman Spill. Författarinnan har fått stämpeln ”Svår” på sig. Nåja, hon har bland annat skrivit en bok om Byron. Även Spill är en historisk roman – om en tant…

En roman om en tant.

                                                                                                                                                   Sigrid Combüchen erkänner att hon som alla författare avlyssnar omvärlden. Och att hon tycker att bokens Hedvig har förspillt sitt liv – nåt som huvudpersonen själv inte alls håller med om… Författarinnan är för övrigt nominerad till Augustpriset – igen.

Bob Hanssons trams spolade jag förbi som vanligt. Orka!..

Nästa reportage handlade om Jan Wallentin, debutant med boken Strindbergs stjärna, och kanske mest känd för det enorma förskott han fått på boken. Författaren har tidigare varit nyhetsreporter på Sveriges Television. I ett filmat reportage ser man honom leka lite halvslappt med sitt barn i en rutschkana. Hur stort förskottet är vill han emellertid INTE berätta. Och recensionerna blev väl inte så där väldans positiva. Frågan är dock om inte boken blir en bestseller interantionellt ändå…

En bok som gav författaren ett stort förskott…

                                                                                                                                                    Inbjudna till studion var Anneli Høier, litterär agent,  Hans Rosenfeldt, skådespelare, programledare och författare, samt Expressens kulturchef Karin Olsson för att diskutera hur man gör en bok till en bestseller. Anneli Høier hävdar att Henning Mankell har banat väg för att se Sverige som ett land med bestsellerförfattare. Även Stieg Larssons böcker sägs ha ett finger med i bestsellerspelet internationellt. Karin Olsson tillför inte så mycket mer än att hon skorrande avbryter de andra i studion flera gånger… I ett filmat inslag avslöjar den svenskr litterärr agent Joakim Hansson att han gör cirka tio till 20 miljonaffärer om året – de senaste åren… Kvalitet, spänning, nåt som sticker ut och författarens utseende – det är framgångsreceptet enligt herr Hansson.

Näste man i rutan var författaren Paulo Coelho som skypade om språkets betydelse. Ett enkelt språk är att föredra, eftersom det går tillbaka till det ursprungliga.

Torgny Lindgren guidade till sin barndoms Västerbotten. Lindgren är för övrigt aktuell med sina memoarer Minnen – en bok som handlar om att man faktiskt inte minns och att minnen är väldigt otillförlitliga.

Minnen är väldigt otillförlitliga…

                                                                                                                                                  Veckans boktips, böcker som kunde ha blivit bestsellers, blev:
Sigrid Combüchen: Norrlands svårmod av Therése Söderlind
Hans Rosenfeldt: Hon går genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson
Anneli Høier: Mærkedage av Jens Smærup Sørensen

Nästa veckas Babel handlar om 1970-talets barnkultur.

Read Full Post »

”Jag är en berättelse…”

Rubriken är också rubrik till en intressant artikel om självbiografier som jag hittade i dagens lokalblaska. Tyvärr ligger inte heller denna intressanta artikel på hemsidan!  Idag kommer till exempel Tony Blairs självbiografi och här hemma kom författaren Kjell Espmarks redan i våras, Morgan Allings alldeles nyss.. Och antalet biografier som ges ut i Sverige i höst är stort… Samtidigt lanseras när som helst tidningen Vi biografi, en tidning som bara ska handla om… biografier…

Men varför har intresset för självbiografier plötsligt blivit så stort? Nog för att förlagen och filmindustrin vet att ”based on a true story” säljer, men ändå… I lokalblaskans artikel filosoferar skribenten John Sjögren över detta. Han misstänker att biografins popularitet kan vara en reaktion mot tidigare uppfattningar om jaget och verkligheten. För John Sjögren menar:

[…] Vad biografin gör är att samla ihop skärvorna från detta splittrade jag och göra det helt och sammansatt igen. Biografin erbjuder, för att parafrasera Lyotard, en jagets stora berättelse. […]

Men ibland sviker ju minnet och då lägger man till eller drar ifrån för att berättelsen ska ge det författaren vill visa. Då blir det myter och fiktioner…

[…] Vi läser dem för att spegla oss, för att fylla ett behov av myt och mening hos oss själva, för att ge form och innehåll åt våra egna liv. För att känna att även jag är en berättelse. I bästa fall baserad på en verklig händelse.

Jag kan ju inte låta bli att dra paralleller till bloggvärlden. I min blogg skriver jag ju mest om mig, en sorts dagbok. Inte egentligen för andras skull, utan för min egen skull. För jag har insett att livet är så förbaskades kort och hur jävligt det än är vill i alla fall jag hänga kvar i det. Och genom att skriva, blogga, fortsätter jag att leva.

Mitt liv ska alltid finnas här. Därmed är inte sagt att det jag skriver är sanningen. Det är MINA sanningar, mina uppfattningar och åsikter. Kom ihåg det. Allt är subjektivt – och behöver inte vara det sanna för alla.

PS Bakom höstens biografier och memoarer märks Käbi Laretei, Erica Jong, Theodor Kallifatides, Leopold Brunner, Torgny Lindgren, Christina Jutterström, Siw Malmkvist, Mikael Wiehe och Cajsa Stina Åkerström. För att nämna några… Intressant är att de allra flesta är män… Har de intressantare liv än kvinnor? Jag undrar…

Read Full Post »

Babel den 25 mars – om författande

Föds man till författare eller kan man träna/utbilda sig till att bli det? Den frågan ställde programledaren vid SvTs litteraturprogram Babel som gick i torsdags. Och trots att Daniel Sjölin låter oerhört förnumstig och ser ut som om han gömmer på det hemliga svaret erkänner jag att det är en intressant fråga.

Till att reda ut författarfrågan var författaren och ledamoten av Svenska Akademien Torgny Lindgren inbjuden till studion. Notera att detta är

[…] en RIKTIG författare! […]

enligt Daniel Sjölin. (Jag undrar förstås obstinat  hur en ORIKTIG författare ser ut.)

Så här ser den riktiga författaren Torgny Lindgren ut, fotad av Ulla Montan.

                                                                                                                                                       Torgny Lindgren påstår att han är nybörjare varje gång han skriver en bok och att han inte känner till sitt eget författarskap. Dessutom menar han att han aldrig blev författare – han har mycket svårt att se det som ett yrke. Torgny Lindgren anser sig nämligen ha varit arbetslös hela livet och därför haft möjligheten att roa sig med att skriva! En skön inställning, tycker jag. I övrigt håller jag inte med Torgny Lindgren i allt han säger, men det han säger är helt klart genomtänkt från hans sida. Därför blir det en sån frontalkollision när denne filosofiske, intellektuelle man samtalar med… Daniel Sjölin…

Efter kollisionen tar Daniel Sjölin med sig författarinnan Sara Stridsberg ut till Biskops-Arnö där de – och även jag! – gick på skrivarskola. (Jag gick emellertid en annan kurs och det var för övrigt här på ön som geten Anders tvingade mig att stå timmar i soprummet!..) Naturligtvis handlade inslaget mycket om Sara Stridsbergs nya bok, Darling River, där hon inspirerats av Vladimir Nabokovs bok Lolita. Men det blev också en hel del nostalgiska tillbakablickar på skolan och livet på ön.

Omslaget på Sara Stridsbergs senaste bok, Darling River.

                                                                                                                                                       Ida Linde och Lennart Hagerfors var nästa gästpar i studion. Båda är författare, den förra poet, den senare även lärare på skrivarkurser. Lennart Hagerfors menade att man till viss del kan utbilda sig i hantverket att författa, men att det krävs en viss talang, något Ida Linde förstås ifrågasatte. Sen blev det mest allmänt fnissigt och tramsigt i studion.

Bob Hansson besökte poeten Göran Greider för att prata om vad som är en bra kärleksdikt. Bland annat läste de tu ur Bibelns Höga visa och kom fram till att en bra kärleksdikt endast torde vara sju till åtta rader lång. Ytterligare tips skaffade Bob Hansson hos artisten och låtskrivaren Martin Svensson:

[…] Du är så yeah yeah, wow wow […]

Veckans USA-reportage gjordes hos författarinnan Jayne Anne Phillips, som slog igenom på 1980-talet. Hennes hem skulle ha gjort experterna i Antikrundan alldeles prilliga…

Torgny Lindgren fick exekvera veckans lästips och hade valt Thomas Manns utsökta bok Döden i Venedig, en kortroman med homoerotiskt tema.

Nästa Babel tar upp frågan varför gamla kommunister skriver så bra deckare… Lagom seriöst.

Read Full Post »