Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Tofflan’

Ett frågande inlägg.


 

Frågan är – den ena eller den andra..? Eller båda rentav???

Tofflan och hästskon


När orden börjar ta slut…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om namn.


 

Igår kväll var Fästmön lite törstig efter avslutat arbete. Vi svängde in till ICA Heidan så hon fick köpa sig lunch till idag och nån dricka till gårdagskvällen. Jag stod fascinerad framför coca cola-flaskorna. Det står ju namn och roliga saker på dem.

Naturligtvis fanns det ingen flaska som det stod Tofflan på, men mitt förra nickname fanns…

Gösta coca cola

Gösta fanns och det var jag i ett annat liv!


Ulrika, som jag egentligen heter,
 fanns inte heller. Dåligt av coca cola, tycker jag. Däremot vet jag med säkerhet att Anna finns. Fast nån sån flarra med det namnet orkade hon som bär namnet inte leta reda på. Så jag fick med mig en helt ny tjej hem:

Pia coca cola

Eh… Pia..?


I kväll höll vi oss
för säkerhets skull till mjölk (jag) och vatten (Pi… Anna). Och nu blir det var sin kaffe. Vi överlevde storhandling, men fick som vanligt aparmar. Idag var det bara fem kassar att bära in i alla fall. Ett barn har ju flyttat hemifrån och ett annat barn ska vara hos sin pojkvän i helgen.

Vad har DU burit på idag??? Nåt roligt/ovanligt smek- eller öknamn, kanske? Skriv gärna en rad och berätta så jag får skratta lite.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Googlar gör väl de flesta av oss. Googlar på människor omkring oss gör i alla fall jag. Och ibland kan det vara lite intressant att kolla om nån googlar mig.

På den här sajten kan du kolla hur många som googlar på dig. Jag kollade på hela mitt namn och resultatet blev 46 gånger varje månad. Men när jag googlade på Tofflan blev resultatet 6 600…

Kan det vara möjligt?


Nu ska man nog ta dessa siffror
med en rejäl skopa salt. Men lite kul var det allt att få ett hum.


Livet är kort.

Read Full Post »

Man ska ju googla sig själv då och då, sägs det. Det gör jag, för jag är självklart nyfiken på vad som skrivs om mig eller hur man hittar mig på Nätet. Alldeles nyss googlade jag på

Tofflan

och såg till min glädje att min blogg ligger i topp där. Men det finns faktiskt andra Tofflan också…

Tofflan är bland annat…

  • flera (!) förskolor
  • en scoutavdelning
  • ett kvarter på Söder i Stockholm
  • ett fritids
  • en filmfigur
  • flera män
  • ett skodon
  • en romanfigur
  • en hamster
  • en hund
  • ett lok
  • en tjej (inte jag, alltså, jag är ju tant!)
  • en katt
  • en modesko vid medeltidens slut
  • en stoltass

… för att nämna några…

Read Full Post »

Det finns en del personer som man känner att man kan prata med. Verkligen PRATA med. Det går så lätt, man får fram det man vill. Man märker att personen ifråga lyssnar.  Inte ifrågasätter, utan lyssnar. Tofflan är en sån person. När vi pratar i telefon så flyter det på med samtalsämnen hela tiden och det bara bubblar fram och tillbaka. Och man känner att man blir lyssnad på. Det behöver inte vara nåt särskilt man pratar om, utan vad som helst. Inte nödvändigtvis problem man har eller så utan gamla minnen, vardagsliv, familj, jobb, vad som helst.

Nu har vi ju i och för sig känt varandra väldigt länge, 100 år eller så, och det märks när vi pratar, eller när vi träffas och springer gatlopp i Stockholm efter julklappar och sånt.  Då, när vi träffas, så bubblar det ett tag, men sen behöver vi inte säga så mycket, utan det känns så himla bra ändå.

Jag är så glad över min ”gamla bästis” Tofflan och nu får vi bubbla på en hel helg när jag äntligen har tagit mig i kragen och åkt hit.

Så här snigg var man en gång


Nu på morgonen
har vi ätit ”hotellfrukost” och läst tidningen. Senare idag ska vi åka in till centrum och springa runt i affärer och fika, eftersom vi fick en fikaslant av Toffelmamman. Domkyrkan ska vi också titta på.

Mitt första inlägg som gästbloggare är avklarat. Det kan hända att det kommer ett till.

Read Full Post »

Mårran är ett av de missförstådda monstren i litteratur, konst, film etc. Det hävdar Sara Haldert i en TT-artikel. Och när jag läser vidare inser jag att hon har rätt! Mårran, den iskalla, längtar ju efter värme.

Mårran skapades av Tove Jansson. Många tror att Mårran är ond och fryser allt till is för att jäklas. Men i själva verket längtar hon bara efter värmen. Fast hon vet ju inte hur man gör för att bli varm.

Mårran skildras som en stor och mörk figur. Ingen tycker om henne. Där hon hasar fram fryser allt till is av skräck. Mårran längtar så mycket efter närhet och värme att hon sätter sig på det varma – och släcker det.


Mårran är ensam och missförstådd och längtar egentligen efter värme.

                                                                                                                                                             Första gången Mårran såg dagens ljus var 1948 i Trollkarlens hatt. Hon är nog den mest ensamma figuren jag vet! Mårran har blivit en symbol för den stackare som inte vågar ta emot kärlek. Det är därför hon fortsätter att vara ensam – och läskig. För en del. För dem som till exempel tycker att alla som inte är Svensson är obehagliga och elak, typ.

Mitt namn, Tofflan, är snarlikt det engelska namnet för Knyttet. Toffle, eller Knyttet dårå, har en egen bok med titeln Vem kan trösta Knyttet? (Who will comfort Toffle?) Knyttet är också väldigt ensam i sitt stora hus, men ger sig ut i världen för att bli mindre ensam. Fast Knyttet är blyg och har svårt att få vänner. Till sist finner Knyttet emellertid tröst vid havet och blir modig.


Knyttet är också ensam, men finner tröst vid havet och blir modig.

Read Full Post »