Förmiddagsstängt!

Ett inlägg om en tillfällig stängning.

Idag på förmiddagen, åtminstone, är det lite stängt här. Tofflan är ute på vift och träffar minst en man, kanske flera, för att prata jobb. Toodeloo!

Vink, vink!

PS Man får gärna hålla en tumme eller två, för mannen som Tofflan ska träffa jobbar på ett synnerligen spännande – och viktigt! – företag!

Livet är kort.

Read Full Post »

En tisdagskväll

Tisdagskväll och jag är helt slut. Det var jobbigt att inte kunna äta före tandläkarbesöket och lika jobbigt efteråt att inte kunna äta förrän två timmar senare. Jag hade en liten fralla sparad och kunde lite senare på eftermiddagen hitta en till. Det fyllde inte min tomma buk nämnvärt, men bättre än inget. Jag får inte äta hårda saker på 48 timmar. Mitten av torsdagen. Och då ska jag luncha med ”Lisbeth”! Härligt!

Dagens enda skratt fick detta anslag i Dagens Nyheter. Stockholmarna har åsikter om vårens… dofter…

Bilden är oskarp och jag skyller som vanligt på iPhonen. Men skrattade åt anslaget gjorde jag!

Jag var ju nere i Uppsala centrum idag, men faktum är att jag inte såg en enda hundskit. Ingen skitstövel heller, för den delen. När jag ändå var i faggorna tittade jag in till min vän Kurden och köpte TV-tidningen och fick en pratstund. Han tyckte att jag skulle börja jobba på kafé. Jag känner mig bara så trött på människor, jag skulle inte ha tålamod. Och dessutom är jag ju inte servitris utan kommunikatör. En jädrigt trött sådan. Trött och frustrerad, besviken, luttrad… Vart tog min styrka och mitt goda humör vägen?

Glad är jag i alla fall över hjälpen jag fått. Hämtade Jerry efter jobbet och jag har nu en liten laptop i min ägo, redo att ta över efter stordatorn. För den pajar. När som helst. Just nu skriver jag på den och är glad att den fungerar, men om en minut kan den slockna och dö, min trogne följeslagare.

Min ”nya” följeslagare.

Laptopen är inte ny och den har inte alla program jag har på stordatorn. Photoshop, till exempel, blir jag utan. Men det får gå ändå. Det måste det. Och som sagt, jag är tacksam för Officepaketet i vilket ingår ett enkelt bildbehandlingsprogram som ändå fungerar ganska bra. En ny stationär dator lär det ändå bli framöver. Om jag ska kunna tänka mig att jobba hemma och så. Jag får ju så otroligt många uppdrag att jag måste ha utrustning som fungerar.

Efter datorinstallationen skjutsade jag ut Den Snälle Mannen till Förorten så att han fick handla lite kattmat. Men nej, han äter den inte själv utan den är till hans husdjur. Efter hemskjutsning av Husse och mat for jag till Fästmön en stund. Där fick jag rostade mackor och en mugg kaffe och många pussar. Precis vad jag behövde!

Landade hemma i New Village runt 20-tiden. Skrev ett mejl till ett pensionsföretag om min livförsäkring. Jag vill gärna veta att min före detta sambo verkligen inte är förmånstagare för min livförsäkring om jag skulle dö. Bevare oss väl! Den människan ska inte klämma ur mig en enda spänn till! Det räcker med de 70 000 hon fick.

Mamma hade ringt så jag slog en snabb signal. Hade glömt säga att jag skulle till tandläkaren, som jag fick oja mig lite över det. Mamma hade inte heller haft några lysande (!) dagar – en lampa hade pajat (själva lysknappen), hon är jätteorolig för sin deklaration som jag inte kan hjälpa henne med och så hade hon tappat en knapp i ett par byxor.

Har jag sagt att jag är trött och slut? Jaså jag har det. Jag är så jävla slut att jag bara vill gråta och sova. Somna kan jag, men sen vaknar jag miljoner gånger varje natt. Vänder och vrider på mig och försöker lösa alla problem som hopar sig. Några har jag emellertid löst tillfälligt – eller fått hjälp med att lösa – och det är jag som sagt glad för! Tack!

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagssovmorgon, kryckande, gardiner och annat husligt

Den kära, mest älskade Fästmön smög upp i morse och tassade ut till bussen, den som bara kör henne halva sträckan till jobbet från mig. (Den stackarn – Anna alltså, inte bussjäveln! – har dessutom en blåsa på ena foten!) Jag vaknade tjugo i sju av att det var alldeles för tyst i mitt hem (dock inte under mig…). Kryckade mig ur sängen tjugo i sju och fann att den lilla fågeln var utflugen! Jag hade fått sovmorgon av Anna, som tyckte synd om mig, tror jag. Igår kväll fick jag nämligen ta fram kryckan eftersom jag nästan inte kunde gå. Och vilken tur att jag lyckades somna om! Sov ända till halv nio idag…

Den kära, mest älskade Anna! Här på besök i kyrkan.

Jag fick känna lite söndagsfrid idag, trots att somliga i huset tittade på TV på inte särskilt låg volym under mitt sovrum före klockan sju. Men när jag klev upp och grep mig an dagens verk blev jag efter en stund ackompanjerad av kyrkklockor. Medan jag tog ner en gardinstång och skruvade ner hållare till gardinstänger på de resterande tre fönstren ding-dongade det utanför. Och det var ganska fridfullt.

Kryckan åkte som sagt fram igår kväll. Då hade jag dels jävligt ont och dels svårt att gå. Det var i princip omöjligt för mig att resa mig utan krycka. Det brukar inte vara så svårt att gå inomhus utan krycka, för det finns alltid nåt att hålla sig i. Igår kväll gick det inte alls att gå utan krycka heller. HATAR! Men foten har fått vila under natten och även om jag behöver kryckan för att ta mig ur sängen och upp ur stolar, kan jag halta utan den inomhus i alla fall idag. Jag ska försöka att inte belasta foten så mycket, men samtidigt stelnar jag till om jag inte rör på mig och då gör det ännu mer ont sen, när jag ska försöka röra på mig.

Dagens agenda innehåller inte så mycket, tack och lov. Jag ska stryka några jeans, det är allt. Vattnat mina 42 krukväxter gjorde jag i samband med att jag tog bort fönsterremsor och gardiner idag. Fasen, så full tvättkorgen är! Jag ska nog tvätta nån maskin så tvättkorgen rymmer lite mer tvätt. Till en del fönster har jag rena gardiner till i linneskåpet att sätta upp sen, men sorgebarnet är sovrummet. Jag har haft ett par rätt fula blåa gardiner där. De matchar färgen på tapeterna, men de har rosor på sig. Rosor! Nej, det är inte jag! Kanske borde jag passa på att inhandla nya gardiner till sovrummet nu när jag ska få nya fönster. Men sist jag gjorde det köpte jag ett par som visade sig vara duvblålila i dagsljus. De passade bara som tillfällig och ful nödlösning som solskydd på jobbet…

Ful nödlösning på jobbet ett tag.

Nej, jag är ingen gardinmänniska. När jag var gift – bevare oss väl! – tog min dåvarande svärmor hand om den biten. Det var ganska bekvämt, även om vi inte hade samma smak alla gånger. Efter skilsmässan följde en period av anti-gardiner-stil i mitt hem. Sen blev jag vuxlig och försökte. Med varierande resultat.

Ärligt talat är jag inte nån som är duktig på det husliga – det tror jag att såväl Anna som mina X:or skriver under på! Visst gillar jag att ha snyggt omkring mig hemma och visst gillar jag att äta gott – bara jag slipper fixa till det själv. Jag kan ta hand om städningen i stället, minus disken, förstås… Anna var så söt igår och tog hand om disken efter maten – trots att hon hade jobbat 7 – 16. Men jag lagade i gengäld maten – och sen kunde jag inte stå på foten…

Det är ganska läskigt, men jag vet att alkohol brukar hjälpa mot värk. Vi drack var sin starköl igår och två glas vin. Det gjorde inte nån som helst skillnad igår – jag hade jätteont. Hälen värkte för första gången, den värkte rejält. På torsdag ska jag tillbaka till Nål-Janne, så jag får beklaga mig då ordentligt och höra om jag kan göra nåt annat på hemmaplan för smärtlindring än att ha hälen på en kylklamp. Testade det igår och då ilade det bara ännu mer.

Nej, nu ska jag läsa lite lokalblaska, inta frukost och stryka jeans – i den ordningen. Dagens middag behöver inte förberedas – vi ska äta ost och kex och dricka var sitt glas vin. Igen. Oj så fulla vi blir – NOT! (Jag hatar att vara full och tappa kontrollen, så jag är aldrig full nu för tiden.)

Vad ska du göra idag???

Livet är kort.

Read Full Post »