Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tillsvidareanställning’

Kvällen igår försvann i ett nafs. Jag telefonerade åter igen väldigt mycket, dels med mamma som är väldigt orolig eftersom hon inte har hört nånting om riksfärdtjänsten till påsk, dels med Fästmön som har hostig pojke hemma och som måste jobba både dagar och kvällar framöver. Inte vet jag om den hostige är hemma från skolan idag. Där pågår nationella prov och det är inte läge för barnen att vara hemma och sjuka. Tänk att barn ska pressas så redan i tredje klass! I helgen måste Anna jobba och jag har lovat att hänga med Elias om han vill. Men jag måste hinna med att städa lite hemma också, den här vintern har jag dragit in jag gigantiska lass med grus, till exempel. Har funderingar på om Elias och jag ska tvätta bilen, den är garanterat skitigast i stan just nu. Ett besök på Tropiska växthuset skulle jag tycka var kul också. Där har vi varit förut och det var så häftigt! Här kan du läsa om vår utflykt till Botaniska trädgården och Tropiska växthuset sommaren 2011!

jättenäckros
Jättenäckrosen blommade inte när vi var där, men det var rätt häftigt att titta på dess blad också.


I morse var jag skittrött.
Jag känner mig nästan lite förkyld också. Kanske var det därför jag nästan fick utbrott på somliga som VARJE MORGON måste smälla i skåpsdörrar en halvtimme innan mitt alarm går på! Jag blir jävligt sur, man kan ju åtminstone försöka vara lite tyst före klockan sex, trots att det är vardag.

Nej, ingen bra början på den här dan, så den kan ju bara bli bättre, eller hur? På agendan står fortsatt husbygge, det vill säga byggnation av husets interna webbplats. Idag ska jag ta tag i konsten och utemiljön. Men jag behöver nog fixa lite bilder, kanske. Ibland lånar jag mina egna bilder, för många av dem finns ju på bloggen. He he, jag kanske ska ta tillbaka lånet om jag inte får nån tillsvidareanställning här. Göra svarta rutor där det tidigare varit foton som jag har tagit. Eller så kan jag ju fakturera, kanske.

Lunch blir det med Johan idag på Thaistället. Den hjärtegoa L mejlade igår under mitt sista möte och jag försökte lite diskret boka in en lunchdejt e med henne. Nu blir det inte förrän i påskveckan! Samtidigt mejlade personaltidningsredaktören om intervjutid, eftersom den första tiden hon angett inte funkade för mig. Det blir nästa vecka.

Hur som helst, nu ska jag fortsätta bygga lite… Vad gör DU idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

I helgen ska jag söka åtminstone fyra tjänster. Inte på grund av att jag inte trivs där jag jobbar nu utan därför att jag bara har en visstidsanställning. De senaste åren har jag ägnat mycket tid åt att söka hundratals jobb. Och blivit förbannad ganska ofta. Skälet: många arbetsgivare struntar i att svara på jobbansökningar som de får. Nu har StepStone, en jobbportal, gjort en undersökning som visar att det kan vara riktigt dumt av arbetsgivare att inte svara.

Dags att skriva ansökningar i helgen.


Nio av tio arbetssökande
som var med i undersökningen reagerar nämligen som jag: de blir förbannade på tystnaden. En naturlig följd av det hela blir förstås att man i princip aldrig mer söker jobb hos den arbetsgivaren. Det kan nog bli riktigt besvärligt i framtiden för såna arbetsgivare att hitta kompetent folk. För skiter man i att svara på 41 procent av inkomna ansökningar slår det tillbaka, förr eller senare.

Idag lägger många företag ner mycket resurser på imageskapande och kundvård. Men det de inte tänker på är att arbetssökande också kan vara presumtiva kunder. Dessutom borde företagen tänka på att en god image bland annat innebär grundläggande hyfs – att svara på ansökningar tillhör den kategorin. Det är de 17 402 personer som deltog i undersökningen och jag nog överens om. Jag vill inte heller slösa på min tid och mina resurser för att mötas av… tystnad.

När jag har fått en tillsvidareanställning ska jag lägga ut en lista på arbetsgivare som jag tycker bör förbättra sig vad gäller att svara på jobbansökningar. Den listan blir rätt svart och var och en som finns på den får en svart bak.

Read Full Post »

På min agenda idag stod bland annat att ringa mitt fack. I slutet av november förra året fick jag nämligen ett trevligt (?) brev från en person på medlemsenheten. Jag blev upplyst om att jag hade en anställning utanför fackets organisationsområde (som om jag inte visste det…) och att det kanske kunde vara lämpligt för mig att byta fack – om det var en tillsvidareanställning eller ett längre vikariat. Nu var ju jobbet jag hade då ingetdera, men eftersom det stod att jag var välkommen (!) att ringa om jag ville ha mer information passade jag på att göra det idag när jag är ledig.

Enligt Wikipedia står Vision för något man vill uppnå. Oftast handlar det om ett framtida tillstånd man vill  uppnå. Det behöver inte uppfylla formella krav som  realism, tidsbundenhet eller mätbarhet. Vision är ett populärt ord i politiken, läser jag vidare. Att ett fackförbund vill förnya sig är väl bra, men hur märkligt är det inte att man byter namn till nånting som betyder att man inte behöver uppfylla formella krav???

Snorkighet – ett sätt att visa makt mot medlemmar med frågor?


För mig står mitt fackförbund Vision för Dimsyn.
Det är suddigt och luddigt och  om man har frågor som medlem blir man ständigt bollad runt – gärna mellan medlemsenheten och a-kassan. Och jag kan inte hjälpa att jag undrar om snorkighet är ett sätt att försöka visa att man har makt…

Idag blev jag nämligen ett otroligt snorkigt sätt upplyst om att man på medlemsenheten inte svarar på frågor om a-kassan utan då får jag vända mig till just a-kassan. För till skillnad från facket har a-kassan en myndighetsfunktion.

Lilla gumman…

tänkte jag i mitt stilla sinne och undrade om kvinnan i andra änden läste innantill nån regelbok. Klart jag fattar att facket inte kan eller får svara på a-kassefrågor, men som medlem tycker jag att det är mycket märkligt. För som medlem ser jag nämligen ingen skillnad mellan mitt fack och mitt facks a-kassa. Och jag får ofta känslan av att de tu motarbetar varandra. Jag har för mig att jag  så sent som i höstas läste att mitt fack och mitt facks a-kassa hade stämt varandra inför domstol.

Ursäkta mig, men vad ger detta för signaler till medlemmarna??? 

Jag hade några generella frågor om a-kassan som är av vikt för mig när jag ska ta ställning till om jag ska byta fack eller inte. Även om nu fackets medlemsenhet inte kunde eller fick svara på dessa mina frågor, hade det inte varit trevligt att upplysa mig som medlem om detta på ett vänligare sätt?

Nej, åter igen har Dimsyn höljt sig i dunkel och visat vilket avstånd man har till sina medlemmar. (Ser man ner på dem också, eller?) Jag tänker inte finna mig att bli behandlad som nåt katten har släpat in efter att ha varit medlem i snart 26 år och varje månad betalat såväl medlemsavgift till facket som a-kasseavgift – den senare även när jag har varit arbetslös och fått ersättning från a-kassan. (Är det nån som förstår den logiken???) 

Så snart jag kan ska jag byta fackförbund. Då kan ju Vision sitta där och fundera över medlemstappet, för det är inte bara jag som avslutar mitt medlemskap där. Missnöjet är stort. Det kanske vore bra om man vände funderingarna lite… inåt organisationen. Och att Vision slutar se medlemmar som motlemmar…

Read Full Post »

Det är en aaaning ironi över mitt liv just nu. En aaaning. Ta bara mitt fackförbund, som rätt nyligen har bytt namn till Vision. Vision. För mig är det ett stort hån, för bara för att man ändrar namnet har man inte ändrat sitt sätt att bemöta medlemmarna.

Exempel ur verkliga livet: när man ringer och har frågor känns det som om man stör. Man möts med suckar och stön och snorkiga svar. Inte en känsla för om den ringande befinner sig i ett utsatt läge, gråter eller så. Och när man mejlar blir man tillrättavisad (!) och syrligt ombedd att ringa i stället. Bara det att alla kan ju inte ringa på kontorstid – av olika skäl.

Igår fick jag ett mejl från Bliwa, ett trevlig mejl, som alltid. Bliwa har hand om Visions inkomstförsäkringar. En sån försäkring har jag under cirka nio månaders tid blivit lite ekonomiskt hjälpt av. Tro för den skull inte att jag har kommit upp i några 80 procent av min förra lön, för det har jag inte. (Det har varit som högst 50 procent, vanligen 30 procent.) Hur man/facket har kommit fram till den procentsatsen vet jag inte. Jag vill betona att Bliwa alltid har bemött mig med respekt och en vänlig ton, i såväl telefon som mejl. Där har man förstått att kunden som ringer kanske har problem – det brukar ju vara nåt sånt när man tar kontakt med ett försäkringsbolag. (Jag föreslår en ny nisch för Bliwa: sälj kurser i bemötande till Vision!)

Nåväl, marknadschefen på Bliwa mejlade mig igår och undrade om jag hade lust att ställa upp på en intervju. I Visions medlemstidning – med det fyndiga namnet… Vision. Jag skrev ett vänligt svar och avböjde och talade samtidigt om att så snart jag får möjlighet ska jag lämna det här fackförbundet eftersom jag inte tycker om dess bemötande. Bland annat skrev jag att jag inte på nåt sätt vill förknippas med det.


Dimmigt var det här!..

                                                                                                                                                               Ironin i det hela hittade jag i min postbox när jag kom hem. Där låg ett brev… från Visions medlemsenhet, undertecknat av en person utan titel. (Kan ju liksom vara vem som helst i dessa desktoppublishing-tider.) Med ålderdomlig svenska skriver personen (som ändå har ett ungt namn med ung stavning) att jag har meddelat dem att jag har en anställning utanför fackets organisationsområde. Och så uppmanar de mig att byta fack om jag har en tillsvidareanställning eller ett längre vikariat. (Jag är fullt medveten om att jag i skrivande stund har ett vikariat som ligger utanför Visions område – jag är inte dum i huvet på nåt sätt – och skulle inte vilja nåt hellre än att byta fack, men…) För ett tag sen fick jag ju ett annat brev från Vision där jag uppmanades berätta var jag jobbade och hur mycket jag tjänar. I mitt svar till dem angav jag nogsamt slutdatum för vikariatet, vilket är snart (ingen tillsvidareanställning och inget längre vikariat, alltså). Är de inte ens läskunniga på Vision eller vad? Eventuellt. För jag gissar att det är ett standardbrev (jag hatar standardbrev!) som skickas ut. Den här lilla människan som skrev till mig har säkert som huvudarbetsuppgift att skicka såna här brev till medlemmarna.

En annan liten människa på Vision tycks ha till uppgift att hitta fifflare som fuskar med a-kasseavgiften. Jag trodde nämligen i min enfald – och efter telefonsamtal med facket – att man som arbetslös skulle få en sänkt avgift. Jadå, jodå, det skulle jag få. Men sen är det ju det att jag då och då skriver blogginlägg på uppdrag av Blogvertiser, där jag är anställd. Och då är jag ju inte arbetslös. Nej, jag har skrivit cirka tio inlägg mot betalning i år. Oj, så mycket jag har arbetat då! (Mycket ironisk ton.)

Nej, det är som om facket inte vill att man ens ska försöka hitta nån sysselsättning. Att skriva på uppdrag är långt ifrån nåt jag – och många med mig – kan leva på. Jag ser det inte som en anställning även om jag är anställd. För jag tillhör den skaran som vill göra rätt för mig och betala skatt. Så av de 500 kronor det kostar ett företag att köpa ett inlägg av mig på bloggen får jag netto 140 kronor. Nu vet du det. För övrigt tycker jag att det är roligt att skriva på uppdrag, för det ger mig lite självförtroende, nån vill betala för mina ord…

Men hur som helst… Så bra, Vision, att vi i alla fall är överens om att vi vill skiljas, men tyvärr, Vision, tvingas vi hänga ihop ett tag till. Jag pinas varje gång jag lyfter en telefon och tvingas ringa er med en fråga. Varje gång jag sätter ett kryss på a-kassekortet eller skriver upp en timmas arbete med ett blogginlägg hatar jag mig själv för att jag böjer min nacke och står med mössan i handen. Men jag är i alla fall ärlig. Jag talar om. Och sånt straffar sig, uppenbarligen.


En bild som alldeles utmärkt illustrerar Visions, till vänster, och mitt, till höger, förhållande.

                                                                                                                                                               Vet du, Vision, jag har betalat min avgift till dig varje månad sen 1986. Ändå behandlar du mig som en fifflare och nån som försöker slippa undan. Det handlade om 21 kronor i månaden, tror jag. Men jag har betalat tillbaka, det gjorde jag redan i somras. För jag är en sån som gör rätt för mig. Även när jag anser att jag är arbetslös.

Och jag vidhåller att ett mer passande namnbyte hade varit Dimsyn. För ett namnbyte förändrar inte attityder. Det är bara naivt att tro det.

Read Full Post »

« Newer Posts