Reklamfilmer på TV – igen!

Ett inlägg om nåt som we love to hate.

Häromdan skrev jag ett inlägg om reklamfilmer på TV. Nu har jag samlat lite mer underlag så det blir ytterligare ett inlägg. För det här med TV-reklam kan verkligen engagera människor, undertecknad inkluderad. Det är nånting vi TV-tittare love to hate, ungefär.

Nåns älskling? Säkert, men inte min, i alla fall… (Bilden är lånad av Mrs Wedell.)

Jag köper fortfarande inte att all uppmärksamhet – även dålig – är bra. För när det gäller varor och tjänster är väl ändå syftet med reklamen att skapa goodwill??? Som ju ofta i reklam-TV:s värld blir badwill. Man blir irriterad och tycker att företagen är töntiga/knäppa. Hur troligt är det då att man handlar där? Jorå, jag åkte till Ö&B häromdan för att köpa en grej som jag sett i reklamen – pappersreklamen. Annars undviker jag stället så mycket jag kan. Är livrädd för att möta den Överenergiske killen med de många tänderna ovan! (Han borstar nog inte med den tandkrämen som tandläkaren som låter som om hon har en muninfektion gör reklamfilm för…).

Livrädda var det många som blev för ett par år sen för en tjej som gjorde reklam för vissa apoteksvaror. Jag blev det inte, jag tyckte att det var en ganska neutral och OK reklam. Men en aktuell reklamfilm jag verkligen blir skraj för är Kicks! Hur i helskotta tänkte de??? Sminket gör ju människorna i filmen ännu läskigare! Vem vill köpa då?

Riktigt dålig reklamfilm just nu är den med Tommy Körberg och färgen. Har Tommy Körberg så dåligt med pengar att han måste ställa upp och spela in sånt skräp?

Och Dajreklamen… (Förlåt, det stavas visst Daim nu för tiden…) Du vet den som använder stereotypbilderna musklig man (hård utanpå) och mjukisman (mjuk inuti). Eller nej… Tvärtom var det nog… Hur som helst: dåligt! (Dessutom fastnar just den här chokladbiten otroligt mycket i tänderna. Tur att jag då använder en annan tandkräm än den i reklamfilmen, för mina tänder blir rena och jag det låter inte som om jag har två tungor i käften när jag pratar.)

Många reklamfilmer handlar om ätande, en del handlar om bantning. Man undrar bara varför de ändå ganska seriösa Viktväktarna fortsätter att visa reklamfilmerna med Shirley Clamp när det avslöjades att hon hade använt en helt annan metod för att gå ner i vikt snabbt – så hon kunde spela in reklamfilm åt Viktväktarna, eller? Man undrar.

Tillbaka till reklam för ätande. Det sämsta jag har sett på länge är nog Burger Kings reklam om killen på stranden med anden. Han som frivilligt avsäger sig tre sinnen – känsel, hörsel och syn – bara för att få behålla sin hamburgare. Det här är snudd på kränkande reklam, tycker jag! Vad tycker personer med funktionshinder som är döva och blinda, till exempel, om denna reklamfilm?

Eller nej. Lägst ner på min lista av dåliga reklamfilmer just nu är nog filmer av typen

saker som pratar.

Alltså, tror reklamfilmsmakarna att folk är dumma i huvudet eller? Jag blir förbannad på kontaktlinser som pratar Kalle Anka och diskmedel som har åsikter!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndag i Stugan

Tidigt i morse tuffade vi iväg från Himlen. Jag skjutsade Fästmön till jobbet och åkte sen hem till mig. Barnena sov så de oskyldiga små lamm (nåja…) de är.

Innan vi lämnade byggnaden noterade jag att ICA Solen hade öppnat en filial i Himlen. Och det vore ju väldigt smidigt eftersom Familjen ofta handlar – gärna en och en dessutom, av nån anledning.

En ICA Solen-filial har öppnat i Himlen!

Ytterligare en grå och trist dag och jag ska fortsätta med min städning här hemma. Jag anlände ju hit redan klockan sju i morse, men eftersom jag kan stava till och dessutom begripa ordet

hänsyn

har jag ägnat mig åt tysta aktiviteter såsom vattning av krukväxter, läsning av lokalblaskan samt dammning.

Snabeldraken* är framsläpad och står som ett utropstecken med sladden och röret rakt upp i hallen. Den är redo att utföra sitt arbete. Det är bara dess förare som är lite seg. Och så ska jag strax klura ut veckans fråga och lägga ut.

Förutom promenad med Snabeldraken ska jag promenera utomhus också. Jag behöver inhandla diverse saker till hushållet. Det kan ju till exempel vara bra att ha smör och yoghurt hemma. Dessutom tog WC-ankan ett sista rosslande andetag igår när jag städade inne på toa. Och utan WC-anka kan man inte vara – den kommer ju åt överallt med sin hals… På tal om hals ska mamma få ett samtal i eftermiddag. Hon hade lite mer röst igår än sist.

Igår kväll satt jag med när Anna och två av barnen kollade på Melodifestivalens tredje deltävling. Jag spelade mest Wordfeud, men kunde inte undgå att höra en del av eländet. Nej, igår var det väl sämre än sämst! Inte nog med att folk har röstat en banan i blöja vidare till finalen i Globen, nu har de röstat dit ett gäng gubbar som hånar hela tävlingen och dessutom svär. Man kan ju bara undra hur det känns för de artister som verkligen anstränger sig och som är seriösa… EN gång tittade jag ordentligt och det var när mellanakten om Bisex gick. Då skrattade jag till och med – och det var inte hånfullt.

Tommy Körberg var ju själv seriös en gång i tiden. Första gången han var med var 1969 när han vann med Judy min vän, den första singelskivan i vinyl som jag fick till min sjunde födelsedag det året! Jag fick en skivspelare också. Judy min vän snurrade flera gånger om dan på den och det tyckte nog mormor, som var hemma med mig, inte var så roligt alla gånger. Jag bodde hos mormor och morfar i Metropolen Byhålan ett tag, i glappet mellan boendet hos lekisfröken Wivi i Tranås och flytten in i huset på Rådmansgatan.

I kväll blir det varken musiktävling eller Bisex som jag ska se på TV. Först ska jag se en inspelning av gårdagskvällens Mr Selfridge och sen blir det ju andra delen av Brottet i SvT1 klockan 21.

Men innan det blir kväll, kära läsare, ska jag öppna min svarta bok för dig… Darra månde världen – eller i alla fall somliga – för då kommer ett avslöjande som får en och annan att… höja på ett icke silvertejpat ögonbryn. Jag lovar!

Tofflans svarta bok ska öppnas i eftermiddag.

Ha en bra söndag! Och har du vägarna förbi den här bloggen, stanna gärna till och skriv en rad!

*Snabeldraken = men det är ju dammsugaren!

Livet är kort.

Read Full Post »

True Talent – yet another tramsprogram eller sanna talanger???

Inspirerad av blogginlägg signerade Rickard Engfors och Max Colliander måste även jag få kluddra ner några rader om det senaste i raden talangprogram på TV – True Talent.

Alltså jag har en inbyggd skepticism mot såna här program där man tar in ett antal ”vanliga” människor, ställer dem framför TV-kameran och gör dem till idoler. För ett tag. Sen kommer ingen ihåg dem och många går det riktigt dåligt för i livet.

Det kan handla om helt galna dokusåpor där största bedrifterna går ut på att nåt av följande, ibland i kombination:

1. att vara så konstig som möjligt
2. att supa så mycket som möjligt
3. att kn***a så mycket som möjligt

eller talangprogram som visar

1. folk som absolut inte har nån självinsikt om sina tillkortakommanden
2. en jury bestående så kallade proffs som gör allt för att förnedra den som inte är tillräckligt snygg. Ibland händer det att man också slår ner på talangen ifråga, vanligen på ett mycket grymt sätt.)

Jorå, jag har gett program som Robinson, Baren, Big Brother, Idol, Ullared, Ensam bonde söker mamma och allt vad skiten de heter, en chans. Jag har följt vart och ett av dem – eller åtminstone ärligt försökt – under en säsong. Ibland har jag inte pallat mer än ett avsnitt. För det finns så mycket skräp där ute som visas på TV att jag hellre stänger av och läser en bok. Eller skriver bitska blogginlägg.

Igår kväll satt jag med ena ögat fäst på min blogg, det andra på True Talent på TV:n. Det jag omedelbart gillade med  programmet är att man inte är utseendefixerad. Inte heller är talangerna tonåringar eller i yngre 20-årsåldern. Det handlar om att hitta bra röster. Talangerna coachas av Jessica Andersson, Danny Saucedo och Tommy Körberg. Två av dessa tre tycker jag verkar vara ödmjuka artister, medan den tredje har ett lite för stort ego för att jag ska uppskatta personen ifråga. (Det blir lite jobbigt att höra artisten ifråga nämna sig själv minst en gång i kvarten.) Men i alla fall. Talangerna coachas av dessa tre.

Det nya i det här programmet är också att vanliga människor utgör jury. Det finns tre jurygrupper, indelade i ålder. Ingen av grupperna ser framträdandet först utan hör bara rösten. Under framträdandet röstar jurygrupperna och enligt hemsidan gäller följande:

[…] Bara de som lyckas få hela juryn med sig går vidare i tävlingen. […]

Och då vänds också scenen så att jurygrupperna ser sångaren. Men frågan är om ALLA i en jurygrupp måste trycka grönt eller om det är ett visst antal. Jag har nämligen svårt att tro att så många människor har samma musiksmak…

Troligen lär jag inte följa True Talent, för min skepticism finns där fortfarande. Men jag gillar helt klart detta koncept bättre än alla andra talangtävlingar – det är inte utseende- eller åldersfixerat och juryerna består av vanliga musikälskare (får man väl tro, dårå!..). Så… jag kanske ser nåt mer avsnitt. Eller två… 😳

Jag ger True Talent ett högt betyg, fyra tofflor av fem möjliga!

Read Full Post »

QX-galan – på TV

Vi som inte var inbjudna/nominerade kunde vara där hade i kväll möjligheten att följa QX-galan på TV4.

Här kommer ett referat i punktform – för dig som valde ett annat TV-program…

• Carina Berg sjöng uruselt, men var skitsnygg i håret. Tyvärr var hon tvungen att förevisa sin trista man. (Carina Berg var alltså konferencier.)
• Maria Montazami fick pris som årets TV-personlighet. Jag kunde inte hjälpa det, men jag undrade om hon nånsin har läst en bok. Sen blev jag livrädd att hennes tuttar skulle ramla ut.
• Mona Sahlin grät när hon blev avtackad och tackad för sina insatser för HBTQ-folk. (Men tro inte att Mona Sahlin är nån söderböna, hon är född i Sollefteå.)
• Nämen, Lena Ph igen! Två gånger har jag sett hört ‘na i kväll, det var lika härligt båda gångerna!!!
• Och Sarah Dawn Finer med Annas och min låt… Nu dämpar vi belysningen…
• Ett rörande inslag om It gets better – en kampanj för att minska självmorden bland unga homosexuella. Mr Joel Burns fick QX-galans hederspris för It gets better.
• Tommy Körberg levererade My way med vissa gester. Sången satt fortfarande. Tommy Körberg heter för övrigt Bert i första namn. Det rimmar på Stjärt. På tal om det… På Mona Sahlins högra sida satt Liza Marklund. Liza rimmar på Fisa.
• Ann-Louise Hanson visade hur man gjorde roliga schlagers på svenska av utländska bitar! Skitkul! 😆
• Årets hetero blev Birgitta Ohlsson. Jajamens!
• Sen blev det september… Nej September. Och Mikrofonkåt är hon låten. (Höll på att sätta täljstenen i halsen, stenen, som busan Anna lagt i min läsk…)
• Carina tramsade med Eric Saade och gav honom en våldtäktstuta. För att bjuda honom til QX-galan var som att leverera en pizza till Robinsonön, menade hon.
• Peter Jöback och hans Oscar uppvaktades sen med ett försenat grattis till giftermålet. Oscar fick ett anti friss-medel.
• Petra Mede fick en puss av Carina Berg. Urrrk!
• Babsan fick en spanjor av Carina Berg.
• Malena Ernman fast i Christine Meltzers version delade ut pris till Årets artist – Robyn.
• Björn Ulvaeus gjorde en bejublad entré i snigga glittriga och orange klädedräkt med rosa cape. Mums! Björn Ulvaeus delade ut pris till Årets homo – Elisabeth Ohlson Wallin.

Read Full Post »