Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘terapiarbete’

Ett inlägg om den Tofflianska måndagen.


Vilken tur
att jag har ett gott minne när det är så kort! Och vilken tur att jag har en enastående Fästmö, van vid att hålla reda på en stor familj! Anna påminde mig nämligen i en kommentar om att jag faktiskt har vissa resurser – i form av torkad svamp! Denna kan jag ju hälla ner i kantarellsoppan för att få den mer som… kantarellsoppa. För idag blir det favorit (?) i repris till middag: bröd och kantarellsoppa.

Två burkar torkade kantareller

Inte bara en burk utan två…


Jag tror att den ena burken
härstammar från Den Hjärtegoda L och den andra från mammakusinen B. Nu är det ett tag sen jag fick burkarna, men visst håller sig torkad svamp i typ… ett par, tre år??? Äh, jag testar så får vi se! Om inte annat kanske kantarellerna har blivit till penicillin. Det kan ju var bra att inta ett par doser av detta bakteriedödande med tanke på alla smitthärdar som går omkring och hostar och nyser.

En bloggbekanting till mig skrev för ett tag sen om hur äckliga folk kan vara på bio. Själv såg – och framför allt hörde! – jag en person igår som gav ifrån sig en stor klump, uppdragen ur djupet av sina luftrör. FOLK ÄR VERKLIGEN VIDRIGA IBLAND!!! Jag vill knappt tänka på hur klumpen såg ut – eller luktade… Men jag har svårt att släppa tanken…

Mitt på dan idag är det dags att plocka fram den månatliga statistiken för bloggen. Jag har noterat en viss nedgång i antal besök. Förhoppningsvis har ett gäng oönskade besökare äntligen insett att jag verkligen inte skriver om dem – det enda som tycks intressera dem. Vidare har andra säkert tröttnat på att läsa samma sak om och om igen: hur jag fördriver mina dagar med att söka jobb och städa och promenera. Det blir liksom favorit (?) i repris så gott som varje dag. Inte ett dugg intressant.

Men så finns det några närmast sörjande som läser. En del kommenterar dessutom ibland. Några få kommenterar ofta. Det tycker jag är kul. Ibland blir jag rörd och glad över stora ord, peppande ord. Ibland blir jag irriterad och förbannad för att människor uttrycker sig så att jag tolkar det till det värsta. Ja, jag är visserligen kommunikatör, men framför allt är jag människa… Trots att jag inte harklar mig  och spottar slem offentligt…

Sen finns det ett gäng som kommenterar via Twitter. Jag hänvisar dem konsekvent hit. Men några har fått för sig att de måste registrera sig som WordPressanvändare då! Fel! Det man emellertid måste göra första gången man kommenterar är att fylla i några uppgifter om sig själv: sitt namn – eller sitt nick – sin e-post-adress och sin eventuella bloggadress eller webbplats. Och då står det ju var och en fritt att kalla sig typ Kalle Anka, om man nu vill det…

För nästan precis på dan tre år sen skrev jag ett inlägg om långtidssjukskrivnas väg tillbaka till arbetslivet. Bland annat nämnde jag en kvinna som satt och virkade hela dagarna. Det var samhällets sätt att få tillbaka henne ut i jobb. Hon själv drömde om att bli swahililärare… I morse fick jag en kommentar till det inlägget – alltså tre år efter att jag skrev det. Jag blev tvungen att läsa igenom det för att kolla om jag fortfarande stod fast vid mina ord. Det gör jag. Mer än nånsin idag!!!

Virkade kakor

De här kakorna är nog också virkade på jobbet, men har ett marknadsföringssyfte. De finns att beskåda IRL på Ubbes konditori i Metropolen Byhålan.


Som vanligt
har jag inlett dagen med att söka jobb. Det låg bara en annons i pipelinen idag, men det var ett ganska spännande jobb och icke att förakta. Förhoppningsvis hittar jag ett eller två jobb till under dagen. Vidare ska jag försöka ta mig i kragen och ringa till en byrå jag har blivit tipsad om. Tänkte bara vänta tills måndagsmorgonen är över. Folk har en tendens att inte vara så intresserade av jobbsökande Tofflor då. Ett nej har jag för övrigt redan fått idag.

I morgon ska jag börja rapportera in mina jobbsökaraktiviteter i september till Arbetsförmedlingen. Jag hoppas att man kan skriva, spara och pausa för att återkomma senare. Det finns ju en hel del att rapportera härifrån… Tänk om AF:s servrar brakar… Jaa, som synes är jag ibland en rätt negativ typ. Framför allt är jag negativ när jag tycker att nånting känns jobbigt/onödigt. Jag har alla mina sökta jobb med diverse uppgifter på Excel-fil. Vore hur smidigt som helst att bara kunna skicka över den. Nu måste jag i stället sitta och knappa in post efter post… I ett typiskt webbformulär av värsta sorten. Jädra terapiarbete! Har bättre saker att ägna mig åt, liksom…

Förutom att ta fram bloggstatistik ska jag städa av i badrummet och i duschrummet idag samt tvätta en maskin blått. Min promenad tar jag därför troligen senare i eftermiddag. För ut ska jag, regnet till trots! Det mesta tycks ha kommit i natt, kanske det blir uppehåll under dan?

Vad händer hos dig idag??? Kör du också några favoriter (?) i repris eller???


Livet är kort.

Read Full Post »

Oj oj, dagarna går och snart är det faktiskt julafton. Jag tvingade på Fästmön lite julklappar med sig hem igår. Jag hann ju inte köpa så många innan operationen, så vi har löst saken på annat sätt.

Tiden går, som sagt, och såret läker. Det stränar bara lite grann. Nej, värst ont just nu har jag i ryggen. Antagligen går jag och spänner mig och små, hemliga muskler tvingas jobba. Liksom min onda axel. Den protesterar lite.

Idag på förmiddagen skickade jag iväg en julhälsning till båda institutionerna och jisses så många fina svar jag fick tillbaka! Det trillar fortfarande in! Till och med prefekten på institution 2 tog sig tid att skriva några rader. Dess värre noterade jag att min anställning ännu inte är förlängd i systemet. Det oroar mig lite eftersom det nu är en massa helger. Jag vill inte ha nåt krångel med Försäkringskassan. Jag messade M om detta och fick veta att det är på g. Precis som det var före operationen…

För första gången sen dan före operationen satte jag i linserna idag. Känner mig alltmer mänsklig…

linser

Linser för första gången sen dan före operationen.


På agendan idag
stod att sortera in lite papper i pärmar. Det har jag gjort. Men så jobbigt det är att håla när man inte har några krafter! Medan jag satt och kämpade trillade det in mejl från A i Belgien. Det var ett tag sen vi hördes så det var riktigt kul att få lite nyheter!

 Papper att sortera in

Papper, papper, papper att sortera in i pärmar.


Idag återstår bara fyra sprutor,
men den fjärde och sista skiter jag nog i. Jag kan inte begära att Anna ska åka in till mig på självaste julafton!

Fyra sprutor

Bara fyra kvar…


Det är fem grader kallt
idag och det snöar. Känns faktiskt inte helt fel att kura inomhus… Anna och äldsta dottern är på stan och julhandlar och jag är inte ett dugg avundsjuk på dem…

 Tomtemusen

Jag tittar på tomtemusen innanför mera än på snön utanför mitt fönster.


Dagens terapiarbete
har varit att stoppa pappersnäsdukar i en för sådana avsedd behållare. Det tog tre minuter. Vad ska jag hitta på nu?

Näsdukar och näsduksbehållare

Näsdukarna innan de hamnade i för dem avsedd behållare.


Jag sitter och väntar
lite på Anna som kanske dyker upp vid 14-tiden idag. Hon börjar jobba klockan 16, så det är snävt med tiden. Men i morgon är hon ledig – från jobbet, vill säga. Inte från spruterierna eller julerierna… Jag är lite orolig för att hon stressar ihjäl sig.

Lite har jag läst i min nya bok på gång. Den har börjat mystiskt och bra och är synnerligen lättläst.

Födde en dotter

Min nya bok på gång!


Så har jag beundrat
mina blåmärken och försökt fota dem. Men Ajfånen och jag kommer inte överens! Jag vet inte hur många gånger jag får ta om bilder för att de är oskarpa! Trist…

blåmärke

Det här är nog blåmärket från hell och det ser tusen gånger värre ut i verkligheten. Just nu är det mest brunt och grönt. Äcklisch!


Vad gör du idag då??? Skriv några rader i en kommentar så blir jag glad!


Livet är kort.

Read Full Post »