Nej, man ska inte sparka eller slå på varken människor eller tekniska apparater. Det fungerar de inte bättre för. Man ska bara svära lite över irriterande, svetsade och inbrottssäkra plastförpackningar. Sen tar man ett djupt andetag och förtränger sitt låga blodsocker och så följer man instruktionsboken. Du vet, den där tegelstenen som kommer med teknisk apparatur. Och faktum är att jag klarade det! Jag bytte bläckpatroner för tredje gången på min skrivare – och allting funkar! Blev ju dessutom bara liiite arg, på förpackningarna. För att inte tala om priset. Två patroner, en svart, en färg för totalt 608 kronor. Men plastkortet funkade bra i betalningsmaskinen, så vi kör ett tag till!
Mamma ringde när jag just hade stannat bilen på Stormarknadens parkering, så jag bad att få ringa upp henne senare. Så gick Fästmön och jag på lite olika håll i Skräckens Boning Stormarknaden. Anna köpte mat och jag inhandlade mina patroner samt en födelsedagspresent till lilla mamma. Jag kan ju avslöja att jag handlade på Akademibokhandeln, för mamma läser inte min blogg. Jag fick tag i en riktigt feel good-roman om lojalitet och villkorslös kärlek – det passar perfekt till mamma! Naturligtvis var jag färdig långt före Anna, så jag gick ut i bilen och satte mig och ringde tillbaka till mamma.
Ett GRATTIS-paket till lilla mamma.
Efter ett bra tag landade vi så småningom i Himlen. Slaktar-Pojken kom ut och mötte och bar in alla sex (6) matkassarna på sina två (2) armar! Vi tog resten – det var väskor och blommor och blomjord och f*n vet vad.
Tanken var att jag sen skulle åka direkt hem, men eftersom vädergudarna har bestämt sig för att tömma sina pottor över oss idag slog jag en pling till Jerka-mannen för att höra om barnen ville bli hämtade. Detta i stället för att de skulle bli dränkta under de drygt 20 minuter det tar att gå mellan Morgonen och Himlen. Det ville de två yngsta, Äldstan tar moppen hem till mamma senare. Och det passade ju bra för då fick vi med oss Elias cykel också. Jag har en väldigt liten bil, men med väskorna i bagageutrymmet, Frida i framsätet, cykeln bakom framsätena och Elias liggandes i baksätet fick vi med oss allt och alla till Himlen.
Nu är jag hemma hos mig och gläds åt att jag har fått fart på skrivaren igen. Jag har skrivit ut de papper jag behöver till morgondagens möte och jag ska gå igenom dem senare.
För övrigt har jag haft en vänligoch intressant mejlväxling kring en tänkbar praktitk i höst, vilket gjorde att jag kunde torka mina tårar och orka en stund till! Dessutom hittade jag lite mat i frysen så nu har jag nåt att tina och värma till middag!
Ett stort TACK till alla er som gav mig kramar också! Det hjälper oerhört att ni lyssnar/läser och bryr er och tänker på mig. Buhuuuu… nu gråter jag nästan lite till för att jag blir rörd. 😥 Ni är GULD!
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 