Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Toffle’

Mårran är ett av de missförstådda monstren i litteratur, konst, film etc. Det hävdar Sara Haldert i en TT-artikel. Och när jag läser vidare inser jag att hon har rätt! Mårran, den iskalla, längtar ju efter värme.

Mårran skapades av Tove Jansson. Många tror att Mårran är ond och fryser allt till is för att jäklas. Men i själva verket längtar hon bara efter värmen. Fast hon vet ju inte hur man gör för att bli varm.

Mårran skildras som en stor och mörk figur. Ingen tycker om henne. Där hon hasar fram fryser allt till is av skräck. Mårran längtar så mycket efter närhet och värme att hon sätter sig på det varma – och släcker det.


Mårran är ensam och missförstådd och längtar egentligen efter värme.

                                                                                                                                                             Första gången Mårran såg dagens ljus var 1948 i Trollkarlens hatt. Hon är nog den mest ensamma figuren jag vet! Mårran har blivit en symbol för den stackare som inte vågar ta emot kärlek. Det är därför hon fortsätter att vara ensam – och läskig. För en del. För dem som till exempel tycker att alla som inte är Svensson är obehagliga och elak, typ.

Mitt namn, Tofflan, är snarlikt det engelska namnet för Knyttet. Toffle, eller Knyttet dårå, har en egen bok med titeln Vem kan trösta Knyttet? (Who will comfort Toffle?) Knyttet är också väldigt ensam i sitt stora hus, men ger sig ut i världen för att bli mindre ensam. Fast Knyttet är blyg och har svårt att få vänner. Till sist finner Knyttet emellertid tröst vid havet och blir modig.


Knyttet är också ensam, men finner tröst vid havet och blir modig.

Read Full Post »

Alla har sina bördor att bära. Och jag bär min sorg. Min sorg som finns djupt inuti och som ibland kommer ut. Jag blir aldrig kvitt den – kanske vill jag det inte heller..? Men den finns där.

Ibland blir bördan alltför tung att bära. Det är då jag ger mig ut på en resa och gråter vid ratten. Kanske inte det smartaste ur trafiksäkerhetssynpunkt, fast det funkar för mig. Det tar på krafterna, men efteråt blir jag människa igen.


Who will comfort Toffle?

                                                                                                                                                      Tidigare, när jag inte bodde ensam, var duschen ett bra ställe att lätta på bördorna. Då hördes inte gråten och tårarna kunde falla fritt utan att de syntes.

För jag gillar verkligen inte att gråta, jag gillar inte att vara svag. Kanske är det därför jag har detta problem med ödmjukheten? Denna kamp för att bli en bättre människa. Och att kanske kunna förlåta dem oss skyldiga äro… För inte heller jag är utan skuld. Det är det som gör bördorna så tunga att bära.

Read Full Post »