Ett Litet Under af Effektivitet

Ett tröttkört inlägg.

---

 

Ett Litet Under af Effektivitet i sin fina Leffemössa!

Vilken dag!!! Jag har suttit djupt koncentrerad – nä, ingen överdrift, hjärncellen har fått jobba – med en och samma rapport hela dan. Det var ett akutjobb som hamnade i mitt knä och jag la alla andra jobb åt sidan. Jag är mycket nöjd att jag hann korrekturläsa och lägga över korrekturet till författaren i eftermiddag. Då har h*n i sin tur lite extra tid på sig att läsa igenom mina förslag till ändringar. Senast på söndag ska materialet vara inlämnat och ingen av oss jobbar ju lördagar och söndagar. Innan jag gick hem fixade jag lite lay out på en beskrivning. Jag känner mig kort sagt som ett litet under av effektivitet. Men nu är jag såå trött, framför allt i nacke och ögon.

I morse var det mörkt i bilen när jag öppnade dörren. Ett tag var jag rädd att batteriet hade dött, men det var bara kupébelysningen som avlidit. Jag får väl åka till Bil 3:an vid tillfälle och få den lampan bytt. Annars var det ljusare idag, i vart fall när jag åkte hem. Det var första dan jag märkte stor skillnad, faktiskt. Sen snöade det förstås mitt på dan och temperaturen hade krupit neråt på eftermiddagen så jag fick skrapa framrutan. Men ändå. Ljusare…

I kväll ska jag mest ta det lugnt och läsa. Jag börjar med UppsalaTidningen, som kom i morse. Den levereras inte som nåt under av effektivitet, dock. Visst är det märkligt att trots att det är lokalblaskan som äger denna gratistidning, har UppsalaTidningen, som ges ut en gång i veckan, egna tidningsbud? Dessa tidningsbud kommer senare än de bud som levererar morgontidningar trots att det är samma distributör. Förutom detta lägger UppsalaTidningens bud tidningarna i postboxarna nere i entrén och inte i tidningshållarna utanför ytterdörrarna. Därför blir det inte av att en läser tidningen förrän på kvällen. Eller inte alls. En går liksom inte nerför trappan i morgonrock… Nog borde distributionen kunna rationaliseras..?

Jodå. Jag blev citerad en gång i UppsalaTidningen och jag var arg då också, men det hjälper inte. Rationalisera distributionen!

När jag ändå är igång finns det annat som borde rationaliseras. Jag undrar om BRF-ordföranden tänker skita i mig. Vid 22.30-tiden igår kväll startade tvätteriverksamheten i huset för andra kvällen i rad. Det var liiite sent att ringa ordföranden och klaga då, så jag skrev ett sms. Ingen respons överhuvudtaget varken igår kväll eller idag. Nä, en ska uppenbarligen bara finna sig att det finns grannar som inte fixar det här med hänsyn. Nå, alla som kommer med goda och oombedda råd om att jag måste klaga… Vad ska jag göra nu när jag har klagat förgäves tre gånger totalt???

Antikrundan ska jag inte klaga på utan helt klart se klockan 20, det behöver jag inga goda råd om. Denna vecka är programmet från Västerås. Där känner jag ingen, längre, så jag lär nog inte se nån bekant. Men hur var det med DIG..? Lyckades DU sen nån bekant i Antikrundan från Uppsala? Vänta lite… jag ska hjälpa dig på traven…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tittut!

som jag brukar säga till folk i gångarna på ICA Solen ibland.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sju skott klockan 4.16

Ett hemskt inlägg.

I morse väcktes jag av skott. Jag visste direkt vad det var, ingen tvekan. Först fem skott, en kort paus och så ytterligare två. Jag räknade. Jag har sett för mycket på TV att man ska räkna. Man. Ska. Ska man skjuta? Här? Där jag bor? En titt på klockradion visade 4.16. Den tid då tidningsbudet brukar gå sin runda. I alla fall förra året i februari, när jag fortfarande var prenumerant på lokalblaskan.

Jag låg kvar i sängen. Vågade inte ta mig upp och titta. Tänk om det kom fler skott, flera kulor som kanske letade sig in här? Jag, med min taskiga rygg, kan liksom inte springa omkring och ducka. Sen började jag må illa. Jag mådde så illa. Till sist slocknade jag. Sov sex timmar till. Jag har sovit tolv timmar i natt, nästan.

På mobilen såg jag sen nyheten. Enligt lokalblaskan har en man hotat sin mor och sin syster. Enligt Aftonbladet hade mannen tidigare under gårdagen hotat och misshandlat sin före detta fru. SvT Nyheter skriver att han hade knivar som han vägrade släppa och att det var därför poliserna till sist sköt. Enligt Expressen sköt polisen varningsskott, därefter verkansskott i benen och så träffade ett av skotten mannens huvud.

Det är avspärrat ganska nära huset där jag bor. Poliser är på plats. Nog vet jag vilket hus det gäller och gissar vilken familj. Mannen blev 34 år. Han var någons son och bror, någons ex. Kanske någons pappa? Polisen som dödade honom var också son eller dotter, kanske syster eller bror, kanske någons ex och någons förälder. Det finns bara förlorare i det här.

Mitt mål för dagen, att försöka orka duscha, känns oerhört… futtigt.

Livet är kort.

Read Full Post »

Det går bara inte…

Det går bara inte. I natt är det stört omöjligt. Att sova, alltså. Inte blir det lättare för att jag vet att jag måste upp om fem timmar och iväg till ett viktigt möte. Jag lär se ut som ett levande lik. Om jag lever.

”He leadeth me beside the still waters…”

                                                                                                                                                                  Det är på natten de svartaste av svarta tankar kommer. Tankarna om att inte duga, att vara en belastning, att vara ett skämt kring fikabordet. Oron mal och jag ser ingen utväg. Det är fortfarande som om alla dörrar stängs, trots att jag erbjuder min kompetens gratis.

Jag har försökt somna till TV:n, men programmet var för läskigt. Jag har provat att läsa en bra bok och att läsa en tråkig. Inget funkar. Sömnen vill INTE infinna sig, endast de svarta tankarna.

Uppdaterat: Tittar på klockradions röda, digitala siffror 3:03. Måste ha dåsat till. Flyger upp klockan 3:51 – höger lilltånagel har fastnat i underlakanet. Klockan 4:09 kommer tidningsbudet. Klockan 7:07 vaknar jag. Jag lever.

Vart är jag på väg? Jag söker tröst i Davids psalm:

The Lord is my shepherd; I shall not want.
He maketh me to lie down in green pastures:
He leadeth me beside the still waters.
He restoreth my soul:
He leadeth me in the path of righteousness for his name’s sake.
Yea, though I walk through the valley of the shadow of death,
I will fear no evil: for thou art with me;
Thy rod and thy staff they comfort me.
Thour preparest a table before me in the presence of mine enemies:
Thou anoitest my head with oil; my cup runneth over.
Surely goodness and mercy shall follow me all the days of my life:
And I will dwell in the house of the Lord for ever.

Read Full Post »

Orden bubblar … och får egna liv

Nej , det blev inte mycket sömn i natt. Jag släckte först vid 1.33, vilket är cirka två timmar senare än vanligt. Bara där var jag fel ute… Sen somnade jag och sov till… 4.15. Då var det kört. Så jag gick upp och tog in lokalblaskan. Jag är nämligen en av de lyckligt lottade som får min morgontidning TIDIGT, redan vid fyratiden! Jag har ett alldeles utmärkt tidningsbud och om nån på distributionstjänst läser detta – GE MÄNNISKAN ETT LÖNELYFT för att hon sköter sitt jobb så perfekt! Och då menar jag inte enbart de tidiga leveranserna. Om hon är borta en dag, tja, då kan tidningen utebli eller så kan jag få en helt annan tidning. Och kommer vikariebudet som blir det SENT.

Som sagt, somna om kunde jag inte. Bläddrade lite i tidningen och gjorde sen ett nytt försök i bingen. Neeeej, det gick bara inte. Till slut fick det bli en stunds läsning av Utrensning och trots att den är helt underbar (jag är på sidan 60nånting) blev jag trött och lyckades somna.

Men när jag vaknade stod håret rakt upp och ansiktet var kritivitt. Och så här lär jag nog se ut resten av dan – fast jag byter nog brillorna till linser när jag gnuggat ur sömnen…

Skittjurig Toffla!

                                                                                                                                                                  Det var inte så mycket grubblande som gjorde att jag inte kunde sova. Plötsligt, sen igår, fann jag att jag hade miljoner MER ord som bubblar inuti och som bara vill ut, UT! Var ska jag göra av alla ord? Jag kan ju inte skriva en roman varje gång jag skriver ett blogginlägg…

Ett ställe dit jag ska ta mina ord telefonledes idag – giv mig KRAFT! – är a-kassan. Jag ska lyfta telefonluren, knappa in numret och trycka på ring-luren. Sen får jag förhoppningsvis prata med en MÄNNISKA om hur jag ska göra framöver rent praktiskt… Satt och kollade mitt facks a-kasse-hemsida igår och har jag tur slipper jag gå ner till Arbetsförnedringen! Jag tror nämligen att de blanketter jag behöver finns på nätet och då är det ju bara att ladda ner dem och skriva ut, fylla i och skicka in. Men men, jag ska inte ropa hej än! Byråkrati är till för att… krångla till tillvaron, det är jag övertygad om…

I kväll ska jag sen till Himlen i Förorten och hämta Fästmön samt köra Den Lille Mannen till Den Lite Större Mannen. Elias har ju höstlov den här veckan, därav den lite hattande tillvaron. Anna och jag ska sen ladda för vår weekendtrip. Vi ska vara prinsessor under lördag och söndag! Sen blir vi vanliga igen…

Read Full Post »