Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tår’

Ett inlägg om en TV-serie.


Med gårdagskvällens program
är Stjärnorna på Slottet slut för den här säsongen. Sista värd denna omgång var Lasse Åberg, enligt nån den största av de fem stjärnorna.

Lasse Åberg

Lasse Åberg – den största stjärnan på Slottet?


Detta sista avsnitt
ägnade stjärnorna åt att spela bollspel och dansa en mycket speciell dans. Den senare lockade fram det enda skrattet från min sida under den här timmen. Lasse Åberg må vara rolig, men inte i Stjärnorna på Slottet.

Ett enda skratt blev det alltså här och inte en enda tår – varken här eller där. Nä, detta var nog det mest intetsägande programmet av säsongens fem. Det hände liksom ingenting. Vi tittare fick veta… ingenting. Tråkigt.

Toffelbetyget blir medel den här gången. Och då är Tofflan snäll.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Maria Lundqvists dag.

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Leif Andrées dag.

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Claes Månssons dag.

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Malena Ernmans dag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om kvällen.


Snacka om Duracellkanin = jag!
Och ändå går jag inte på varken batterier eller några skojiga piller. Känner mig övertrött och full av energi. Lite jobbigt är det att inte kunna koppla av, men det är ju en sån tid just nu. Mycket som måste fixas, helt enkelt.

Min kväll inleddes med att bädda rent och att tvätta lakan. Svarade sen på ett par mejl. Bland annat hade det kommit en förfrågan från nån som ville låna en bild att använda ihop med en dikt som ska publiceras i nån lokalblaska nånstans. Jag trodde jag hade ordning i mitt bildarkiv, men jisses så jag letade! Naturligtvis hade jag döpt filen fel, vilket jag till sist kom på.

In i duschen för att spola av mig och tvätta håret. Sen försöka klippa onda tånaglar – det är bara vidrigt. Jag har visst fått min pappas tår, trots att han inte var född med krökta – han gick alltför länge med för små skor under kriget. Alternativet var skor av tidningspapper…

Ut i förrådet for jag sen för att riva efter stakar och stjärnor. Det är visst första advent på söndag. In med skiten i gästrummet, fram med förlängningssladd, prova om allt funkar. En av stakarna var helt död, men jag har flera alternativ. In fact så många att jag inte minns vilka stakar och stjärnor jag brukar ha var. Förutom köket, där jättestjärnan och de två svarta smidesstakarna ska stå och sovrummet, där den blåa staken har sin plats. Sen… vete tusan… Hittade för övrigt stearinljus till de ”manuella” stakarna också. Eller två av dem. Den jag fick från förra jobbet får nog ligga kvar i sin ask. Den är inte riktigt… jag…

Stakar och stjärnor

Stakar och stjärnor för provning.


Klockan var 20.45
när jag insåg att Fästmön var på väg att sluta sitt jobb. Att ta bussen skulle innebära att hon näppeligen var hemma före klockan 22 hos Prinskorven. Så efter sms-förfrågan om hon ville ha hämtning som besvarades jakande gav jag mig ut i bilen igen. Det var nästan så jag ångrade mig omgående. Det var nämligen snorhalt ute. Men vad gör man inte när man längtar..? Jag fick såväl pussar som en svart väska i utbyte. Och den svarta väskan innebär ett löfte om att Anna kommer hit på fredag!

Svart väska

En svart väska fick följa med mig hem. Matchar den renbäddade sängen finfint!


Lite snabbprat om helgen
hann vi med i bilen. Vi tänker oss att helgen omfattar både nytta och nöje. Bland annat funderar vi på att ta en tur in till Stockholm på lördag för att sammanstråla med FEM & co för en fika. Vi har sen några ärenden vi måste göra, så troligen blir det en snabbvisit, bara. Men det vore så kul!

På söndag måste jag ägna ett par timmar åt min sista aktivitetsrapport för ett tag. Och så måste jag hämta mitt armbandsur. Inser hur mycket jag behöver det när jag jobbar.

Jobba, för resten… Jag har fått en hel del grattis och hälsningar via LinkedIn så jag är alldeles rörd. Och somliga saknar jag hur mycket som helst, dessutom.

Men nu bara måste jag borsta tanden och slänga mig bland mina rena lakan. Har en bok jag vill läsa ut, det har tagit alldeles för lång tid.

Suss gott! I morgon bitti runt sex-tiden kommer en hiss- och disslista på en blogg nära dig. Till dess vilar vi lite.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om insikter och utsikter.


Med två nej i ryggen
trippade jag iväg på dagens promenad. Men inte en enda tår föll synlig nerför mina kinder!

Fallfrukt äpplen

Bara äpplen föll.


Jag såg en man klättra in
i en lägenhet genom ett fönster. Men nej, inget inbrott pågick, endast fönsterbyte.

Jag såg en kvinna helt i grått – till och med påsen hon bar var grå. Jag lyfte blicken och tackade för att jag har förmågan att se färg!

Rött träd

Tacksam att jag kan se färg.


Jag passerade två unga kvinnor
som samtalade om stillhet. Jag insåg att jag inte är ung längre.

Gula o orange rosor

Inte längre ung…


På väg att blomma ut.
Om jag nånsin har blommat…

 Rosaröd blomma

På väg att blomma ut.


Kom på mig
med att fundera över Det Ofödda Barnet. Tanken svepte också över de giftiga orden. Omdömen som gör sinnet svart.

Svarta bär

Giftiga?


Jag kunde ha gjort andra val,
men de val jag har gjort går inte att förändra nu. Aldrig kommer jag att leka med gossen i nån trampbil. Gossen är en vuxen man nu, trampbilen har gått i pension.

Gammal trampbil

Pensionerad.


När man inte längre är önskvärd…
När det man kunnat ge har tagits ifrån en… Först då blir man lämnad ifred.

Avskalad gren på marken

Avskalad det användbara.


Det närmar sig slutreplik
och ridåfall för allra sista gången. Tack till fellow actors såväl som till publik! Showen pågår emellertid ett tag till. Kritiker, vässa era pennor och skriv lusen av mig! Jag är så trött på att vara skuggan av mitt forna jag.

Skugga

En skugga av den jag var.


Fäll inga falska tårar
över den du har baktalat! Det är försent för ånger. Stå fast vid dina val. Lika fast som mina ord står kvar. För dem kommer ingen nånsin åt.


Livet är kort. Det består av insikter och utsikter.

Read Full Post »

Ett inlägg om en rekommendation jag har fått.


Den här dan,
som till stor del var en skitdag, slutar som En Riktigt Bra Dag. Fast med en och annan tår över att det finns så snälla människor.

Jag tror nog att du också skulle bli rörd över en sån här rekommendation på LinkedIn av en före detta kollega:

Ulrika är en mycket kompetent kommunikatör, välutbildad, kunnig, verbal och otroligt duktig inom sitt område. 
Hon är en omtyckt arbetskamrat, lyhörd, social och mycket trevlig.

Tack snälla, snälla Berit! Vet du, den här dan var helt rätt dag att få läsa såna vänliga ord om mig själv.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om det här med semester och vila. Eller snarare ingen vila alls.


Nu är jag halvvägs inne i
min fjärde semestervecka. Jag ska ha semester nästa vecka också innan jag går in och rensar på mina arbetsplatser i dagarna tre. Satt och funderade i bilen i morse efter att jag hade skjutsat Fästmön till jobbet om det här med semester, vila och fullt ös, medvetslös. Min semester har mest varit det senaste.

Den här veckan, till exempel, har jag haft och har saker inbokade varje dag utom lördag och söndag. Visst är det roligt, men.. Det känns inte riktigt semester och vila för mig. Allra helst inte som det här bruset just nu är väldigt påtagligt och tröttande. Minsta grej gör mig stressad och så ska det inte vara! Men så är det.

Solnedgång vid Vättern

Bruset är påtagligt och tröttande, men här vid vattnet brukar jag finna en stunds ro.


Min första semestervecka
började visserligen med några dagar som Anna och jag hade samtidigt. Men det var en del förberedelser både för henne och mig då – Anna skulle resa bort med Prinskorven och jag skulle åka till mamma.

Min andra vecka – eller snarare tio dar – var jag hos mamma. Där är det alltid saker som behöver göras. Jag började med att ställa iordning i hennes källare efter ventilationsarbetarna, jag städade, jag storhandlade och jag försökte umgås och åka på små utflykter med mamma så hon skulle komma hemifrån.

en titt över broräcket

Att stå vid en bro en stund ger mig ro.


Min tredje vecka
var det en del att fixa här hemma. Jag städade, satte vin, fixade med bilen, ordnade med årsskötsel av graven, var hos Annas mamma, ringde om mina trasiga persienner, åkte och shoppade kläder på ThunsI lördags var vi och badade – och till och med då fick jag myror insekter i brallan… I söndags gjorde vi… ingenting mer än att jag lagade mat.

Den här fjärde semesterveckan har nog varit värst. I måndags åkte jag in till stan redan vid halv ett och kom inte hem förrän till kvällen. Igår åkte Lucille och jag till IKEA och sen var det hyllfixande tills det var en timme kvar för mig att hinna handla och sen hämta Anna. Idag har jag en intervju för Uppsalanyheter.se som visserligen är tidigarelagd en timme. Men sen ska jag ju skriva artikeln också, få den godkänd och slutligen lägga in den i tidningens publiceringsverktyg. I morgon städar jag mitt förråd och på fredag städar jag min lägenhet. Gissningsvis är jag slut i rutan på lördag och söndag – och det är nog Anna också efter sin första arbetsvecka. Frågan är vem som är slutast…

Den kommande veckan, tillika min sista semestervecka, ska jag inte boka in en enda grej! Det enda jag har att göra då är att köpa en ny mobil. Så förlåt mig alla, som jag eventuellt har lovat att hjälpa på nåt sätt eller göra nåt med, men jag behöver dessa dagar för mig själv.

Toffelfötter på balkongräcket

Semestrande Toffelfötter. Det är den vänstra hälen som är den onda.


Drömmen om semestern
som lat och liggandes i en hängmatta med solbrillor på näsan och en bok i händerna, den finns här. Men den tycks inte bli sann. Jag lever hela tiden på nån sorts fullt ös, medvetslös-nivå och har mycket svårt att koppla av. Det handlar förstås om oro inför framtiden, men som Peter så klokt sa i måndags – och som jag egentligen redan vet – vinner man ju ingenting på att gå omkring och oroa sig. Allting löser sig framöver, på nåt sätt. Men ändå. Jag har levt så här så länge, här och nu och ingen som helst planering. Det tar och det tär. Det har fört tillbaka bruset in i mig. Det där bruset som håller mig på helspänn 24 timmar om dygnet. Och nej tack, jag vill inte ha några råd om hur jag ska få bort bruset, jag vet vad som krävs. Dessutom vet jag att det bara är jag själv som kan åstadkomma det.

Vad har du gjort/vad gör du på din semester??? Har du lika inbokade dagar som jag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Häromdan mötte jag en person i en jobbkorridor som undrade hur det var med min hälsa. Jag tackade och sa att det har varit tufft, men nu är jag frisk. Då säger personen:

Bra! Jag tycker nämligen att det är så viktigt att ha en kommunikatör här på institutionen! Kommunikationsfrågor borde prioriteras! Jag är glad att du är tillbaka i tjänst.

Jag blev själv inte bara glad utan också så rörd att jag nästan fällde en tår, men jag behärskade mig. Tog i stället orden till mig och gömde dem i mitt hjärta. Tackade igen och sa att orden gladde mig. Gladde… Gjorde mig överlycklig!

Idag mötte jag en annan person, i en annan jobbkorridor. På snabb engelska hasplade personen ur sig (jag har försökt översätta):

Jag vet inte hur länge du är kvar här och hur upptagen du är, men vi skulle vilja ta med dig som kommunikatör och kommunikationsinsatser i en ansökan vi ska skriva. Skulle det vara OK för dig?

Inte vet jag riktigt vad jag svarade, jag blev väldigt paff. Redogjorde för att jag ju är här till och med den 31 mars och sen vet jag inte. Men självklart tackade jag och svarade

Gärna!

Nu är ju ansökningar för forskningsmedel ett lotteri, som personen uttryckte det i nästa mening, och detta ger inga som helst garantier för fortsatt arbete. Men ändå. Jag blev glad för jag kände mig behövd och efterfrågad. Igen. Två personer på mindre än en vecka vill ha mig med i gänget.


Livet är kort.

Read Full Post »

Inte nån jättebra dag, denna onsdag, som snart är slut. Jag är jävligt orolig för jobbet och för att inte få nån lön den 25:e. Inte vet jag vem jag ska prata med om detta heller – jag har pratat med chef, chefsadministratör och institutionsadministratör och alla säger de att de har gjort sitt och att personalavdelningen har långa handläggningstider. Men det hjälper ju inte mig.

Jag skulle verkligen behöver prata med nåt fackligt ombud om detta, men inte heller där vet jag vem jag ska vända mig till. Facket centralt tycker ju att jag ska byta fack och det fack som finns på mitt arbete tycker inte att jag ska göra det eftersom jag bara har en tidsbegränsad anställning. Fan, det är bara oro, oro och oro. Jag som var så glad för att jag kände mig så pigg och frisk idag… Ett tag. Oron tär jävligt mycket mer än jag visar. För jag är ju så stark, tycker alla.

tårar

Nu kommer de, tårarna, när jag är ensam. Jag kan inte bita ihop längre.


Det var gott att få träffa Fästmön
en stund i kväll. Klart jag hade önskat att vi kunde ha pratat lite om oron, men jag känner att jag inte vill belasta mer utan försöka tänka positivt. Det var gott att få sitta ner med Anna och ”barnen” och äta fisk. Det var gott att få ligga i soffan och fika och snaska Lonkakolor och bara prata om vad som helst. Nu funderar vi till exempel på vad vi ska göra den där sista helgen i januari när vi båda är lediga lördag och söndag. Det är ju inte så att vi har massor av pengar nån av oss, så det får väl bli nåt enkelt. Men det spelar ingen roll, vi har två lediga dar tillsammans. Under dessa dagar ska jag laga mitt hjärta. För just nu brister det lite.


Livet är kort. Jag är bara en flugskit i rymden.

Read Full Post »

Idag klev jag ut genom porten – och vände in igen, i princip. Insnöad är ordet som gäller för dagen. Vaktis var och plogade, men det snöar snabbt igen här – det vräker ner i skrivande stund. Utanför porten är det varken plogat eller skottat, utanför garageporten säkert drivor.

Skylt och snödriva

Så här mycket snö var det i Förorten i februari 2010. Det är på god väg att bli lika mycket i New Village…


Natten har varit orolig.
Jag mår fruktansvärt illa idag, gissningsvis är det nerver inför ”övningen” nästa vecka. Jag hade ett inbokat fotouppdrag idag klockan tio, men jag har snälla kollegor så jag har lyckats ”delegera” uppdraget. Överst på min topplista just nu finns M, som skickar snälla och peppande sms och kallar mig fina saker som

[…] lagom kaxig, ödmjuk och bra tjej […]

Det var länge sen jag hörde såna ord från en kollega och jag blev väldigt, väldigt rörd. (Ja, det trillade en och annan tår, sånt där är jag inte bortskämd med. Och nu har jag totalt förstört min image som kall och hård och jävligt elak…)

 

Det funkar över förväntan bra att jobba hemifrån. Jag har skrivit och besvarat massor av mejl och jag har publicerat lite på en av institutionernas externwebb. Idag blir det fokus på att mejla och avstyra sjuhundrafyrtioelva saker, så det passar rätt bra att sitta vid hemdatorn. Den plinkar och plonkar så snart det trillar in jobbmejl, hur praktiskt som helst!

Slutligen, ett WordPresstips: Igår kväll fick jag irriterade sms från Fästmön om att hon hade problem med att ladda upp bilder på sin WordPress-blogg. Och så såg jag att även Halvbonden har problem med det. Det jag kom fram till igår var att Anna använde en föråldrad version av sin webbläsare Explorer. Jag tror att hon uppgraderade den och sen funkade det! Själv kör jag en annan webbläsare och jag har inte haft några problem.

Så dagens WordPresstips vid problem med att ladda upp bilder är att du

  1. uppgraderar din Explorer webbläsare
    …eller
  2. använder en annan webbläsare än Explorer!


Livet är kort.

Read Full Post »

Smaka på orden i rubriken… För mig smakar de… ljuvligt! För jag är så lyckligt lottad att jag har ett jobb att gå till i morgon, efter fyra veckors betald semester. Men det är tyvärr inte nåt fast jobb utan endast ett tag till. Det är oroande. Det tär. Jag försöker slå bort det och tänker i stället

ETT STORT GRATTIS TILL ARGA KLARA!

Den som kan almanackan förstår säkert varför!!! Och då menar jag inte den personliga almanackan som du kan tävla om inne hos Klara, utan almanackan rent generellt. Se där, se där! Du behöver kanske en almanacka trots allt! Hoppa in till Klara och tävla då, än är det inte försent!

Jag har varit hemma i New Village i ett par timmar. Timmar som har gått åt till att telefonera med mamma, packa upp, fixa ett par blogginlägg, ta fram jobbväskan och packa den, hänga fram kläder… Nu återstår att försiktigt flukta i almanackan om det är nåt viktigt på gång nästa vecka. Vet inte om jag vågar, riktigt. Och vad har jag för kod till passerkortet? Lösenordet till datorn? Nej, snacka om att jag har kopplat av i fyra veckor…

I morse hade Fästmön och jag den sista gemensamma frukosten fram till lördag, hoppas jag. Dagens intressanta samtalsämne var kroppsutsöndringar och jag fick lova dyrt och heligt att inte referera nånting från vår dialog. Så håll tillgodo med en smaskig macka i stället:

Mackor som var betydligt smakligare än vår dialog vid frukostbordet i morse förmiddags…


Innan jag for iväg med vinden
till New Village hann jag notera ytterligare en lösning i Annas högst personliga serie

Man tager vad man haver!

I kläm???


Man kan tro
att nånting har kommit i kläm här, men ärmen i fråga hindrar dörren från att stå och slå i draget. Smart, va?! Min älskling är bäst!

Kvar att göra nu är att skriva lite till, bland annat en jobbansökan. Tyvärr måste jag traska över till Tokerian för jag har inte tänkt på nån middagsmat till idag och dessutom måste jag lämna in Lottot. Mamma och jag lämnade in nya rader förra veckan och då vann vi hela 41 kronorna, det vill säga halva vår veckokostnad för Lotto… Så idag kanske vi har vunnit… hela..? En maskin, minst, måste tvättas, och så har jag lite tidningar att läsa ikapp också. Och oj… vad sitter jag här och bloggar, för..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Lördag. Jag vaknade och var dödstrött. Försökte pigga upp mig med lite whisky i marmeladen till frukost, men det hjälpte inte.

Whiskymarmelad inköpt i The English Shop på Söder.


Tog till och med fram den amerikanska whiskeyfudgen
(notera att amerikansk w-sprit stavas med -ey på slutet; brittisk endast med -y), inköpt på samma ställe, men jag tittade bara på den fina burken.

Titta du också på den fina burken. Eller låt bli.


Hade lite smått att fixa med här hemma
– ringa mamma (jaa, TV:n fungerade igen), stryka, gå ut med sopor etc – innan jag for ut till Himlen på eftermiddagen. Vi softade lite och sen var det dags att fara in till stan igen. Jag skulle bjuda på födelsedagsmiddag på China Garden, men jag fick varken sång eller paket så det var väl att räkna som en vanlig lördagsmiddag fast på kinarestaurang. Maten avåts som vanligt i rekordfart. Enda gången nånting vid borde rönte fleras uppmärksamhet var när Fästmön och jag provade sushi med wasabi. Det var starkt, men sånt rensar bara näsgångarna. Ingen av oss blev särskilt imponerad. På en timma var måltiden avklarad och somliga satt och suckade och ville åka hem. Jag hade kastat i mig maten, så jag fick ont i magen. Vi bussade hem och missade att heja på en kusin till barnen (pinsamt!), men jag hade både ont i magen och var kissnödig. Lördagskvällen tillbringade alla på sina respektive rum utom Anna och jag som glodde på en gammal TV-deckare i vardagsrummet.

Min fortune cookie.


Söndag. Vi klev inte upp förrän tio.
Jag var lite piggare än igår, Anna betydligt tröttare. Vädret såg fint ut, så vi bestämde oss för en tur ut till Ulva för att kolla bakluckeloppisen. Det var premiär för säsongen. Elias följde med. Massor av stånd som vi sprang förbi innan det var nån som ville äta på nåt igen. Eller var trött i benen. Anna handlade ett par små saker, jag tappade lusten, men flinade ändå lite åt den här boken – som jag dock inte köpte, trots att det snart är Mors dag.

”Min märkliga mamma”, en bok som jag tror inte skulle uppskattas att få i paket till Mors dag.


Så styrde vi kosan till Gamlis för att glassa.
Anna bjöd på var sin strut, Elias fick dricka, vi tog kaffe. Det blåste kallt, mest frös Anna som inte fick sittplats invid väggen. Sen var det på nytt ett fasligt tjat om att gå till bilen, men Anna och jag ville skena (nåja…) upp på toppen på en av Kungshögarna. Högarna är periodvis avstängda för fotfolk, men i år är det tillåtet att bestiga en. Högt är det som tusan och lite spännande tyckte nog Elias att det var ändå…

Elias uppe på toppen av en av Kungshögarna.


Vi tanter tog det lite piano,
men kom också upp. Det var väldigt häftigt där uppe…

Här är Anna på väg uppför en av Kungshögarna.


Att stå längre tid än två minuter
och titta på den vackra utsikten var bara två tredjedelar av oss intresserade av. Den andra tredjedelen hade bilen som enda fokus. (Inte alls lik storebror som redan igår deklarerade att han inte vill övningsköra med mig mer för min bil är för liten. Fine, jag övningskör ju inte för min skull.)

På vägen mot parkeringen såg jag ett jättefint träd med gula blommor som jag fotade. Detta trots att gult som bekant ju är fult.

Ett jättefint gult träd.


Plötsligt var en tredjedel av oss försvunnen.
Nån som kan se vart den tog vägen???

Snacka om att smälta in i naturen…


Sen äntligen, tyckte somliga,
fick vi hoppa in i en stekhet bil och åka ut till Himlen. Anna och jag softade lite och pratade lite och en och annan tår kom också, för min del handlar det om att jag känner mig osäker inför morgondagen när jag ska börja 80 procent på en institution en trappa ner. Den gamla osäkerheten har slagit klorna i mig och jag är nervös och tror inte att jag klarar av det.

Skjutsade Anna till och från ICA Solen innan jag åkte hem till New Village. Jag handlade lite kallskuret till söndagsmiddag. Stannade också vid Tokerian på vägen hem för att lämna in Lotto. Inte en spänn hade mamma och jag vunnit.

Väl hemma packade jag upp och förberedde en maskin tjockis-svart tvätt. Jag ska köra igång den efter jag har gått ett varv med dammsugaren. För det behövs… Men först tog jag fram min fiffiga Anabox och laddade för veckan.

Ett fack för varje dag.


Och trots att jag anser mig vara fullt frisk
äter jag så här många mediciner på en vecka. Lite skrämmande är det, att fyra av pillren måste jag äta livet ut.

Övervägande gula tabletter, minsann…


Det var min helg. Vad har DU gjort i helgen???

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »