”Det är måååndag morron å mitt huvud känns… såå tungt…”

Ett inlägg i vilket Tofflan bland annat skriver om sin hjärna och om att vara lite galen.

Du har tur! Du hör inte hur det låter när jag sjunger rubriken. Var glad för det! Jag sjunger aldrig bra och när jag är trött sjunger jag fruktansvärt illa. Huvudet är tungt och fullt av tankar och ord. Genom att skriva lite här försöker jag tömma hjärnan en stund.

Läste i Dagens Nyheter på nätet i morse när jag åt frukost att smarta hjärnor sorterar bort mest information. Det handlar om att sortera bort sinnesintryck som man tycker är oväsentliga. Detta innebär, till exempel, att människor med hög IQ har en hjärna som fokuserar på små rörliga föremål och filtrerar bort allting annat. Detta för att koncentrera sig på det viktiga. Själv använder jag ofta skrivandet när jag tycker att det börjar fyllas på med för många intryck bakom pannan. Samtidigt kan jag, särskilt när jag fotar, fastna för små, små detaljer som jag gärna lyfter fram för att jag tycker att de på nåt vis är häftiga – om jag nu hade en bra kamera att tillgå, vill säga. Tills vidare får jag nöja mig med tjänste-iPhonens kamera. Och… jag vill med dessa inledande rader inte säga att jag har nåt högt IQ. Jag vet inte vad mitt IQ är idag. När jag var åtta år testades det och då var det synnerligen högt. Det har gått några år sen dess…

Författarkatten Bibbi hjälpte mig att tömma min hjärna på ord igår.

Igår var det Mors dag och självklart fick mamma ett samtal. Det var endast en halvtimma långt, vi hade ju talats vid i 45 minuter på lördagen också, så det fanns väl inte så där jättemycket mer att prata om. Som vanligt var det mest jag som lyssnade. Mamma behöver också få ur sig sina ord, men har inte tillgång till dator eller nån levande person i hemmet. Då duger dotterns telefonöra rätt bra. Klockan halv två kunde jag emellertid avbryta ordflödet eftersom jag hade en inbokad intervju. Det blev två synnerligen intressanta timmar som jag tillbringade i Luthagen! Bäst av allt var författarkatten Bibbi som uppenbarligen blev förtjust i mina ord – och framför allt min penna…

Fästmön slutade arbeta klockan 16 och jag plockade upp henne på vägen hem, förstås. Vi svängde in till ICA Heidan, där jag bland annat kunde konstatera att jag och mamma hade vunnit 21 kronor att dela på från lördagens Lottodragning. Jag la en guldtia var i våra respektive vinstplånböcker när jag kom hem, för några femtioöringar finns ju inte längre. Anna var så söt och förberedde middagen med sallad och dukning, trots att hon hade jobbat, och jag satte mig vid datorn för att skriva min artikel. När artikeln var klar och jag hade fixat lite med bilderna skickade jag över den för fakta- och citatkontroll och så ställde jag mig vid spisen för att brassa käk. Vi öppnade en ”italienare” och tog ett glas rött till söndagskalkonen. Gott! 

Lite kaffe blev det också innan jag hoppade in i duschen. Torr och renhårig försökte jag sen läsa lite, men överväldigades av ett illamående. Gjorde därför en tidig kväll. Det kändes mycket bättre att ligga i sängen och läsa en bok som ska recenseras! I morse påbörjade kapitel fyra i sagda bok och frustade för mig själv när jag läste de fyndiga ordvändningarna. Han kan han, herr författaren!

Anna tog sig för egen maskin till jobbet idag, eftersom det inte är nån ordinarie arbetsdag utan utbildningsdag. (Hon skulle egentligen ha varit ledig.) Jag kom iväg tidigt, men hamnade tyvärr i flera bilköer, bland annat på grund av en utryckande ambulans, men också diverse sopmaskiner som sniglar sig fram. Jag fattar inte varför dessa måste ut i rusningstrafik såväl morgon som kväll! Varför inte på förmiddagen och eftermiddagen, så slipper vi som har bråttom till och från jobbet bli galna bakom våra rattar?!

På tal om galen har jag noterat att man söker på

chucky skräck dockan blogg

och hamnar då på min blogg. Tänk att man är så intresserad – fortfarande! – av att läsa om sig själv på sitt X:s blogg! Får man så lite uppmärksamhet hemmavid, eller vad? 

Nu ska jag fortsätta med det jag höll på med före fikarasten – webberier. Det är mest sånt på schemat idag, men jag ska också försöka klämma ur folk lite underlag. Eller åtminstone få dem att precisera vad de vill ha.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta vad du gör!

Livet är kort.

Read Full Post »

Frukost till middag och telefonöra

Idag jobbade jag över typ två timmar. Den %¤&#£ tekniken krånglade, så det tog alldeles för lång tid att få till saker och ting. Vad det handlar om? Mitt husbygge, förstås! Jag gjorde en intervju efter lunch och sen skulle jag skriva en artikel och fixa till bilder till det. På svenska sidan gick allt bra, på den engelska gick allt åt ¤%&{£@$. Jag fick växla mellan HTML-läge och WYSIWYG-läge hela tiden, men tror du att den felaktiga koden ville försvinna? Nej! Jag var tämligen irriterad.

Det blev raka vägen in i duschen när jag kom hem. Ursprungstanken var att jag skulle stanna på Tokerian för att handla, men jag orkade inte. Dusch, som sagt, och sen telefonsamtal till födelsedagsbarnet, faster E, 96 år ung. Vi pratade i säkert 20, 25 minuter. Det vill säga skrek. Det enda som inte riktigt är på topp är hörseln. Annars är faster E kristallklar i knoppen, baske mig klarare än jag själv!

Därpå kollade jag min mejl för att upptäcka att TV-produktionsbolaget hört av sig igen och ville att jag skulle försöka ordna en inhoppare. Kontaktade min Nästanbror per sms och lyckades så småningom få höra hans ljuva stämma genom telefonluren. Alltför sällan blir det så. Och det är bådas fel. Bådas KROPPARS fel ibland.

Under tiden sms:ade min Egenvalssyster som jag hade intentionen att telefonera med i afton. Detta samtal får emellertid vänta, för vi var båda så slut och jag har fått telefonöra. Dessutom behövde jag äta, jag hade inte fått i mig nåt sen halv tolv (klockan var närmare 20 vid det här laget). Så jag åt lite frukost. Det rostbröd, en gammal ostbit och filmjölk var i princip vad som fanns i snabbmatsväg hemma, nämligen, eftersom jag inte orkade handla.

Frukosten är dagens viktigaste mål. Då kan det ju inte vara fel att äta frukost till middag, eller hur?

Nu är jag så trött, så trött, så trött att jag tänkte kollapsa i min fåtölj och försöka hålla mig vaken mellan klockan 21 och 22 för att glo på Dicte i TV4. Risken finns emellertid att jag inte pallar att hålla mig vaken. Så om du hör ett dån från Uppsalaslätten så är det jag som snarkar.

PS Sa jag att jag har ont i ryggen?

Livet är kort.

Read Full Post »