Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tidlös’

Det är sportlovstider i Sverige. Förra veckan här i Uppsala, denna vecka i Stockholm. Det ser man i media på antalet TT-artiklar av genren

tidlösa. 

Alltså såna artiklar som inte innehåller så mycket nytt, för att prata på ren svenska. Jag skummade två (2) såna artiklar i morse, tog mig för min panna och smackade med tungan i gommen trots att jag satt ensam i köket.

Den första artikeln handlar om boken Snällfällan. Den går ut på att man ska må bättre av att säga nej. Att man ska bota vara-till-lags-sjukan (disease to please) som enligt författaren kan leda till stress, oro och tröstätande, i förlängningen också övervikt och till detta relaterade sjukdomar. Boken vänder sig till kvinnor. När man läser informationstexten om boken inser man att det här är yet another viktminskningsbok. För kvinnor, som sagt.

Snällfällan

Snällfällan – för kvinnor som vill gå ner i vikt.


Nu har jag inte läst boken
och jag säger inte heller att det är fel att lära sig att säga nej. Men att koppla ihop nej-sägande med viktminskning för kvinnor känns väldigt långsökt för mig. Jag tycker att det är bra om vi alla lär oss att säga nej, både kvinnor och män – och lagom mycket. Så klart att vi inte ska mesa och säga ja till sånt vi inte vill. Men om man hela tiden säger nej, nej, NEJ! – upplevs man inte som tämligen negativ då..? Bara en reflektion, så där. Att säga nej bara för att är inte heller nån lösning på varken kvinnors självförtroende eller deras viktproblem, som jag ser det. Jag tror att lagom är bäst. Att säga ja i lagom mängd och att säga nej. Men självklart till det man vill och inte vill och verkligen inte bara för att man ska vara på ett eller andra sättet.

Den andra artikeln gäller boken Bättre relationer på jobbet. Inte heller den har jag läst, men jag undrar vad den kommer med för nyheter egentligen? Inte många, om man läser vad boken handlar om i artikeln: att fika är viktigt för arbetsklimatet och att småprat skapar sammanhållning. Det är sånt jag – och säkert många med mig – redan VET. Vidare handlar det om att ta eget ansvar för trivsel på jobbet – såväl den egna som kollegornas. Boken handlar om feedback och konflikter också. Och enligt artikeln också sociala medier. Bland annat står det i artikeln att det är OK att ha chefer och kollegor som vänner på Fejan, men att man bör undvika skriva där när man har alkohol i kroppen. På Twitter kan man emellertid vara mer öppen, eftersom Twitter är flyktigare.

Bättre relationer på jobbet

Blir relationerna på jobbet bättre när man har läst denna?


Ja, ja…
Inte skulle jag väl precis vilja ha chefen som Fejan-vän, för jag tycker att en chef ska vara en chef och inte en kompis. Kollegor kan det vara lättare att förhålla sig till – dem jag gillar, fine, dem jag inte gillar – no friend of mine. Men nu finns ju inte jag på Fejan. Jag finns bara här på bloggen och på Twitter och här jag kan jag inte styra vilka som läser mer än med lösenordskyddade inlägg. Och såna blir det ju ibland. För jag får ofta för mig att det är fler fiender än vänner som läser här stundom. Bara en känsla, men… Å andra sidan har jag inget mer än det mest privata att dölja utan gillar att köra med så öppna kort som möjligt, till skillnad från en del som bara pratar bakom ryggen med vissa utvalda.

När jag tänker efter… Jag kanske ska skriva en bok om vikten av att våga säga vad man tycker offentligt och inte ägna sig åt fegt skitsnack. Eller hepp! Jag kanske redan har en sån bok på gång… Vem vet, vem vet…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja jag är ganska matt idag. Jag är lite ledsen. I såna stunder tänker jag ofta tillbaka på hemmet och huset som mamma flyttade ifrån på min födelsedag i slutet av april förra året. Mamma fick ett sånt fint julkort av den lilla familjen som köpte huset och det var så rörande hur de skrev att de ny kände att huset hade blivit DERAS hem.

Jag minns när jag åkte dit med några nycklar som vi glömt att lämna. Det var några dar efter flytten och frun i huset kom ut på trappan med mammas tämligen äckliga, bruna heltäckningsmatta. Den skulle till tippen! Frun i huset hade till och med munskydd – och jag förstår henne!..

Från början var den bruna heltäckningsmattan MIN eftersom det var i mitt gamla flickrum den låg i. Men när jag flyttade hemifrån och så småningom fick en egen lägenhet lovade jag mig själv:

Aldrig mer heltäckningsmattor! (Inga bruna mattor heller, för den delen…)

I mitt nuvarande hem la jag och mitt x nya laminatgolv ovanpå plastgolven efter att ha bott in oss några år. Laminat är visserligen tunna golv som inte går att slipa, men de är också väldigt lätta att städa och hålla rena.

Sen jag blev ensam har jag också regeln att bara ha lättskötta mattor hemma. Det här är min favoritmatta, en äkta kelim:


Min favoritmatta!

                                                                                                                                               Kelimmattan ligger på golvet i mitt arbetsrum där jag vistas varje dag och gläds åt den. Den kommer från farmors och farfars hem och därför känns det extra kul att ha den i min ägo.

Jag kan inte så mycket om mattor, men jag hittade en sida där man säljer mattor online men som också innehåller en hel del information om olika sorters mattor. Där läste jag bland annat att kelimmattor är tidlösa och populära, men också att tekniken bygger på gamla traditioner. Kelim är för övrigt turkiska och betyder ”att sprida omkring”.

Det är roligt att lära sig nåt nytt – om nåt gammalt – varje dag! Och jag känner mig inte lika matt längre… 😀

Read Full Post »