Dä ä hälg!

Ett inlägg i vilket Tofflan njuter av denna fredag.

Den här fredagen har svischat förbi. Jobb jobb jobb på förmiddagen, med avbrott för go-frukost – på jobbet. Eller snarare, det blev go-frukost innan jag började jobba. Vi har det så, här. Jag förberedde några nyheter till webben, såväl text som bild. Och så värvade jag en medlem till mitt fack. Detta trodde jag aldrig att jag skulle säga! Jag var ju på väg att byta fack. Men tack vare ett engagerat ombud har jag valt att stanna kvar. Stanna kvar i det fack som ibland går under namnet Dimsyn. Just nu ligger facket emellertid på plus hos mig och då heter det som det ska, Vision.

Sprang över till skomakerskan med min trasiga sko på förmiddagen. Sen halkade jag omkring i gympadojor som var väldigt luftiga en kall dag som denna. Lunch intogs på sedvanligt stället. Min lunchkompis idag var en riktig tjockis…

Äntligen började jag läsa den här! Det blev bara ett par sidor igår kväll. När jag slog ihop den efter lunch var jag på sidan 72. En julklapp från Fästmön!

Boken är riktigt bra, men nånting slog mig som känns inkonsekvent angående den trilogi den ingår i. Del ett heter Cirkeln, del tre heter Nyckeln – titlar i bestämd form singularis. Men del två heter… Eld – en titel i obestämd form singularis! Vadan detta? undrar Vän af Ordning.

Redan på väg tillbaka från lunchen kunde jag plocka upp min lagade sko. Å, så skönt att slippa frysa om foten! I skrivande stund är det varmare än i morse, men lik förbaskat skitvinter och kallt. Det snöade för säkerhets skull lite mitt på dan också. Blä!

Skon är lagad! Snabbt gick det och bara 80 pix kostade det.

Nästa arbetsvecka är ännu mera hektisk än denna, men innebär också en fredagslunch med en god vän. Och ett evenemang på lördag som jag inte vill missa för nånting! Detta evenemang kräver en del förberedelser och det är lite sånt jag ska ägna mig åt under helgen. Ett varv med dammsugaren blir det också och så behöver jag tvätta, som vanligt.

På söndag ska jag försöka få till en dejt med Anna när hon har slutat jobba. Dejten blir gissningsvis bland annat en tur ut till Himlen. Hoppas bara att jag hinner göra allt jag har tänkt. Det är tufft när man inte har mer än lördag och söndag att använda för mer tidskrävande saker. Man vill ju liksom hinna slappa också… Men idag njuter jag av att det är fredag.

Hur ser din helg ut? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar så blir jag glad.

Livet är kort.

Read Full Post »

Pyntat för påsken

För en gångs skull firar jag påsk hemma. Och då går det ju förstås inte att låta bli att pynta lite, eller hur?

Påskljus till köksbordet.

Ett litet påskarrangemang med lila ljus och gula kycklingar hamnade på köksbordet. Jag hittade till och med påskservetter i kökssoffan – och de var inte enbart gula. För gult är, som bekant, bara fult.

I köket hamnade också två hönor på ena bänken. Toffelmamman och Tofflan, kanske..?

Det är nog jag som är den stora, för mamma har blivit väldigt liten.

Eller också är dessa två bättre porträtt av hur vi ser ut:

Två kärringar i fönstret.

Det är annars väldigt mycket kycklingar så här till påsk. Den här lilla tjockisen hamnade på brickan i vardagsrummet:

Tjockis i gula byxor.

Gissningsvis sitter vi mest i vardagsrummet, så här kunde jag riktigt explodera med skit påskpynt.

En kvartett sjungande (?) kycklingar hamnade ovanpå locket till skivspelaren. 

Nån som jag har tänkt kanske känner sig ensam är Hopptimisten. Därför fick han lite sällskap idag.

Den fine, orange Hopptimisten fick sällskap av tre små gulingar.

Men jag insåg att jag faktiskt äger fler rosa prylar än det där märket jag tog 2007. Här en påskhare – i rosa byxor!
Påskhare i rosa byxor – min andra rosa ägodel.

Slutligen hittade jag Påsktuppen och han åkte ute i köket för att hålla Julgrisen sällskap.

Påsktuppen fick trängas med kryddor och Julgrisen.

Och naturligtvis måste jag ju ställa frågan till dig om du har påskpyntat och vad du har plockat fram ur dina påskgömmor??? Skriv gärna och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

En promenad på årets sista dag

Jag skulle gå till Tokerian och handla lite kompletterande till nyårssupén och det gjorde jag. Men sen blev det en promenad på egen hand, årets sista dag.

Solen lyste och det var cirka sex grader kallt. En liten vind bet i kinderna och gjorde så att det sved i halsen.

På gula området hittade jag en fotbollssupporter…

Här har en AIK:are sin bil!

Nån snö har vi inte fått, men temperaturen har krupit neråt och det ligger ett frosttäcke över det mesta utomhus.

Gräset var frostigt.

När jag gick i gräset knastrade det lite av frosten under mina sulor. Annars är gräset fortfarande slående grönt…

Fruset, men torrt och ingen snö.

Solen stod ganska lågt, så ljuset var besvärligt att fota i. Dessutom blev solbrillorna immiga och fingrarna iskalla. Bara en sist bild, på såna där vita bär som är så roliga att smälla!

Frusna, vita smällbär.

En promenad på egen hand, för att vila öronen en stund. Jag mötte nästan bara tjockisar som jag själv och en och annan ”speta” som kom cyklande, illröd i fejan, med reapåsar från smalis-klädaffärer i Stormarknaden.

Nej, det var skönt att komma hem och dra på sig mjukisbrallan! Den stannar på även över nyårssupén med mamma som består av kräftor, räkor, limeaioli, vitlöksbaguette, kex och goda ostar. Fick bland annat tag på en liten bit Stilton idag, mums!

Men det känns väldigt, väldigt trist att inte fira nyår med Fästmön!… Saknar!!!

Read Full Post »

“Möten face to face – inte på Facebook”

Läser en lysande krönika av den urbane observatören Bobo Karlsson på Svenska Dagbladets hemsida.  Det handlar om att det som upprör nån kan hyllas av en annan – i detta fallet när det gäller möten mellan människor.

Bobo Karlsson berättar om en taxiresa en het sommardag i Stockholm. Taxichauffören ondgör sig över en tjockis i shorts. Bobo Karlsson argumenterar att ingen ska få ha shorts i såna fall.

Evita Peron införde kavajtvång för herrar och olika generaler i landet försökte förbjuda shorts. Bland annat. Bobo Karlsson menar att jeansrevolutionen i Argentina genomgicks av människor

[…] i kostym och väst […]

Det finns många lagar, konstaterar Bobo Karlsson. En del är farliga, andra tokstollig och vissa religiösa. Stockholmskrogarna skiljer ut folk från fä redan i entréerna – det handlar om etnisk, social eller åldersmässig apartheid, menar Bobo Karlsson. Visserligen diskret, men ändå.

En safari i stan, signerad Bobo Karlsson.

                                                                                                                                                                                                                                                       I Stockholm väntar ingen på att röd gubbe ska bli grön innan man korsar en tom gata. Det gör man i Berlin, enligt Bobo Karlsson.

I Beirut går tjejkompisar hand i hand – den ena bär slöja, den andra kort jeanskjol. I Marrakech och Tanger har Bobo Karlsson siktat kvinnor på vespor. Kvinnor med spännande och skarpa blickar som kikar ut genom den öppna strimman i ansiktet. Samtidigt jagas beslöjade kvinnor i Frankrike. Men i Stockholm, där använder man solglasögon för att dölja ansiktet. Gärna av dyrt märke. Och om detta tycker Bobo Karlsson

[…] fegt i hemlighet. Åtminstone för mig, som fortfarande vill ha möten face to face och inte på Facebook, är detta smått kränkande. Så ogenerat säger jag bara: Förbjud solglasögon!

Den här krönikan är intressant för att den drar paralleller mellan solbrillor i vår kultur och slöjor i andra.

Tänkte inte på det…

är min spontana reaktion…

Bobo Karlsson bor i Rio de Janeiro i Brasilien och har skrivit boken Urban Safari om tolv storstäder. (Kom nyligen ut i pocket för andra gången.)

Read Full Post »

Mac Jack: David blev kvar när Goliat las ner! Och megafoner också, tyvärr…

Jag har ett favoritställe när det gäller så kallad slask-mat. En lite gammeldags korvkiosk som kaxigt bytte namn från Råbygrillen till Mac Jack när en hamburgerkedja (gissa vilken, dårå!) öppnade mitt emot på andra sidan gatan. Och idag står Mac Jack kvar som David, medan hamburgerrestaurangen är nedlagd – som Goliat.

Fästmön och jag äter där ibland. Man får rikligare portioner och godare mat, helt enkelt, än på vanliga hamburgerställen. Menyn är delvis traditionell korvkioskmat med dagens lunch, men också en del spännande nyheter med béarnaisesås, kaviar och annat. Falafeltallrik är nåt som finns bland det vegetariska. För mig som äter kyckling blir kycklingburgare ofta målet. För det mesta får man dessutom tjocka pommes frites – tyvärr var de slut idag.

Kycklingburgare och pommes samt apelsinfanta!

                                                                                                                                                                Men det är ju inte så roligt att äta allena och ”korvgrillaren” undrade om inte Anna var med. Tänk så snabbt man blir stammis! Vi har kanske ätit där nån gång i månaden det sista halvåret.

Det var tomt och öde när jag kom. Det enda som är lite dåligt med stället är att det inte är så rent på bänkarna där man ska äta. Och sen är jag inte jätteförtjust i barstolar. Funkar inte med mina höfter. Men det är smällar man får ta, för när maten är serverad skiter man i allt annat. Nästan.

Idag höll jag på att bli galen! Om man äter vid nåt av borden utomhus kan man bli galen på alla skator. Nu kom det in två killar varav en hade en megafonröst. Som de flesta megafonröster pratade han inte bara högt utan HELA TIDEN. Först var det bara irriterande att höra honom SKRIKA snacka skit om nån på jobbet eller kommentera en bil som stod parkerad utanför. Ingen matro, liksom. Men när han sen gick över till att megafonera förolämpande saker om tjockisar

[…] fy faaaan när det kommer in en sån tjockis och köper en påse chips […]

och bögar

[…] ja jävlar vem vill jobba med honom, han är ju bög?! […]

hade jag svårt att sitta tyst och stilla. Men jag satt tyst och stilla. Tänkte onda tankar.

OK att folk tycker vad de vill om andra, men när det sitter en skittjock flata (=Tofflan) där och äter känns det inte så roligt att höra negativa saker om feta och bögar. Tänk om jag hade haft en kompis med mig och börjat raljera om att folk som skriker när de pratar borde lära sig att hålla käften så smällfeta homosar får äta i lugn och ro! Men det hade jag ju förstås aldrig gjort. Jag är ju svensk. Jag höll tyst. Åkte hem och bloggade om puckot i stället.

Men se maten på Mac Jack, den är värd miljoner puckon i världen! Kom ihåg det! Råbyvägen 1 i Uppsala. Fast för säkerhets skull medtag öronproppar eller kompis/älskling!..

                                                                                                                                                                PS Jag fick INTE ont i huvet av apelsinfantan, men väl av megafonen!

Read Full Post »

Liten tur på stan – och i Kina

Varning för lite snusk, dårå, i bokform!

Alltså vi skulle träffas på stan efter klockan 14 när Fästmön slutade jobbet idag. Bara det att hon fick jobba över i ett par timmar. Jag hade i och för sig trevligt sällskap av en vän som ringde mig medan h*n bilade upp till norra Sverige och sen en stund med pusslet, men det var ju Anna jag hade tänkt umgås med (forgive me, friend!). Nåja, hon ska vara glad att hon har jobb – och det är hon!

Vid 16.30-tiden sammanstrålade vi och gick då till en klädaffär med bra priser och rabatter. Anna gjorde en del inköp medan jag blev snudd på hysterisk av musiken som dundrade ut genom högtalarna. Det var mässingsblås, sambatakter, Pata pata och f*n vet vad! Jag sa till Anna att snart dansar jag loss, kände hur galenskapen kom krypande. Anna blev vit i ansiktet av rädsla och släpade med mig till provhytterna. Hon klev in med ett tiotal plagg, jag satt utanför och försökte undvika mig själv – vilket var svårt. Det var en ENORM spegel där jag satt. Och jag kunde se vilka likaledes ENORMT TJOCKA lår jag hade. Inte kul.

Mitt enda önskemål var att besöka Celsiusbokhandeln, som nu dessvärre konkar och snart lägger ner. Eftersom jag överlevde besöket i klädaffären blev detta därför nästa anhalt. Anna skulle dessutom leta efter en reseguide. Tyvärr hittade hon ingen, men jag gjorde ett riktigt fynd för endast 69 kronor:

En söt liten bok med svartvita pin up-bilder från Hollywood.

                                                                                                                                                          Affärerna började göra sig redo för fredagsstängning och varken Anna eller jag hade ätit sen nån gång på förmiddagen. Därför styrde vi kosan mot en kinakrog med bra priser. Och ja, Nurse Rached! Jag hade ju varit förutseende nog att lämna bilen hemma, så det blev två (2) starköl till maten. Ändå kunde jag äta med pinnar… 😆

Två öl och kinamat med pinnar.

                                                                                                                                                                  Anna var så söt och grönklädd och passade in finfint i restaurangens gröna soffor.

Man kan tro att detta är reklam för Rörstrands Grön Anna!.. De tu i bakgrunden råkade bara komma med på bild, men det är de säkert glada för. Jag menar, det är ju inte alla som får synas på Tofflans blogg!

                                                                                                                                                                     Fy faderullan så mycket jag åt… Två rågade tallrikar med mat – och sen färsk melon och konserverad frukt med en klick smält banan- och chokladglass blev det till dessert… Men till mitt försvar ska sägas att desserten svalkade skönt efter den något heta buffén.

Frukt till dessert kändes svalkande efter den heta buffén, men hjälp så mätt jag blev…

                                                                                                                                                                  Det blev nästan för mycket att klämma i sig kakj****n till notan, fast vad gör man inte för att få fram fortune cookie-lappen med sanningar på? Min kändes något kryptisk… (Själv kände jag mig nästan som tjockisen med mintkakan i Monty Python’s The Meaning of Life…)

Stjärnor nära mig på gång???

                                                                                                                                                            Bussresan hem gick bra. Jag överlevde alltså dagens BÅDA bussresor *ritar gigantiskt kors i taket* Vi tog en liten omväg hem och hamnade på Tokerian där vi inhandlade fredagssmaskens. Jag har nog hört att Anna har rafsat i sin påse, men min står orörd tills vidare… Nu ska jag snart kollapsa i TV-fåtöljen och snarka till Tyst vittne på TV4plus.

                                                                                                                                                               To be continued…

Read Full Post »

Krampaktig tjockis på golvet

När jag är hos mamma är min bädd en madrass på golvet. En TJOCK madrass. Och nej, jag klagar inte! Men duntäcke och dunkuddar i mammas TV-rum blir detta en alldeles utmärkt bädd. Det är BRA för tjockisar som jag att ligga hårt, ryggen tackar mig. Så nej, inte ett ord om bäddsoffa eller viksäng, vi har diskuterat och förkastat tankar om inköp av såna.

Jag sover gott på golvet.

                                                                                                                                                                Jag sover gott på golvet, men höll på att få slag när jag var på toa nyss och såg mig i spegeln. Såg hur gammal och sliten jag ser ut. Så inte var det fel av mig att söka jobb i veckan på ett företag som bara anställer 55 plusare – jag går lätt av för en betydligt högre ålder än den jag innehar, i alla fall idag. Och mamma har baske mig mycket slätare hy och mindre rynkor i ansiktet…

Det finns en nackdel med att sova på en madrass på golvet. Det är när jag får kramp. Och det fick jag. Fyra gånger i benen. Två gånger i varje ben. Då flyger man upp för att det gör så ont, men för en gammal kärring som jag är det lite svårt att just flyga upp från ”marken”. Tur att det var möjligt för mig att åka ner hit med Clark Kent* och inte med nån kvast, som somliga far omkring på… Jag har sett en urtramsig dekal i nåns bilfönster där det ungefär står:

Min andra bil är en kvast.

Stackars dem, tänker jag bara. Ingen vettig människa vill åka kvast. I alla fall inser jag, med ålderns rätt, hur svårt det är att lyfta från marken. Och lite har de förstås att göra med tjockisvikten man bär omkring på…

Idag ska jag göra fint på graven och plantera blommor. Kanske planterar jag blommor även på mammas balkong i några små krukor innan jag städar av där. Balkongmattan och några andra prylar ska hämtas upp från källaren (typ sju mil att gå) och möblerna ska torkas av. Men det är värt det för mammas balkong är solig och fin och vädret verkar vara kanon idag!

I kväll blir det kinamat på ett ställe där man verkligen kan laga god mat!

På restaurang Ming lagas verkligt god mat!

                                                                                                                                                     Tänker på min stackars älskling som blev tvungen att stiga upp halv sex idag för att komma till jobbet i tid före klockan sju.  Nej, hon har som vanligt inte beklagat sig och jag bara reflekterera över att det måste kännas tungt. Själv vaknade jag inte förrän halv nio efter att ha sovit nästan en hel natt – bara fyra avbrott för kramper – och jag känner mig och ser helt slut (ut)…

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Sorg! Godisvaruhuset i Hummelsta is no more!

Jag HADE halvt om halvt tänkt att stanna till i Hummelsta. Alla som passerar där nån gång vet att hålan har ett GODISVARUHUS. Mängder av godis av alla sorter – till och med sockerfritt (fast dessa bunkar passerade vi kvickt).

Men fasa, FASA! När jag tuffade in i Hummelsta och slängde ett öga åt vänster såg jag byggnaden, försedd med en stor skylt som skrek ut:

Butikslokal uthyres!

Huset var tillbommat och den enda levande själ jag såg var en kärring som stod och fläng-rökte på parkeringen.

Innan jag for idag hade jag läst nånstans att den nya vägen, det vill säga den nya dragningen av E18,  invigs i morgon måndag. Och den går ju inte längre genom Hummelsta. Det gillar säkert många Hummelstabor, men den übertreflige mannen i godisvaruhuset estimerade det inte, det är jag säker på. Kan aldrig tänka mig att han inte hade lust att fortsätta sälja godis till tjockisar som mig.

En typisk Toffelgodispåse, inköpt i Hummelsta en gång.

                                                                                                                                                      Trist är det i vart fall att ännu en av livets epikuréiska mötesplatser har bommat igen och lagt ner. Nu har Hummelsta varken ICA-affär eller godisvaruhus ELLER E och T (de flyttade in till Enköping för några år sen.). Lika bra att lägga ner hålan? Eller?

Jag har SORG!!!

Read Full Post »

Gnällgnäll… och ett försök att lyfta

Magen har varit besvärlig i några dagar, men i morse fick jag ge upp tanken på sovmorgon. Det var bara att skutta ur sängen och försöka glömma det onda med en god bok. Det fungerade nästan. Krämporna pendlar mellan illamående, yrsel och magont, ofta i nån kombination. För stunden är det illamående och magont. Det handlar antagligen om att jag har ätit en skål fil med müsli och en macka med leverpastej. Jag blir trött på det här. Ingen måltid är längre njutbar, jag är inte sugen på nånting. Känner mig som ett barn som trilskas vid matbordet och jag får ha allvarliga diskussioner med mig själv. Tyst, förstås. OK, jag är inte särskilt mager, jag är en tjockis, men jag behöver äta så att jag får krafter. Sju kilo minus visade vågen nyss. EFTER frukost. Det är lite för mycket på två veckor, särskilt när man inte bantar med vilje. Men smal blir jag. Därmed är inte sagt att jag blir snygg… Fast jag kan ju vara smal och FUL, det gör ju inget.

Jag är fortfarande mer lik den till vänster. Fast jag skulle aldrig sätta på mig lila brallor eller en gul topp. Gult är fult!

                                                                                                                                                    Fästmön kunde inte heller sova så länge och jag är rädd att jag förstörde hennes enda sovmorgon på över en vecka. Även hon ägnade sig åt lite läsning före frukost.

Vädret ser ut att bli soligt idag, men det blåser lite. Bara det är ljust, så känns det lättare att delta i den här dagen. Jag tycker om hösten. Jag ÄLSKAR höstens alla härliga färger! Men den här hösten fruktar jag – av många skäl…

Idag ska vi kolla in Röda Korsets second hand-affär i Boländerna. Inte för att det är nåt som just jag behöver, men det kanske finns andra! Annars har vi Återbruket här ganska nära. Där kan man göra väldiga fynd på främst möbler och böcker, tycker jag. Båda två har rätt trista hemsidor, tycker jag, men om Röda Korsets affär är hälften så bra som Återbruket är den väl värd ett besök ändå! Men oslagbarast är nog ändå Återvinningen i Metropolen Byhålan! Dess lokal är gigantisk och där finns allt från fräscha kläder och husgeråd till elektronik, böcker och möbler. Besök den om du är på genomfart (för det är man oftast när man är i Metropolen Byhålan…)

En bild från Återvinningen i Metropolen Byhålan. Bilden är lånad från affärens hemsida.

                                                                                                                                                             I morgon är det så Uppsalas Kulturnatt. Jag har ju redan gjort ett urval av sånt som jag tycker verkar intressant ur programmet , men vi får se vad det blir av det hela. Anna jobbar ju först hela dan fram till klockan 16 och jag är osäker på hur mycket jag orkar gå. Men det visar sig. I morgon.

Read Full Post »

På tapeten lokalt

Satt och bläddrade i ett par lokalblaskor och hittade en del nyheter av lite annorlunda slag. Här kommer ett axplock av sånt som är på tapeten just nu och som JAG tycker är annorlunda/roligt/underhållande/knäppt/konstigt och så där, tja…  (Mina kommentar sist på respektive punkt):

• Svenska kyrkans medlemmar i Uppsala stift gav sju kronor per skalle i kollekt förra året. [Det var inte mycket, det…]
• En kille i yngre tonåren från Uppsla har skrivit till intergrations- och jämställdhetsdepartementet och klagat på att det saknas kvinnliga karaktär i nästan alla serier i tidningen Lego Club Magazine… [Tuff kille! Bara att komma på idén att skriva och klaga och DESSUTOM i en jämställdhetsfråga!]
• Niklas Lundengård är en kille som vill ha jobb – utan att behöva klippa sig. Han letar efter en arbetsgivare som inte bryr sig hans utseende. Läs hans blogg! [Lycka till, säger Tofflisen!]
• I början av maj öppnar en ny ortopedakut i Uppsala. Där kan man få hjälp på plats och slipper långa väntetider – för 200 kronor. Billigare än Sjukstugan i backen! [Men varför öppna detta NU? Sommartid är ju kanske inte högsäsong för att halka på isfläckar… Hur tänkte man? TÄNKTE man? Nej, man änvänder bara skattebetlarnas pengar, typ…]

Extrapris på behandling av benbrott på den nya ortopedakuten!

                                                                                                                                                     

• En genomsnittlig kvinna bränner 48 000 kalorier om året – på att shoppa! Det visar en ny studie i Må bra. [Skulle tro att man förbränner en del genom ångesten efteråt när man bränt för mycket stålar…]
• Den som äter kolhydratfattigt den mår i vart fall inte så bra, enligt Karolinska institutet. Man blir nämligen deppig om man äter för lite kolhydrater. Depp kan därför bli följden av dieter som GI, Atkins och LCHF… [Men blir man inte rätt hög av att gå ner i vikt, om man har det som mål? Då borde man ju bli gladare? Eller är fördomen att  magerdalar deppigare än tjockisar sann?]

Kolhydratätare respektive kolhydratdissare. Vem är lyckligast, tro?

                                                                                                                                                    

• Linnea Strid heter en 26-årig tjej som bor i Flogsta i Uppsala. Hon använder sin målarpensel som kamera, men blir aldrig antagen till mån konsthögskola. Hon ställer förstås bara ut i Chicago och Los Angeles – i Uppsala är hon okänd [Kolla in Linnea Strids verk om du får möjlighet! Jättehäftiga! Tyvärr blir man väl aldrig profet i sin hemstad…]
• Uppsala har lägst arbetslöshet i Sverige. Och det innebär, enligt fyra borgerliga riksdagsledamöter från uppsala län, att Uppsala har Sveriges mest rättvisa ekonomi – eftersom orättvisor alltid drivs av arbetslöshet. Över 11 000 personer är arbetslösa i vårt län… [Men snälla nån, DET är väl att förenkla och generalisera liiiiite, eller?!..]
• Vulkanutbrott på Island och många blir besvikna när semesterplanerna grusas eftersom det råder flygstopp… [Men snälla nån IGEN, det är väl mest synd om dem på Island, eller?..]
• Skulle du palla att öppna affär tillsammans med mamma och mormor? Det har Sarah gjort. Trion har en webbaffär, Tre generationer inredning, men nu öppnar de ”analogt” på Drottninggatan mitt i stan. [Spännande, tycker Tofflan, och önskar lycka till!]

Read Full Post »