Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘telefonsamtal’

Ett icke förvånat inlägg.


 

blanketterSå småningom fattade jag varför jag var så arg idag. Det handlar inte bara om att jag har sovit för lite de senaste nätterna. Undermedvetet hade jag bestämt mig för att ta tag i lite… byråkrati idag. Om man inte redan är arg, så blir man. Därför tog jag det säkra före det osäkra och var arg en stund på förmiddagen.

Och ja, jag ägnade mig åt byråkrati på arbetstid. Skälet är mycket enkelt: min a-kassa använder blanketter på webben som man bara kan fylla i om man använder webbläsaren Explorer. Den webbläsaren använder jag inte hemma.

Det var två blanketter jag tänkte förbereda. Dels var det anmälan till a-kassan, dels en blankett som en av mina arbetsgivare ska fylla i egentligen och skriva under. Eftersom det handlar om en arbetsgivare som jag jobbar åt högst åtta timmar om året (!) ringde jag, min idiot, till a-kassan för att höra om jag möjligen  kunde slippa att fixa den här blanketten. Det går nämligen åt ganska mycket tid att fylla i den här blanketten på två sidor. Jag brukar fylla i så mycket jag kan av denna blankett åt just den här arbetsgivaren. Arbetsgivaren granskar sen de timmar jag har angett och skriver under – om allt är korrekt ifyllt, förstås. Annars skriver h*n om blanketten. Mycket tid, en del postgång, ett och annat telefonsamtal, alltså. För att redovisa åtta timmar om året, ungefär.

Men nej. Personen på a-kassan förstod inte ens vad jag menade när jag sa att deras blanketter inte fungerar att fylla i med alla vanliga webbläsare. H*n svarade:

Fast din arbetsgivare har ju fyllt i den här förut.

Jaa, visserligen. Och det var samma problem då. Därför fyllde jag då också i den på arbetstid, när jag jobbade hos min förra arbetsgivare.

Sen bad jag förstås att slippa fylla i och skicka in blanketten och undrade om jag i stället kunde ange detta arbete på den andra blanketten, den där jag ansöker om a-kassa. Förutom att jag som vanligt anger arbete i tid på kassakorten sen. Ha ha ha! Fick då ytterligare ett goddag yxskaft-svar:

Om din arbetsgivare inte fyller i blanketten måste du fylla i en blankett att du är företagare.

blanketterMen jag är liksom ingen företagare, jag har aldrig varit och kommer troligen aldrig att bli, vilket jag också sa. Fick då bara sura fnysningar i luren till svar.

Annat var det med min arbetsgivare som ger mig de cirka åtta timmarnas arbete om året! H*n var väldigt vänlig och tillmötesgående och kom till och med ihåg mig… Inte för de skrivppdrag h*n ger mig utan för att jag då och då återkommer med såna här byråkratiska och idiotiska blanketter som a-kassan kräver att jag fyller i, misstänker jag. Detta till trots var h*n artig i luren – till skillnad från personen på a-kassan. För övrigt vill jag ha till protokollet att jag själv var trevlig mot båda. Men när jag sen blev avsnäst av a-kassan glömde jag bort den andra frågan jag skulle ställa…

Som vanligt när jag pratar med a-kassan bemöts jag med misstro. Det är som om man förutsätter att jag ska lura a-kassan på ersättning. Jag kan ärligt säga att den lilla sketna ersättningen a-kassan ger inte är något att försöka lura till sig – det är alldeles för lite pengar det handlar om. För övrigt har jag, som jag har skrivit här många gånger tidigare, under hela mitt yrkesverksamma liv, betalat min a-kasseavgift. Varje månad. Varför ska jag, som KUND, då behöva känna mig skuldbelagd när jag vill ta del av den försäkring som det faktiskt är?

Det hela blir mycket ironiskt när det på min a-kassas webbplats står följande:

[…] Värdet av att vara med
Vi vet att det är tufft att helt plötsligt stå utan jobb och inkomst. I det läget är det viktigt att du tryggar din inkomst tills du får en ny anställning. Genom att vara medlem hos oss försäkrar du din inkomst om du skulle förlora ditt arbete. Då kan du få pengar under en övergångsperiod tills du hittar ett nytt.
Du får god service […]

Tofflan Stekmössa

Jag har tre kvinnonamn, men inget mansnamn.

För övrigt, om vi ska fortsätta prata ironi, är det ännu mer ironiskt att växeln på jobbet tror att jag är min chef i första hand och i andra hand innehar tjänsten jag sökte, men inte fick. Jag har informerat hundra tre gånger om att jag varken innehar nån av tjänsterna eller heter Mansnamn eller Mansnamn.


PS Och ännu mer ironiskt
 (jaa, faktiskt!) blir det när det på a-kassans webbplats också står följande (Mina sidor är ett ställe där man kan rapportera in sina arbetslösa/arbetade timmar/dagar via internet):

[…] Mina sidor fungerar inte i IE10 eller 11. Versionerna går att köra i kompatibilitetsläget. Vi rekommenderar dock att du byter webbläsare till Firefox eller Chrome. Du kan ladda ner dem gratis. […]

Eh… man undrar ju om man måste ha flera webbläsare för att kunna jobba mot A-kassan Visions webbplats och de blanketter som tillhandahålls där… För Firefox och Chrome kan man inte använda när man ska fylla i kassans blanketter…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens matcher.


Det var verkligen kanon
att jobba hemifrån idag! Mamma sov ju ganska länge, så det var tyst här. Och just tystnaden är nånting jag inte får på jobbet – jag, som är högkänslig, delar kontor med tre, snart fyra andra personer. Du kan ju tänka dig hur OKUL det är när nån får telefonsamtal eller besök…

mus o öra

Ibland trillar örona av på jobbet…


Jag var så nöjd
med min femtimmarsdag idag att jag beslutade mig för att belöna mig själv. Belöningen blev två DVD-filmer som jag skickade efter, den ena till väldigt bra pris.

Efter morgontoalett (nåja…) och påklädning gjorde jag frukost till mig och mamma vid 13.30-tiden. Solen lyste ganska bra idag, men det var lite kyligt när vi rollade långa vägen till affärerna i rondellen. Hos Kaj var det lugnt och skönt. Jag pratade med en trevlig tjej som jobbar där – hon sålde förresten min nya jacka till mig. Mamma shoppade. En bekant från förra jobbet växlade jag också några ord med, liksom fru Blå som ringde på mobilen angående mamma. Megasocial idag, med andra ord!

Tokerian var det totalt kaos. Varenda kotte i Uppsala var där och handlade och du kan ju tänka dig hur lätt det är att ha koll på en varuvagn och en mamma med rollator i trängseln. Det var en riktigt hård match. Vi klarade oss emellertid helskinnade och fick med oss allt vi tänkt hem.

Här hemma fortsatte en ny match som jag har utkämpat de senaste dagarna: den mot granbarren. Jaa, för världens vackraste gran är ju äkta och barrar. Inte lite utan mycket. Och de där #¤%&@ barren fastnar ju gärna under tofflan på Tofflan – och far därmed runt i lägenheten. Idag har jag sopat en gång och dammsugit med lilla dammsugaren två gånger. Kan väl säga att det står 0 – 3 och det är inte jag som leder matchen…

Gran med klappar

Världens vackraste gran. Bilden tog jag på julafton i år.


Fick ett trevligt samtal
från Mammakusinen B som är väldigt hostig och knappt har nån röst, stackarn! Hon är så gullig och förstår

vissa saker PRECIS!!!

Bara den omtanken att hon hörde av sig för att prata lite med HRH* så att jag skulle få vila mina öron är på pricken en sån omtanke jag behöver.

Ikväll blir det slaskmat från Jack och klockan 21 bänkar vi oss för att se andra avsnittet av Fröken Frimans krigHär kan du läsa vad jag tyckte om den första delen!

I skrivande stund går en maskin tjockissvart. Ute är det kolsvart. Och halt. Så du… du kör väl försiktigt???


*HRH = Her Royal Highness


Livet är kort.

Read Full Post »

Alldeles väldigt inspirerad av dagens webinar ska jag försöka sammanfatta mina tankar kring denna föreläsning om ledarskap på distans. Hur är det liksom möjligt att ett ledarskap långt borta kan kännas… närmare..?

Webinaret började emellertid mindre bra för Eva Fors, marknadsansvarig på Microsoft. För några av oss försökte följa webinaret via Microsofts webbläsare Explorer – och hade inget ljud… Jag bytte till konkurrentens webbläsare – då fungerade allt utmärkt. Och det var tur, för när sen Eva Fors startade sin föreläsning blev det synnerligen intressant.

Att arbeta på distans blir allt vanligare. Distansarbete kan ju innebära att man jobbar hemma, men också att man jobbar i en helt annan miljö, kanske på ett kafé. Det hela bygger förstås på förtroende. Att den som är chef ser på resultaten, snarare än att klockan ska visa nånstans mellan nio och 17. På stenåldern, när jag började jobba, hade alla en fysisk arbetsplats. Man var på jobbet och jobbade. Idag är det fortfarande så att en del yrken måste utföras på en särskild arbetsplats – alla kan inte jobba på distans – men distansarbete blir allt vanligare. Det ställer andra krav än tidigare –  på både ledare och medarbetare.

Utsikt från mötesrum

En viss distans… (Utsikt från ett mötesrum på våning fyra där jag jobbar.)


Eva Fors sätt att leda en grupp
på distans känns väldigt nutid! Inledningsvis är det one-to-one med alla medarbetare och däremellan gruppmöten. Det är nämligen viktigt att träffas IRL också, menade Eva Fors och jag är den första att sekundera det! Faktum är att jag själv mer och mer i jobbet lyfter fram IRL-mötet, trots att vi har så avancerad teknik och att de flesta av oss mejlar hur mycket som helst under en arbetsdag… Men vissa saker kan man inte ta via e-post. Negativa budskap lämpar sig till exempel inte, anser Eva Fors. Samtidigt är det ju så att medarbetare ibland finns på stora avstånd, kanske till och med utomlands. Då är det inte alltid möjligt med IRL-möten.

I allt distansarbete gäller emellertid att ledningen har tydliga mål och att det är resultatet som är det viktigaste, inte vägen dit. Fysiska möten ger en bra start, men det viktiga därefter är regelbundenhet, flexibilitet, tillgänglighet och förtroende i kontakterna ledare – medarbetare. När det gäller tillgängligheten är det naturligtvis inte så att varken ledare eller medarbetare förväntas vara tillgängliga för jobb 24-7. Men det är väsentligt att tydliggöra tillgängligheten, det vill säga berätta när man är tillgänglig för telefonsamtal, chatt, mejldialog etc – och att vara det så mycket som är rimligt.

Och det som genomsyrar allt i såväl ledarskap som arbete på distans är… kommunikation. Det kan inte sägas nog många gånger!

Fasen, ju mer jag tänker på vad jag just har lyssnat till, desto mer sugen blir jag på att… jobba för Microsoft! Ja, för Eva Fors korta föreläsning utgick ju naturligtvis från hennes arbetssituation idag. Men ett tag till sitter jag här, klistrad vid min dator, knaprandes på min skrivbordslunch, funderandes över väldigt intressanta kommunikationsproblem som ska lösas på nära håll…

skrivbordslunch

Dagens skrivbordslunch.


Här kan du lyssna och kolla på webinaret i efterhand!
 
(Cirka en timma.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är den andra advent idag. Jag går på nån sorts reservkraft, det känner jag helt klart, men jag är envis som fan och idag ska jag verkligen försöka få gjort det jag tänkt. Vad har jag tänkt, då?

  • Gårdagens två maskiner tvätt ska vikas och stoppas undan eller läggas/hängas i strykhög. Fixat!
  • En jädra massa soppåsar måste ut i soprummet. Halvfixat! Fixat! (Det ligger en jädra massa soppåsar i hallen.)
  • En låda med julprylar ska tas in från förrådet – IFALL jag får lust att pynta. Fixat! Lådan är inburen och står på golvet i arbetsrummet.
  • Ett matförråd måste inhandlas så att jag har nåt att äta när jag kommer hem från sjukhuset samt över jul. För hem ska jag, fort som fan. Men handla lär jag inte kunna på ett tag sen. Inte fixat ännu! Fixat!
  • Idag är det Anna-Panna-dagen och det ska firas lite eftersom det blir så dåligt med julklappar idag. Fixas i samband med handlingen ovan! Fixat!

Som sagt, jag går på reserven, men än så länge går jag. Sen lär jag bli liggande ett tag även om jag måste försöka strutta omkring lite. Jag ser fram emot att ligga ensam och må dåligt. Då har man bara sig själv att bry sig om. Då kan man fokusera på sig själv och sin läkning. När jag är sjuk brukar jag mest sova. Sömn är en underskattad läkningsprocess!

sovande man

Sömn är underskattat!


Det finns vänner som gärna vill hjälpa och det är jag tacksam för.
Men just nu orkar jag inte med människor, inte ens vänner. Jag orkar inte med besök och jag orkar inte med telefonsamtal. Telefonerna reserveras för familjen och familjen enbart ett tag framöver. Däremot blir jag glad för kommentarer här på bloggen, även om jag kanske inte svarar omedelbums – jag vet ju inte hur jag orkar sitta vid nån dator framöver.

Min blogg är i mångt och mycket ett andningshål. Jag skriver av mig tankar och känslor, om bra saker och dåliga saker i mitt liv. För det mesta är det bara just så. Jag skriver av mig. Jag har svårt att ta råd från människor som inte har hela bilden. Och hela bilden är det INGEN som har som bara läser min blogg! Glöm inte bort att bloggen ger vissa delar av mitt liv, men långt ifrån alla.

Många vänner säger att de vill hjälpa. Av erfarenhet vet jag, att när det kommer ner till hjälpdags är det kanske möjligen en som har tid, kan eller vill. Men låt mig då få be om hjälp när jag behöver! Jag vill inte bli ett vårdpaket än så länge, jag vill klara mig själv så länge jag kan! Och Fästmön finns här vid min sida alltid, även om det inte jämt är rent fysiskt. Hon är emellertid bara ett telefonsamtal bort och hon skulle inte tveka en sekund att rycka ut om jag behöver hjälp.

Jag är inte rädd för att ligga sjuk och vara ensam – jag tycker att det ska bli skönt! Det kan kännas lite läskigt om jag får fruktansvärt ont eller andra besvär, men gissningsvis får jag ett telefonnummer att ringa om jag behöver medicinsk hjälp. I annat fall ringer jag väl 112. Telefonerna lär finnas i min närhet.

Så ta inte illa upp om jag inte känner mig särskilt social just nu. Det är mitt sätt att hantera sjukdomen och mitt sätt att fokusera på läkningen framöver. Jag känner mig själv och vet hur jag fungerar. Men jag uppskattar verkligen allas omtanke, verkligen! Tro inte för ett ögonblick att jag inte gör det! TACK!


Livet är kort.

Read Full Post »

Tisdagen idag var vikt åt ett besök på Thuns i Faringe. Den som har följt mig här på bloggen ett tag har kanske läst om mina tidigare äventyr och bravader i detta klädvaruhus på landet. Dagens besök utgjorde inget undantag, men den här gången tänker jag INTE höra av mig till affären. 😳

Dagens missöde gick ut på att jag köpte tre par snygga trosor för 40 pix styck. Men när jag kom hem och skulle packa upp skiten trosorna visade det sig att ett par hade storlek XS och ett annat storlek S. Och då betyder S inte Stor utan Small, vi är ju i Sverige *hånar*. Fästmön säger visserligen att jag har

en söt liten särt!

Men i ärlighetens namn är den inte liten. Både XS och S är FEL storlekar. Irriterande nog stod både fel storlek och rätt storlek på emballaget. Jag hade naturligtvis läst rätt, men fel. Eller nej… Läst fel, men rätt… Eller… NÅN J***A IDIOT HADE ROAT SIG MED ATT STOPPA SMÅ TROSOR I EMBALLAGE MÄRKTA MED STÖRRE STORLEK! GAH! Nu återstår att se om Frida, som har minst

särt

av oss tjejer/kvinnor i familjen kan ha trosorna. Annars åker de i soppåsen. 80 pix åt skogen i såna fall. Jag som liksom inte badar i pengar…

För övrigt gjorde jag bra fynd! Nöjdast var jag nog med ett par svarta Reebok-dojor för 400 pix – och en ask chokladfudge! Hittade även ett par Läderlappspaket till pojken som har födelsedag den sista dagen den här månaden.

I stället för att åka direkt hem tog vi omvägen om Alunda. Mamma bjöd oss på middag på Olandsbaren, ett gammalt favoritställe med toppengod mat. Damerna i mitt sällskap åt Black ‘n white-tallrik och jag kycklingfilé. Fräscha grönsaker till, goda såser, hemgjord tzatziki och iskallt bubbelvatten med citron gjorde detta till en luccullisk upplevelse. So, if you’re ever in Alunda, visit Olandsbaren!


Väggmålning på Olandsbaren. Fotografens hand syns som skugga till höger i bild.

                                                                                                                                                                     Under tiden vi åt mulnade det på ordentligt. Nu har det kommit rejäla skurar av och till och det är ganska skönt, faktiskt! Väntar bara på boomeliboom electronica*, men nån sån verkar det inte bli här.


Mörka moln i Alunda.

                                                                                                                                                              Vi svängde av vägen vid Ängeby och åkte in till Förorten där jag tankade samt körde hem Anna till Himlen. Det var INTE kul att skiljas åt IGEN, men Anna ska ha filmkväll med Lullan i afton och i morgon kväll ska hon och döttrarna gå på en biopremiär.

Själv ska jag på ett viktigt möte i morgon förmiddag som har med gårdagens båda telefonsamtal att göra. Jag ska nämligen skriva på ett papper… Sen får jag hoppas att det inte strular på nåt sätt utan att det hela går vägen. I såna fall är jag

upptagen på heltid ett par, tre månader

från och med den 1 september. Mer eller mindre

ideellt.

Men ändå. Jag ser fram emot det – om det nu blir verklighet…

I kväll blir det godis, chilibågar och tredje delen av Morden i Midsomer. Måste ju ladda för eventuella bakslag i morgon.

Torsdag åker vi Söder om Söder för att luncha hos mammas kusin B. Det ska bli kul, för jag har aldrig varit där. Räknar med att det blir en heldagsutflykt, mer eller mindre, så i morgon eftermiddag tar vi det nog mest lugnt.

Slutligen en utlovad bild på den söta pillerasken från Berlin som jag fick av min älskling igår! Tack och puss!


Söt pillerask från Berlin som jag fick av min söta älskling!

                                                                                                                                            *boomeliboom electronica = åska

Read Full Post »

GAH! Nu har jag kacklat i telefonen av och till sen klockan 17 i kväll. Så förlåt kära CL om jag inte ringer som jag hade tänkt, men nu är jag lite telefontrött.

Först ringde mamma och pratade. Och pratade. Och pratade. Fast hon hade egentligen inte tid att prata för hon väntade på ett telefonsamtal. Sen pratade hon lite till.

Därpå ringde The Monicer och det var ju ett trevligt samtal där båda parter pratade och där jag fick veta lite vad som händer Hortellskan framöver. Och lite till. Vissa människor är det bara så lätt att prata med och detta är en av dem!

Så klämde jag en kalkonknakare med bröd och räksallad. Hade precis svalt sista tuggan och rapat förnöjt när telefonen ringde igen. Denna gång var det Dagens Nyheter och tro det eller ej, men jag blev inte sur – TROTS ATT DET VAR EN SÄLJARE. Jag har ju en tillfällig gratis prenumeration på DN i utbyte mot att jag besvarar en e-post-enkät. Så jag BORDE ha blivit sur när det ringde en säljare som tyckte att jag skulle ta en preunumeration. Men som sagt, jag var mätt och belåten och blodsockret var antagligen på bra nivå.

Åkte och hämtade Fästmön från jobbet och vi hade väl knappt kommit innanför dörren (jorå, men bara nästan) så ringde min mobil. Denna gång var det ett fasligt liv i bakgrunden och en tjej sa nåt på skånska. Jag fattade nada. När hon upprepade varifrån hon ringde och dessutom frågade om det  var Jeannette (mitt förstanamn, det som jag INTE kallas!) hon pratade med, svarade jag

Nja…

Hon pladdrade på och det visade sig att hon ville erbjuda mig nån sorts sminkning och fotografering. Jag suckade tungt och tackade vänligt men bestämt nej genom att säga att jag inte är intreserad. En sån som jag går det liksom inte att göra så mycket åt… Dessutom har jag sett kvinnor som nappat på liknande och som sen lägger ut sina superstajlade bilder lite här och var, bland annat på sina bloggar. Och jag kan garantera att fotona stämmer inte särskilt mycket överens med verkligheten, utan smink och rätt belysning…

För övrigt höll jag redan mitt på dan idag på att bli mamma. Anna och jag skulle just åka till hennes jobb och jag satt i bilen, medan Anna stängde garageporten när min mobil ringde. En ung tjej sa:

Heej!

Jag svarade:

Heeej??

Hon sa:

Mamma!

Jag svarade:

Eh, vem söker du då?

Hon tryckte av mig.

Så jag blev inte mamma idag heller, men däremot lite telefontrött. Nu ska jag glo på TV!

Read Full Post »

« Newer Posts