Cabaret – snart är det dags i Uppsala

Ett inlägg om teaaater. Och drömmar.

Teater. Teaaater… Tänk så olika ordet kan låta. Det kan låta väldigt fiiint – och helt normalt. Men normalt är nog allt annat än vad det blir på Uppsala Stadsteater den 1 mars. För då är det nämligen premiär för Cabaret!

Sarah Dawn Finer blir Sally Bowles i Cabaret i Uppsala den 1 mars.

Jag läser då och då Sarah Dawn Finers Twitter om hur hon pendlar till Uppsala för repetitioner. Så märkligt att tänka sig att vi kanske möter varandra om vardagsmorgnarna – fast hon på tåget, jag i bilen, dårå.

Ser framför mig hur det här blir jordens bästa premiär. Hur kan det bli annat med denna megastjärna i huvudrollen som Sally Bowles? En stjärna som dessutom har Uppsalaanknytning: Sarah Dawns farfar heter Basil Finer och har arbetat som smärtläkare här.

Men naturligtvis är det inte enbart Sarah Dawn Finer som är med. I rollistan hittar jag spännande människor som Babben Larsson och Linda Kulle. Babben Larsson har förresten varit med tidigare i en uppsättning av Cabaret, då på Gotlands länsteater och i rollen som konfrencieren. Den här gången spelar hon dock Fräulein Schneider.

Cabaret är en gammal favorit hos mig. Jag har sett den som film och jag har läst boken Cabaret baserar sig på, Goodbye to Berlin av Christopher Isherwood. Men jag har aldrig sett Cabaret på en teaterscen. Min dröm är att få göra det nu i Uppsala. Naturligtvis drömmer jag om lite mer än så – varför inte passa på när drömmar är gratis? Jag skulle ju naturligtvis få träffa Sarah Dawn Finer efteråt. För om nån person skulle kunna vara en nu levande idol för mig så är det just hon. Men jag skulle fortfarande inte nöja mig med bara detta. Jag skulle, helt fräckt, sticka fram nunan och fråga henne:

Snälla Sarah Dawn, kan inte du sjunga på mitt bröllop?

Cabarets premiär i Uppsala blir nog urhäftig. Tyvärr är premiärföreställningen utsåld. Och tyvärr lär jag inte ha möjlighet att gå senare heller. Men mest tyvärr är det nog att jag troligen aldrig får träffa Sarah Dawn Finer backstage och ställa den där frågan till henne. Därför återstår för mig att träna in Kärleksvisan på egen hand. För det är väl det alternativ som finns..? (Skit i reklamen som kommer först i filmen.)

Livet är kort.

Read Full Post »

Det händer så mycket nu…

Ett inlägg om både flyt och kamp i tillvaron.

I skrivande stund är jag otroligt trött men mycket tacksam, snudd på lycklig. Det trillade in ett jobb när tillvaron var som mörkast. Jag har fått några månaders ljus när jag får känna mig sunt trött för att jag utför ett arbete. Dessutom får jag skamligt (i mina ögon!) bra betalt. Det gör ju inte ont, precis, efter ett par månaders a-kassa. Ja, det har ju inte blivit mer än ett par månader trots att jag varit arbetssökande hela hösten. A-kassan har karensdagar och dessutom måste man skicka in sina kassakort före ett visst datum i månaden om man ska få nåt utbetalat samma månad. Men man kan naturligtvis inte skicka in ett kassakort ifyllt för framtida dagar.

Det har varit oerhört tuffa månader.  För som alltid i såna här lägen gäller att man har en buffert. Jag hade satt undan lite pengar under tiden jag jobbade dessförinnan. Men pengar räcker ju inte för evigt…

Buffertslantar räcker inte för evigt…

Mina tankar går till alla som kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Alla som borde slippa denna kamp. Det är så många runt omkring mig som har det oerhört tufft just nu. En del av dem försöker få ersättning från Försäkringskassan men misslyckas. Andra jobbar så mycket de bara kan – och ändå räcker inte pengarna till hyran och andra räkningar. Inte om man dessutom har barn som måste ha mat… Och så finns det de som tvingas jobba fast de är sjuka och de som är friska, men inte har nåt jobb…

Ju mer jag tänker på det desto mer upprörd blir jag över att det är så oerhört orättvist. Man kan ju inte hjälpa att man är sjuk. OK, man ska väl kanske inte tjäna miljoner på sin sjukdom, men man borde ändå få hjälp så att man klarar att betala räkningar och köpa mat samt dessutom betala för läkemedel och behandlingar. Och jag tycker också att det ska löna sig att jobba. Man ska inte behöva vända på exakt varenda krona då.

Det är därför jag skäms när jag läser vad jag får i lön på mitt anställningsbevis. Jag skäms och undrar om jag är värd den månadslönen när andra har det så tufft.

Jag har flyt i tillvaron just nu. Det har hänt så många bra saker under kort tid att jag nästan går och väntar på en katastrof som väger upp det hela. En annan spännande grej är att förlaget får mina 30 sidor den här veckan. Hur ska de reagera där? Blir det exalterade och vill att jag ska skriva den där boken de hittills bara har läst synopsis på? Enligt min mellanhand ÄR de intresserade. Så även mellanhanden – som i nåt mejl funderade över en dramatisering för teaterscenen…

En bok. Som jag ska skriva?

Inte är det så konstigt att det snurrar bra i skallen för tillfället… Tankar kring vilken väg jag ska välja – OM jag nu får ett val.

Och mitt i allt dyker det upp små hälsningar från mina före detta kollegor. Hälsningar som rör mig till tårar. Därför att jag känner mig uppskattad, jag är inte glömd, jag har varit en del av deras liv. Och jag saknar dem! Jaa, jag saknar dem.

Livet är kort.

Read Full Post »

En tragisk komedi? En fars?

Ibland känns det som om jag bor mitt på en teaterscen. Det är skrik och gap och smällande i dörrar som den värsta farsen. Och mitt i eländet finns jag. Försöker existera, försöker överleva, försöker skriva, sova, älska, vara, städa. Ja, allt som en människa gör. Men det går inte att komma ifrån att livet är en fars, åtminstone där jag befinner mig. Eller en tragisk komedi. Eller, för att citera ett pucko som en gång skrev ett fult och elakt brev till mig:

[…] Tofflan – en tragisk persons bekännelser […]

Puckot som skrev brevet kunde inte ens stava mitt förnamn korrekt i brevet, så jag tar inte så mycket på allvar det som puckot

[…] skrivigt […]

 – ja, puckot stavade så illa (då snackar vi inte stavfel eller dyslexi, vi snackar dålig bildning) – till mig i brevet. För det var ju inte det enda felet heller. Bland faktafelen noterar jag bland annat att det ju inte enbart var EN granne som utsatte mig för sexuella trakasserier, utan TVÅ. Och att sparken kan man väl ändå inte få om man inte är anställd och betalar skatt?

Precis som en blogg är ett brev ju ofta baserat på känslor. Fakta kan vi snacka om när vi snackar om forskning. Jag tror att vi är många som behöver ett andningshål och att blogga om sina åsikter och känslor är både gratis och terapeutiskt. Dessutom ett bra sätt att skaffa sig nya och riktiga vänner på.

Var sak har sin tid – och det gäller också så kallade vänner som visade sig ha tomma baksidor, likt pappfigurer. Pappfigurer som inte tålde det minsta blåst utan att falla omkull – trots att de vände kappan efter vinden genom att skratta med åt vissa andra till dess de själva blev föremål för skratten. Då satte de skrattet i vrångstrupen och kallade mig Karlsson på taket. (Ja jisses så somliga har skrattat!) Platta pappfigurer, knappt tvådimensionella, utan substans, utan själar, utan mod att tala om varför

[…] folk började backa ur […]

Jag hittade ett fult brev i morse och det är det jag citerar ur. För att visa att jag har gått vidare. För att visa hur elaka folk kan vara. Elaka genom att varken säga vad man har gjort för ursprungligt fel eller genom att sprida saker sagda i förtroende vidare. Det är betydligt elakare, nämligen, att snacka bakom ryggen än att lyfta fram allt i det öppna ljuset. Men jag har lärt mig att folk är ljusskygga. Och tänk, jag har överlevt även detta!

↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔

Dagen är lite svagt bajsbrun idag. Jag tyckte att det var trist att se snöflingor singla ner i morse, trodde först inte att det var sant när Fästmön gav väderleksrapport. Vi tog sovmorgon. Anna börjar inte jobba förrän klockan 16. Härligt att ägna lång tid åt frukost och tidningsläsning – nu har vi ju var sin och slipper vänta på att den ena ska läsa klart lokalblaskans första del. Jag måste säga att jag gillar Dagens Nyheter! Det ÄR liksom en större tidning på alla sätt. Men den har ju inte de lokala nyheterna. Nyheter som man kan läsa på nätet. Ja, jag står faktiskt och överväger saker och ting…

Nu ska jag strax ringa en vän. Jag har noterat att hon är uppstigen! 😀

Read Full Post »