Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tankfull’

Ett tankfullt och något indignerat inlägg.


 

Kvällssolen i min hand

Med kvällssolen i min hand.

Igår när jag tittadeEva i När livet vänder slogs jag av den framtidstro hon har. Hon, som har förlorat två kärlekar, som har vårdat, tagit hand om såg framtiden med den nya lägenheten som en tredje dörr. Jag önskar att jag kunde bli lite smittad av denna tro, att jag inte fastnar i bitterheten. Men det är ganska lätt att fastna i den, med tanke på det jag har i mitt bagage. Framför allt det som hände för fem år fyra månader sen nästan på dagen. Den dagen mitt liv vände. Neråt.

Livet har stått på stand by sen dess. Periodvis har kampen varit så oerhört tuff att jag har övervägt att göra slut på livet. Men man slänger inte bort en gåva man har fått. Livet är verkligen en gåva vi alla har fått, ord som Annika Östberg präntade ner i mitt exemplar av hennes bok Ögonblick som förändrar livet.

Jag har fått en liten respit. Under maj och juni får jag lön. Sen är det slut. Jag har hankat mig fram på visstidsanställningar i princip sen hösten 2011, med ett avbrott för några månaders arbetslöshet. De två åren innan hösten 2011 levde jag i ett mörker, som arbetslös. Jag vet att vissa personer i mitt förflutna sätter käppar i mina arbetshjul. Jag har det svart på vitt att man ska se till att jag aldrig mer får jobb inom vissa företag. Du tror säkert inte att detta är sant, men det är min verklighet. Inte konstigt då att man blir lite bitter. För jag förstår fortfarande inte varför jag är så hatad.

Den närmaste tiden ska jag nu återuppta jobbsökeriet. Detta Sisyfosarbete som jag måste utföra för att få den ynka ersättningen från a-kassan som en person i ett ensamhushåll inte kan leva på. Jag har fått stoppa undan slantar från mina senaste löner så mycket jag har kunnat. Måste ha en buffert för de tider som kommer.

Kanske hade jag kunnat vara kvar på min nuvarande arbetsplats om jag inte hade varit ärlig med att jag inte trivs och att jag tycker att vissa kollegor ägnar sig åt mobbning, på ren svenska. Men jag är 52 bast och jag tänker inte ta det. Det har känts märkligt att introducera ”min efterträdare” den här veckan. Det har jag gjort förr, också den gången bortvald till förmån för en person av ett visst kön…) Samtidigt noterar jag att personen ser minst lika stressad ut som jag kände mig när jag kom hit. Med den skillnaden att den nya personen har nån att fråga (= mig), medan jag inte hade nån när jag väl skulle sätta igång och arbeta. Jag ville inte utsätta den nya personen för detta ”ovälkomnande”, så jag har försökt – och försöker – stötta och tanka över så mycket jag kan. Ändå är det en märklig sits.

En kopp kaffe

Jag tar en kopp kaffe…

Jag tar en kopp kaffe och funderar på framtiden. Om inget mirakel sker, det vill säga att jag får nytt jobb den 1 juli, får jag ägna mig åt att skriva min bok. Nu är totalt åtta kapitel skrivna och det är ungefär dubbelt så många till, tror jag, som vill ut ur min hjärna. Tyvärr kan jag inte ens längta till min förra arbetsplats. Igår fick jag veta att den hyser fiender. Det gjorde ondare att få veta än jag trodde. För där var ändå människor snälla. Nu har de en varg där.

 
 
 
 
 
 
 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett både tankfullt och snuskigt inlägg.


Idag har jag plötsligt fått
lite mycket att tänka på. Det var nämligen inte bara kvinnan som sökte Berit som ringde. Det kom ett samtal från nån som tänker förorda mig som kandidat för intervju på ett jobb – ett jobb jag sökte så sent som i morse. Snacka om att självkänslan steg. Samtidigt vet jag att det är långt från en första kontakt till ett slutgiltigt kontrakt…

Tog en promenad på lite mer än tre kilometer och en halvtimme. Det regnade väldigt blött, så det nytvättade håret är nu fullt av vågor där det inte ska vara vågor. Ser komplett galen ut – som jag brukar, med andra ord.

På tal om ord funderade jag på nånting jag läste på förmiddagen, ungefär:

Äkta vänner är som diamanter, falska vänner finns det lika gott om som löv.

Ja, det är säkert inte korrekt återgivet. Eller också existerar det inte nåt sånt här talesätt. Skit samma, jag tyckte att det lät väldigt rätt i min öron. Därmed inte sagt att jag inte älskar löv, för det gör jag! Falska vänner, däremot, älskar jag förstås inte.

Lönnlöv och eklöv höst

Falska vänner? Nja, vackra höstlöv.


På min vandring idag
var det som sagt väldigt blött. Jag tog faktiskt bara två bilder, ville inte blöta ner iPhonen.

Den här bilden är till Cattis, FEM, Gunilla och alla andra snuskor på nätet. Här ser ni att jag talade sanning, minsann!

Snorrevägen

Snorrevägen finns i Uppsala, faktiskt väldigt nära där jag bor.


Nu ska jag skärpa till mig,
för om en timme ska jag bli intervjuad av en journalist som ska skriva nåt seriöst i en veckotidning. Och nej. Det handlar inte om handarbeten eller recept, sånt som somliga snackar om på fikarasterna. Det handlar om mer allvarliga prylar som inte alls är särskilt roliga.


Livet är kort.

Read Full Post »

Kroppen tyckte att jag hade fått min sovmorgon klockan 6.37 i morse… Hur kul är det att vakna så tidigt när man har den första sovmorgonen på två veckor??? Inte nåtl… Men jag pinade mig kvar i sängen till klockan åtta och slumrade väl till lite efter att ha varit på toa. För kroppen tyckte att jag skulle ha ont i magen, så ont att jag inte kunde somna om.

Vid åttatiden i morse visade termometern bara fyra grader. Det är definitivt på väg mot kallare tider och jag gillar det inte. Jag hatar kyla, snö och halka! Snö går möjligen an kring jul, men inte sen. Hoppas nu att det inte blir snorhalt på morgnarna, för jag får inte vinterdäcken bytta förrän om mer än en månad…


Snö kan vara OK kring jul och i naturen, men inte på gator och vägar och trottoarer…

                                                                                                                                                                På tal om Clark Kent* måste jag säga att jag verkligen har hållit bensinkonsumtionen nere under en månad! Det verkar som om en tank räcker, vilket ju vore toppen! Tidigare har det gått åt två tankningar i månaden och det är ju faktiskt inte klokt när man är arbetslös! Det som drar soppa är alla korta körningar och det är nåt jag nästan inte alls gör nu. Men naturligtvis sker detta på bekostnad av mitt förhållande! Jag är ju inte ute hos Fästmön och barnen som tidigare, utan bara lördag och söndag de helger hon har barnen. Idag, till exempel, ska jag åka ut när jag har fått ordning på torpet.

Ordning på torpet, ja… Det så kallade torpet är det allt annat än ordning på! Jag glömmer till och med att vattna mina krukväxter. Men idag har de i alla fall fått sig var sin rejäl skvätt. Stryktvätten hänger uppmanande i gästrummet och dammsugaren startar snart av sig själv. Sängarna skulle behöva få rena lakan, soporna måste bäras ut i soprummet innan de börjar röra på sig… Ja, ja, jag ska åtminstone gå ut med soporna också innan jag åker till Himlen idag. Strykningen får jag fixa i morgon kväll, dammsugningen får bli nån kväll i veckan som kommer. Renbäddat får det bli till nästa helg. 


Höst är inte bara fina färger utan också marknad i oktober i Uppsala. Den här bilden är ungefär ett år gammal.

                                                                                                                                                                På måndag och tisdag är det höstmarknad på Vaksala torg här i Uppsala. Tyvärr har jag ju inte möjlighet att gå dit, det hade varit kul annars. Men när det gäller shopping är första prio ett födelsedagsbarn som blir 17 år nästa lördag och som inte har svarat på sms vad hon önskar sig. Varken hennes mor eller far har trots mina uppmaningar delat med sig av några önskelistor. Då blir det svårt…

Lite melankolisk och tankfull är jag idag. Tiden rinner iväg, och framtiden, som bara för ett tag sen kändes ljusare, är fortfarande liksom i dimma. Det är svårt, det, för en planerare som jag…

Jag tröstar mig med Dennis Camitz nyinspelade cover på Bon Ivers låt Skinny love. Den passar min sinnesstämning i skrivande stund. Titta, lyssna och njut!

                                                                                                                                                               *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Dagen började lite segt, beroende på att Frida och jag satt uppe till strax före klockan två i natt och glodde på film på TV… Fästmön skuttade upp hyfsat tidigt och försvann ner i tvättstugan som värsta piggot…

Efter frukost blev det hastigt bestämt med en liten utflykt. Elias ville åka tillbaka till Håga och titta mera, så Anna fixade kaffe och saft och på ICA Solen inhandlade vi bullar, kex och druvor. Så svängde vi förbi Jerry för jag skulle lämna några papper och HEPP så hade han tagit plats bland barnen i baksätet.

Här kommer några bilder från vår lilla utflykt:


Barnen tog täten på stigen!

                                                                                                                                               Jag stannade lite för ofta och fotade…


Ett dött träd som ramlat omkull.

                                                                                                                                                   Gjorde ett nytt försök att fota från bron genom eklöven ner på Hågaån.


Jag tror inte man vill ramla ner i detta smutsbruna vatten, så barnen fick stränga order om att ta det försiktigt.

                                                                                                                                              Vände mig om på bron och såg näckrosblad i vattnet, men ännu inga näckrosor…


Stilla flyter ån…

                                                                                                                                                 Frida och Elias rusade mot Björns hög, som var vårt mål.


På väg mot toppen – men det var bäst att ha koll på var man satte fötterna eftersom stället var fullt av fårskit…

                                                                                                                                                 Vi tre tjejer packade upp fikat medan grabbarna stack upp på Björns hög. Jerry skymtar i rött, Elias strax till vänster.


Herremän på täppan?

                                                                                                                                                     När alla återsamlats blev det fikatajm. Det finns knappast nån gång när kaffe smakar så bra som utomhus i solen…


Elias mellan mamma och pappa medan Frida satt med mig – bästa sättet, trodde hon, att undvika att bli fotad???

                                                                                                                                               Det blåste en frisk och skön vind och det var nog tur – annars hade det varit alltför hett för att vi skulle orka röra på oss.


Jag tog ett självporträtt, en riktig fjortisbild, enligt Frida. Tycker personligen att jag inte ser klok ut, så bilden stämmer fint överens med verkligheten! 😆

                                                                                                                                                En som däremot var lika söt som alltid var min Anna!


Anna var lite tankfull idag, men lika söt som vanligt!

                                                                                                                                                På väg tillbaka forcerade vi täta buskar och annat naturmaterial.


Rena djungeln var det på sina ställen, men Hågadalen är ett naturreservat!

                                                                                                                                               Jag såg en mystisk trappa som jag inte riktigt förstod vart den leder…


Stairway to heaven?

                                                                                                                                                 Försökte fota några tjurar som var in en inhängnad, men tyvärr blev bilden inte lika skarp som deras horn. Avslutningsvis därför en bild på en bro. En bro som symbol för det vi bör bygga oss emellan…


En gammal bro som fortfarande fungerar som överfart…

Read Full Post »