Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tårtbit’

Ett inlägg om styrka och att ha koll på saker.


 

Pippitårta

Pippi, ge mig styrka!

Om det funnes nån jag skulle behöva just nu så är det Pippi Långstrump. Tack, tant Astrid (hon på tjugan), för henne! Eller i vart fall en del av Pippis styrka. (Ändå tackade jag nej till tårtbiten på bilden, ska du veta.) Mitt nya jobb är verkligen spännande och intressant, men fasen så mycket det är att försöka ha koll på. Vissa stunder känner jag mig smått dement. Sen kommer andra tillfällen när jag tycker att det klarnar.

 

 

För att jobbet inte ska bli alltför råddigt just nu har jag angripit en gammal befintlig kommunikationsplan och en dito policy från anno dazumal 2013. Enligt en av de medverkande skaparna av den är den snarare från 2010. Tanken är att förena de tu, en sammansmältning som sparar åtminstone några papper (även om de flesta kanske läser den mest digitalt numera). Idag efter lunch höll jag en liten dragning om mina tankar och funderingar kring planen på ett stabsmöte. Glädjande nog fick jag nickar och bra återkoppling. I övrigt ska jag ansvara för avdelningens webb och intranät och medverka alt. vara huvudredaktör i ett antal webbprojekt för hela universitetet. GULP! Vidare ska jag rycka i en del delikata frågor som kan bli som att trampa i ett getingbo. Men jag är ju så ny och dum och vet inte bättre, eller hur? (<== ganska retorisk fråga) Kort sagt: det är mycket nu. (Pippi, ge mig styrka!)

Det känns som om jag inte riktigt hinner med privatlivet. Det är som att ha en skog framför ögonen, en skog som gör att jag inte ser ens det närmaste gänget träd. Högen med böcker som ska läsas och recenseras växer, jag hinner inte höra av mig till/träffa mina vänner och Fästmön som jag vill och önskar och jag får INTE glömma bort att fixa en present TILL Mors dag (jag måste ringa mamma i kväll eller i morgon också) och att städa och tvätta bilen Mors dag – den ska besiktigas dan därpå! Alltid lika pirrigt. Förra året blev bilen underkänd för att en av tre bromslampor slutade fungera typ samma dag bilen skulle besiktigas. Men jag slapp besiktiga om den och jag såg till att få den trasiga lampan utbytt pronto.

Träd

Hej träd! Jag försöker se er.

 

Grönsaker och vegetariska enchilladas

Många grönsaker idag också och vegetariska enchilladas till lunch.

Idag vid lunchen hörde vännen H av sig per sms. Jag har tänkt så mycket att jag vill träffas, bland annat för att jag har en liten SAK åt H och för att H har det tufft på flera sätt än ett just nu. Jag skulle just avsluta mitt ätande och gå och ringa H, när enhetschefen och avdelningschefen joinade mig och slog sig ner vid mitt bord. Då kan en liksom inte resa sig och gå och ringa… Men det var både trevligt och bra att få prata lite med dem. De ville nog kolla läget med mig, tror jag, och det var omtänksamt. Jag gillar dem båda, i alla fall än så länge. Sinsemellan är de väldigt olika. Samtidigt är de två starka kvinnor. Genom åren har jag haft så många dåliga chefer att jag borde vara luttrad. Nu känner jag mig aningen hoppfull. Det kändes till exempel inte alls fel att benämna min särbo Anna – det är ju det hon heter. Rätt tillfälle kom och det blev naturligt att inte göra nån stor grej av det.

I morgon får jag i alla fall besök igen på jobbet, denna gång av ovan nämnda vännen H som kommer och fikar med mig på eftermiddagen. Det ska bli roligt att få visa mitt nya, fina jobb, men det ska också bli roligt att ses. Det är rätt många jag saknar just nu…

När partner och vänner nu nämnts, vill jag också framhålla vännen Agneta, som jag har hållit vänstertummen för idag. Jag hoppas att Västerås var en givande stad att besöka, hö hö hö, Agneta fattar vad jag menar. Övriga får sväva i ovisshet.

Det är dags för en macka och under tiden fundera över vad jag ska ta tag i närmast. Läsa? Mamma? Duscha? Städning, renbäddning och matlådelagning blir det den kommande helgen. Vilken typ är DU – Utelunchare eller Matlådeperson??? Berätta gärna i en kommentar så jag får skäl att gå tillbaka till datorn då och då under kvällen.

Matlåda

Typisk matlåda.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett festligt inlägg.


 

StekarTofflan

Stekar-Tofflan i bak-och-framvänd OS-keps från 2008. Jag håller en stekspade i handen, inte en machete.

Efter det förra inlägget inser jag att jag måste skoja till det lite så att… äh, av olika skäl. Ett är att sorgen inte får ta överhanden, naturligtvis. Så nu ska jag erkänna att jag har festat hela helgen. I fredags festade jag på Simon & Garfunkel, goda ostar och rödvin, i lördags blev fest på kattungar, god mat, rött vin igen och lösgodis och igår blev det… grillad lax, vitt vin och… resten av lösgodiset. Jag var så nöjd att jag hade ätit mindre än hälften av lösgodiset på lördagen. Men sen igår kväll, när det blev lite ensamt och sötsuget satte in efter den salta firren… ja, då kom bunken fram. Fast… jag vill bara påpeka att bunken ännu inte är tom. Den är förpassad in i ett köksskåp och jag hoppas att jag kan stå emot suget att plocka fram den före helgen.

På lördagar och söndagar försöker jag laga mat. Det blir inte så stor variation, men i lördags slapp jag laga maten själv. Igår tog jag på mig stekarkepsen, drog fram grillpannan och brände på lite lax. Fästmön och jag brukar ha olika typer av huvudbonader på oss när vi steker mat, s k stekarmössor. Är vi inte på samma plats händer det att vi skickar över en snygg selfie. Då brukar en få skratta en stund och det är ju alltid roligt.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Idag fortsatte festandet fast på jobbet. 
Jag var till ICA-affären och köpte två kycklingspett och sallad. Lunchen gick på över 77 kronor… Ja, det är sånt en kan unna sig när en får lön. I morgon blir det

back to Findus 

igen. Findus frysta rätter är faktiskt mer OK än en kan tro, men en tröttnar på dem. Och så känns de ju inte så väldigt näringsrika. Idag var jag verkligen sugen på grönsaker, dessutom. Däremot vill jag ha till protokollet att jag inte tillhörde dem som tog nån tårtbit från fredagens tårtor som överlevt i kylen på jobbet!!!

I kväll är festen slut. Jag biter på naglarna och det får räcka. Äh, skojar bara! Jag ska ha mack-fest – ICA Solen sålde nämligen Skogaholmslimpa för tio spänn. I afton blir det därför inte back to Findus utan

back to childhood.

Men… det blir 

back to tårtkalas  

senare i veckan, när vi firar en födelsedag i familjen. Då får även en sån som jag ta en bit trots att vardag inte är helg.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gott inlägg.


 

Pärontårta

Den var gudomlig!

Det blir bättre. Det BLEV bättre den här dan. Vi kämpar och kämpar på olika sätt, men vilken tur att vi har medmänniskor vi kan få energi av. Och att få vara en medmänniska och ge lite kraft tillbaka när en har. NK* och jag är som två bokryggar som lutar sig mot varandra. Jag ser hur NK sliter så ögona blöder, NK ser hur jag lider. Att bli sedd är gott, att få en skjortaxel (<== NK:s) att blöta ner när tårarna inte går att hejda är… inte alla förunnat. Att få en kram av en kollega (E) som redan blivit en vän. Att få höra snälla saker, få veta att en duger och mer därtill är så stort att bröstet sprängs av känslor. Det är bara att konstatera att den är lyckligt lottad som får vara bland goda arbetskamrater och de finaste vänner. TACK! Inte konstigt att den som inte har det så blir grym, elak och bitter. Jag har själv varit där, jag vet. Några tårar får du därför inte se, utan titta i stället på tårtbiten jag åt idag. En helt underbar dröm med smak av päron och med gudomlig choklad utanpå…

Blått paket räkning kuvert

Vad gör väl en bensinräkning om den samsades med ett mjukt kuvert och ett blått paket om platsen i postboxen?

Oväntat och gott stöd även på annat sätt under dan i kombo med spännande saker från gamla, goda vänner i postboxen… Är jag bortskämd, eller? I lådan låg en bensinräkning och till och med den gjorde mig glad – jag har råd att ha bil! Och Antiktidningen, ett magasin att drömma med. Men där fanns också ett kuvert med mjukt innehåll från IZ och ett blått paket från FEM. TACK  båda, jag sparar förstås till julafton!!!

 

Mörkret har nu sänkt sig över New Village. Men det är ett annat sorts mörker än det som var igår. Det är ett mörker där jag njuter av tårtor och paket och där jag vet att jag är omtyckt och älskad för den jag är – eller trots att jag är den jag är.

 

 

*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett bara halv-urpet inlägg.


 

Täcke överkastfilt och två plädar

Låg och huttrade under detta, som sagt.

Nej igår var det ingen bra dag. Jag misstänker att min mage inte kommer överens med tabletterna mot ryggen som jag har fått. Det blev kramper och feber och inte alls nåt besök på Johans nya jobb eller lunch med honom. Det blev sängen. Gästsängen. Där låg jag fram till 19 på kvällen. Ringde min gamle kompis M som fyllde år igår, men orkade bara prata ett par minuter. Flyttade ut nån timme eller två till fåtöljen i vardagsrummet. Sen blev det sängen och god natt.

Idag värker den här gamla kroppen inte bara i ryggen utan på nya ställen. Så blir det när man ligger för mycket. Jag har ätit en skål fil med lite müsli och druckit en mugg kaffe. Det gick bra. Först. I skrivande stund beter sig magen som om jag har druckit gift. Men jag måste försöka få lite krafter så att jag orkar fira ordentligt idag. Dagens första delmål är att försöka klara av att duscha.

Presenthög från Anna.

Presenthög från Anna.

I morse fick jag en födelsedagspuss vid sex-tiden av Fästmön. Hon tyckte inte att det kändes kul att gå ifrån mig för att jobba. Men den söta vännen hade lämnat en presenthög till mig på köksbordet, trots att jag ju redan fått en fin present igår! Överst på högen tronade en Walnut Whip, mitt brittiska favoritgodis. Det var i stället för en tårtbit, enligt Anna. He he, hon vet vad jag gillar.

Två kort

Två kort, det ena från Tant Raffa, det andra från Tant Mamma.

Med posten i veckan kom två födelsedagskort. Ett från den snälla Tant Raffa med man och ett från min mamma. Mammas kort innehöll två trisslotter dessutom, så nu känner jag mig rik som ett troll (jag fick en födelsedagspeng av mamma i veckan också och dessutom fick jag en full lön från jobbet igår trots att jag bara har jobbat en vecka den här månaden) – och för en stund kan jag leva i fantasin att jag kanske är miljonär.

Det har kommit sms-grattis och grattis-kommentarer här på bloggen. Och vännen FEM och hennes A har messat att det är ett paket på väg. Tack alla!!! Och Annas snälla mamma ringde nyss och grattade och berättade att även hon har ett paket till mig. Jag känner mig så ihågkommen!!!

Morgonens inlägg om mormor skrev jag för flera dar sen och tidsinställde publiceringen för. Som det känns nu så fyller jag inte 52 utan 102. Det här inlägget har tagit över två timmar att skriva. I vanliga fall tar det tjugo minuter, en halvtimme. Men jag är lite mer levande idag än igår, trots allt.

Och ja just det… Undrade du vad det var i paketen? Böcker så klart, det bästa jag kan få! Denna gång två roliga böcker.

Födelsedagspresenter från Anna

Inuti Annas paket.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en marsmåndag.


Min farmor brukade
vända lite på orden ibland när hon skulle uttrycka sig på svenska. Ja, farmor var ju inte född i Sverige utan hade ryska som sitt första språk, finska som sitt andra. När jag som barn grät – ja, det hände att jag gjorde det –  sa farmor alltid:

Aj aj, har du lite ledsamt?

räkmacka kaffe o bok

En lunch för en som hade det lite ledsamt.

Idag hade jag lite ledsamt fast jag grät inte utanpå. Stegade i stället ner till blomsterhandeln och köpte en bukett med blåa liljor och vita rosor att ge till M. Utmärkelsen skulle firas idag på eftermiddagen, men jag skulle inte få delta. I stället festade jag på en räkmacka på lunchen. Och märkligt nog dök M upp med den återvändande H, så jag fick sällskap den sista kvarten! Dessutom blev det tillfälle att överlämna buketten. Perfekt!

Jag hann med att göra både mitt eget jobb och andras idag. Dessutom blev det en liten tårtbit för M, eftersom personen jag skulle ha möte med inte var omöjlig. Mötet gick för övrigt hur bra som helst, trots att jag hade fått höra olyckskorpar innan. För mig funkar det nämligen bäst om jag är rak och ärlig och ”tar” folk på mitt sätt. Det uppskattades även idag, vilket jag också fick höra. Nu är vi inte på långa vägar klara, men en god bit på väg.

UKK fasad kväll

Hade velat gå in och inte bara passera.

Idag lämnade jag jobbet åtta minuter efter ordinarie arbetstids slut. Bland annat har jag lagt mitt huvud i M:s kompetenta händer, men jag passerade också en byggnad i vilken en spännande mediedag gick av stapeln. Jag hade velat vara där. Nu vet jag att man inte får hälften av det man önskar sig, fast man förväntas vara nöjd ändå.

Gott var det att så småningom komma hem till New Village där Fästmön hade pasta med tomatsås redo för mig att värma och en redan uppvärmd famn. Det är omtanke och kärlek, det!

Till kvällskaffet serverade jag var sin trisslott. Men det är en annan historia…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan redovisar resultaten av den gångna veckans fråga.


Att kaffe är livets dryck för mig,
har kanske undgått en del. Men jag kan inte nog framhäva hur viktigt kaffe är för mig och hur jag skulle sakna kaffe om jag inte fick dricka det. Ibland vill jag ha nånting till kaffet, ibland bara en slät kopp svart java. Men vad tar du helst till kaffet? Det undrade Tofflan.

Så här fördelade sig de 19 inkomna svaren:

32 procent (sex personer) svarade: En macka. 

32 procent (sex personer) svarade: Ingenting.

16 procent (tre personer) svarade: Other:
Cookie/kex
Ballerinakex
En hembakt fortfarande varm kanelbulle men med krdemumma i degen, mycket smör!

Elva procent (två personer) svarade: En kanelbulle.

Fem procent (en person) svarade: En kaka.

Fem procent (en person) svarade: En bakelse eller en tårtbit.

Ingen svarade: Ett wienerbröd. eller En avec.

Stort TACK till dig som tog dig tid att klicka ett svar! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som du som vanligt hittar här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det regnar hela tiden. Hela tiden. Så då passar det utmärkt att sitta inomhus och spana på omvärlden genom datorn, eller hur? Idag har jag grävt upp följande:

KuddeGoda arbetsförhållanden är bra för sömnen. Ja, det var väl inte nån som trodde nånting annat? Om man känner sig rättvist behandlad, har stöd och inflytande på jobbet har man också bättre sömn. Eller mindre sömnstörningar. Den som är dåligt uppskattad eller mobbad får sämre kvalitet på sin sömn. Ganska skrämmande då att en av tre svenskar uppger att de har sömnstörningar. En rapport om sambanden mellan sömnbrist och arbetsmiljö har tagits fram av Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU. Rapporten bygger på en genomgång av europeisk forskning kring arbetsmiljö och sömnstörningar från 1990-talet fram till 2012.

Agentur raggade modeller vid ätstörningsklinik. Enligt verksamhetschefen vid kliniken har det stått agenter utanför och raggat på smala flickor som besökt kliniken. En del av flickorna var i yngre tonåren och mycket sjuka i anorexia. Men hurdana är folk? Man upphör aldrig att förvånas!

mobilförbudDagdrömma är farligare än mobilprat – bakom ratten. I USA har man gjort en undersökning av bilolyckor. Bland annat har man tagit fram en lista över de farligaste sakerna man kan göra i bilen. Att dagdrömma är farligast, sägs det. Men att prata i mobilen och skicka sms kommer på andra plats. Så varför har inte Sverige, i motsats till många andra länder i Europa, infört förbud mot mobilpratande i bilen utan handsfree/blåtand/headset? (Hur vet man förresten vad som är farligast om föraren har dött i en olycka? Jag menar, hur VET man att h*n dagdrömde?)

webtrollFritt ord utan näthat. Det är vad chefredaktören, VD:n och ansvarige utgivaren Hanna Stjärne tror att lokalblaskan på nätet ska få genom att alla läsarkommentarer granskas av tidningens journalister före publicering. Självklart är det inte OK att hota eller kränka andra med till exempel rasistiska kommentarer. Men hur blir det när media bevakar/förföljer vissa personer, nånting som ibland liknar häxjakt, skulle jag vilja säga? (Till exempel aktuelle Erik Weiman eller Margaret Thatcher på sin tid?) Nja, jag tycker att lokalblaskans beslut är inte ett nagg i kanten utan en stor tårtbit av yttrandefriheten. Varför svarar inte tidningens journalister på inkomna kommentarer i stället? För stalkern: det är skillnad mellan en tidning som säger sig ha i uppdrag att upplysa sina läsare om saker och ting därför att läsarna sägs ha rätt att veta vissa saker och en privat blogg. Du får aldrig rätten att kommentera här. Nätstalkers – människor (= tant) som förföljer andra människor (= mig, det vill säga annan tant) i.. vad är det nu.. fyra år? – DET är näthatare som jag önskar att man verkligen kunde göra nåt åt!

Marie Plosjö gravid. Så trevligt för henne, då, förhoppningsvis. Men vem fan är Marie Plosjö??? 😳


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu ska jag chocka den som brukar läsa mina inlägg! Jag har sett en reklambilaga som har bra information! Varje söndag trillar ICA Maxis reklambilaga ur lokalblaskan. Bilagan är mest irriterande eftersom den är i gammal tidningsstorlek och ORKA veckla upp den… nej… Men inuti den brukar det ligga ytterligare en bilaga i nuvarande tidningsformat (typ tabloid). Och det var denna jag föll för idag!

Vår bästa tid är nu!

är rubriken på bilagan. Och på förstasidan är det en bild på årets månader. ICA Maxi presenterar här nåt de kallar säsongsbordet på frukt och grönt. På sidan finns en snurra med årets alla månader indelade i tårtbitar. Varje månads tårtbit innehåller dess säsongsfrukter och dito grönsaker. Kul och smart, tycker jag!

Höstgrönsaker. (Den här bilden tog jag i oktober för två år sen.)


September månad,
till exempel, har rotsaker, broccoli, äpplen, majs, plommon, purjolök, trattkantareller och kantareller från Sverige samt päron och körsbärstomater från Holland, plommon från Italien samt avokado från Sydafrika i sin tårtbit. Toppenbra ju! Då kan jag ju se vilka frukter och grönsaker det är säsong för just nu här hemma – och gissningsvis är priserna lite lägre på dessa än när vi utanför säsong måste importera. Äntligen bra reklam!!!

Read Full Post »

Dags för lite knäppa nyheter som jag har hittat i media i veckan. Eller vad sägs om dessa?

  • Top Gun blev kinesiska nyheter. Kinesisk TV använde bilder från filmen Top Gun när de skulle skildra en övningsolycka inom flygvapnet. Vakna tittare uppmärksammade förstås detta…
  • Slut på betalda fikaraster. Hisstillverkaren Alimak Hek gjorde en vinst på 100 miljoner förra året. Då tycker företaget att man bör spara pengar i fabriken i Skellefteå och drar in fikarasterna för de anställda. Fast man säger att produktionen hotas av flytt annars. Undras om de anställda får gå på toa på arbetstid..?
  • Kunglig tårtbit på utställning? En tårtbit från prinsessan Dianas och prins Charles bröllop finns att beskåda på en utställning i en videobutik på Nya Zeeland. Biten har förvarats under 30 år i en tupperwareburk. Hmmm… Nån som blir sugen? (Smygreklam för Tupperware?)
  • Krokodil i Ukraina sjuk efter att ha ätit mobil. Ja, vad ska man säga?.. En besökare tappade sin mobil på ett zoo i Ukraina och den 14-åriga krokodilen Gena svalde den. Nu ringer det i Genas mage… Men Gena har blivit orkeslös och kan inte äta. Den mobillösa kvinnan vill ha tillbaka sitt sim-kort. Jaha… Gena då?
  • Saxat från Correns startsida idag:
    UD: Åk inte till Egypten Sverige UD skärper sina reserekommendationer ytterligare och avråder från resor till hela Egypten på grund av upproret. Nu börjar flygbolagen ställa in plan.
    Är du i Egypten? Ring Corren! 013-280154
    Jaaa… Hur ska man agera, tycker Corren? Ska man åka eller inte och framför allt, om man åker, då ska man ringa… Corren…
  • Stopp för bad med kalsonger. Och slöjor och andra bomullsplagg… Får man ha badkläder, tro?.. (Läs för övrigt kommentarerna till artikeln. Man blir trött…)
  • Världens friskaste man har inte varit sjuk på 40 år. Alphonse, 62, är världens friskaste man och har inte varit sjuk på 40 år. Arbetsgivaren jublar förstås – inte en enda sjukdag på 7 000 arbetsdagar…

Read Full Post »

På eftermiddagen bar det av ut till Förorten igen. Det blev en tur till ICA Solen för inhandling av ingredienser till middagen. Elias hittade affärens bjud-kakburk och vi slogs om de få kakor som var kvar. Jag vann.

Hemma i Himlen hade Den Mest Älskade fixat en tårtbit och en chokladboll till mig. Jag mumsade i mig med god aptit.


Notera U:et på tårtbiten! 😀

                                                                                                                                                           Lagom tills det skulle lagas mat – och idag hade till och med jag kunnat hjälpa till att hacka grönsaker etc – ringde Lillan och behövde hjälp. Hon hade glömt sina tights och undrade om jag kunde möta henne vid tåget med dem. Hon och kompisarna har fest nånstans på landet i kväll och när hon hade sminkat insåg hon att hon inte ville gå på festen i grå mjukisbrax… Räddaren i nöden ryckte ut och Elias fick åter vikariera för mig i köket. Kanske lika bra det. Det blev precis så gott som det ser ut och invigningen av taco-setet var kanon.


Invigningen av taco-setet gick bra för jag hade ju inte hjälpt till med matlagningen. Och det var nog tur.

                                                                                                                                                         Efter maten bjöd Slaktar-Pojken på rom och cola med is och citron till dessert. Härligt gott!


Rom till colan – först kan jag dricka… cola…

                                                                                                                                                               Efter maten försökte vi vila lite. Jag fick fruktansvärt ont i magen och det vill inte riktigt släppa, trots mysbelysningen…


Mysbelysningen får helt fel färger genom kameran. Hjärtlampan är röd i verkligheten och väggen vit…

                                                                                                                                                     Omöjligt att vila, så det blev en stund framför TV:n med Frida. Men det kändes rätt meningslöst att glo på en läskig film som jag nyligen hade sett, så jag plockade fram datorn i stället.

Klockan är snart halv elva och alla sitter på sina rum utom Anna som är inne hos Elias som inte verkar må riktigt bra. Eller också var det en dålig dröm.

Själv har jag haft en dålig stund i verkligheten när jag surfade in på platsbanken. Finns ingenting för mig. Som nästan vanligt. Apatin slår klorna i mig. Det är inte roligt att skriva ens längre. Tyvärr. Jag har liksom inget upplyftande eller roligt att berätta. Så god natt, då.

Read Full Post »

Older Posts »