Skavlan – Åkesson: För hårt eller för lite ull?

Ett undrande inlägg.

---

 

I fredags kväll intervjuade Fredrik Skavlan (ja, han heter Fredrik i förnamn!) en svensk partiledare i sitt SvT-program Skavlan. Jisses! Det blev stora reaktioner både före och efteråt. Och under tiden, naturligtvis.

Jimmie Åkesson talar ut (?) hos Fredrik Skavlan.  (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Kritiken före programmet gällde att man inte vill att just den här partiledaren och hans parti ska få synas i media. Dessutom en fredagskväll, på bästa sändningstid (när alla har somnat i soffan efter det där glas vinet… hum…) Eftersom den aktuelle partiledaren företräder ett parti som aldrig skulle få min röst, var väl inte jag heller så förtjust, i ärlighetens namn. Samtidigt tycker jag att det finns en poäng med att visa upp eländet, så att säga. Låt personen sitta i TV-rutan och säga en massa knäppa saker så kanske en och annan förstår att det här går inte an. Som läget är nu är det här partiet större än Kristdemokraterna, ett parti som i mina ögon är snudd på lika goa kålsupare. Men ändå. Finge jag välja mellan enbart dessa två, blev valet KD.

Nu tittade jag inte på varken hela programmet eller ens hela intervjun. Jag såg en fem, tio minuter i slutet. Kanske är det därför jag inte riktigt förstår varför folk blev så upprörda efteråt. OK, jag har uppfattat att sagda partiledare knaprar antidepressiv medicin mot sin utbrändhet och har varit långtidssjukskriven. Det är det nog för övrigt många i vårt land som har gjort eller gör. Men tackar man ja till att bli intervjuad i TV i sin roll av partiledare får man kanske räkna med en del tuffa frågor.

Fast i ärlighetens namn… Fredrik Skavlan är ingen skjutjärnsjournalist nånstans. Jag håller helt med Leffe där! Inte blev det mycket ull… Under de minuter jag tittade på intervjun hade jag önskat en lite rappare journalist i hans ställe. Nä, jag tycker han passar bäst till att göra snälla intervjuer med glada människor som har gjort nåt kul, bra eller positivt annorlunda. Det gäller inte för Jimmie Åkesson. De enda jag har läst som tyckte att Skavlan gjorde ett bra jobb var Expressens Thomas Mattsson och Aftonbladets Henrik Arnstad. Representanter från den så kallade kvällspressen, alltså.

Det är jobbigt att må dåligt, men ger man sig in i leken hos svenska folket en fredagskväll och sätter sig i intervjustolen… Ja, då får man leken tåla, tycker jag. Och jag tycker inte att Fredrik Skavlan var för hård i sin utfrågning, snarare tvärtom. Att sen Fredrik Skavlan mordhotades i sociala medier tycker jag är skit och oacceptabelt!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 52: Tack! & Hej då!

Dags för veckans höjning (Tack!) respektive Sänkning (Hej då!). Det är inte svårare än så här:

Tack!

• Alla snälla som gav mig så fina julklappar (ingen nämnd, ingen glömd!)
• AKW (Modig måste vara ditt mellannamn!)
• Anno 1790 (en suverän svensk, historisk polisserie, dock med otrohetsmotiv)
• Älskade Annan (som jag bara saknar och saknar och saknar… och längtar efter!)
• Mini-släktträffen på fredag (när två kusiner och tre sysslingar ska träffas)

 

 

Hej då!

• Bitten (bara sluta kom hit)
• Bonniers Bokklubbs konstiga raggningsprylar (jag blir bara full i skratt och anti)
• Östgötar i polisserier (nej, vi framstår bara som korkade!)
• Thomas Mattsson (nej, journalistik är inte precis allting och lagar måste man följa – även om man är journalist och framför allt om man är chefredaktör för då borde man veta det)
• Programmet Lyxfällan (som premierar folk som inte vill arbeta och betala sina räkningar)

 

 

Read Full Post »

Aj, aj, aj, Tompa!..

Uppdaterat: I egna tidningen säger Thomas Mattsson att han anser sig ha gjort samhället en tjänst, i princip, eftersom det nu finns en insmugglad pistol färre på Malmös gator.

 

Min gamla antagonist (sic!) när det gäller den ”duktige” chefen vid Röda Korset, han som tog från de fattiga för att ge till… sig själv och sin rika familj, Thomas Mattsson ligger pyrt till. Inte nog med att han är chefredaktör på Expressen, nu är han också åtalad för vapenbrott. Upprinnelsen är en händelse förra året när han och en journalist skulle visa hur lätt det är att… få tag på vapen i Malmö.

Thomas Mattsson säger i Dagens Nyheter:

[…] Det här var ett jättebra reportage i tidningen publicerat under en tid då både justitieministern och integrationsministern åkte till Malmö för att prata om den här lasermannen […]

Han tycker att det är fel att Expressen inte skulle få utöva det han kallar

[…] aktiv journalistik […]

Med detta menar han alltså det faktum att han och journalisten skaffade en pistol. På lagligt sätt, dårå?

Själv säger jag… Eh… nej… Jag tycker inte att det är fel med aktiv journalistik, men ja, jag tycker att det är fel när man bryter svensk lag. Att skaffa vapen på olagligt sätt… är ju olagligt.

Fast Thomas Mattsson menar att han inte har begått nåt brott:

[…] Våra advokater säger att detta överhuvudtaget inte är brottsligt. Det finns särskilda paragrafer i vapenlagen som stadgar att man inte kan eller behöver åtalas om det är uppenbart att det inte har funnits något uppsåt. […]

Det fanns inte något uppsåt..? Eh… nehej… Var inte uppståtet att… försöka visa hur lätt det är att skaffa ett vapen på olagligt sätt? Men nej, uppsåtet var att skriva om det hela i en tidning som har maaassor av läsare:

[…] Dessutom är det presenterat i en tidning med en miljon läsare. Det finns ju inget tvivelsmål, inte ens hos åklagaren, att det här är gjort ur ett journalistiskt perspektiv för att granska vapenhandeln under en period där en människa faktiskt gick runt och sköt ihjäl människor. […]

Nja, jag tycker ärligt talat att det här inte håller. Men Thomas Mattsson förnekar alla brott och hävdar att det är

[…] samhällsviktig journalistik […] 

och

[…] klassisk journalistik […]

Hmm, hmm… Är det nån sorts journalistik detta inte är..? Den gamla vanliga visan att journalister drivs av nån sorts uppdrag att upplysa allmänheten. Det uppdraget har ju inte journalister, faktiskt. Det är ungefär som att säga att alla sjuksköterskor har ett kall… Betänk, tidningar produceras för att tjäna pengar. Att somliga journalister vill göra ett scoop och kanske få sitt namn känt nämner han inte. Vilken sorts journalistik är det, tro? Förslag, nån???

Read Full Post »

Sveriges mäktigaste

Tidningen Fokus har släppt sin årliga makthavarlista. Varje år utser Fokus hundra svenskar som är så mäktiga att de kan påverka vårt land.

Även om det inte den politiska makten räknas särskilt, finns förstås många politiker på listan. Statsministern och finansministern toppar – och det är ju inte helt oväntat. Nej, överraskningarna kommer sen med Annie Lööf et consortes. Gustaf Fridolin, liksom… På sjätte plats. Jag fattar nada. Och att Håkan Juholt ens kvalat in på listan är mig en gåta. Media spekulerar ju i skrivande stund inte huruvida han ska avgå utan när…

Politikerna själva brukar uttrycka att de tycker att journalister har stor makt. Bästa placering på listan bland journalisterna har Expressens chefredaktör Thomas Mattsson, plats 52. Thomas och jag som bland annat har tjafsat om Johan af Donner och lite andra såna trevliga pajsare.)

Forskare, författare och andra såna människor finns visst inte alls på listan. Nej, det var väl länge sen naturvetare och kulturpersonligheter var makthavare i vårt samhälle… Suck…

Här är listan över de tio mäktigaste i alla fall:

1. Fredrik Reinfeldt, statsminister (M)
2. Anders Borg, finansminister (M)
3.  Annie Lööf, näringsminister (C)
4. Jan Björklund, utbildningsminister (FP)
5. Per Schlingmann, statssekreterare M
6. Gustaf Fridolin, språkrör MP
7. Stefan Ingves, riksbankschef
8. Peter Norman, finansmarknadsminister M
9. Håkan Juholt, partiledare S
10. Birgitta Ohlsson, EU-minister (FP)

Har du nån annan kandidat till topp-tio-listan???

Read Full Post »

Funderar på att byta frisyr

Ärligt talat funderar jag på att byta frisyr. Men till vad? Det står lite mellan lugg och panna (det vill säga ingen lugg), så jag tog kändisvärlden till hjälp. (De flesta av bilderna nedan är lånade från kvällspressen.)

Lugg

Lars Adaktusson har sidbena och snedlugg. Fördelen med en sån frilla är att det går att slänga med luggen.

Lena Sommestad har nån sorts rundklippt lugg.

Åsa Romson i kraftig pannlugg.

Tintins lugg står upp.

                                                                                                                                                                Panna

Anders Bagge har inte mycket till lugg, men panna. Och skägg.

Anders Nunstedt har panna och luggen verkar obefintlig.

Thomas Mattsson – har han panna eller lugg? Bilden är beskuren i tidningen så man vet inte.

Stig Larsson, han som var först med att heta Stig Larsson – döljer han sin lugg genom att visa pannan???

                                                                                                                                                                  När det blir… lite för mycket hår brukar Fästmön och jag säga att man ska ta fram silvertejpen. (Ja, du kanske fattar hur den ska användas!..) Men det är mest för prominenta ögonbryn. Såna som till exempel den här mannen skulle kunna göra nåt åt. Om han ville.

Prominenta ögonbryn kan motverkas med silvertejp. Men luggen…

                                                                                                                                                           Den här mannen har också ögonbryn men dessutom panna:

Ögonbryn och panna.                    

                                                                                                                                                               Nää, jag fick inga idéer efter att ha kollat in folk i farten, jag blev bara mer förvirrad.  Jag får väl fortsätta med nån av mina egna morgonvarianter…

Arnefrisyr. Arne som i Kurt Olssons medhjälpare.

Kurt Olssonfrisyr.

Snedlugg,brillor och könsbyte blir nog bäst!

Read Full Post »

Detta har jag ju lite svårt att förstå, dårå…

Läser i en av kvällsblaskorna på nätet att Röda Kors-chefen, nyligen dömd till fem års fängelse, har haft sitt första mer eller mindre offentliga framträdande efter domen.  Du vet den där ”snubben” som tog några miljoner från de fattiga för att ge till de rika, det vill säga sig själv och sin familj.

Den före detta chefen och numera miljonären, får man anta, har hållit ett föredrag på seminariet Bakom rubrikerna. Många i publiken, som bestod av kommunikations- och  informationschefer, var kritiska till framträdandet.

Nu fick han emellertid utrymme att tala och berätta om hur det känns att befinna sig mitt i krisen. Och hur familjen har hanterat det.

Min kommentar är:

Stackars dem! Det är så synd, så synd om dem alla som har befunnit sig mitt i en kris. Jaaa, verkligen.

Men alla de behövande då, som gick miste om miljonerna därför att föredragshållaren och hans familj skulle få bonus i tillvaron… När får de berätta om sin(a) kris(er)?

Ärligt talat, jag tycker att det är skamligt att låta den här personen få hålla föredrag. Det är som att räcka långnäsa mot alla dem som gick miste om hjälpen. Och inte blir det bättre av att Thomas Mattsson på Expressen lyfter fram brottslingen genom att berätta hur tyst det blev när han började tala.

En svart bak till dem som bjöd in den här föredragshållaren samt Thomas Mattsson på Expressen som uppenbarligen tycker att det var bra. (Annars skulle han inte ha refererat föredraget.)

                                                                                                                                                        Bakom Rubrikerna (intressant nog nämns inte personen ifråga i listan över föreläsare på hemsidan) arrangeras av Midfield Media, som inte verkar vara nåt företag som håller sin hemsida så aktuell. Seminariet hölls i Bonnierhuset i Stockholm, som en av kommentatorerna betygsätter så här:

fin byggnad men skit sämst hemsida

Jag är benägen att hålla med. 

Övriga medverkande var bland andra Ulrica ”Schenström-affären” Schenström, Elisabeth ”SJ-krisen” Lindgren med flera. Jag skulle vilja kommentera

fint seminarium men skit sämst innehåll

(Dock med vissa undantag, såsom Paul Ronge och Elisabeth Tarras-Wahlberg, som jag personligen med stort intresse skulle ha åhört.)

Uppdaterat: Jag har kritiserats i bloggvärlden (!) för att jag har uttalat mig om ett seminarium jag inte har deltagit i. Ursäkta, men jag fick ingen inbjudan till seminariet i fråga utan läste om det på en kvällsblaskas hemsida. Hade jag fått nån inbjudan är det inte säkert att jag hade haft råd att gå, för jag gissar att seminariet inte var gratis. Jag är för tillfället arbetslös, men har jobbat som informatör i över 20 år. Så kom inte och skriv mig på näsan, du så kallade kollega! I mitt inlägg skriver jag om att jag tycker att det är fel att låta nån som har snott så mycket pengar komma till tals. Det sticker i mina ögon och säkert i många andras. Däremot kan jag tänka mig att det skulle sticka mindre om ETT TAG. Men allra minst om vederbörande stått för det han gjort. Jag trodde att det framgick av min text.

Read Full Post »