Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Theodor Kallifatides’

Torsdagens Babel kikade bland annat på författare i exil, sjukdomar och förstås, riktigt bra litteratur.

Siri Hustvedt var huvudpersonen i första inslaget. Denna spännande människa som skrivit om sin migrän, bloggat i New York Times och som skrivit konstnärliga romaner om livet. Intresset för det mänskliga psyket går genom hennes produktion som en röd tråd. I studion berättade Siri Hustvedt först hur man uttalar hennes namn – hon har ju skandinaviskt påbrå. Sånt är viktigt! Att kunna uttala författares namn korrekt, alltså. Sen blev det lite för mycket snack om krämpor för min del. Men helt klart är människan intressant! Och lite kul var det när synestesti nämndes, nåt jag har bloggat om. The summer without men heter hennes senaste roman.

Varför skrivs så många bra böcker av människor i exil? Denna intressanta fråga debatterades på engelska i studion av författaren Theodor Kallifatides, Rakel Chukri, kulturredaktör på Sydsvenska Dagbladet och Siri Hustvetdt. Theodor Kallifatides är den som har levt längst av alla – men också levt längst i exil. Siri Hustvedt menade att hon växt upp med en dubbel bild av verkligheten. Rakel Chukri hävdade att exil är en existentiell fråga – man kan leva i exil även i sin familj eller i ett land där man har tillåtelse att skriva HUR och VAD man vill – men man kan ändå inte förmå sig…

Så fick tittarna ett författarporträtt sig till livs. Poeten Nelly Sachs flydde från Tyskland till Sverige under andra världskriget (1940) – tillsammans med sin mamma och en resväska. 1966 fick hon Nobelpriset i litteratur. I höst är hon aktuell i och med en ny biografi om henne, Flykt och förvandling. Samtidigt nyöversätts hennes texter och så blir det även en utställning över detta författareöde.


Flykt och förvandling, en spännande biografi om en spännande poet, Nelly Sachs.

                                                                                                                                                            Åter i studion hade Siri Hustvedt ersatts av författaren Maria Zennström, som enligt egen utsago präglats av sin ryska mammas exil. Rakel Chukri tog upp att det som kan skapa mästerverk i exil är det helvete man lever med. Theodor Kallifatides sekonderade med främlingskapet i ett annat land, att det ställs andra och hårdare krav på invandrade författare – författarskapen tas inte emot som svenskars. Men svenska språket är mer melodiöst än det grekiska, hävdade Theodor Kallifatides.

Beate Grimsrud och Bengt Ohlsson pratade i nästa inslag om att byta språk. Båda författarna skriver på söder i Stockholm och båda har nyligen gett ut böcker på andra språk än hemspråk, Beate Grimsrud från norska till svenska, Bengt Ohlsson från svenska till engelska. Båda böckerna har också översatts till författarnas respektive hemspråk… norska och svenska.


En dåre fri skrevs på svenska.

                                                                                                                                                  Veckans boktips, böcker som får dig att känna dig hemma, blev:
Siri Hustvedt: David Copperfield av Charles Dickens
Maria Zennström: Malte Laurids Brigge av Rainer Maria Rilke
Theodor Kallifatides: Samlade publicerade dikter av Konstantin Kavafis

I nästa program är det säsongsavslutning!

Read Full Post »

Rubriken är också rubrik till en intressant artikel om självbiografier som jag hittade i dagens lokalblaska. Tyvärr ligger inte heller denna intressanta artikel på hemsidan!  Idag kommer till exempel Tony Blairs självbiografi och här hemma kom författaren Kjell Espmarks redan i våras, Morgan Allings alldeles nyss.. Och antalet biografier som ges ut i Sverige i höst är stort… Samtidigt lanseras när som helst tidningen Vi biografi, en tidning som bara ska handla om… biografier…

Men varför har intresset för självbiografier plötsligt blivit så stort? Nog för att förlagen och filmindustrin vet att ”based on a true story” säljer, men ändå… I lokalblaskans artikel filosoferar skribenten John Sjögren över detta. Han misstänker att biografins popularitet kan vara en reaktion mot tidigare uppfattningar om jaget och verkligheten. För John Sjögren menar:

[…] Vad biografin gör är att samla ihop skärvorna från detta splittrade jag och göra det helt och sammansatt igen. Biografin erbjuder, för att parafrasera Lyotard, en jagets stora berättelse. […]

Men ibland sviker ju minnet och då lägger man till eller drar ifrån för att berättelsen ska ge det författaren vill visa. Då blir det myter och fiktioner…

[…] Vi läser dem för att spegla oss, för att fylla ett behov av myt och mening hos oss själva, för att ge form och innehåll åt våra egna liv. För att känna att även jag är en berättelse. I bästa fall baserad på en verklig händelse.

Jag kan ju inte låta bli att dra paralleller till bloggvärlden. I min blogg skriver jag ju mest om mig, en sorts dagbok. Inte egentligen för andras skull, utan för min egen skull. För jag har insett att livet är så förbaskades kort och hur jävligt det än är vill i alla fall jag hänga kvar i det. Och genom att skriva, blogga, fortsätter jag att leva.

Mitt liv ska alltid finnas här. Därmed är inte sagt att det jag skriver är sanningen. Det är MINA sanningar, mina uppfattningar och åsikter. Kom ihåg det. Allt är subjektivt – och behöver inte vara det sanna för alla.

PS Bakom höstens biografier och memoarer märks Käbi Laretei, Erica Jong, Theodor Kallifatides, Leopold Brunner, Torgny Lindgren, Christina Jutterström, Siw Malmkvist, Mikael Wiehe och Cajsa Stina Åkerström. För att nämna några… Intressant är att de allra flesta är män… Har de intressantare liv än kvinnor? Jag undrar…

Read Full Post »