”Ja det sa blom, blom, blom…”

Ett inlägg om en blombukett och en snäll Inger.

Uppdaterat inlägg: Blomsterflickan Inger gav sig tillkänna per sms igår kväll. Mysteriet är löst!

————————————————————

Idag mitt på dan ringde en blomsteraffär ganska nära Slottsträdgården. En tjej berättade att jag skulle få blommor och undrade om jag skulle hålla mig hemma under dagtid. Det skulle jag, sa jag, förutom en tur ut i verkligheten runt halv tre, tre. Då lovade hon att blommorna skulle hängas på min dörr om jag inte var hemma.

Fästmön började jobba klockan 15 idag. Därför blev det tidig middag, nånstans mellan halv två och två. Vi sörplade sparrissoppa och gnagde på brödbitar till. När man sitter i köket – som man brukar göra när man äter middag – hör man väldigt väl om det försiggår saker och ting i portuppgången. Jag hörde konstiga ljud och tittade ut genom fönstret. Efter en stund fick jag se ryggtavlan på en mansperson, tror jag, iklädd orange jacka och pratandes i mobiltelefon. Trodde det var vaktis som äntligen kom för att fixa lampan i trapphuset, den som lyser i evigheters evigheter alltid, trots att den är försedd med en sensor och borde slå av då och då.

Hur det nu var blev jag nyfiken och klev upp för att titta ut glo genom tittögat i dörren. Närå, ingen fara. Lampan lyste fortfarande och det har den gjort LÄNGE, onödigt nog (ja, jag har förstås felanmält detta, alltså, för det är ju nåt fel med sensorn). Öppnar (notera tempusbytet för spänningens skull!) då dörren – och ser att nån har TRYCKT ner en, vad jag tror är, blombukett – i tidningshållaren utanför min ytterdörr. Jag rafsade förstås in den. (Ja, blombuketten, naturligtvis inte tidningshållaren eller ytterdörren, dummer!) Och jag hade rätt – det var en bukett blommor! Vilken tur att jag räddade den, för den var ganska illa klämd. Dessutom kunde blommorna ha gått av.

Men alla blommor överlevde och se så vackra blommor jag fick:

En bukett med bland annat rosa gerbera.

Buketten innehöll bland annat gerbera i två nyanser rosa. Gerbera är en favoritblomma, för det är en blomma som man jag alltid blir glad av!

Nu återstår bara ett problem och det är att klura ut vem givaren är. Visserligen medföljde ett kort med en jättefin hälsning på.

Blommor från Inger… Frågan är vilken Inger…

Fast… nu råkar jag känna en tre, fyra personer med just det förnamnet… Ett par av dem läser min blogg – kanske är givaren en av dem???

Ge dig gärna tillkänna, Inger, så att jag kan tacka dig ordentligt!! Men TUSEN TACK för de vänliga orden, kramarna och blommorna. Jag blev verkligen, verkligen GLAD!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Inget kalas utan kras!

Ett inlägg om hur Tofflan slungar smör, bland annat.

Framåt kvällningen igår var det så äntligen dags för sommarens andra kräftskiva. Eftersom det var lugnt och skönt och varmt ute kunde vi sitta på ballen*. Och det var nog tur, det, med tanke på vad jag så småningom skulle kasta omkring…

Som vanligt frossade vi på ett kilo ICA:s jumbokräftor. Gårdagens var röda och vackra, men de kunde har varit lite saltare och skalen var jättehårda.

Gårdagens skaldjur.

Kvällens tillbehör var brungräddat Leksandsknäcke, svindyrt surdegsknäcke, smör och brännvinsost. Dryck: starköl och Östgöta sädes.

Anna äter kräftor med stor inlevelse.

Kräftor är gott, men kletigt. Det går åt massor av servetter, ändå är man kletig – liksom allt man råkar ta i. Det luktar kräftor om allt efteråt. Man kan tvätta händerna hur många gånger som helst. Trots det sitter lukten kvar. För efter att man har ätit kräftor går doften över i lukt, tycker jag…

Två kräftstjärtar.

Jag brukar skala kräftor och äta allt utom stjärtarna. Dessa sparar jag till sist, när alla andra på kräftskivan tycker att det börjar bli väldigt jobbigt att skala, samtidigt som folk ändå inte är riktigt mätta. Det brukar reta en del. Fast å andra sidan kan jag ju reta folk med min blotta uppsyn ibland, så…

Efter kalaset skulle bror Duktig syster Hurtig bära in allt i köket samt gå ut med kräftskalen. Det är då olyckan är framme! (Notera tempusbytet för spänningens skull!) Smöret har blivit till soppa ute i värmen. Det gliiider ur handen och

PLOFFS!

så landar det på tröskeln!!! Ja, vi fick oss ett gott skratt och jag fick lite extrajobb med att torka bort det feta. Och vilken tur att det var på balkongen och inte inomhus…

Idag ska vi nog äta lite fastare föda, men vi vet inte vad. Det blir en inspirationstur till Tokerian senare. Vad ska du äta till söndagsmiddag??? 

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Ska det vara nåt mer nu?

Jag bara undrar, liksom, för nu är det liiite mycket – på riktigt! Kontorsflytten tog några timmar och innebar ingen lunch, men sen kunde jag jobba. Installerad och klar i ett skitigt rum och med min gamla stationära dator eftersom laptopen är kass. JA, JAG ÄR TJATIG!

Datorjobbare…

Vi skulle stanna för att handla lite medikamenter på vägen hem. Just när jag hade parkerat bilen ringde Sjukstugan i Backen. På måndag ska jag dit igen.

Till middag i kväll blev det pizza. Jag var vrålhungrig och trött och Fästmön är urförkyld. Pizza funkar alltid. Men stackars Anna kände nog ingen smak.

Jag slog en signal till mamma innan jag hoppade in i duschen för att tvaga mig själv efter en svettig dag.

(Notera nu tempusbytet…)

Plötsligt tycker jag att det låter… väldigt bubbligt… Lyfter då täckelsen duschdraperiet och får se att duschrummet/toarummet står i vatten. Skitkul- NOT!

Duschelände…

Det är bara att ösa och ösa och ösa och till sist sjunker vattnet undan. Jag spolar av mig på kroppen, schamponeringen var redan klar, tack och lov. Men vad gör man sen? Jag testar, med Annas hjälp,  med lite propplösare efter att ha rensat golvbrunnen. Ingen nytta. Kollar BRF:s hemsida och fattar inte vad vi har för avtal med vem kring rörmokeri. Ringer därför ordföranden. Och tack och lov är han på sitt mest tillmötesgående humör (TACK!) och lovar kontakta nån i morgon bitti som kan komma hit och spola rören – EFTER att Värmlänningarna Dalkarlarna först har klampat in och och lyft ner de gamla fönstren från ballen*. (Den trasiga persiennen är reklamerad – de har varit här och tittat idag – men när den blir fixad är inte klart, troligen inte i morgon, i alla fall.) Rörmokarna får helt enkelt ta huvudnyckeln från Dalkarlarna. Ordföranden frågar för övrigt om grannarna under har samma problem och jag svarar att jag inte vet eftersom de inte pratar med mig och jag har verkligen, VERKLIGEN ingen lust att plinga på hos dem… Hejåhå, hängderume?

Hälen gör nåt djävulusiskt ont i kväll och jag bara undrar om det är nåt mer som ska hända nu. Kanske får jag Annas förkylning, men det tror jag inte. Det händer säkert nåt ännu värre i morgon, som att puckonas nån grannes bajs kommer upp ur golvbrunnen eller nåt.

Snart, mycket snart, orkar jag inte mer. Men faktiskt har jag det inte värst av allt. Vi såg nyss klart på Line of duty och en av poliserna där satt i en riktig, jävla knipa… En riktigt bra serie i fem delar var detta!!!

Och nu… Nu kanske jag ska läsa lite i boken jag ska recensera. Av de tusen klassikerna är jag nu på 600nånting. Det är såå intressant läsning, men oj så tung boken är! Lika släpbar som min stationära dator på jobbet.

*ballen = balkongen

Livet är kort. Duschgolv är hala.

Read Full Post »