Sölve & Co

Ett inlägg om en bok, grävande journalistik och en skandal i Metropolen Byhålan.

---

 

För 20 år sen, i oktober 1995, skedde den så kallade Tobleroneaffären. Sveriges dåvarande arbetsmarknadsminister Mona Sahlin hade använt statens kontokort för att handla privat, bland annat två Toblerone. Totalt hade ministern köpt varor för strax över 50 000 kronor. Hon lämnade in kvitton och reglerade i efterhand. En förundersökning inleddes med bland annat misstankar kring trolöshet mot huvudman. Undersökningen las ner. Mona Sahlin avgick.

Några veckor senare bestämmer sig Britt-Marie Citron, nyanställd på Byhålebladet, för att se om det finns några kontokortsaffärer i kommun. En helt sanslös historia om maktmissbruk rullar upp. Vi snackar om betydligt större summor än futtiga 50 000 kronor, vi snackar årslöner och mer därtill. Och Motalaskandalen leder inte bara till avgångar utan till böter och fängelse för några av de inblandade. Britt-Marie Citron får Stora journalistpriset 1996. I boken Sölve & Co (1999) beskriver hon vad som hände.

Det är en närmast farsartad historia som rullas upp. Jag hade ingen aning om att den var så omfattande – jag hade ju lämnat stan redan 1982. Men tydligen seglade det in en man från södra Sverige i kommunen och blev den som styrde och bestämde. Sölve Conradsson var frikostig med både resor och gåvor till sig själv och kompisar och folk han kunde ha nytta av. Sakta men säkert drar Britt-Marie Citron fram det ena efter det andra – trots att kommunens folk gärna håller varandra om ryggen.

Ett kapitel innehåller inklippta citat ur den lokala nyårsrevyn 1995/96. Det är roligt, samtidigt som jag tycker att det är snudd på raljerande och nästan lite synd om de skyldiga. En kan till och med nästan tycka att journalisten är den som orsakat att de närstående till de skyldiga far illa. Men det är ju inte journalisten som har varit grovt trolös mot huvudman. Nånstans tror jag emellertid att både Britt-Marie Citron och jag såg/ser att Sölve Conradsson blev/blir till något av en syndabock. Britt-Marie Citron skriver också på ett par ställen i boken hur rädd hon var att det skulle gå så långt som till självmord.

Det riktigt intressanta, tycker jag, kommer mot slutet av boken när Britt-Marie Citron funderar över hur länge bedrägerierna pågått och hur de kunde pågå så länge, hur det var möjligt. Som jag ser det handlar det om att sossarna – ja, det var de som satt vid makten i Metropolen i 81 år – blev så maktfullkomliga, så egenmäktiga. Varför protesterade ingen? Ja, författaren har en del teorier om detta också i slutet, där hon även drar fram företrädare till dem som dömdes i Motalaskandalen. Samtliga sossar, förstås. För i Metropolen kom du inte nån vart utan partibok.

Hur det är idag har jag ingen aning om. Några vänner och bekanta säger, oberoende av varandra, att kommunen inte är intresserad av att stötta lokala företagare, att kommunen bara anställer folk ur de egna leden (sossar?) och att kommunen är en urusel arbetsgivare där alla fortfarande håller om varandras ryggar. Sanningen i detta har jag ingen aning om. Kanske borde en Britt-Marie Citron dyka upp igen och röra om i grytorna. Vad hon gör idag är inte det lättaste att få fram, men jag tror att hon bor i Norrköping och arbetar som frilansjournalist. Hon har även efter Stora Journalistpriset fått utmärkelser, bland annat Östra publicistklubbens utmärkelse Guldpennan.

De trolösa då? En fack(pamp?) slapp straff helt och hållet eftersom brottet var preskriberat. Fem dömdes för främst trolöshet mot huvudman och fick böter, men villkorligt fängelsestraff, en dömdes för osant intygande till böter och villkorligt. Håkan Carlsson, kommunalråd och sosse, dömdes till fyra månaders fängelse. Men Sölve Conradsson dömdes för grov trolöshet mot huvudman och två års fängelse. Förra hösten avled Sölve Conradsson i Askersund efter en svår sjukdom. Askersund… Ett annat län än Metropolen, men bara fem mil därifrån. Huruvida hans dotter fortfarande arbetar som polis i Metropolen har jag ingen aning om.

Det här är en viktig och ständigt aktuell bok som alla riktiga journalister borde läsa. Och en och annan kommunalpolitiker… Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

På omvärldsspaning när det har blivit vinter igen

Nej, fy te rackarns att jag orkar gå ut! Jag surfar i stället runt i media och kollar in vad tokigt och slugt som hänt!

• Nordea får kritik av Finansinspektionen för sin krånglande internetbank. Och det kan jag hålla med om. Bankens två miljoner kunder kunde inte logga in vid två tillfällen den senaste månaden. Det är två tillfällen för många! Värst var det vid månadsskiftet när massor av folk skulle in och betala räkningar. Men här hajar jag faktiskt till! Varför betala räkningarna vid månadsskiftena? Räkningar kommer ju lite nu och då och det går ju faktiskt att ställa in datum i framtiden för betalning. Faktum är att jag alltid gör så i stället för att trängas med andra i inloggningskön vid månadsskiftet. Nån som tänkte på det???  Nu var det emellertid också ett annat stopp under mars månad, som inte kan förklaras med överbelastning. Jag hoppas att banken gör nånting konkret.
• Försvarsminister Tolgfors har avgått. Ja, det har väl ingen missat? Jag tänker inte kommentera det så mycket just därför. Men också för att jag inte vill anklagas för att vara medskyldig till så kallade drev som sägs ligga bakom politikers avhopp. Nu tycker ju jag emellertid att politiker ska ha extra vitt mjöl i sina påsar. Och jag tycker också att det är bra att media gräver i deras smutsiga byk. Inom rimliga gränser, förstås. Det är ju en viss skillnad mellan vapenaffärer och Tobleroneaffärer… För övrigt konstaterar jag mest hur himla lika Sten Tolgfors och Julian Assange är…

Vem är vem, egentligen..?

• Tomboy – gripande och välspelad! Ja, den här filmen skulle jag verkligen kunna tänka mig att betala hutlöst mycket pengar för att kunna se på bio. Den som inte har råd kan klicka på länken och läsa en alldeles lysande välskriven recension av Björn G Stenberg! Gratis.
• Prylar med till sista vilan. Vad hände med ”Du kan ingenting, ta med dig, när du går?” Folk lägger ner allt fler prylar i kistan när en avliden ska gå till den sista vilan. Det handlar om foton, brev och till och med en annan mysbyxa. Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund avråder dock från att skicka med alkohol och golfklubbor eftersom dessa kan skada krematorieugnarna.
• Fastevecka från sociala medier. Vill du läsa en intressant och annorlunda krönika om sociala medier, signerad Susanne Sterner? Klicka på länken! Hon har bestämt sig för en fastevecka från Fejan och Twitter.
• Martin blev hotad efter att ha burit onepiece. Men hallå! Nog för att onepiece är bland det fulaste jag vet, men män över 40 har rätt att klä sig hur som helst utan att bli hotade. Jag tycker att det är bra att män över 40 är klädda överhuvudtaget. För betydligt värre än onepiece är helt klart blottare… Vilket trams!
• I kväll är det Earth Hour klockan 20.30 – 21.30. Och befinner du dig i Metropolen Byhålan arrangeras bland annat eldshow och musikalisk, men unplugged, förstås, underhållning. Nånting som fler kommuner borde ha tagit efter, tycker jag!!! Ett fint initiativ!

En kväll i december 2009 tog jag den här bilden.

Read Full Post »

Det här med politikerförtroende/-förakt…

Det går inte att lämna sosseledaren Juholts knäpperier obloggade om på en blogg nära dig. Kort och koncist: jag förstår inte hur man kan göra som Juholt som så sent som i onsdags la fram miljonförslag om hur man ska komma till rätta med bidragsfusket. En partiledare, oavsett partipolitisk hemvist, ska föregå med gott exempel, det är min bestämda åsikt och ingen eller inget kan rubba den.

Jag tycker ärligt talat att det inte räcker med en ursäkt och att berätta att han redan har betalat tillbaka de      160 000 kronor han har lurat staten på. För Håkan Juholt är en del av staten, han är en del av det demokratiska system vi har i Sverige. En del av det system som bestämmer vilka lagar vi ska ha i det här landet. Att då säga att man inte känner till vilka regler som gäller – detta trots att han ”blivit varnad” redan 2009 – är ju bara så idiotiskt!

Juholt är inte den enda politikern som kör med dubbelmoral. Mona Sahlin gjorde det – och vi är många som minns Tobleroneaffären när den stackars människan (ja, jag kan inte låta bli att tycka lite synd om henne!) köpte en chokladbit och lät staten betala för det. Fast sen visade det sig ju att det handlade om lite mer än bara en chokladbit. Det handlade om privata inköp för 53 274 rättelse: 53 174 kronor. Sen var ju Mona Sahlin väldigt slarvig med att betala sina räkningar. All möjlig skit drogs fram om henne kring mitten av 1990-talet. Var det nån mer än jag som undrade varför hennes man inte betalade dagisräkningarna? Varför var det bara hans hustrus fel att dessa inte blev betalda?

Men sossarna är inte de enda politiker som kör dubbelt. Andra sidan kan också. En blivande minister hade använt svart arbetskraft, en annan hade inte betalat sin TV-licens. Den förra var minister i åtta dagar, den senare  i hela tio dagar innan de avgick.

Uppdaterat: Dagens Nyheter har grävt fram några till som har varit dubbelmoralister!

Varför denna skillnad? Varför avgår kvinnorna och männen sitter kvar? Jag kan inte annat än hoppas att Håkan Juholt noga funderar över sin framtid.

Nu vill jag slutligen tillägga att det också finns duktiga och ärliga politiker som arbetar hårt och som följer de lagar och regler de är med om att instifta. Man kan inte generalisera och säga att alla politiker är oärliga puckon.

Men faktum är att när man tjänar så bra som en politiker gör och när man dessutom är med och sätter lagar för vårt land då har man också ett extra ansvar, tycker jag. Den politiker som säger sig företräda de som har det sämst ställt i landet, de så kallade arbetarna, borde känna ännu lite mer ansvar. Att ni inte skäms, ni som fifflar! Det kan ju inte bli annat än en utdelning av en fet, svart bak!

En svart bak till alla fifflande, dubbelmoraliska politiker i vårt land!

                                                                                                                                                                 Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Juholt.

Read Full Post »

Så hon avgår, hon Sahlinskan…

Jag har sagt det ett antal gånger och jag säger det igen: detta är ingen politisk blogg. MEN… Det går ju inte att lämna Mona Sahlins aviserade avgång okommenterad!

Mona Sahlin meddelade idag att hon avgår som partiledare för sossarna.

                                                                                                                                                   Först och främst tycker jag att hon gör helt rätt. Hon har insett sina begränsningar och säkert efter långt och moget övervägande bestämt sig. Det hedrar henne. I mars nästa år får partiets kongress välja en ny partiledare, en inte helt lätt uppgift. Skälet till detta är att jag inte tycker att det finns nån riktigt självklar kandidat.

Mona Sahlin har inte varit okontroversiell inom politiken. Hon valde att ta time out efter den så kallade Tobleroneaffären på 1990-talet. Hade detta felaktiga hanterande av tjänstekontokort inte uppdagats tror jag att hon blivit sossarnas partiledare tidigare än hon blev.

Svenska Dagbladet har några kul – och några mindre kul – bilder från hennes karriär här.

Det var oerhört tufft av henne att göra politisk comeback. För många funkar det inte alls. För Mona Sahlin har det väl funkat sisådär, tycker jag.

Pravda, förlåt Aftonbladets politiska expert Lena Mellin menar att bara ett mirakel hade kunnat rädda Mona Sahlin, men att det lär bli svårt att hitta hennes ersättare. Lena Mellin anser att det ändå var rätt beslut av Mona Sahlin. Det håller jag med om. Däremot är jag tveksam till en del av de tänkbara efterträdare som Aftonbladet lyfter fram. Jag har till exempel svårt att se Thomas Östros som en het kandidat till partiledarposten och Jytte Guteland känner jag inte alls till (hon är SSU-ordförande). Flera av de andra namnen är helt okända för mig och Thomas Bodström tror jag inte heller på. Nja, får jag hoppas och önska så håller jag på Margot Wallström. För hon vågade säga emot Göran Persson och DET vittnar om rejält med skinn på näsan!

Några av mina starkaste privata bilder av Mona Sahlin – alltså MINA privata, inte hennes – var när vi delade bord under en föreställning en kväll på en Pridefestival för några år sen. Jag undrade varför det var så tomt vid just hennes bord, det var ståbord och det stod ju bara en ganska kort, brunhårig tjej där. Så jag ställde ner mitt ölglas och så njöt vi av showen vid samma bord. Det var först i pausen jag noterade männen i kostymer om omgav oss…

Tja, denna dag tog en intressant vändning för politiken i Sverige…

Läs även andra bloggares åsikter om Mona Sahlin avgår och Mona Sahlins avgång

Read Full Post »