Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘topplistor’

Ett inlägg om en bok.


 

Öppnas i händelse av min dödI januari nätshoppade jag ett gäng pocketböcker. En par av dessa var böcker som hamnat på topplistor. Nu har jag läst en av dem, Liane Moriartys bok Öppnas i händelse av min död. Men det var rätt idiotiskt av mig att köpa just den eftersom den faktiskt redan fanns i familjen

Boken cirkulerar kring det titeln säger – ett brev. Den perfekta Cecilia går upp på vinden för att leta efter en sten från Berlinmuren. Av en slump hittar hon ett brev från sin man. Brevet är adresserat till henne, med tillägget

Öppnas i händelse av min död.

Problemet är bara att Cecilias man inte är död. Och hur ska hon göra nu? Samtidigt får vi läsare följa ett par andra familjers öden. Människor och öden som hänger ihop med det där förbaskade brevet Cecilia hittar. Och den unga Janie, som hittades mördad för många år sen.

Den här bestsellern är en sorts feelbadroman, om en nu får uttrycka sig så illa. Det är en bok som handlar om

om.

Du vet, om om inte var, då… Jag tycker att den börjar otroligt rörigt, från flera olika håll. Men författaren driver skickligt historien framåt och väver samman människorna i persongalleriet. Slutet är kanske inte jätteöverraskande, men det är ändå väldigt tänkvärt. Trots att en central händelse i boken är ett mord är detta inte nån deckare utan snarare en relationsroman. Författaren är från Australien och jag blev aningen förvirrad när det talades om höst trots att det är påsktid i boken…

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Framåt halv tolv tuffade Clark Kent* och jag in till stan för att leta parkering. Jag bestämde mig för att stå på Sjukstugan i Backens besöksparkering bara för att bevisa för mig själv att jag är starkare än… HP-sås? Chilisås? Tabasco? Välj själv! Men det var ärligt talat skitdumt! Det kostade mig 25 spänn i timmen, vilket jag tycker är hutlöst! Så jag pyntade alltså 110 kronor för att få parkera en eftermiddag. Om jag hade varit patient skulle jag ha blivit skitförbannad! För det är ju inte säkert att man pallar att gå, cykla eller åka buss när man är sjuk… Nu betalade jag och såg glad ut eftersom jag inte var patient. Det fanns gott om lediga platser…

Slängde iväg ett sms till Fatou innan jag åkte och hon kunde komma ifrån för en fikalunch på Fågelsången! Tyvärr var det inte väder för utesittning – dagens väder bestod av blandning av sol, regn och hagel. Vi fick helt enkelt sitta inne i en stimmig lokal. Idag kände jag för att unna mig rejält. Därför bestod min lunch av en gigantisk och supergod räkmacka med kaffe till samt en havreboll med pärlsocker till dessert. Fatou joinade mig när jag var halvvägs in i räkmackan med en bricka full av… grädd-prylar… Jag tänker inte lägga upp nån bild här, för då blir du bara avundsjuk. I stället får du se en bild på en liten present som jag fick av Fatou. Så, varsågod:

Nivea pure & sensitive ska jag testa!


Stärkt av en näringsrik lunch
 – man blir för övrigt smart av fisk och jag åt ju räkor (skaldjur, en sorts fisk?) – och ett som alltid trevligt samtal med Fatou, stånkade jag mig uppför slottsbacken till Södra tornet. Jaa, stånka var ordet… Jag trodde att jag skulle få hjärtinfarkt och dö på kuppen för det är verkligen uppförsbacke. Men tyvärr, belackare, jag överlevde även denna prövning – trots snudd på andnings- och hjärtstopp, bultande huvudvärk och lingonvecka!

Messade lite med Fästmön och fick veta att hon var inoljad och masserad och hal som en ål. Det oroade mig något, men vad jag förstår planerar hon inte att lämna mig utan dyker upp här i morgon.

På Södra tornet träffade jag den alltid lika välkomnande personalen (dock inte min fyrbenta vän!). Men syftet var inte att socialisera med dem utan att delta i ett seminarium om destinationsmarknadsföring på internet, bland annat. En solbränd kvinna med ett bländvitt leende inledde med att berätta om hur Resia undersöker, med Sifos hjälp, vissa trender. Den halvtimman kändes minst intressant eftersom ämnet varken berör mig som yrkesmänniska eller privatperson.

Däremot blev det fart under galoscherna när Jonas och Mark – eller nej… Mark heter i detta sammanhang faktiskt Jonas och Jonas heter Johan… – pratade om Destination Åland respektive gamification. Det var intressant att höra om hur Destination Åland använder Fejan för marknadsföring – och hur – samt att få en prisjämförelse mellan olika kanaler för marknadsföring, traditionella som nyare. Gamificationdelen handlade om hur man använder tävlingar, topplistor och belöningar som sätt att fånga människors – och presumtiva kunders – intressen. Mycket intressanta och tänkvärda föredrag!

Hemma i New Village igen sitter jag nu och knackar ner dagens intryck. Men nu är det dags att lyfta från kontorsstolen och hantera ett annat verktyg än datorn, nämligen denna:

Datorn släpps till förmån för detta verktyg. Notera till höger i bakgrunden en Paradisask som jag fick till jul. En ask som avslöjar att lingonen har trillat in, tröttsamt nog.


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Igår kväll när jag hade gått och lagt mig låg jag och funderade lite över det här med bloggandet och de läsare som tittar in. Många följer bloggar regelbundet – så även jag. Jag har ju mina Kickor och Pluttar i högermarginalen och det är väl i princip dem jag följer.

När man kollar på siffror, du vet besöksstatistik och sånt, och olika topplistor är det lätt att se vilka bloggar som är populärast. Det är de bloggar som handlar om antingen barn eller mode/skönhet. Jag som inte har några egna barn brukar ju ”låna” Fästmöns ibland. Men inte för ofta. Barnen har egna viljor och de vill inte förekomma på min blogg i tid och otid. Men ibland kan jag inte låta bli, särskilt när vi gör nåt tillsammans. Då är det kul att skriva om det. Eller om nån av dem säger eller gör nåt klurigt eller kul. Däremot är min blogg absolut inte uppbyggd kring barnen. De har för övrigt egna bloggar (i alla fall ett par av dem).

Inte heller skriver jag om mode eller skönhet. Den som känner mig vet att jag är ful som stryk och inte har ett uns klädsmak. Fast jag har så mycket smak att jag undviker Foppatofflor! Jag sminkar mig aldrig och klär mig oftast i jeans och t-shirt, alternativt shorts och linne. Ibland, när jag vill vara fin, sprutar på jag mig lite Hugo Boss, en EdT jag älskar och som sägs passa mig.


Den här sprutar jag gärna på mig när jag vill lyxa och känna mig fin.

                                                                                                                                              Det enda jag bryr mig om utseendemässigt är håret. Jag kan lägga ner hundratals kronor på hårvårdsprodukter och jag går till Mirakulösa Mona var sjätte vecka. Så lite fåfäng är jag, trots allt. Sen använder jag helst linser, för jag tycker att jag ser ut som en skolfröken alternativt en bibliotekarie när jag har brillor (inget fel på dessa yrken, men jag vill ju inte förstöra DERAS image) – trots att mina brillor, precis som fru Hatts nya, kostade en månadshyra och är av ett exklusivt märke


Mina brillor, som jag nog måste ta med mig till optikern och få ”uppgraderade” i styrka.

                                                                                                                                             Nej, som sagt, jag brukar inte skriva så mycket om barn eller mode/skönhet. Jag skriver mest om annat och ofta om sånt som tycks reta upp folk. Men som ett troll sa, bakom min rygg, förstås:

[…]bloggen är ju öppen och då får man tåla att alla läser den. […] 

Även troll, alltså. Och visst tål jag det! Det höjer ju bara min besöksstatistik, så jag gissar att ett tack är på sin plats. TACK!

För övrigt är jag självisk nog att på min egen blogg (sic!) skriva om det som helt enkelt intresserar mig. Svårare än så är det inte. Och den som bara retar upp sig på det jag skriver är ju inte på nåt sätt tvingad att läsa.

Men jag undrar lite nu om jag får några fler besök för att jag skrev liiite om mode och skönhet ovan… 😉

Read Full Post »