Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tönt’

Ett inlägg om en skrämmande värld och bevakningen av den.


 

min nya kamera

Fotar och filmer vi olyckor hellre än att hjälpa till?

Det händer så mycket otäckt just nu att jag bara vill blunda. Vill inte gå ut i verkligheten ibland. Vill inte se, inte höra. Men självklart uppfattar jag. Det går inte att stänga ute. Media är verkligen påträngande, värre än tidigare, tycker jag. Vi matas med skräckhistorier om mördade unga flickor, knivskurna barn och olyckor till lands och till sjöss. Ibland har jag svårt att förstå nyhetsvärdet. Det är människor, med närstående som kanske lever vidare, som drabbas. Journalister som trampar i närområdet utanför släktingars hem, som ringer, som tränger sig på i sorgen… Vad finns det för allmänintresse av det?

Journalistiken har sällan nåt ideellt syfte och värde. Den som tror det är i mina ögon naiv. I de flesta fall handlar det inte om att det ligger i allmänhetens intresse att få veta saker. Det handlar om att sälja och synas, göra sig ett namn som skribent. Och allmänheten dras med. I stället för att hjälpa till vid olyckor ställer sig folk och fotar och filmar andras elände – för att sen gå till media och få sitt namn i tryck tillsammans med bilderna – som man sen till och med får betalt för. Ärligt talat är det rätt vidrigt, tycker jag.

Jag klickar inte fram såna nyheter, men rubrikerna kan jag inte undgå. Visst ska vi inte dölja att verkligheten är hemsk, fruktansvärd och otäck, men det görs såna övertramp ibland. Media gör sig till nån sorts domare och skyldiga pekas ut och döms i förhand, utan varken utredning eller bevis. Och så mitt i detta de drabbade och de närstående… Kan ingen stava till hänsyn och empati?

vässa pennan

Jag vill skriva texter som berör, men jag skriver vanligen om det lilla. Ingen är tvingad att läsa.

Ibland önskar jag att jag kunde skriva texter med innehåll som berör. Men jag skriver om min vardag, om bra saker och ibland om dåliga saker, om saker som jag gillar och ogillar. Ofta skriver jag om det lilla. På min blogg är jag inte journalist, kommunikatör eller proffsskribent. Jag är bara jag. En privatperson. Därför kan jag inte annat än att skratta åt att nån tönt har hängt upp sig på att jag skrev om plastpåsar igår… I morse fick jag en signal om detta. Men nej. Det är ingen reklam, det är ett inlägg om en praktisk pryl som underlättar min vardag och som jag vill tipsa mina medmänniskor om. Jag fick inte en krona för inlägget. Och jag tvingade inte heller nån att läsa det.

Vad tycker DU om medias bevakning av hemskheter i verkligheten som mord och olyckor??? Hur skulle DU vilja att dessa händelser uppmärksammades i media??? Eller vill DU ens se dem uppmärksammas? Skriv gärna några rader i en kommentar. Som alltid gäller att du får vara anonym utåt, men måste ha äkta kontaktuppgifter inåt för att slippa undan administrationsskorpionens nypor.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett förolämpat inlägg.


 

Vad menas, Dagens Nyheter? Tönttoffla??? Tönt? Jag? Aldrig!

Tönttofflan

Men trendig, ja! Alltid.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

På torsdagar har för det mesta min Storasyster och jag mobil konferens. Ja förutom när ho ä i fjällena och håller på. Men idag var hon hemma och detta avhandlade vi:

Lillasyster (LS):

Vi är micket sniggare sistrar!

Storasyster (SS):

Klart vi är! Men kolla va han var ungdomlig idag!

LS:

Ja liksom både hängslen och livrem, fast andra plagg, dårå.

SS:

Tönt!

LS:

Kolla Batman!

SS:

Och en åldrande Robin!

LS:

De är säkert bögare också.

SS:

Bergis! Men du, nu har de fel fakta igen. Idioter!

LS:

Va? Vadå?

SS:

Ja men det heter ju kula, inte jojka. Det stod jojka, inte kula. Jag är upprörd!

LS:

Ja det är inte KUL när du är upprörd, sister!  Men titta vilka regnplagg!

SS:

De borde hålla sig hemma hellre än att gå ut i de där!

LS:

En björn!

SS:

Nej en byrå! Fast skorna var underbara.

LS:

Men det var ju tofflor!

SS:

Tofflor var ordet!

LS:

Jag skrattar som vanligt högt i min ensamhet.

SS: 

Jag garvar också. U glor.

LS:

Hälsa att han är söt!

SS:

Hörru sis, den där han är lite jobbig i kväll!

LS:

Han ser kissis ut, helt klart. Han behöver en toa.

SS:

Eller en liten potta.

LS:

Hans mamma lärde honom nog inte att man ska kissa först. Kolla, nu står han med korsade ben igen!

SS:

Han borde skämmas!

LS:

Rolig karl, byggde saker och gjorde barn.

SS:

Lite enkelspårig. Tänkte på den andre… Han kanske blir kissis av strilandet..?

LS:

Jag vet inte.

SS:

Inte jag heller. Alla blir kissis.

LS:

Jag kanske ska ringa och fråga!

SS:

Gört!

LS:

Han hälsar att det är prostatan.

SS:

Och den eviga tröjan! Blir så trött…

LS:

Tomtefärgad.

SS:

Du om det är prostatan kanske han behöver få lite… ja, du vet…

LS:

Nu kommer han! Tänk att tröjor och rutiga skjortor ska vara sånt mode!

SS:

Han är ju inte ens snigg!

LS:

Han har så konstigt hårfäste.

SS:

Bergis vampyr.

LS:

Och sju mil mellan tänderna.

SS:

Som ett skämt!

LS:

Ja sannerligen sju mil…

SS:

En motorväg emellan.

LS:

Såna vill vi inte ha här!

SS:

Jag ska lägga mig i badet.

LS:

Jag är nyduschad och luktar nöt.

SS:

Keps!

LS:

Alla har keps…

SS:

Skitfult med keps. U har somnat i soffan. Min prins…

LS:

Skriv inte så högt på mobilen så du väcker honom!

SS:

Nä, jag ska nog också sova nu. Badar i morgon.

LS:

Simma lugnt!

 

Read Full Post »

Nyårsafton fortsatte i samma lugna lunk. Jag stekte kalkonfilé och serverade vitlökssmör och potatisgratäng till den samt ett stort, dignande salladsbord (NOT!) bestående av majs och små plommontomater. I glasen var det alkoholfritt nattvardsvin till mamma (!) och ett hemtrampat rött från 2002 för oss övriga. Desserten bestod av kex och ostar som luktade… jaaa, bajs, helt enkelt!


God, men luktar bajs.

                                                                                                                                                         Vi åt lite tidigare än planerat, så att vi skulle hinna se Grevinnan och betjänten. Anna kunde äta och satt uppe i soffan med oss hela kvällen. Messade lite till alla barnen mellan TV-programmen, för mamma upptäckte nämligen att After Dark med Babsan gick. Anna och jag var väl sisådär sugna eftersom vi hade sett showen på TV tidigare i höstas – MEN! Det visade sig att gårdagens inspelning från Tyrol var längre än den som visats förut. Superduper! Det blev två timmar med skratt och flams och snuskerier! Till detta serverade jag kaffe och så tog jag ensam ett glas päronkonjak. Det var ju ändå  nyårsafton…


Två härliga puddingar!

                                                                                                                                                         Vi kikade på ett avsnitt av Snobbar som jobbar på en av skivorna i boxen jag fick i julklapp av Anna. Vissa avsnitt är faktistkt fortfarande spännande – även om vissa saker, till exempel lord Brett Sinclairs dans, är rena tönterierna! 😆

Tolvslaget såg vi på Skansen och fick bland annat höra Sarah Dawn Finer framföra Annas och min låt. Jag passade på att messa en viktig fråga till Anna och fick ett bra svar.

Utanför fönstret hade en massa galningar eldfest med grillar och raketer. Ungar släpade brinnande föremål (granar?) fram och tillbaka över snön och himlen lystes upp av raketer. Dessvärre smällde det ända fram till halv fyra på morgonen, enligt mamma. Det verkade som om man inte läst informationen från styrelsen om att man INTE fick smälla av raketer på gårdarna. Hur som helst, det var ju mycket snö och snöade friskt, så nån större brandfara var det väl inte. Fast man hade väl inte precis lust att få en raket på ballen*…

Faster E, snart 94, ringde och väckte oss vid elva-tiden. Pinsamt att vi sov så länge…

Anna ligger nu i badet och efter det tänkte jag servera en sen frukost. Till kvällen blir det kräftor och räkor, med en silltallrik som förrätt. Och så Stjärnorna på Slottet och kanske nån film.

                                                                                                                                                  *ballen = balkongen

Read Full Post »

Efter många asgarv och fnissningar är vi så framme. I väntan på tåget såg vi en urhäftig dam som var tatuerad – ända ner till tårna. Jag tog en bild i smyg, men Anna var nästan på väg att fråga damen om hon fick fota hennes ben. Så läckert!


Tatuerad ända ut i tåspetsarna. Man anar en tatuering på smalbenet också.

                                                                                                                                                  På tåget var det bara fullt av galningar, så jag hade svårt att fästa blicken rakt fram och se allvarlig ut, inte inbjuda till kontakt. Problemet var att jag blev så nervös att vad jag än började prata om så handlade det om psykiatri av ett eller annat slag. Jag blir sån när jag är nervös, jag är en sån som kan skratta på begravningar. Inte för att jag är elak utan för att jag blir så himla nervös och ängslig.

I vart fall kom vi fram, men rummet var inte färdigställt ännu. Vi satte oss och tog var sin kall.


Anna softar i soffan i uteserveringen med en kall Staropramen.

                                                                                                                                                Själv tyckte jag att det var underbart att få slänga upp Onda Benet. Fast ölen var inte dum, den heller…


Benet i högläge och en kall öl på ett ganska BALTIGT bord! Jag var dock oskyldig till baltet, det fanns redan där.

                                                                                                                                               Medan vi väntade passade jag på att skrämma upp en kompis med följande mms-bild:


”Vi är på väg…” skrev jag, fast det var ju inte sant.

                                                                                                                                                     Nu har vi packat upp och håller på att fräscha till oss. På Koh Phangan fanns inte ett enda bord för två att uppbringa under våra dar här – om vi inte ville äta middag klockan 14 på eftermiddagen (det ville vi INTE). Så i afton blir det middag i Gamla stan, resten lämnar vi öppet.

Hare king, tjingeling!*

                                                                                                                                              *Hare king, tjingeling! = töntfras för ”Hej då, hare bra!”

Read Full Post »