Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tidvatten’

Ett inlägg om en bok.


 

Kvinnan i svartDen som spar, hon har. Jag sparade ett presentkort på Bokus, som jag fick i julklapp, ända till den 8 maj. Då landade bland annat den lilla boken Kvinnan i svart av Susan Hill i ett paket hos mig. Den tackar jag Åsa i Eskilstuna för!

Boken är kanske snarare en novell än en roman och personligen är jag inte så förtjust i noveller. Men jag läste också att den är en spökhistoria och såna gillar jag ju. Handlingen är enkel: En åldrande styvfar tänker tillbaka på sitt liv i samband med att styvbarnen berättar spökhistorier. Han minns uppdraget när han som ung advokat från London åker till en liten håla för att vara med vid en klients begravning samt böra nån form av bouppteckning. Nånting är emellertid skumt med den döda. Folk på byn vill inte prata om henne och hennes hus. Huset ligger ute i sankmarken och kan bara nås när tidvattnet inte hindrar framfarten. Dit beger sig advokaten för att sortera papper. Och där återser han också kvinnan i svart, hon som dök upp och försvann lika hastigt på begravningen. Vem är hon och varför dyker hon upp och försvinner lika hastigt? När Arthur Kipps får veta sanningen kan han inte undkomma den…

Kvinnan i svart gavs faktiskt ut redan hösten 1983, men kom i nyutgåva 2013. Det har även gjorts filmer, TV-serier och radioteater av boken i Storbritannien. I Sverige gick den som radioföljetong förra året. Jag hörde/läste många som prisade den lilla boken och blev sugen på att läsa denna skräckberättelse. Och nog är den skräckfylld, alltid! Jag började läsa den en kväll när det var ett riktigt oväder här. Det passade perfekt! Däremot läste jag ut den idag, en strålande solig junidag. Inte lika perfekt.

Historien är spännande. Berättarstilen är lite gammaldags omständlig. Det tar tid innan man kommer fram till kärnan, liksom. Slutet kan man först gissa sig till när det återstår ett tiotal sidor.

Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta. Jag hade velat bli liiite mer skrämd.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Skelettdelar på en konstig fyndplats. Dags igen för Elly Griffiths rättsarkeolog Ruth Galloway att rycka in i boken Huset vid havets slut.

Upphittat: Skelettdelar!


Det är faktiskt i min pappas farmors hemtrakter,
Great Yarmouth och Norwich, som skelettdelarna hittas. Delarna finns i en klippskreva som man nästan inte kan nå på grund av tidvattnet. Det visar sig vara sex skelett och de har händerna bundna på ryggen. Ruth Galloway börjar nysta i det hela tillsammans med kommissarie Harry Nelson. Och som vanligt börjar folk runt omkring dem bli mördade. Samtidigt har Ruth besök av sin väninnan Tatjana, en kvinna som desperat letar efter sin sons lik så att hon kan begrava honom. Och så är det det här med Ruths bebis Kates pappa…

Det här är tredje boken i serien om Ruth Galloway. Jag gillar blandningen av nutida spänning och arkeologi – för arkeologi är ju i sig också spänning. Dessutom blir det lite inblandning av hedniska riter med den mystiske Cathbad.

Jag gillar de här böckerna! De är spännande och intressanta och jag kan inte lista ut vem mördaren är. Så ska bra deckare vara skrivna för att tilltala mig!


Livet är kort.

 

Read Full Post »