Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tid’

Ett mysigt inlägg.


 

Surskalle

Jag ÄR en surskalle, men jag GILLAR INTE surskallar.

Jag säger 

mysigt

hur mycket jag vill.

MYSIGT MYSIGT MYSIGT MYSIGT MYSIGT!

Det är min sammanfattning av den här dan, även om tiden inte helt har räckt till för allt jag ville göra. Men jag har dämpat mig och mitt humör ett par snäpp efter en dialog med en god vän i bilen. Tänk att så snart jag sätter ljudliga ord på saker och ting låter de annorlunda än dessa skriftliga

Fast jag är fortfarande irriterad över att folk kommenterar såväl blogginlägg som instagrambilder på Twitter. JAG ANVÄNDER BARA TWITTER FÖR ATT PUFFA FÖR TEXT OCH BILD! Och så för att skriva av mig sura kommentarer – som jag inte vill ha kommentarer på eftersom de endast är luft som pyser…

Citrus i plastkasse

Citrus hoppade i ren desperation ner i en matkasse – fast den var tömd på innehåll.

Söndagen har inneburit vila, men också umgänge. Jag har bäddat rent i min säng. Tänk vilken underbar känsla i kväll när jag kryper ner mellan rena lakan… Mamma ringde mitt under min frukost. Idag mådde hon lite bättre. Jag har försökt få henne att inte ha dåligt samvete för att vården skickar ut kallelser så jävla sent, utan i stället åka på det planerade läkarbesöket. Jag har tvättat, jag har handlat, jag har skrattat åt kattungar – som försökte charma mig att ge dem mat. Ständigt denna mat… Citrus, den lilla flickkatten, var så… desperat att hon hoppade ner i en matkasse. Fast Elaka Tofflan hade då redan tömt påsen på innehåll. Moahahahahahaaaa… Men söt var hon, det medger jag…

 

Söndagsmiddagen bestod delvis av rester. Det gjorde mig alls ingenting, för med en god sås, ett glas fylligt rödvin, ett tänt ljus och en bok kan det bli hur mysigt som helst. Eller hur tycker du att det ser ut???

Söndagsmiddag

Mysigt, tycker jag.


Efter middagen har jag gjort en liten… inventering. 
Jag har dokumenterat mina olästa böcker i bilder eftersom de finns på lite olika ställen i mitt hem av utrymmesskäl. Av januari månads inköpta pocketböcker återstår dessa att läsa:

Sex pocketböcker

Sex pocketböcker av januaris inköp är olästa.


Idag fick jag med mig hem en ”lånebok”
från Annas snälla mamma… Den ska jag nog läsa när jag har läst ut min nuvarande bok – lånade böcker ska en inte behålla alltför länge, tycker nämligen jag.

Etthundra mil

En lånebok.


I sovrumshyllan finns också ett gäng böcker 
som är antingen fådda eller inhandlade på loppis eller second hand…

Olästa böcker diverse köpta eller fådda

Olästa böcker som jag fått eller fyndat second hand.


Vidare har jag några olästa Henning Mankell
och Håkan Nesser på ett hyllplan i en av deckarhyllorna i hallen. Dem har jag fått av vännen Agneta.

Olästa Henning Mankell och Håkan Nessser

Fyra olästa Mankell och två olästa Nesser.


Och slutligen har jag lite mer än ett halvt hyllplan
i gästrummets deckarhylla med brittiska deckare, även dem fådda av vännen Agneta. Det är i den här hyllan jag tänker fortsätta min läsning efter att jag har läst den lånade boken. Jag tänker börja med Ruth Rendell, ta vägen över PD James och avsluta med Elizabeth George.

 Olästa böcker Elizabeth George PD James Ruth Rendell

Olästa böcker av Elizabeth George, PD James och Ruth Rendell.


Ja, jag älskar böcker.
Och ja, när det gäller böcker är jag en hoarder. DET tycker jag är mysigt!

Läser DU några böcker??? Vad läser DU just nu och har du nåt gäng olästa böcker??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! Vem vet, vi kanske delar detta intresse..?

Nu ska jag läsa en stund innan jag ser på London spy… Förvånande, va..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett irriterat inlägg.


 

Ginger ale

Det bubblar i mig! (Glaset innehåller Ginger ale. Jaa, jag som nästan aldrig dricker läsk gjorde det igår. Det fanns en slatt kvar efter mamma.)

När det gäller böcker är jag nog lättkränkt. Eller snarare när det gäller mitt förhållande till böcker och läsning. Det bubblar i mig. För jag vet inte vilken gång i ordningen fick jag idag ytterligare en kommentar – på Twitter, förstås, där alla myckettyckare håller till – om min läsning. Kommentarerna varierar sig en del språkligt, men ofta ser de ut så här:

Hur hinner du läsa så många böcker?

Varför reagerar jag med irritation? Därför att jag tycker att det ligger en förebråelse i orden. För mig handlar det om att prioritera vad jag gör med min lediga tid (jag jobbar heltid). Prioriterar gissar jag att du också gör när det gäller dina fritidssysselsättningar såsom träning, sömnad, glo på sport, glo på TV, glo på film, umgås med barnen, laga mat, baka, sova, äta godis, gå på konserter, besöka museer, promenera, träffa kompisar, gå ut med hunden med mera med mera.

Jag jobbar åtta timmar varje vardag. Sen ägnar jag typ 45 minuter varje vardag åt att fixa mat och äta. Resor till och från jobbet tar ungefär 40 minuter måndag till fredag. Jag sover typ sju timmar varje vardagsnatt, ser på TV ungefär en timme varje kväll, skriver ett till två blogginlägg om vardagskvällarna och kollar min mejl (cirka en timme), spelar lite Wordfeud med två vänner… Det ger mig cirka fem timmar till läsning varje vardag. Är det nåt problem för nån??? 

På helgerna ska jag hinna med allt det där jag inte orkar eller vill göra under vardagskvällarna, det vill säga tvätta, stryka, städa och kanske handla lite, ringa mamma. Det blir ganska mycket tid över. Är det FORTFARANDE nåt problem för nån??? 

En dag som denna söndag har jag dessutom skrivit fyra jobbansökningar samt vårdat ett värkande huvud. Och nu ska jag ringa mamma. Sen ska jag läsa. Med gott samvete – jag tvättade, strök och städade igår, nämligen.

Pizza bok o tänt ljus

Jag klarar också att göra två saker samtidigt – äta och läsa. Igår åt jag pizza OCH läste.


För övrigt hänger jag ytterst sällan på Twitter numera.
Jag orkar inte med alla myckettyckare. Dessutom blir jag själv bara en gnällig typ när jag hänger där, för mina tweets är bara negativa. Men jag använder Twitter för att puffa för blogginlägg och bilder på Instagram också. Den som vill kommentera blogginlägg och bilder kan ju göra det DÄR DE FINNS – det vill säga här på bloggen eller på Instagram. Inte på Twitter. Jag funderar på att dra mig tillbaka helt därifrån.

Och du som hänger på Twitter jämt… Prova att läsa en bok nån gång. Det är ganska trevligt. Ingen som skriver oförskämda saker till dig, till exempel.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt kallt inlägg.


 

Mörkt i köket

Mörkret har jag inga problem med.

Nej vinter gillar jag inte. Nog hade jag kunnat tänka mig lite snö under jul- och nyårshelgerna, men inte nu. Idag är vädret bara vidrigt. Jag fick skotta mig in i garaget i morse och jag fick skotta mig in i kväll. Det är lite svårt med tanke på min rygg. Tur att den snö som fallit är lätt. Sen var det kallt och halt och allmänt jävligt. Smart var jag i alla fall som tog lite extra tid på mig i morse. Jag lämnade Clark Kent* på jobbets parkering och gick in för att jobba mina åtta timmar. Det snöade hela jävla dan. Faktum är att jag hellre tar mörker än snöhelvete. Och mörkt var det när jag kom hem… Men det känns fint att stakar och stjärnor är borttagna – det är ju tjugondedag Knut idag.

Jag har en bra resväg till och från jobbet. Den går till största delen längs en två- eller trefilig väg. Inte har jag långt till jobbet heller. Det är jag så tacksam för. Jag tänker på kollegan E som har en bit att pendla. Tur att E verkar vara så lugn och trygg bakom ratten. Själv sitter jag på helspänn. Det finns alltid dårar som ska fram fort, så även i kväll när det inte var riktigt plogat och ännu halare än i morse… Vissa kanske har nio liv, men majoriteten har det inte. Det vore fint med lite hänsyn till oss med ett enda.

Att gå i ide vore en bra idé för mig den här årstiden. Jag vill helst inte gå ut när snö och blåst viner runt knuten och det är snorhalt. Temperaturen ska krypa ännu mer neråt igen. Såg nåt om att den skulle stanna nånstans mellan 25 och 30 minusgrader på fredag. USCH!

Snö

Snöhelvete!

Och ja. Jag gnäller hur mycket jag vill på snön på min blogg. (Men jag är glad åt att jag har en bra resväg till jobbet OCH nya vinterdäck.)

Arbetsdagen – och kylan – har gett mig ont i båda armbågarna. Det är inte bra. Lederna känns extremt belastade och jag hittar inget läge där jag kan vila dem. Jag fick i alla fall en textgranskning färdig idag och jag skickade korrektur till författaren. På eftermiddagen hade jag ett arbetsmöte. Tyvärr blev det ingen lunch med mor och dotter idag, men kanske kan den bli av nästa vecka. I morgon ska NK** och jag luncha i restaurangen och inte i lunchrummet. Ibland är det så skönt att smita iväg.

På grund av armbågarna tänker jag inte sitta alltför länge vid datorn nu i kväll, men en liten bloggrunda skulle jag vilja hinna med. Numera tar jag inte nån sån varje dag, som jag gjorde förut. Det var ganska länge sen jag slutade med det. Jag läser färre bloggar också, jag har varken tid eller lust. Och min egen driver jag bara mot slutet, även om det känns evighetslångt till dess…

En evighet dröjde det nästan, men idag fick jag besked angående en tjänst jag sökt – i början av augusti förra året. En del arbetsgivare har uppenbarligen inte bråttom. Det är ändå inte den längsta tiden jag har fått vänta. Jag har ansökningar gjorda i februari 2015 som jag ännu inte fått svar på.

En maskin julrött jobbar på i badrummet. Till skillnad från somliga tvättar jag vid vettiga tidpunkter. Jag har betalat en räkning utan att sucka. Betala räkningar gör jag också vettig tid i stället för sista dan när ”alla andra” gör det och det kan vara svårt att logga in hos banken. Klockan 21 häller jag ner mig i bästefåtöljen för att se premiäravsnittet av Vänligen Lars Lerin på SvT 1. Vem vill missa Lars Lerins möte med Anni-Frid Lyngstad?!

Vad gör DU i kväll, dårå??? Skriv gärna några rader i en kommentar om du har vägarna förbi den här bloggen!


*Clark Kent = min lille pansarvagn till bil

**NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett varmt inlägg.


 

Pepparkaksbebis

Pepparkaksgubben Markus, något oskarp i konturerna på grund av farbror D.

Idag har jag fått värme på mitt nya kontor. Det blev verkligen ett hallelujah moment när Elefantma… Elementmannen kravlade fram under ett av mina bord. Jag har två små ynka element på mitt kontor och det som är närmast mig är för första gången sen jag flyttade in här varmt. Lagom tills det är dags att flytta igen. Snart. Kanske. Nåja, jag slipper sitta och undra varför jag plötsligt börjar hoppa framför datorskärmen och fingrarna liksom stelnar över tangentbordet på jobbet – av köld. Nu är det varmt!

Som grädde på moset fick jag finbesök också av en livs levande pepparkaksgubbe. En liten gubbe som nu äntligen har fått ett riktigt namn: Markus. Apostlanamn, minsann. Snyggt, tycker jag. Betydligt snyggare än Maskil. Markus själv tycks ta det med ro. Han reagerade inte nämnvärt när jag ropade hans namn för att få honom att titta på mig så jag kunde ta en bra bild. I stället glodde han på farbror D som verkade fasligt rolig. Detta gjorde Markus något oskarp i konturerna. Farbror D har för övrigt en liten docka hemma hos sig också, ungefär lika gammal som Mask… Markus, det vill säga snart elva veckor. Så söt och go gubbe, denne Markus, i alla fall, att tant Tofflan nästan kunde äta upp honom – ungefär som med Fästmöns katter. Eller nja. Jag äter ju inte kött, direkt, bara fågel.

Tiden springer på och jag har gjort klart alla översättningar jag har fått i uppdrag att göra. Jag ska titta på ett strategidokument och ett magasin härnäst, möjligen ta tag i en rapport. Det har varit väldigt tomt och tyst i eftermiddag på jobbet. Folk är på en föreläsning och efter det är det baluns på en nation. Jag tackade nej till att delta. Skyllde lite på mammas ankomst, men det handlar mest om att jag inte har kläder, faktiskt. Jag kan inte komma dit i blåjeans, svart luvatröja och gympadojor med orange snören, liksom. Kläder är ett bortprioriterat kapitel när en är arbetslös. Fråga Anna som ofta har sett mig i tischor med hål i… Sen är jag verkligen inte min mammas dotter i klädavseende. Mamma är alltid tip top kläd- och sminkmässigt. För mig är kläder ett nödvändigt ont och smink använder jag inte. Pappa var likadan, framför allt när det gäller sminket. Här nedan följer ett smakprov på min smaklöshet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

På hemmafronten är det mesta förberett för mammas ankomst på lördag. Jag försöker ta lite sovmorgon innan jag pinnar över till Tokerian och köper nåt kaffebröd. Middag införskaffar jag senare, när mamma har anlänt. På söndag ska jag försöka få tag i en liten gran som vi ska klä i färggranna kulor och glitter så att den lyser upp mitt vardagsrum. Men granen kläs inte förrän den 23:e i min familj! På måndag eller tisdag kväll efter jobbet åker jag ut till Anna med julklappar. Det blir några kassar…

Ja, julförberedelserna pågår, som synes. Jag försöker att inte tänka på det svarta utan hålla modet uppe och i stället försöka inse att jag faktiskt behövs. Inte är jag nån go gubbe som Markus, men jag är rätt varm och jag har nåt som är efterfrågat att erbjuda.

Hur långt har DU kommit i julförberedelserna??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tisdagshjärtligt inlägg.


 

Nä, tisdagar är inte mina favoritdagar. Den här dan började också lite bakvänt. I stället för att kliva upp och gå till badrummet blev det rusning till toa – med påföljd att jag glömde trycka på perkolatorn. Så när jag kom ut från badrummet möttes jag av… noll kaffedoft. Som bäddat för en dålig start med en massa morrande i bilen på väg till jobbet. Inte blev mina morranden mindre heller när en cyklist lekte vänstertrafik. Det har vi inte haft i Sverige sen 1967. Jag var livrädd att hon skulle svänga höger rakt framför min bil. Morrandena blev till skrik inne i bilen. Tjejen fick onda ögat. Fast jag tror inte att det hjälper. Vissa cyklister tror att de inte bara har egna trafikregler, de tror att de har nio liv också. Nä, det var inga hjärtliga tankar jag sände cyklisten. Som grädde på moset låg jag bakom fyra som cyklade i bredd de sista 100 meterna till jobbet. Ännu färre hjärtliga hälsningar från min sida.

Hjärta med röda nålar

Hjärtliga hälsningar – av nålar…


Dagens jobb
fortsatte nere i vattnet. Det är inte helt enkelt att lägga ihop flera texter till en, men jag är nu färdig med fem av sex. Den sjätte hann jag påbörja innan jag gick hem. Jag avbröt emellertid, för skallen har bultat och gjort ont och koncentrationen sviker mot slutet av dan. Av NK* fick jag höra att nån tänker oss och dessutom gott om oss. Det gjorde mig varm i hjärtat.

På tisdagar handlar jag efter jobbet. Denna tisdag var inte nåt undantag. Plötsligt stod jag där med tre (3) kassar vid kassan på Tokerian när nån ropade på mig. Jag såg inte vem det var och dessutom hade jag glömt ställa scannern i en hållare. Klarade jag av att betala? Ja. Då såg jag att det var Lucille som hade gastat och jag erbjöd henne skjuts hem, typ 50 meter. På så vis fick jag lite bärhjälp, fräck som jag är, samt lite skvaller. Tre julklappar fixade jag idag också, varav den ena till mamma.

Hjärta

Klappar ska ges med hjärtat.

Jag har nu registrerat mina varor, svarat på två enkäter och läst lite mejl. Fick en hjärtlig inbjudan till en disputationsfest strax före jul, men blev tvungen att tacka nej eftersom jag ju får en gäst. Inte heller kan jag gå på jobbets julfest, som är dan före disputationsfesten. Festligt värre – för andra. Vart tar tiden vägen??? Den kommande helgen ska jag försöka fixa lite fler julklappar, bland annat till Fästmön. En får passa på när hon jobbar. Måste också kika lite på nåt till resten av familjen. En del idéer har jag, men de är få och rör dessvärre inte alla. I slutänden brukar det emellertid lösa sig. Anna och jag har kommit överens om en nivå och ett visst samarbete. Det går inte att köpa julklappar till vuxna barn i samma mängd som när de var barn-barn, om du förstår vad jag menar. Därmed inte sagt att de inte får klappar givna med hjärtat…

Nu ska jag in i duschen och hoppas på att inte få vattenskador. Det är nämligen en epidemi av såna i området. Sen blir det mackmiddag och till den TV-tidningsfluktande innan jag bänkar mig för Veckans brott. Vad har DU för dig i kväll, dårå? Orkar du, så skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! 


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett oskyldigt inlägg.


 

 Innocent dryck

Innocent – oskyldig? (Drycken fotade jag på ICA Solen idag.)

Efter lite mer än ett dygn i Himlen är jag helt slut. Och det handlar inte om att bonussönerna (båda var hemma i helgen) har varit besvärliga. Det är familjen Katt som har kört slut på mig. En katta och två ungar har varit busigare än människobarn, tror jag bestämt. Inte för att jag har så stor erfarenhet av små barn i grupp, men dessa två håriga typer – och deras moder (som visst löper…) var helt galna. Det var tur att kattungarnas mormor, det vill säga Fästmön, kom hem tidigare än beräknat idag.

Det blev lite sent igår kväll för mig och Elias. Det sista som hände var ju att en av kattungarna lyckades krascha Annas fina regnbågskula som hängde i ett sidenband i en gardinstång. Jaa, den kulan har länge levt farligt, har jag förstått. I natt fick den sätta livet till. Små, små bitar av vasst glas for överallt. Eftersom det var miss i nassen kunde jag inte släpa fram dammsugaren, utan jag fick sopa efter bästa förmåga. Tursamt nog var Johan vaken så vi kunde leta efter sopkvasten och skyffeln gemensamt. Jag sopade idag också, fast eftersom jag skulle åka in till centralen och hämta Anna och Jerry hann jag inte suga innan. Nåt kul lyckades jag spara till min kära, alltså. Hoppas bara att ingen lite flisa fastnar i nån söt, rosa tass.

Den umbärliga o kaffe på sängen

Det blev kaffe på sängen i morse också.

Jag sov till klockan åtta idag, ungefär. Då skuttade jag ur sängen och gav familjen Katt sin äckliga mat – nån sorts torsk i gelé som stank. Annas Moccamaster kom jag bra överens med och kunde därför dra mig tillbaka till sovrummet med en kopp nybryggt kaffe och Ida Bäckmann. Ja alltså boken om Ida Bäckmann av Sigrid Combüchen. Fröken Bäckmann är död sen länge.

Det blev en stunds läsning innan jag klev upp och gjorde frukost till Elias och mig. Anna hade messat att jag fick ta hennes hemkokta äpplemos med mjölk och det gjorde jag. Strösslade på lite kanel också och det smakade bara ljuvligt. Sen hörde Anna av sig igen att de skulle åka hem med ett tidigt tåg, så jag fick plötsligt bråttom. Det hade varit kallt under natten och taken lyste vita. Därför var jag införstådd med att jag behövde skrapa rutor på bilen.

Annas äplemos m mjölk o kanel

Annas ljuvliga äpplemos med mjölk och kanel blev min frukost.


Anna och jag fick lite extra tid idag
och det var mysigt. Tid har blivit en sån bristvara för oss. Hur det blir nästa helg är osäkert. Vi har ju då en större födelsedag inom familjen, men om Anna jobbar till klockan 21 på Dagen D får vi två helt enkelt fira födelsedagsbarnet på söndagen. Helgen därpå hoppas vi få mer tid för varandra, men vi ska också in till Stockholm och träffa FEM och Soffan på lördagen. Jaa, det är lite mycket nu…

Alldeles nyss har jag avslutat ett 50 minuter långt telefonsamtal med min mamma. Hon har en infektion och kände sig klen, men näbben verkade det inte vara nåt större fel på. Fast hon pratade inte hela tiden, vi, det vill säga jag, beställde julklappsböcker åt oss från Bokus. Mamma får fyra, jag tre och så delar vi på fakturan. Men när hon började prata julmat avbröt jag henne – jag kan inte handla sånt förrän om en månad. Sen följde en diskussion om pengar hit och dit, för vi vill ju vara ”oskyldiga” båda två. Bestämt blev att jag betalar och lägger ut så länge.

Nu ska jag värma min ICA-pizza och läsa en stund innan jag häller ner mig i bästefåtöljen för en av veckans TV-höjdpunkter, Bron. Jag hoppas att du har haft en jättebra helg – det har jag haft! Den var både lugn och händelserik, men lite för kort, känner jag. Clark Kent* är tankad och gnisslar och vi är båda redo för en ny arbetsvecka.

 

Två som mest är redo för bus är kattungarna. Fast de är ju också väldigt, väldigt söta…

Detta bildspel kräver JavaScript.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite frustrerat inlägg.


 

Regnbågsklocka

Regnbågstid idag…

Jag säger det med en gång: det har inte varit nån bra dag idag. Det började redan i morse när jag kom till jobbet och lay out-programmet inte ville göra som jag ville att det skulle göra. Eftersom jag inte har gedigna erfarenheter av programmet kunde jag inte luta mig tillbaka och testa olika saker – då finns ju en viss risk att ”allt” blir fel eller att det blir ett svårare fel. Stackars kollegan blev terroriserad av mig och jag känner att jag är på gränsen till att överutnyttja. Det blir nog inte bara en öl jag får bjuda på när vi ska AW:a framöver utan ett par, tre…

Mitt viktiga möte idag var klockan 11. Jag tyckte inte att jag gjorde så bra ifrån mig och det var helt klart en miss att jag inte hade fått information i förhand eller vid presentationen om befattningar, utan enbart namn och telefonnummer. Då är det svårt att veta vilken nivå en ska lägga sig på, vilket språk en ska använda, så att säga.

häxa

En ska inte röra om i grytan bara för rörandets skull.

Jag hann trycka i mig en macka vid datorn på jobbet innan det var dags för nästa möte. Där gavs information om en kommande omorganisation som kan innebära förändringar så tillvida att de som är kvar flyttas och kanske får andra arbetsuppgifter medan några måste sluta eller inte får förlängda förordnanden eller tjänsteavtal. Organisationer ska inte vara statiska, tycker jag. Det ska röras om i grytan då och då. Men det ska inte röras om bara för rörandets skull. Det skapar oro bland de anställda och mycket tid och energi går åt till att bearbeta detta – även om många rycker på axlarna och säger sig vara luttrade snarare än oroade.

Vidare försöker jag hantera ett motstånd jag har fått. Jag försöker hitta olika sätt att närma mig pudelns kärna, men jag lyckas baske mig inte! Så kanske är det lika bra att jag konstaterar att det bara är så här det är. Ja just det, konstaterar. Inte ser det som ett misslyckande.

Men det måste ju vara nåt bra med den här dan också? Regnbågstid betyder ju både regn och solsken och solsken var det sannerligen mitt på dan när jag var ute på vift. Det var ett underbart väder och förhoppningsvis kunde många vara ute och få ljus och luft.

I kväll jobbade jag över en stund, knappt en halvtimme, eftersom jag ju måste jobba in den tid jag är borta på vissa möten och sånt. Men det gick inget vidare, motivationen var låg. Jag packade ihop och åkte hem i mörkret. Det blev ett samtal med Fästmön först, sen macka och därefter besvarade jag ett mejl – jag skrev mycket svamligt och ostrukturerat, tycker jag själv. Jag hann precis skicka iväg det så ringde mamma.

På solskenssidan av regnbågsdagen kan också nämnas att bord nu är bokat till lördag på favoritrestaurangen här i stan för att fira sjuårig förlovningsdag. Och att det är Modus i kväll. Och… att några goa vänner har haft mig i tankarna. Tack till er!!!

En blomma till håret

Tack till er som har haft mig i tankarna idag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »