En sån där dag…

En sån där dag har det varit idag. Ungefär som dagen efter. Allt som hopade sig igår blev nästan för mycket. Det blev nästan så att jag började tokskratta mitt i allt elände. Droppen (!) var ju översvämningen. Du skulle ha sett mig in action, ösandes, spritt språngandes, med håret på ända och ändan… ja, den var i vädret… Stackars Fästmön som jag använde som hantlangare efter propplösaren fick sig nog en rejäl chock, för hennes förkylning bröt ut ordentligt igår. Anna är emellertid lika tapper som vissa andra och har även idag pinat sig iväg trots att hon är ganska sjuk.

Nej, min ända utan jeans får du inte se! Håll tillgodo med den med jeans.

Sanslöst mycket är det på jobbet just nu! Jag hade ett möte på institution 1 på förmiddagen, innan dess publicerade jag lite saker på webb och intranät. Klockan elva var det dags för möte med prefekten på institution 2. Det blev ett mycket långt och givande möte! När man väl får tid med honom är han bra att prata med. Men det är svårt att få den tiden. Vi har bokat ett uppföljningsmöte om över en månad, till exempel. Och då vet jag ju inte om jag är i tjänst eller sjukskriven…

I morgon ska jag träffa vännen Rippe för lunch! Det var alldeles för länge sen vi sågs och nu höll det på att gå ytterligare tid eftersom vi båda ska opereras. Det är märkligt det här vi kallar livet… Rippe påminde mig i alla fall om att jag borde ordna med vinterdäck på bilen. Därför ringde jag verkstan och bokade tid för service och tid för däckbyte hjulskifte samtidigt. Det blir redan den 16 oktober, för säkerhets skull. Eftersom jag kör dubbfritt är det ju inga problem och rätt som det är slår vädret om och det blir halt på morgnarna.

Clark Kent* ska snart få på sig vintertofflorna**.

Jag hade rådgjort lite per sms med min ”coach” M igår huruvida jag skulle berätta om saker och ting för prefekten. Nu blev det så att jag inledde med en lägesbeskrivning och den var han nog inte beredd på. Det kändes både skönt och rätt att säga som det var – eller säga det jag i skrivande stund faktiskt vet. Och beskriva lite av den oro jag känner. Ärlighet varar längst och man får en viss förståelse från människor. Alla är nämligen inte onda och elaka, även om jag får för mig det ibland på grund av det jag har varit med om… (Funderar parallellt på om bajskorvarna har börjat flyta upp hos vissa puckon…)

Nu börjar jag känna av lite irritation i halsen och i näsan. Huvudet och nacken värker lite. Det kan i och för sig bero på att jag inte fick lunch förrän vid 13-tiden, men mer troligt är att jag verkligen har en förkylning på gång. Undras om virus går ihop med narkos..?

Det är inte mycket kvar av arbetsdagen och jag undrar hur läget är hemma. Är de gamla fönstren bortforslade från ballen*** och är mina rör spolade så att vi kan duscha normalt igen och inte leka pool i duschrummet, tro???

På torsdag får jag gå och hämta ut min nya mobil på vår telesektion. Jag ska bli med Ajfån…

*Clark Kent = min lille bilman
** vintertofflor = vinterdäck
***ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Trött kväll och morgon

Igår kväll var vi båda ganska trötta. Fästmön kom inte hem från sin mamma förrän sena eftermiddagen. Jag tankade på vägen hem. Vi beslutade oss för att ta en onyttig, men god middag lite senare på favoriten Mack Jack.

I postboxen låg fyra (4) räkningar. Roligare post kunde man få… Det var bara att sätta sig vid datorn direkt och betala. Anna pusslade under tiden och jag stod lutad över stranden (bilden på pusslet) en lång stund också, men det var ingen bekväm arbetsställning. Till slut var det bara att inse att solen sjunkit bakom husen och att det var slut med pussel-ljuset.

Maten var som vanligt god och till ett bra pris. På hemvägen stannade vi på Tokerian för att köpa mjölk och yoghurt och bröd. Där fanns många märkliga människoexemplar och jag blev riktigt rädd för ett av dem. Tänk att det alltid är mycket roligare att handla i Annas sällskap! Mera flams – vilket behövs när man försöker göra nåt man tycker är tråkigt…

Hemma igen satt jag en stund vid datorn och tittade in hos mina bloggvänner, bland annat. Men jag ville ju vara med Anna, så vi bänkade oss i TV-hörnan och såg Mördare okänd, avsnittet från i söndags. Det var riktigt läskigt och har du inte sett det så råder jag dig till att göra det!

En bild som skulle kunna illustrera ”samverkan”, men händer är uttjatade och förbjudna här!

                                                                                                                                                                                                                                                  Nu sitter jag på ”jobbet” och är fortfarande trött. Vädret är grått och trist och i morse såg det ut som om det hade regnat hela natten. Idag jagar jag forskare som inte har hört av sig angående sina texter. Carl och jag ska också jobba med nyhetsbrevet. Den elektroniska mallen är inte klar, men vi ska se om vi kan göra en egen. I annat fall får det bli ett nyhetsbrev i tryckt form. Jag ser framför mig ganska mycket ”pill”. Jag har fått uppgiften att skriva huvudartikeln, på temat ”samverkan”. Hmm… Klurar just nu på tänkbara frågor. Mitt förslag till bild för att illustrera huvudartikeln nappade Carl på direkt, kul!

I eftermiddag är det tänkt att jag ska försöka få tag i några intervjuoffer per telefon. Bara det att bordstelefonen här började krångla igår. När jag provade att ringa på förmiddagen hörde jag inte hälften av vad den jag hade ringt upp sa. Då fick Tofflan nog, kontaktade telesektionen och gick upp och fick luren med sladd utbytt. Nu låter det som det ska. På telesektionen hade de ett gäng gamla telefonapparater som jag inte kunde låta bli att fota:

Oj oj vilka gamla telefoner!

Read Full Post »