Önskedröm?

Varning för snusk!

Idag på förmiddagen skrev jag om min… mardröm i natt. Den där drömmen där alla mina böcker och bokhyllor var utbytta. Ja, bokhyllorna var utbytta också, det glömde jag nog att skriva, till nån sorts gammeldags saker med spotlights – klart och gräsligt stilbrott.

Det där med böckerna var ju förstås värst: all min litteratur från de gångna åren utbytt mot Kalle Anka-Pocketar och Tintin-böcker.

Tacka vet jag Tintin! Där är det minsann inget tafs… Men vad är detta? Vad GÖR di???

                                                                                                                                                                       Det sägs ju att en del av våra drömmar är sånt vi verkligen… drömmer om. Inte nog med att vi bearbetar saker i drömmar, vi drömmer ju liksom också om det vi önskar oss.

Så jag började skratta lite när jag läste senaste nytt om Snusk-Kalle Anka! Han gick nämligen omkring på Disneyworld och gosade med barn (ehum..?), blev fotad – och tafsade! I alla fall på en kvinna, en gång, för tre år sen. När kvinnan bad om en autograf – Men hallå! Hur blåst får man vara? En autograf av en seriefigur..? En seriefigur som inte har kalsonger? Fast han är ju faktiskt inte vissa andra… saker heller om man tittar närmare… – passade Snusk-Kalle Anka på att ta henne på bröstet. Den ofredade kvinnan anmälde så småningom tafserierna och begärde ett skadestånd på över       300 000 kronor. (Gick tutten sönder, eller?) Kvinnan menade att hon hade lidit av bestående skador efter händelsen, skador som gjort att hon inte hade kunnat jobba ordentligt. Detta innebar ekonomiska problem. Förutom då att hennes semester hade blivit förstörd, liksom hennes nerver. (Tror nog att de senare var liiite förstörda innan tafsandet!..)

Den här Kalle Ankan är helt oskyldig i sammanhanget och står på Lasse Åbergs museum i Bålsta. Fast det är ju tydligt att han inte har kalsonger på…

                                                                                                                                                            Häromdan ledde det hela till nån sorts förklikning. Jag vet inte vad, men… Det kanske blev kvinnan som betalade Kalle Anka? För alla kvinnor vill väl bli tagna på brösten? Jaså, inte… Hmmmm…

Vad vill jag säga med detta? Att det är en tramsnyhet! Hur mycket kostade inte rättegångslarvet, till exempel? Trött man blir…

Read Full Post »

Tackar som frågar, men jag mår BLÄ!

Det är så underbart! Trodde inte det skulle bli så mycket sömn i natt. Huvudet dunkande och jag mådde så illa att jag tog in en spyhink i sovrummet utifall att. Men med sprayad näsa, Bricanyl i luftrören och Cocillana i magen slocknade jag som ett ljus igår kväll, klockan var väl inte 22 än. Gissningsvis är det febern som gör att jag mår så illa.

Inte blev det mycket vila av igår, för när jag kom hem från besiktningen ringde jag mamma som utlovat och hon pladdrade på trots att jag försökte avbryta flera gånger. Till slut gick det. Att avbryta, alltså. Då hade jag legat ovanpå sängen och naturligtvis blödit igenom såväl kläder som överkast, ända ner till påslakanet. Tjolahopp, liksom! Riva upp sängkläder och tvätta är precis vad man vill göra när man mår som en apa. Men det var ju bara att göra och inte fundera så mycket över.

Så här mår jag idag, fast jag är inte lika glad som apan på bilden.

                                                                                                                                                             Kollade på Babel på TV och den kära fru Hatt ringde under programmet. Därför fick hon ett kort samtal EFTERÅT. Typ tre minuter. Sen blev det medicinering, tandborstning och sänggående. Och nej, jag skippade inte tandtrådandet fast jag hade god lust.

I morse vaknade jag 6.22 av att jag mådde illa. Var uppe en stund, tog min sedvanliga medicin och gick på toa innan jag kollapsade i sängen igen. Försökte få ro av regnet som smattrade, men det gick inte. När jag väl somnade om drömde jag en fruktansvärd mardröm om att jag hade flyttat in i en gigantisk lägenhet. Jag har drömt om den här lägenheten tidigare, så jag vet precis hur den ser ut. Och jag har hunnit flytta dit mina grejor! I huset pågick renoveringar och detta medförde att arbetarna skulle inte i vissa rum. Mitt bokrum var ett av dessa rum och alla mina böcker var borta – och ersatta av Kalle Anka-pocketar och Tintin-böcker. Va?!

Vaknade igen vid åttatiden, svettig och ofräsch. Har nu förberett mig för eftermiddagens intervju bland annat med att klämma två illröda och gula (ja, gult är ju som bekant fult!) finnar på näsan. Näsan lyser i sig som ett stoppljus efter alla snytningar, men ändå. Det är INTE fräscht att gå intervju med två finnar på kranen. Du minns väl hur stor min kran är? Finnarna var helt i paritet med min snabel kran.

Min kran är lika stor som Dumbos snabel.

                                                                                                                                                               Nu ska jag tvinga i mig lite fil och müsli innan jag tar en dusch och försöker tvätta bort febersvetten. Det är bara Veklingar som ställer in anställningsintervjuer när de är sjuka. Jag tillhör inte den gruppen, jag tillhör som bekant Gnällarna. Men det gör jag så mycket jag vill på min egen blogg.

Read Full Post »