Ett inlägg om en snurrig Toffla.
Som vanligt var det skönt att komma ut och få luft och ljus! Men jag kände mig inte helt OK, så det blev inte mer än 2,5 kilometer idag. Det snurrade ganska rejält, jag kände mig svag och kallsvettig och händer och fötter var liksom avdomnade och tunga. Märkligt! Men kanske är det så att jag har lite många tankar och känslor att sortera nu. Nästan lika många som det här trädets alla färger…
Lönn i många olika färger.
Det är som att det som finns inuti också är på väg att skifta färg. Jag menar, när till och med silverpilen går mot gult…
Silverpilen går mot gult.
Jag gick längs en väg där landskapsarkitekterna verkligen tänkt till! Buskarna skiftar i så granna färger på hösten, man blir helt bedårad, stum…
Höstbuskar i olika färger är planterade längs vägen.
Passerade ”Pepparkakshuset” och noterade för första gången att buskarna även har en vacker baksida – vid en damm. Fast jag tror inte att jag skulle vilja bada här, precis…
Höstbuskarnas baksida vid en damm.
Många tankar drog i mig. Är det bra? Är det dåligt? Blir jag utvald? Väljs jag bort igen? Tänk om den här mardrömmen kunde ta slut nån gång…
Höstträd i gult och svart.
Jag försöker tänka mjukt för att kunna landa mjukt. Men rosa är inte min färg.
Rosa är inte min färg, men busken klär fint i den.
Nej, det är mera explosivt inuti. Är det min tur nu? Är det min otur?
Explosivt!
Så många frågor. Tills i slutet på veckan får jag ge mig till tåls. Då får jag svar på en i alla fall. Vinke, vink…
Vinke, vink…
Livet är kort. Det är förunderligt, märkvärdigt, svårt och en gåva också.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 