Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tjäna’

Varning! Detta är inte ett gnäll-inlägg utan tvärtom!


Häromdan blev jag tipsad
av bloggvännen Arga Klara (ja, vi har träffats IRL och då stryks prefixet blogg i bloggvän!) om ett företag som heter Frilans Finans. Det händer ju nämligen att jag får förfrågningar – ganska ofta, faktiskt – om skrivuppdrag. Tyvärr har jag inget eget företag så antingen får jag hänvisa uppdragsgivarna att gå via Blogvertiser – eller så får jag tacka nej. Ett problem har varit att alla skrivuppdrag inte passar på bloggen, utan är en annan typ av uppdrag. Ett annat problem är att man inte får ha ett registrerat företag själv om man blir arbetssökande och måste få a-kassa. Du vet, a-kassan vill ju inte att man jobbar lite grann när man är arbetslös – även om man noggrant talar om detta. Man ska vara arbetslös och passiviserad, typ.

För tillfället har jag sen över ett år en tidsbegränsad anställning på heltid, men jag kan åta mig skrivuppdrag också, utanför jobbet – tack vare företaget ovan! Detta företag sköter nämligen fakturering och ser till att jag betalar skatt på det jag tjänar etc. Skönt, alla papper i ordning! Självklart får jag betala för tjänsten, men som jag ser det är det värt det. I dagsläget känns det alldeles för osäkert att starta eget och det Frilans Finans erbjuder mig är en suverän tjänst! Det känns också bra att veta att andra personer, särskilt goda vänner, berättar hur nöjda de är med företaget. Lite lustigt i det hela är att jag inte har hört talas om företaget förrän nu. Och ändå, visade det sig, finns det i lokaler jättenära mitt jobb. Ibland är världen onekligen liten…

Pennan är vässad och jag är redo för skrivuppdrag!


Så, bombardera mig nu med skrivuppdrag!
Jag har kvällar och helger att skriva på. Du som vill köpa ett blogginlägg av mig kan antingen gå via Blogvertiser – stor knapp i högerspalten – eller mejla mig direkt om du inte vill registrera dig som kund hos Blogvertiser – e-postadressen finns under min bild överst i högerspalten. Jag kan tidsinställa publicering av blogginlägg, om du har såna önskemål. Annonser tar jag inte emot, det ska vara skrivuppdrag. Däremot kan jag vara behjälplig om du vill köpa copytjänst av mig för annonser. Jag har en lång och bred bakgrund av professionellt skrivande i mitt yrke som informatör, kommunikatör och redaktör. Kolla in mitt CV!

Och så slutligen är jag väldigt nöjd med att jag via internet har bokat en tid till en ortopedtekniker. Redan på måndag före lunch ska jag dit och gjuta av fossingarna! Jag har ingen aning om vad det kostar, det är säkert svinigt dyrt. Fast det får kosta den här gången – om jag ska kunna gå som folk. Idag har jag provgått utan kryckor en gång fram och tillbaka i korridoren till toa. Det gick bra, men jag ska nog inte överanstränga hälen utan använda kryckorna tills vidare för promenader och sånt.

Dagens höjdpunkt lär bli lunchen med ”Lisbeth”! Hon talar alltid i så många citat och jag har börjat använda anteckningsfunktionen på Ajfånen flitigt. Det blir många uppslag till kommande blogginlägg!

Jag har sovit bra i natt och bara vaknat två gånger. Det gör underverk! I kväll blir det en tur med dammvippan och snabeldraken* hemma. I morgon har jag semester och kanske åker jag och tvättar bilen på förmiddagen innan jag vänder kosan söderut för att hedra minnet av vännen K på eftermiddagen.


*snabeldrake = dammsugare


Livet är kort. 

Read Full Post »

Äntligen! En näringsrik lunch idag! Jag hade dejt med den hjärtegoa L och denna agerade personlig assistent åt mig. Så fin som en ros i sin röda kappa kom hon och höll upp dörrar, bar matbricka och… bjöd på lunchen. Nej, det var jag som skulle bjuda, men försök argumentera med denna kvinna…

Till lördag har hon planerat nånting kulinariskt för mig och Fästmön. Vi ska åka hem till henne när Anna har slutat jobba och sen verkar det som om bilen ska lastas full av godsaker. Hon garanterade att vi INTE skulle vilja ha/orka med Tobleronen jag köpte i söndags

Den utpekade lär vi inte vilja ha eller orka med på lördag, enligt L.


Jag vet inte om jag tillförde
så mycket på lunchen. Det första jag gjorde var att kasta kokt ris över knäet. Eftersom Logen har mikroskopiska servetter hade jag inte ens lagt en som täckte en fyrkant på ena benet. Nåja, det var i alla fall ingen sås på just det ris jag spillde, så jeansen är obefläckade.

Dagen idag är mörk och trist. Igår kväll var jag så trött att jag gick och la mig mitt i CSI. Tittade på sovrums-TVn och då slocknar jag alltid efter högst fem minuter. Gissar att det lär bli samma idag. Jag var så trött att jag inte orkade strula ut på en krycka till soprummet med den snart överfulla tidningspåsen igår, så den står kvar som ett utropstecken innanför ytterdörren.

Högsta prio idag efter jobbet är att försöka handla lite på Tokerian. Jag får lämna kryckorna i bilen när jag går in och hänga på varuvagnen så där som mamma brukar göra. Hur jag ska ta mig in från garaget återstår att se. Kanske en krycka? GAH, jag hatar verkligen att ha detta funktionshinder, men det är nyttigt för mig att prova på. Det är först nu jag inser hur jobbigt det är för dem som ALLTID behöver gå med kryckor… Vi är här för att lära, eller hur var nu meningen med livet..?

Den enda dan jag jobbar för institution1 i veckan är tisdagar. Och den dan räcker inte till för det hästjobb jag har framför mig – att göra om alla forskningssidor. Först idag har jag fått namn på kontaktpersoner. En har jag pratat med sen tidigare så han är igång, men idag var det dags för nästa. Hans chef hade inte ens berättat för honom att han var utsedd till att göra detta… Nej, det känns inte riktigt bra. Jag skulle behöva sitta här mer rent fysiskt, så att jag kan gå med piskan  – eller riset, för den som föredrar det…

Igår blev jag erbjuden ett skrivjobb, men fick tacka nej till det eftersom jag inte har egen firma. Om jag hade haft ett fast jobb hade jag inte tvekat en sekund att registrera en firma, men som läget är det inte särskilt smart. Jag räknar allt mer med att bli arbetssökande igen efter årsskiftet och om man ska få a-kassa, det vet ju alla, får man ju inte jobba ens i egen regi. Detta trots att man är ärlig och anger exakt antal timmar och hur mycket man tjänar – så där så att a-kassan borde kunna dra av det från ersättningen. Nej, så funkar det inte i Sverige. Här ska man antingen jobba förfärligt mycket eller inte alls. Då först passar man in nån sorts mall. Oerhört tröttsamt för en som inget hellre vill än jobba. (Det finns de som till exempel är sjuka och inte kan jobba och så finns det de som inte vill jobba. Varför ska man envisas med att lägga ner tid och energi på att försöka hitta jobb åt dem när det kryllar av friska, fullt arbetsföra människor? Jag begriper det inte.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Som skattebetalare blir man förbannad när man inte får den vård man anser sig ha rätt till. Den vård man är med och betalar skatt till. Att tredje man drabbas är nämligen det som sker när våra sjuksköterskor gör uppror. Tredje man blir utan vård. Men… det skedde även före eventuella uppror, så… Och syrror i Sverige, ni har mitt fulla stöd! Jag tycker inte att era löner är i paritet med det ansvar för människors väl och ve som ni faktiskt har.

Trött, trött, trött…


I dagens lokalblaska
läser jag om hur bristen på syrror blir allt värre på Sjukstugan i Backen.  Allt fler sjuksköterskor väljer nämligen, enligt artikeln, att lämna Sjukstugan. Då blir ju följden färre vårdplatser och de syrror som jobbar kvar får jobba ännu mer. Man undrar hur de är med patientsäkerheten…

På Centraloperation, dit jag är på väg, har fyra syrror den senaste tiden, enligt artikeln, slutat för att börja jobba vid en privat cancerklinik på ett annat vårdställe här i stan. Det är en minskning av arbetskraften med tio procent. Klart att köerna till operation blir långa…

Idag tjänar en sjuksköterska på Sjukstugan i Backen mellan 20 700 kronor och 44 000 kronor i månaden. Medellönen är 25 605 kronor. (Uppgifterna kommer från artikeln.) Det klart att man kan leva på 44 000 kronor i månaden, men 20 700 kronor kan man knappt klara sig på om man har studieskulder – och dessutom står det inte i paritet med det ansvar en sjuksköterska har, anser jag.

I en intillliggande artikel i papperstidningen säger den tillförordnande av Sjukstugans högsta direktörer (jorå, där finns ett ganska stort antal direktörer, men deras löner talar man väldigt tyst om. Den högste av dem har för länge sen passerat 100 000 kronor i månadslön) att den befarade vårdplatsbristen uteblev i sommar. Det må så vara, men notera då följande:

  1. Centralintensiven (CIVA) har förlorat 14 sjuksköterskor sen årsskiftet och man har inte lyckats rekrytera tillräckligt många nya. Totalt 50 sjuksköterskor har idag blivit nästan 40 stycken.
  2. Brännskadeintensiven (BRIVA) har förlorat tre intensivvårdssjuksköterskor i vår och ytterligare tre försvinner i höst.

Så ärligt talat, jag och många med mig hinner säkert avlida innan vi får våra nödvändiga operationer. Det känns ju väldigt bra att Sjukstugan i Backen har infört en ny typ av ättestupa som baserar sig på

the survival of the fittest*


*the survival of the fittest är ett citat från Herbert Spencer och från evolutionsteorin. Herbert Spencers teorier var mer från en ekonomisk synvinkel, medan Charles Darwin hade en naturvetenskaplig infallsvinkel.


Livet är kort.

Read Full Post »

I spy, with my little eye… something beginning with… Aj..?

Read Full Post »

Det är en aaaning ironi över mitt liv just nu. En aaaning. Ta bara mitt fackförbund, som rätt nyligen har bytt namn till Vision. Vision. För mig är det ett stort hån, för bara för att man ändrar namnet har man inte ändrat sitt sätt att bemöta medlemmarna.

Exempel ur verkliga livet: när man ringer och har frågor känns det som om man stör. Man möts med suckar och stön och snorkiga svar. Inte en känsla för om den ringande befinner sig i ett utsatt läge, gråter eller så. Och när man mejlar blir man tillrättavisad (!) och syrligt ombedd att ringa i stället. Bara det att alla kan ju inte ringa på kontorstid – av olika skäl.

Igår fick jag ett mejl från Bliwa, ett trevlig mejl, som alltid. Bliwa har hand om Visions inkomstförsäkringar. En sån försäkring har jag under cirka nio månaders tid blivit lite ekonomiskt hjälpt av. Tro för den skull inte att jag har kommit upp i några 80 procent av min förra lön, för det har jag inte. (Det har varit som högst 50 procent, vanligen 30 procent.) Hur man/facket har kommit fram till den procentsatsen vet jag inte. Jag vill betona att Bliwa alltid har bemött mig med respekt och en vänlig ton, i såväl telefon som mejl. Där har man förstått att kunden som ringer kanske har problem – det brukar ju vara nåt sånt när man tar kontakt med ett försäkringsbolag. (Jag föreslår en ny nisch för Bliwa: sälj kurser i bemötande till Vision!)

Nåväl, marknadschefen på Bliwa mejlade mig igår och undrade om jag hade lust att ställa upp på en intervju. I Visions medlemstidning – med det fyndiga namnet… Vision. Jag skrev ett vänligt svar och avböjde och talade samtidigt om att så snart jag får möjlighet ska jag lämna det här fackförbundet eftersom jag inte tycker om dess bemötande. Bland annat skrev jag att jag inte på nåt sätt vill förknippas med det.


Dimmigt var det här!..

                                                                                                                                                               Ironin i det hela hittade jag i min postbox när jag kom hem. Där låg ett brev… från Visions medlemsenhet, undertecknat av en person utan titel. (Kan ju liksom vara vem som helst i dessa desktoppublishing-tider.) Med ålderdomlig svenska skriver personen (som ändå har ett ungt namn med ung stavning) att jag har meddelat dem att jag har en anställning utanför fackets organisationsområde. Och så uppmanar de mig att byta fack om jag har en tillsvidareanställning eller ett längre vikariat. (Jag är fullt medveten om att jag i skrivande stund har ett vikariat som ligger utanför Visions område – jag är inte dum i huvet på nåt sätt – och skulle inte vilja nåt hellre än att byta fack, men…) För ett tag sen fick jag ju ett annat brev från Vision där jag uppmanades berätta var jag jobbade och hur mycket jag tjänar. I mitt svar till dem angav jag nogsamt slutdatum för vikariatet, vilket är snart (ingen tillsvidareanställning och inget längre vikariat, alltså). Är de inte ens läskunniga på Vision eller vad? Eventuellt. För jag gissar att det är ett standardbrev (jag hatar standardbrev!) som skickas ut. Den här lilla människan som skrev till mig har säkert som huvudarbetsuppgift att skicka såna här brev till medlemmarna.

En annan liten människa på Vision tycks ha till uppgift att hitta fifflare som fuskar med a-kasseavgiften. Jag trodde nämligen i min enfald – och efter telefonsamtal med facket – att man som arbetslös skulle få en sänkt avgift. Jadå, jodå, det skulle jag få. Men sen är det ju det att jag då och då skriver blogginlägg på uppdrag av Blogvertiser, där jag är anställd. Och då är jag ju inte arbetslös. Nej, jag har skrivit cirka tio inlägg mot betalning i år. Oj, så mycket jag har arbetat då! (Mycket ironisk ton.)

Nej, det är som om facket inte vill att man ens ska försöka hitta nån sysselsättning. Att skriva på uppdrag är långt ifrån nåt jag – och många med mig – kan leva på. Jag ser det inte som en anställning även om jag är anställd. För jag tillhör den skaran som vill göra rätt för mig och betala skatt. Så av de 500 kronor det kostar ett företag att köpa ett inlägg av mig på bloggen får jag netto 140 kronor. Nu vet du det. För övrigt tycker jag att det är roligt att skriva på uppdrag, för det ger mig lite självförtroende, nån vill betala för mina ord…

Men hur som helst… Så bra, Vision, att vi i alla fall är överens om att vi vill skiljas, men tyvärr, Vision, tvingas vi hänga ihop ett tag till. Jag pinas varje gång jag lyfter en telefon och tvingas ringa er med en fråga. Varje gång jag sätter ett kryss på a-kassekortet eller skriver upp en timmas arbete med ett blogginlägg hatar jag mig själv för att jag böjer min nacke och står med mössan i handen. Men jag är i alla fall ärlig. Jag talar om. Och sånt straffar sig, uppenbarligen.


En bild som alldeles utmärkt illustrerar Visions, till vänster, och mitt, till höger, förhållande.

                                                                                                                                                               Vet du, Vision, jag har betalat min avgift till dig varje månad sen 1986. Ändå behandlar du mig som en fifflare och nån som försöker slippa undan. Det handlade om 21 kronor i månaden, tror jag. Men jag har betalat tillbaka, det gjorde jag redan i somras. För jag är en sån som gör rätt för mig. Även när jag anser att jag är arbetslös.

Och jag vidhåller att ett mer passande namnbyte hade varit Dimsyn. För ett namnbyte förändrar inte attityder. Det är bara naivt att tro det.

Read Full Post »

« Newer Posts