Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tillkortakommanden’

Ur inlägget Karmalagen är en realitet by mr Olsson:

[…] Du ser bara andras tillkortakommanden och glömmer dig själv. Det allra svåraste i livet är att se sin egen skuld. […]


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja det är det ingen som har undrat så det tänker jag inte berätta. Jag börjar bli trött på att roa människor med mina tillkortakommanden och annat. Och ja. Jag är på dåligt humör. Jag är störd och besviken. Jävligt frostig. Det känns som om jag är motorn i att reda ut härvor och när jag tror att jag kan slå mig till ro och bara få vara jag en stund uppstår nästa. Jag orkar inte med det ett dugg. Eller rättare sagt, jag vill inte vara med. Kliver av.

Jag känner mig jävligt frostig just nu.


Lördagen är nu på väg över i kväll.
Den började slaskigt och blaskigt, men nu äntligen tittar solen fram. Jag har njutit av att få vara hemma och pyssla med växterna, till och med dammsugningen var OK. Det var ju en del fix och trix hemma hos mamma när jag var där i påsk, så nu tyckte att det var extra skönt att få pyssla hemma hos mig. Jag gick ju bet på mammas diskbänksbelysning och nu har det visat sig att även farbror Blå har gjort det. HA! Jag är inte ensam att vara värdelös i alla fall, det finns vuxna män som är det också. Återstår att ringa kontoret och det ska mamma göra nästa vecka.

Jag kommer inte åt att kolla mitt lönebesked. Tio dar till lön och ja, jag har gjort av med för mycket pengar. Jag kommer inte ens åt att kolla om anställningen har förlängts. Frustrerad. Och dumsnäll? Har jag gått på en mina nu igen? Ibland förstår jag mig inte på folk. Minst av alla förstår jag mig på mig själv.

Nä, nu hoppar jag in i duschen och försöker spola av mig de här obehagliga störd- och besvikelsekänslorna. Sen ska jag äta kycklingkorv. Det var vad jag grävde fram ur frysen. Men igen och igen ältar det i mitt inre

Att folk har mage…

Man ska aldrig glömma att allting kan tas ifrån en på en sekund. En enda jävla sekund så är allt borta.

Read Full Post »

Näst sista programmet av Stjärnorna på Slottet den här säsongen var Johan Rheborgs. Jag har inte haft nån direkt relation eller så till honom. Vet bara att han är nån sorts komiker. Och såna har jag… en viss distans till.


Johan Rheborg in person.


Dagen inleddes med sedvanlig frukost.
Ganska omgående kände jag att Johan Rheborg, uppväxt i Täby, gav ett sympatiskt intryck. Främst kanske för att han visade stor självdistans. Det är en konst att inte ta sig själv på alltför stort allvar och att våga tala om sina tillkortakommanden – och såna människor tilltalar mig! Tyvärr var Kim Anderzon tvungen att ställa intima frågor om… ja, gissa vad? Sex, förstås! Har hon inget annat i tankarna, eller? Tröttsamt och pinsamt – det blir för mycket.

Sen skuttades det upp på en sorts rullmaskiner, segway. Johan Rabaeus klantade sig omedelbart, medan de andra klarade sig bra. Tyvärr fick man inte se så mycket av själva rullandet – förrän Stjärnorna mötte landslaget i segway…

Christer Lindarw höll en lite låg profil i början, men ställde sen en ganska tuff fråga kring om Killinggänget och huruvida gänget var så märkvärdiga som de låtsades vara. Johan Rheborg hade svar på tal och stämningen var inte det minsta fientlig, Christer Lindarws fråga kändes adekvat och intressant.

Riktigt känslosamt blev det när Johan Rheborg berättade om sin mammas alzheimer. En fruktansvärd sjukdom. När mamman kommit till ett bra vårdhem, fick pappan cancer och dog. När Johan Rheborg beskrev sin sorg och ett par av de sista ”utflykterna” med föräldrarna var nog ingens tårar långt borta. Johan Rheborg själv fick gå ifrån middagsbordet.

Dagen avslutades med att stafettpinnen – och en sovtröja – överlämnades till den sista stjärnan, Johan Rabaeus. Det var för övrigt Rabeaus på sovtröjorna…

Högsta betyg!!!

Read Full Post »

Den här veckan blir det ingen vanlig höjning och sänkning. Det är nämligen inte svårare än så här:

Allt

  • Tack till alla bloggläsare och vänner som har trott på mig, hållit tummar, peppat, önskat lycka till!
  • Ett särskilt tack till Fästmön som har älskat mig trots alla mina tillkortakommanden!

                                                                                                                                                            Inget

  • Nu har tillvaron rasat och jag tror inte på nåt mirakel. Så njut alla ni som önskade mig detta! Era önskningar har gått i uppfyllelse.

Read Full Post »

Varning för elakheter och skitsnack!

                                                                                                                                                                 Igår var det som om nån hade slagit mig i huvudet med en hammare. Fast så var det ju inte. Det räckte med ett mejl där jag fick veta att jag inte dög.

Nej, igår var ingen bra dag, förutom att Bitten tillstod att hon är ett webbtroll. Man ska stå för det man är. Då har man åtminstone självinsikt och är modig.

Fästmön klev in genom dörren nån gång mellan klockan 17 och 17.30. Vi softade en stund över var sin öl och avhandlade vad som hänt – och inte hänt – de senaste dagarna. Jag träffar ju så sällan barnen numera, så jag får mina rapporter i andra hand. Men jag blir glad och varm i hjärtat när jag får höra hur Elias trampar på i uppförsbackar, Frida kämpar på och kommer framåt med sin utbildning, Linn jobbar och tar stort ansvar hemma och hjälper både mamma och pappa mycket och Slaktar-Pojken kanske har en praktikplats på gång. Nu är det bara mammisen nej, uff! Tofflan som ska fixa till sitt liv…

Vi åt ett kilo räkor och drack ett torrt vitt vin från Portugal till. Det framkom inte vilken druvsort det var på flaskans etikett, men vinet smakade citrus och passade perfekt till skaldjuren. Med lite sökning hittade jag mer information här! Jag kan verkligen rekommendera Cardo, som vinet heter, till räkor.


Räkor, vitt vin, tända ljus och min älskling – det är fredagsmys för mig!

                                                                                                                                                             Det mörknade snabbt, så vi fick tända ljus på bordet. En riktigt mysig fredagskväll med gott att äta och dricka och min älskling som pricken över i:et.

Vi kollade lite på slutet av Idol, ett program jag brukar dissa av följande skäl:

  • juryn är skitelak
  • en del tävlande har ingen insikt om sina tillkortakommanden
  • en del tävlande beter sig som megastjärnor när de i själva verket är broilers

Till min förvåning noterade jag att alla tolv som tävlade igår

  • kunde sjunga bra
  • inte var några divor
  • Alexander Bard pratade nästan ingen östgötska alls

Så kanske, kanske att jag tittar nån mer gång.

Kvällen avrundades med Tyst vittne, sista timmen vid sovrums-TV:n. Två kickor snarkade  strax och missade de avslutande 40 minuterna. Tur att jag äger en inspelningsbar DVD! 😀 Där finns hela programmet! Serien är inte densamma sen Sam Ryan (Amanda Burton) lämnade den, men igår var det ett riktigt sorgligt avsnitt med fokus på Leo.

Lördag idag… Jag sitter vid datorn och skriver och surfar runt hos mina bloggvänner. Igår orkade jag nämligen inte titta in till er, och det, mina vänner, är första gången i världshistorien som jag inte gör! Jag brukar ta minst en titt om dan – RSS-feeds är fusk, för övrigt.

Anna jobbar 7 – 14 både idag och i morgon. Jag var uppe och skjutsade henne i morse och försökte sen traska tillbaka till bädden. Det gick väl bra, men somna om gick inte, så jag gav upp.

Mina planer för förmiddagen är att dammsuga, duscha och ringa mamma. I eftermdiddag när Anna har slutat jobba ska vi ut på några ärenden. Bland annat ska jag försöka hitta ett par Levi’s 501:or, jag fick ju en peng till jeans av mamma. Men jag börjar nog med att läsa lokalblaskan (det går ju rätt fort numera eftersom jag tycker att den har blivit så dålig) och ett toabesök. Jag har varit skitnödig i en timma nu. Vilken prestation, va?!

Read Full Post »

Inspirerad av blogginlägg signerade Rickard Engfors och Max Colliander måste även jag få kluddra ner några rader om det senaste i raden talangprogram på TV – True Talent.

Alltså jag har en inbyggd skepticism mot såna här program där man tar in ett antal ”vanliga” människor, ställer dem framför TV-kameran och gör dem till idoler. För ett tag. Sen kommer ingen ihåg dem och många går det riktigt dåligt för i livet.

Det kan handla om helt galna dokusåpor där största bedrifterna går ut på att nåt av följande, ibland i kombination:

  1. att vara så konstig som möjligt
  2. att supa så mycket som möjligt
  3. att kn***a så mycket som möjligt

eller talangprogram som visar

  1. folk som absolut inte har nån självinsikt om sina tillkortakommanden
  2. en jury bestående så kallade proffs som gör allt för att förnedra den som inte är tillräckligt snygg. Ibland händer det att man också slår ner på talangen ifråga, vanligen på ett mycket grymt sätt.)

Jorå, jag har gett program som Robinson, BarenBig Brother, Idol, Ullared, Ensam bonde söker mamma och allt vad skiten de heter, en chans. Jag har följt vart och ett av dem – eller åtminstone ärligt försökt – under en säsong. Ibland har jag inte pallat mer än ett avsnitt. För det finns så mycket skräp där ute som visas på TV att jag hellre stänger av och läser en bok. Eller skriver bitska blogginlägg.

Igår kväll satt jag med ena ögat fäst på min blogg, det andra på True Talent på TV:n. Det jag omedelbart gillade med  programmet är att man inte är utseendefixerad. Inte heller är talangerna tonåringar eller i yngre 20-årsåldern. Det handlar om att hitta bra röster. Talangerna coachas av Jessica Andersson, Danny Saucedo och Tommy Körberg. Två av dessa tre tycker jag verkar vara ödmjuka artister, medan den tredje har ett lite för stort ego för att jag ska uppskatta personen ifråga. (Det blir lite jobbigt att höra artisten ifråga nämna sig själv minst en gång i kvarten.) Men i alla fall. Talangerna coachas av dessa tre.

Det nya i det här programmet är också att vanliga människor utgör jury. Det finns tre jurygrupper, indelade i ålder. Ingen av grupperna ser framträdandet först utan hör bara rösten. Under framträdandet röstar jurygrupperna och enligt hemsidan gäller följande:

[…] Bara de som lyckas få hela juryn med sig går vidare i tävlingen. […]

Och då vänds också scenen så att jurygrupperna ser sångaren. Men frågan är om ALLA i en jurygrupp måste trycka grönt eller om det är ett visst antal. Jag har nämligen svårt att tro att så många människor har samma musiksmak…

Troligen lär jag inte följa True Talent, för min skepticism finns där fortfarande. Men jag gillar helt klart detta koncept bättre än alla andra talangtävlingar – det är inte utseende- eller åldersfixerat och juryerna består av vanliga musikälskare (får man väl tro, dårå!..). Så… jag kanske ser nåt mer avsnitt. Eller två… 😳

Jag ger True Talent ett högt betyg, fyra tofflor av fem möjliga!

Read Full Post »

Fredagskväll och redan i säng. Toffelmamman ska nämligen åka hem i morgon förmiddag och vi ska därför kliva upp i ottan. Därav det tidiga sänggåendet. Men inte kan jag somna i normal tid för det, det tror jag verkligen inte.

I kväll känner jag mig lite ledsen. Det är en känsla som har följt mig hela dan. Kanske handlar det om att mamma ska åka hem. Visserligen tror jag vi båda tycker att det är nog med tre veckor tillsammans. Vi har ju dessutom våra egna liv. Men ändå. Jag blir också orolig när jag lyssnar på väderleksrapporter som pratar om snöoväder i morgon. Det är i alla fall 30 mil mamma ska färdas i taxi – dock med en yrkesförare vid ratten.


Mera snö väntas i morgon.

                                                                                                                                                    Andra saker som har gjort mig ledsen idag är hårda ord som två av mina vänner har fått höra. Det gör ont i mig. Ingen ska behöva höra såna elaka saker. Extra illa är det när elakingarna inte vågar stå för det med namn, utan uttalar sig anonymt. Och illasinnat – om utseende, livsföring och tillkortakommanden av diverse slag. Precis som om man inte är sin egen hårdaste domare… I de här fallen är de två väldigt hårda mot sig själva.

Och lite ledsen blev jag på att bara en enda vän (re)agerade på att jag skrev om planer på att ”sluta”. Men det kanske upplevs som om jag har ropat att vargen kommer lite för ofta. Samtidigt blev glad att den enda vännen reagerade. För det räcker ju att en enda agerar, det räcker för att rädda liv.

Och jag då. Känner mig ful och läskig, har gått omkring med stripigt och fett hår idag och en ny finne är på väg att värka fram under näsan. Finnar och fett hår för att jag äter för mycket choklad. För att jag känner mig ledsen. Hela tiden bankar det i skallen att jag har köpt mig lite extra tid så att jag kan traska på en stund till. Så är det. Det bankar.


Jag har köpt mig extra tid så jag kan traska på en stund till.

                                                                                                                                                     Slängde iväg två ansökningar i kväll och det var roliga och spännande jobb – som säkert går till nån av annat kön än mitt och som är 20 år yngre, ungefär.

Nåja, jag hade i alla fall tur med trisslotten och vann. Eftersom jag dessutom tog tjuren vid hornen och åkte tillbaka till Stormarknaden efter middagen och bytte det minimala klädesplagget, löste jag också in min vinst. Tog en ny lott och köpte en till mamma. Hemma igen skrapade vi – och jag vann IGEN den stora summan 25 kronor. Så det blir en ny lott i morgon igen, kanske. Om jag orkar ta en promme till Tokerian efter att ha kastat gröngöling, plockat bort julsaker och städat.

Read Full Post »

Ett spännande månadsbrev från Månpocket kom just i inkorgen. Det handlar förstås om förlagets pocketsläpp i september. Här har jag valt ut några titlar som jag tycker verkar intressanta (notera alltså att förlaget ger ut fler böcker än dem jag presenterar nedan):

Bibeln på mitt sätt av Annika Borg
Detta sägs vara en rolig´och intelligent guide till Bibeln, en guide som vågar brottas med de eviga texterna på ett respektlöst sätt. Författaren, som också är präst, tar med läsaren på en personlig guidning genom de mest centrala skrifterna i vårt västerländska kulturarv. Det blir en resa genom berättelser, poesi och domedagsprofetior kring kärlek, erotik, mirakel och ond bråd död. Borg ger fakta om Bibelns långa tillkomsthistoria, de svartaste och ruggigaste berättelserna, tio-i-topp-listor på de bästa och mest kända texterna, bra citat om man ska hålla tal samt existentiella tolkningar av sina egna favoriter. Boken avslutas med en praktisk andakt att följa dagligen under fyra veckor.


En intressant pocket skriven av en präst.

                                                                                                                                                        Jorden de ärvde av Björn af Kleen
Vad har Brideshead Revisited, Evelyn Waughs roman om bortdöende engelsk adel (och kanske världens bästa TV-serie) med familjestriden på Erstavik utanför Stockholm att göra? Hur mycket som helst, skriver Björn af Kleen i den här reportageboken. Den engelska adeln dog aldrig bort, inte den svenska heller. Stigande markpriser, sänkta skatter och återupprättat rykte har inneburit en ny skördetid för de svenska jordägarna. Hur gick det egentligen till när den svenska adeln överlevde både industrialismen och demokratin, vad bråkar de om på Erstavik och varför köpte egentligen Göran Persson Torp? Björn af Kleen, född 1980, är kulturjournalist och medverkar regelbundet i Expressen, Sydsvenskan och Metro, Här undersöker han adeln i sin debutbok.

Nattfjäril av Jessica Kolterjahn
Torsdagen den 24 november 1892 tar en ung, vacker kvinna in på Hotel del Coronado i Kalifornien. Hon uppträder märkligt, verkar sjuk och frågar upprepade gånger efter sin bror som aldrig kommer. Fem dagar senare hittas hon död. Coroner Henry Stetson rubricerar snabbt dödsfallet som självmord, men snart börjar frågetecknen hopa sig. Långsamt sugs han ner i en spiral av död, hämnd och åtrå. Nattfjäril är en fri fantasi om ett verkligt fall.

Livet, makten och konsten av Ebba Lindsö
Ebba Lindsö skriver öppenhjärtigt om framgångar och tillkortakommanden. Hon belyser näringslivets dolda beslutsprocesser, personkonflikter och våndor, avslöjar maktspel och osunda lojaliteter. Hon berättar också om en tillvaro där hjulen snurrar allt snabbare, tiden är en bristvara och känslan av otillräcklighet är alltför påtaglig.

Djävulens märke av Magnus Nordin
Det är något märkligt med den nya vikarien – hon får alla i värstingklassen lugna, och så är det något med hennes ögon, ena stunden är de blå, andra stunden bruna … En ny suggestiv spänningsroman av Magnus Nordin, som den här gången innehåller både häxor och ond bråd död.

Lämna världen av Douglas Kennedy
På sin trettonde födelsedag svär Jane inför sina föräldrar och sig själv att aldrig gifta sig och skaffa barn, att aldrig fastna i samma hjulspår som du. Hon satsar på utbildning och karriär, men livet tar inte bara en utan flera vändningar som hon aldrig kunnat förutspå.


En bok om livet som man ju aldrig vet vad det för med sig…

Read Full Post »

« Newer Posts