Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘taskigt blod’

Ett inlägg med anledning av årsdagen av en väns bortgång.


Det är inte rättvist, livet!
Det är inte det! Jag kan säga det hundra miljoner gånger – och det förändrar förstås ingenting. Men det är heller inte rättvist att man glöms bort bara för att man dör. Därför skriver jag de här raderna på årsdagen av vännen Karins alltför tidiga död. För Karin är inte bortglömd!

två rosa rosor


Karin var en person
som det var omöjligt att inte gilla – när det kom till kritan. För hon var minst sagt… kontroversiell. Inte rädd för konflikter, gjorde ibland, enligt mig, galna val. Mitt i allt detta hade hon ett hjärta av guld. En sann vän.

Otaliga var de gånger Karin peppade mig när jag tampades med mina demoner. När jag akut las in på sjukhus för mitt taskiga blod var hon den enda av vännerna som ringde. Påstridig som f*n men ville så väl. väl…

Karins omtänksamhet var lika enorm som hennes hjärta. Och hennes humor! Jag vet inte hur många gånger det kom bokpaket från Täby till postboxen i New Village. En gång kom det snorfanor i papper med roligt tryck, en annan gång presentkort på en GB-glass…

Jag glömmer aldrig maratonsamtalet vi hade, Karin och jag, när hon ringde mig från bilen just som hon passerade Uppsala. Vi pratade hela vägen upp till Sundsvall…

Det var hos Karin jag sökte råd och stöd i medicinska frågor. Det gjorde jag så sent som en knapp månad innan… det ofattbara hände: Karin gick bort. Jag ångrar att jag inte var mer lyhörd! Om det finns nåt jag ångrar i mitt liv så är det just detta!

Jag vet fortfarande inte vad som hände den där dan för ett år sen. Och för mig spelar det egentligen ingen roll. Karin gick bort och hon kommer aldrig mer tillbaka.

Det är så mycket som har hänt sen du gick bort, Karin! Men nånstans tror jag att du sitter där uppe på ett moln – FORTFARANDE! – och blickar ner och bloggar lite då och då, vasst, förstås, en och annan svordom mellan blossen på stinkpinnarna, bland de himmelska saligpellarna. Du fattas mig fortfarande. Alltid. Mina tankar går idag framför allt till J, J och M.

Kotimatka pitkä niin…


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagen är snart förbi. Jag hann inte ens fånga den. Idag var en sån där dag som jag mycket väl hade kunnat hoppa över. Trött och ledsen hela dan, antagligen beroende på att jag behöver lite extra tillskott till mitt taskiga blod som försvinner ur mig som Niagarafallen. Snart lägger jag mig på trappan utanför akuten på Sjukstugan i Backen och skriker:

Snälla! Operera bort skiten!

Men sånt gör ju inte en Toffla, en viss stolthet och hyfs har till och med en sån.

Den Mest Älskade var också trött och ledsen idag och jag vet att det är så mycket i hennes tillvaro som är tungt. Det kändes inte helt OK att åka hem på eftermiddagen idag, men jag hade två stora paket att hämta ut. Dessa behövde sen snabbt förvandlas till smärre paket så att inte mottagarna får veta vad de innehåller förrän den 24 december. Särskilt nyfiken var jag på ett av paketen, men blev bekymrad när jag såg ETT STORT VECK på ena hörnet. Varorna inuti var emellertid helt oskadda! Och faktiskt blev jag mycket nöjd med innehållet, ett resultat av Tofflans Pyssel & Knåp HA*. Men lite snopet blev det sen att av två rätt stora paket blev det bara denna lilla hög:


En liten hög av två stora paket, blev det bara… 😦

                                                                                                                                                    Nåja, det visade sig att två varor inte låg med i ett av paketen, men nu har jag kollat upp och de är på väg.

Sitter vid stordatorn hemma och svär över min trådlösa mus som verkar vara på väg att dö. Tror jag får plugga in en sladdmus tills vidare. Jag har en liten trådlös till leksakslådan**, men jag vill inte hatta med musen fram och tillbaka för då upptäcker jag strax att den är på fel ställe, så att säga (jag glömmer lägga den på rätt ställe).

Jag har inte bestämt mig än hur jag ska hantera ”ärendet” med den före detta kollegan som har bloggat om mig. Alla har ju rätt till sin subjektiva föreställning av ett skeende, men det är irriterande att inte få gå i svaromål när man blir attackerad. Och ännu mer irriterande är det när rena felaktigheter serveras. Hmmm… tål att tänka på…

När jag kom hem mötte jag ett riktigt surmonster, men jag antar att det beror på att jag är den stjärna jag är. (Ibland är det härligt att retas.) Och det kan ju faktiskt inte jag hjälpa. Att jag är så fantastisk, menar jag. (Jag är MYCKET ironisk och inte ett dugg självgod.)

                                                                                                                                                            *HA = HemArbete
**leksakslådan = min lilla dator

Read Full Post »