Posted in Familj, Personligt, TV, tagged bästefåtölj, brittiskt, chaufför, David Morrissey, enda sevärda program, fängelsestraff, halvsegt, hetta till, inte trovärdig, karaktär, klaga, knaka, kompis, korta, kund, lura, medel, omdöme, parodisk, reaktioner, soffa, son, spännande, spy, Sveriges Television, taxichaffis, The Driver, tjäna pengar, webb on 15 maj 2015|
2 Comments »
Ett inlägg om en TV-serie.
Brittiskt gillar vi, gärna serier, men också gärna kortare. I kväll visade SvT! 1 den första delen av tre av The Driver. Det var kvällens enda sevärda program, så vi sjönk djupt ner i soffa respektive bästefåtölj, Fästmön och jag.
Vince är chauffören i The Driver. (Vince spelas av David Morrissey. Bilden är lånad från SvT:s webb.)
Vince jobbar som taxichaffis. Det är inget höjdarjobb. Ofta råkar han ut för kunder som klagar, spyr eller lurar honom. Relationerna i familjen knakar sen sonen lämnat hemmet. En dag dyker Vinces gamle kompis Col upp. Han har just avtjänat ett fängelsestraff. Via Col kommer Vince i kontakt med The Horse. Han blir chaufför till denne. Först tycker han att det är spännande. Pengarna är lätta att tjäna. Men mot slutet av första avsnittet hettar det till och jag tror bestämt att Vince undrar vad han har gett sig in på…
Lite halvsegt tyckte jag nog att detta var. Karaktärerna känns inte helt trovärdiga heller, av nån anledning. Vissa av dem är nästan parodiska. Men självklart vill jag se hur det går och lär titta på de två kommande avsnitten.
Toffelomdömet efter första avsnittet når bara upp till medel.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, HBTQ, Krämpor, Musik, Personligt, Puckon, tagged alkohol, antiklimax, armbåge, äta, ödmjuk fråga, öl, barmhärtig, barpersonal, bastanta transor, ben, beställa, beställa vid bardisk, blå, Clarion Hotel Ringvägen, den långa marschen, dj Katja, drink i baren, enkät, extremt hög musik, fallen ängel, folkmassor, fot, fräscha till oss, gammal bekant fika, gratis, Gun från Dragarbrunn, halloumiburgare, högljudd, hörselskador, hotellets gäster, ingenstans att vända sig, ingenting, invänta bordsservice, knarrande sänger, lastbil, Läckerbiten, lördag, Mariatorget, myggbett, oförskämd, ond fot, orange, otrevlig, palla, panik, plats, Ploppchoklad, pratsam, Pride Prak, Prideparaden, regnbågsflagga, regnbågsvattenflaska, roligast, ruggigt dåligt, söder, softa, sol, solbränna, sponsra, Staropramen, stängt, Stockholm Pride 2014, svett, svettas, taxi, taxichaffis, totalt kaos, transor, utgjutelse, vad, varumärkesplacera sig on 03 augusti 2014|
10 Comments »
Ett paraderande inlägg.
Lördagen var het. Det var otroligt mycket folk som hade samlats vid Mariatorget på Söder, utifrån vilket årets Prideparad skulle gå. Ett tag kändes det bara som totalt kaos. Men konstigt nog pallade jag folkmassorna. Det gick liksom inte an att få panik, det fanns ingenstans att vända sig om och gå till vid några tillfällen. Men så småningom hittade vi vår plats – bakom dj Katjas lastbil. Vi fick nog hörselskador på köpet för det var extremt hög musik. Ändå gick det några bastanta transor före oss och lite annat folk.
Vi klarade den långa marschen. Men fötter och ben var rätt slut. Och både Fästmön och jag hade svettats en hel del. Och svett oss – solen var allt annat än barmhärtig… Som vanligt blev det ett antiklimax att komma till Pride Park. Tänk bara om nån hade mött upp med regnbågsvattenflaskor eller NÅNTING. Men ingenting, alltså. Nåt för Stockholm Pride att tänka på inför kommande år, tycker jag. Och snacka om att varumärkesplacera sig för den som sponsrar dessa vattenflaskor…
Vi softade, tog en öl, käkade lite, träffade en och annan GAMMAL bekant i vimlet, såg några vi inte ville se, fikade – och sen tog vi en taxi till hotellet. Tanken var att fräscha till oss lite och sen gå och ta en drink i baren. Men se barpersonalen på Clarion Hotel Ringvägen är den mest otrevliga jag har träffat på! Man säger liksom inte vad som helst till hotellets gäster som ödmjukt frågar om man kan beställa vid bardisken eller invänta bordsservice. Man säger inte heller, som en av personalen gjorde en annan kväll:
Ja här kan du inte beställa nåt för vi har stängt.
Fy fan, jag ska skriva ett och annat i den sedvanliga enkäten från hotellet. Ruggigt dåligt! Men som tur är finns det andra ställen på Söder. Vi hamnade på Läckerbiten där vi tog en avslutande öl innan vi sussade i våra knarrande sängar.
- Dagens krämpor: Onda fötter, utgjutelse på vaden, solbränna samt myggbett på armbågen
- Dagens roligaste: Att träffa Gun från Dragarbrunn
- Dagens parad: Lång och varm och högljudd
- Dagens gratis: Ploppchoklad till Pridekaffet
- Dagens mest pratsamma: Taxichaffisen
- Dagens oförskämdaste: En man och en kvinna i barpersonalen på Clarion Hotel Ringvägen
- Dagens godaste öl: Staropramen på Läckerbiten
Och här kommer några bilder från vår lördag:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, tagged Alexander McCall Smith, Bluffen, Bok- och biblioteksmässan, bordellhärva, erotiska eskapader, födelsedag, författare, filma, fnittra, frodig, Göteborg, Jan Guillou, journalist, kändis, konstig, lögner, litteratur, Lucifer, mamma, Mma Ramotswe, roll, sanningar, skithäftig, småle, taxichaffis, tredje person, Unni Drougge on 28 maj 2011|
2 Comments »
En av de mest konstiga böcker jag har läst har jag just slagit ihop. Och jag sitter här och undrar om jag gillade den eller inte. Eftersom jag småler och fnittrar lite tyst bestämmer jag: Unni Drougges bok Bluffen är häftig! Den är skithäftig. Jag gillar den. Tack mamma, som gav den till mig i födelsedagspresent!
Bluffen börjar på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg dit den frodiga journalisten Berit Hård begett sig för i tjänsten. Nån försöker ta livet av Jan Guillou mitt framför ögonen på alla mässbesökare och Berit råkar filma det hela. Strax är hon indragen i en härva av sanningar och lögner. Hon räddar till och med livet på en författare/kändis, men tar nästan livet av en taxichaffis. Eller vad han nu är. Och så är det här med bordellhärvan och Tessan, Stina och… Unni Drougge. För att inte tala om Lucifers roll i det hela. Eller om Berits erotiska eskapader med än den ena, än den andra. (Hade hon varit man hade ingen reagerat på dessa.) En späckad roman av sällan skådat slag är en underdrift, kära läsare!
Bara greppet att skriva om sig själv i tredje person är annorlunda. Unni Drougge figurerar nämligen själv i sin bok. Inte i nån huvudroll och inte i utkanten, utan i en nyckelroll, skulle jag vilja säga.
Att kategorisera denna roman som en deckare går inte. Möjligen är den lite åt Alexander McCall Smiths håll med Berit hård i rollen som mma Ramotswe. Ändå inte. Den här boken är inte lik nånting jag har läst förut! Den är konstig och underhållande, spännande och full av saker mellan raderna som är hur intressanta som helst att upptäcka! Så gör det. Läs den här boken! Av mig får den högsta betyg.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 