Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tandborstning’

I natt blev det lite mer sömn än den föregående natten. Men inte tillräckligt. Jag känner att jag är seg i roten och jag är yr – jag vinglade till i korridoren på jobbet i morse och fick ta stöd av väggen. Men tyvärr, tyvärr du som avskyr eller hatar mig – jag tänker inte dö den här gången heller. Jag är jävligt envis.

Satt som vanligt lite för länge vid datorn i morse (ja, det är ovana som får mer och mer tid). När jag kom ut från badrummet efter tandborstningen och skulle börja packa mig iväg noterade jag att jag hade fått ett sms. Det var Lucille, som egentligen heter nånting heeelt annat, som undrade om hon kunde få lift till jobbet idag. Hon var sen, hon var trött och dessutom hade hon lämnat busskortet till sin dotter. Klart hon fick åka med! Vi strålade samman några minuter senare och jag frågade lite halvt på skämt om hon hade messat själv eller om dottern hade hjälpt henne (hon har inte klarat av att messa tidigare). Men nu gick det fint, berättade hon, för hon hade fått en ny och enkel mobil av maken.

Vi skrattade lite och jag blev så uppspelt av mitt morgonsällskap att jag glömde hundscarfen hemma. Dock inte vantarna. Jaa, jag kör bil med de orange och det går alldeles utmärkt. Däremot blev det ingen duettsång med Sarah Dawn Finer i morse – jag ville bespara Lucille detta.

PongoscarfOrange vantar
Kallt om halsen men inte om händerna.


Det var emellertid inte riktigt lika kallt
i morse som igår. Termometern visade bara en minusgrad, medan den ju var nere på sex igår morse.

Idag på förmiddagen har jag en sista (?) avstämning med Lille M om webbplatsen jag har byggt för Huset. Vi ska gå igenom en del synpunkter jag har fått (några har jag redan åtgärdat, andra vill jag diskutera först). Vidare ska jag ska ytterligare en flik och måste visa Lille M hur det funkar att lägga in dokument. Nehej, det blev framflyttat till i morgon på grund av sjukdom, så jag är på möte i stället!

Morgonen började mindre bra, för rätt som det var slutade datormusen att fungera. Bara tvärt så där la den av. Batteriet, förstås! Sprang ner till vaktmästeriet och började leta. Johans plats såg övergiven ut och H var inte där. Skenade upp igen och mötte då H, frågade var batterier fanns och skenade ner igen. Jag är nog inte den mest populära hos Blondie som stod och försökte fixa till dörren in till institutionen som började låta som en ylande varg igår eftermiddag. Före de fyra turerna in eller ut var jag nämligen ut på toa också. Totalt sex gånger fick Blondie sluta arbeta. Men jag fick tag i mitt batteri och nu funkar musen som den ska.

Solen har tittat fram och jag tror att det blir ytterligare en fin vårdag. Tänk om jag kunde tillåta mig att njuta lite. Tänk om min kropp kunde vila en stund. För än borde ju inte paniken vara här, jag har ju nästan två månaders frist.

Har du varit med om några äventyr idag på morgonen???


Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagssolen har sjunkit nu och himlen är gråblå när jag påbörjar det här inlägget. Tänk så skönt, ändå, att vi går mot ljusare tider! För inte länge sen alls var det rena natta utomhus så här dags.

Jag har varit ute på äventyr. Shoppingäventyr. Först åkte jag till Stormarknaden för att titta på nånting till Johan. Det var dumt. Affärens personal var tydligen inte intresserad av att sälja nånting, för jag fick ingen som helst hjälp. De som jobbade där stod hellre och pratade med varandra. Och hade det inte varit så att det gällde att köpa en present så hade jag talat om affärens namn. Men det gör jag sen, efter hans födelsedag!

I stället slank jag in på Clas Ohlson och köpte mig en ny tandborste. Min gamla får jag ladda typ tre gånger i veckan och en laddning på en bra tandborste ska hålla laddning i en vecka.

Oral B Vitality

Nu ska här borstas!


Jag har använt Brauns Oral-B-tandborstar
i över 20 år nu och tycker att de är jättebra. Kvaliteten på tandborstarna kan dessvärre vara ganska dålig. Jag har köpt borstar som har kostat hur mycket som helst, men som inte varit ett dugg bättre än den billigaste sorten. Sedan några år tillbaka köper jag Vitality. Detta är min tredje, tror jag. Garantin är på två år och genom att registrera mig via nätet förlängde jag garantitiden med ytterligare ett år. Jag får då i utbyte ta emot mejlreklam (som jag listigt nog ställde till en för detta ändamål reserverad e-post-adress). Nu får vi se om tandborsten lever så länge. Det ska också bli intressant att kolla om garantin gäller ifall den pajar innan. För det är ju faktiskt så att de går på batteri och batterierna, som laddas hela tiden, blir ju förr eller senare kassa. Dessutom brukar Av-och-På-knappen paja.

Men om tandborstarna nu är så himla kassa, varför köper jag dem? Jo, därför att själva borstningen är super! Det blev stor skillnad på mina tänder efter att jag började använda batteridrivna tandborstar, det sa min tandhygienist. Fast ännu större skillnad blev det ju när jag slutade röka… (Tips till alla som fortfarande håller på med sån skit.)

Nu kom jag ifrån ämnet! Efter tandborstköpet åkte jag till en annan affär i samma kedja som den inne på Stormarknaden där de inte ville sälja nåt. Där fick jag jättebra hjälp, så jag shoppade fler presenter än jag hade tänkt. Dessvärre var Den Hjälpsamma väldigt förkyld och DET kändes inte helt OK att utsätta kunder för…

På vägen hem inhandlade jag presentpapper och annat. Jag hade en sån otrolig tur när jag parkerade att jag observerade en blossare som strök utanför min bil innan jag hann hoppa ur. Skönt att slippa bli illamående och få svårt att andas! Annars brukar de samlas utanför entrédörrarna och det är INTE roligt att passera dem. Jag kan faktiskt inte förstå att rökning inte är förbjudet enligt lag, för den gör ju inte bara rökarna själva utan också deras omgivning sjuka…

Dagens mellanmål bestod av ett par nävar pepparkakor, men jag har faktiskt tagit fram en matlåda ur frysen. Medan tvättmaskinen tvättar jeans ska jag nog äta och läsa lite. Mamma får ett samtal vid vanlig tid, jag vill ju ha lite koll på att hon inte har blivit sämre.

Jag har lämnat in intresseanmälningar på hela tre skrivuppdrag och går nu och väntar och hoppas på att få åtminstone nåt av dem. Det kliar i fingrarna! 


Livet är kort.

Read Full Post »

Den här morgonen har ägnats mycket åt spelerier. Fästmön och jag har två Wordfeudmatcher igång – vi råkade bjuda in varandra samtidigt igår – och vi spelade när hon var på väg in till jobbet i stan. Vi leder var sin match, så du må tro att det är spännande!

Igår kväll skickade jag ett par inbjudningar till två vänner varav den ena är ny för mig som motståndare. Först idag svarade hon – och jag gick ut hårt:

Wordfeudmatch m Gugge

Wordfeudmatchen med gugge1967 är inledd. (Bilden är tagen med Nokia N95, därför skarp.)


Och ja, du läser rätt!
Jag la ett ord som gav 144 poäng. Sen dess har det varit tyst från gugge1967. Men jag tror väl inte hon ger upp så lätt, eller???

Wordfeud 144 p

En drömstart för mig med 144 poäng. (Även denna bild är tagen med Nokia N95.)


Samtidigt som jag ordfajtades
med damerna gav jag mig på ett jättesudoku som kom med lokalblaskan idag – det enda läsvärda i tidningen, för övrigt. Suck, jag är allt mer övertygad i mitt beslut att inte förlänga prenumerationen.

Jättesudoku

Jättesudokut som jag har påbörjat. (Bilden är oskarp – och tagen med Ajfånen.)


Jag har ätit frukost
bestående av nyponsoppa med keso och Mariekex och känner mig rätt pigg och redo att möta dagens prövningar. Undrar om det känns bättre att bli av med stygnen..? Jag tycker inte att de stramar nämnvärt, men… Lite rädd är jag förstås att såret inte har läkt som det ska, men Anna säger att det såg bra ut på bilden, så jag får lita på det. Jag tänker be dem ge mig sista sprutan på sjukhuset också. Och den spruta som blir över och som jag egentligen ska ha i morgon på julafton tänker jag lämna in. Var ska jag annars göra mig av med denna vassa tingest???

Just när jag skulle gå in i badrummet plingade det på dörren. Utanför stod ett blombud med ytterligare en fantastiskt vacker tulpanbukett, denna gång från jobbet, institution 2. Otroligt vackra tulpaner!

Blommor från jobbet

Blommor från jobbet. (Den här bilden fick jag ta om fyra gånger för att få den skarp. Jag är verkligen missnöjd med Ajfånens kamera. VERKLIGEN!)


Nu ska jag ta mig en kaffeslurk
och sen väntar tandborstning. Jag är lite nervös för bilkörningen idag och för att det ska ligga en massa snö framför garaget. Och tänk om Clark Kent* inte ens vill starta? Ja ja, det är smällar jag får ta om ett par timmar.

Slutligen, vännen FEM är en riktig vän, en sån som är omtänksam och bryr sig!  Jag skulle önska att alla hade en FEM i sina liv. Tack för att du finns, FEM, och för att du ”tomtar” för mamma i morgon!!!


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, det är förstås helgen jag menar i rubriken. Helgerna går så fort, jag hinner precis trappa ner så är det dags att trappa upp igen.

Igår vid lunchtid åkte jag till Fästmön och barnen i Himlen. Vädret var skit och vi hade inget annat inplanerat än att åka och handla. Anna gjorde god lördagsmiddag i tre varianter: stekt kycklingfilé med currysås till två, stekt kycklingfilé i bitar med tomat- och basilikacrème fraiche, lök och svamp till en samt kycklingfilé i bitar med tomat- och basilikacrème fraiche, lök, svamp och bacon till tre. Alla fick ris. Och alla blev mätta. Anna lagar fantastiskt god mat och det känns lite jobbigt att vara matkrånglig som jag är (inget annat kött än kalkon eller kyckling).

Annas köksfönster.


Kvällen blev soft för min del.
Det är så skönt att bara få vara. Att höra livet pågå runt omkring och delta lite grann. Så mycket jag orkar. Det blev fyra Wordfeudmatcher med tre olika motståndare, jag förlorade alla matcher utom en. Men det gör ingenting! Det var roliga matcher. Och så kan jag logga in på Annas trådlösa nät så att det inte kostar mig nånting. Jag har ju inte särskilt mycket att surfa för gratis på tjänstemobilen, annars… Sen satt jag förstås vid lilla datorn också. Passar på att ladda ner uppdateringar till den när jag är hos Anna, för mobilstickan har ju också sina begränsningar vad gäller hur många GB jag kan köra utan att det blir stopp.

Lördagskväll vid datorn med ett glas rött intill.


Vi glodde på Sherlock Holmes på TV,
men Anna somnade och jag tyckte filmen var urtrist, så jag bloggade lite i stället. Och spelade Wordfeud. När klockan började närma sig halv tolv gav jag upp och hoppade i säng efter sedvanlig tandtrådning och tandborstning. Anna joinade strax och då sov jag nästan.

I morse vaknade jag tio över sju och hade jätteont i magen. Det är väl som det är med det. Efter ett tag kunde jag slumra lite tills det var dags att masa sig ur sängen om inte dagen skulle gå förlorad.

Efter frukost blev det lite datoriserande för min del – ända tills datorn blev helt svart. Lite svettigt, men jag har ju egentligen inget viktigt på den. Den är bara så bra att ha när man rör på sig. Hur som helst lyckades jag starta om den och den startade som den skulle. Lite skönt, ändå.

Lite mer handling blev det samt inlämnande av Lotto (vann inte en spänn) innan jag skjutsade hem Anna till sig och åkte hem till mig. Anna hade tvättstugan och jag skulle också tvätta. Det låg jeans i maskinen vars tvätt alldeles nyss är hängd.

Jag har säkerhetskopierat filer tills USB-stickan tog slut, så nu har jag lånat jobbets. Ska nog försöka skaffa en extern hårddisk, det här med USB-stickor som arkiv vet man ju hur det blir – de kommer bort.

Mamma har fått ett samtal om 45 minuter, så jag är lite trött i örat just nu. Men jag vet att hon känner sig ensam på sitt sätt, och jag på mitt. Och julen ska vi inte tala om… Nehej, just det…

Vi är många som känner oss lite ensamma då och då. 


Med tanke på sakernas förhållande
kan jag inte planera nånting som det är just nu. Det är tungt och tärande, men jag försöker att inte tappa sugen. Jag ska strax skriva av mig i ett låst inlägg om just sakernas förhållande. Ständigt denna übertrötthet i kombination med oro är väldigt energislukande. Och att inte kunna vara med hjärtat sitt när man vill och bäst behöver känns också tungt, särskilt vissa dagar.

Ett ensamt hjärta.


Men jag är glad
att mitt hjärta har ett annat hjärta som det kan koppla upp sig mot. Det är inte alla förunt!

I kväll blir det kycklingkorv och potatisklyftor till middag om jag har tur och hittar nåt sånt i frysen. Tänkte runda av aftonen med första delen av två av Arne Dahls: Ont blod som går på SvT1 klockan 21.

Vad gör du en söndag som denna???


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår kväll kändes det som om eländet i kroppen vände! Jag tyckte magen hade varit OK hela eftermiddagen och jag kände mig aningen, aningen piggare. Men sen blev det tre telefonsamtal på raken, varav ett när jag åt rostat bröd, och det räckte för att orken skulle ta slut. Jag är jätteglad att Storasyster ringde och jag är jätteglad att jag har en mamma att ringa till och en Fästmö. Men min kropp protesterar till och med mot detta lilla. Eller lilla och lilla, det blev en och en halv timma totalt i telefonen…

När jag talade med Anna började jag må mer och mer illa och sen när vi hade lagt på kom det rostade brödet upp. Så efter det blev det tandtrådning och tandborstning och läggdags.

Jag somnade som en sten och vaknade, badande i svett, vid femtiden i morse. Sen har jag snoozat av och till fram till 6.10 när jag så klev upp. Inte vet jag om jag vågar säga hur jag mår idag, men jag känner mig liite piggare även om magen inte är rolig just nu.

Jag somnade som en sten… 


Hoppas datorn/nätverket inte krånglar
på jobbet på förmiddagen, för det är den tid jag har att jobba på. I eftermiddag ska jag på en nätverkskonferens. Såna är alltid givande och roliga och idag är det extra intressanta punkter på dagordningen, till exempel ”Juridik och sociala medier”.

Read Full Post »

Nu vet jag varför!

Nu vet jag äntligen varför! Alltså varför folk är så smak- och stillöst klädda! Att jag själv är det beror på att jag inte har haft ekonomi på ett tag för att inhandla kläder. Eller rättare sagt, jag är tämligen ointresserad av kläder och har prioriterat viktigare saker som böcker och mat. Och en och annan öl, det medges. Dessutom är jag så tjock att inga kläder sitter snyggt på mig.

Igår skulle Fästmön och jag sammanstråla nere på stan för Anna skulle inhandla några linnen till Pride. Att gå i klädaffärer är inget jag estimerar. Att gå i klädaffärer när det är stekhett ute är ännu värre. Men jag hade utsett en belöning åt oss – var sin kall öl efter uträttat ärende. Dessutom hade jag skrapat ihop några hundralappar (ja, jag är en jäkel på att spara och snåla och gömma undan!) så vi kunde äta middag.

Redan i bussen in till stan förfasade jag mig över somligas klädstil. Vilken tur att jag då har min kära storasyster och vän fru Hatt att vända mig till när jag behöver klaga min nöd – denna dag per sms!

  • I gången mitt emot mig på bussen satt en kvinna i min egen ålder med muskort jeanskjol och babblade i mobilen typ hela tiden. Alla samtal började med

Tjena grabben!

eller

Tjena tjejen!

Jag höll förstås på att bli tokig! Muskorta kjolar är nästan bara snyggt på unga tjejer, knappt ens på dem. Och folk som pratar i mobilen på bussen får jag bara lust att bita.

  • När jag klev av bussen såg jag nåt ännu värre! En kvinna med arsle var iförd smårandiga supertajta shorts. Under dessa hade hon svarta tights, på fötterna rosa foppatofflor.
  • Nåt annat som tycks vara högsta mode nu är kombon shorts och svarta, grova stövlar. Det ser inte klokt ut, tycker jag! Shorts när det är varmt – men stackars fötter – och omgivning! Vilken stank när man släpper fossingarna fria, liksom… UFF!
  • En man i shorts och ljusblå t-shirt hade matchat sin top med ett ljusblått bälte.

Sen dök då Anna upp och vi gick till Klädaffär nummer ett. Det började gå upp små ljus för mig, varför folk klär sig som de gör…

  1. Alla kläder tycks gjorda för pygméer, inte för bastanta och robusta kvinnor som vi.
  2. Många kläder har skrikiga färger såsom pissgult, limegrönt och smutsturkost och migrän-/epilepsiframkallande mönster.

Anna testade i alla fall några plagg, men kom tillbaka med moloken min. Jag längtade efter en kall öl.

På Klädaffär nummer två var det om möjligt ännu värre än på Klädaffär nummer ett! Där irriterades vi av en tjej som lät som om hon var i målbrottet också. Hon pratade hela tiden och det var väldigt svårt att fokusera.

Vid det här laget hade jag fått rejält ont i ryggen också. Ajajaj, liksom! Anna hittade i alla fall två linnen, ett vitt och ett svart, till mycket bra pris.

På Klädaffär nummer tre skulle Anna prova jeans eftersom hon har ett enda par som funkar i värmen, men de är lagade. Jag passade på att glo på folk, förstås. Och kläder.

  • På reastället hängde byxor i ridbyxmodell – vem är snygg i det, liksom?
  • Vem designar tyger nuförtiden? Picasso är väl död? En klänning hade alla möjliga färger och som pricken över i (!) en massa bokstäver ovanpå. Vem vill se ut som Ett vandrande alfabete när hon går ut, liksom?

Äntligen hittade Anna ett par jeans som satt normalt och som inte kostade en miljon! Och äntligen kunde vi strolla ner till Åkanten, eller vad stället heter nu för tiden, och ta var sin kall öl och jordnötter till. Lycka!


Belöningen.

                                                                                                                                                                På Åkanten noterade vi att det bara jobbade unga personer. De var iförda nån sorts jobbuniform som måste ha varit hemsk i värmen – ett slags skjorta av asiatiskt snitt som var knäppt ända upp i halsen! Vi sjönk allt djupare ner i sofforna – och höll på att inte komma upp sen när det var dags att gå. Vi är ju inte så lätta i våra gumpar, precis…

Äta skulle vi göra på Tzatziki, hade vi bestämt. Vi passerade Dômen som förstås var storslagen i solen och vi kunde inte låta bli att fota.


Den här gången blev det mest de två höga tornen. På själva skeppet finns en ängel som jag har försökt fota miljoner gånger. Det blir aldrig några bra bilder… Så jag försökte inte ens!

                                                                                                                                                                 Det var ganska roligt att leka turist i vår egen stad. Vi kände oss nästan som japaner, som enligt allas fördomar ska fota allt – till och med sina egna skuggor… 


Notera den giganiska putmagen på figuren till vänster. Skämmigt!

                                                                                                                                                              På väg mot restaurangen passerade vi Upplandsmuseet, som en gång har varit kvarn. Det var också biskopsbostad i filmen Fanny och Alexander.


Upplandsmuseet och ett pilträd från Tzatziki, vars uteservering ligger nedanför.

                                                                                                                                                         Tzatzikis uteservering är mycket populär på sommaren. Vintertid är den öde, men man kan mysa rätt bra inomhus, i de härliga gamla medeltida rummen. Idag fick vi emellertid köa lite.


Vi fick vänta lite i solen nedanför trappan. Här noterade vi att det finns en öppen hiss för den som är rullstolsburen eller som går med rollator. Hade vi vetat det hade vi självklart gått hit med mamma på hennes födelsedag!!! Attans!

                                                                                                                                                             Det tidigare grekiska ölet Alpha var utbytt mot det lika grekiska Mythos och det smakade minst lika gott. Framför allt smakade det mer än det fatöl vi drack på Åkanten!..


Mythos är lika gott som Alpha!

                                                                                                                                                            Sen var det dags att äta. Vi är ganska konservativa och valde våra typiska förrätter, Anna grillad fetaost, jag het fetaoströra i paprika. Vi fick vänta ganska länge – det var ju massor av folk som skulle äta samtidigt som vi – så jag passade på att notera att damen vid bordet bredvid hade gigantiska näsborrar. Anna noterade att tjejen vid bordet på andra sidan oss såg ut som en häst. Själva är vi ju jättesnygga.

Fotot på min förrätt blev kasst. Min vanliga huvudrätt fanns inte längre på menyn så vi valde kycklingspett. Dessa fick vi vänta på i evigheter. När de kom in var köttet hårt och kallt. Som vanligt hade man i botten på tallriken placerat ett bröd som blivit alldeles soggy av den därpå uthällda tomatsåsen. Tomatsåsen smakade emellertid betydligt godare än vanligt. Potatisklyftorna till badade i fett, så jag åt bara några stycken. Grönsakerna och tzatzikin var fräscha även om en av mina tomater såg lite ledsen ut.

Medan vi åt passerade en tjej med en ljusgrön blomma i håret och blekvita ben. Vid ett bord bakom Anna reste sig en dam med gigantisk kran – och klev rakt in i en parasollstolpe, givetvis med kranen först. Hon skrattade generat och såg sig om ifall nån noterat detta. Självklart observerade hon inte mig, jag observerar så diskret, så diskret…


Anna är också en god och omdömeslös omdömesgill spanare!

                                                                                                                                                              Vidare såg vi en möhippa där alla var fula. Den blivande bruden var fulast. När jag messat över denna observation till fru Hatt undrade hon hur mannen såg ut. Vi var övertygade om att mannen är en kvinna och misstänker starkt att vi lär se följet på Pride.

Hela tiden vi åt var det ett gäng som satt och rökte en bit bort. Värst var en kille i rosa shorts med röda converse. Ingen snygg färgkombo. Men värre stil hade en man jag såg på andra sidan ån. Han var iförd nån sorts beige shortsdress med väst, grön t-shirt och blåa strumpor. Sen fick vi dessert och det var tur det, annars hade jag blivit riktigt elak…


Ljuvlig yoghurtdessert med honung och valnötter! Men den var slafsigt serverad och skulle ha gjort sig mycket bättre i till exempel ett coupeglas!

                                                                                                                                                                Vid det här laget var vi proppmätta och började fundera på hemfärd. För att kunna göra det var vi tvungna att ta oss uppför en skitlång trappa – antingen den utomhus eller den inomhus. Vi trodde inte vi skulle klara det för två bollar kan väl inte rulla uppåt. Men vi lyckades!


Vi lyckades ta oss till en busshållplats…

                                                                                                                                                                   Vid busshållplatsen fick vi vänta ungefär en kvart. Under tiden noterade vi en tjej med ridbyxlår och underbett. Underbettet kunde hon givetvis inte hjälpa, men ridbyxmodell på byxa är aldrig sniggt. Aldrig. Precis när två jättetjocka och jättemätta tanter skulle slå sig ner på bänken i busskuren hann två jättetjocka killar före. Den ena visade sina rosa kalsonger där bak. Med post. Inte fint.

Till sist kom vi hem, kollapsade i soffa och fåtölj. Anna slumrade till ett halvtimmeslångt TV-program jag spelat in kvällen före. Sen gick vi och la oss – efter tandborstning och tandtrådning, förstås. Anna sov hela natten, jag hade ju lingonen att tänka på, så min natt har varit jobbig. Dessutom drömde jag om matlådor på min blivande arbetsplats…

Read Full Post »

Uppdaterat förtydligande: Den som läser med färgade glasögon läser in sig själv där man tycker att det passar. Men… Ironin i nedanstående inlägg är gentemot mig själv, Fröken Duktig/Hurtig/Lustig/Värdelös, som tvivlar på sin egen förmåga och som anser sig vara hjärtlös i vissa sammanhang. Ironin gäller också det att man försöker ställa en sjukdomsdiagnos per telefon, befinner sig på playan när man sitter inomhus samt att det mest upphetsande man gjort är att raka armhålorna och borsta tänderna.  

Här kommer mitt ursprungliga inlägg:

Äh, NOT förstås! Fröken Duktig/Hurtig/Lustig/Värdelös – välj det alternativ som du tycker passar! – har hittills hållit sig inomhus och ringt en massa telefonsamtal, försökt ställa en sjukdiagnos, sökt några jobb och bloggat lite. Lilla mamma är krasslig IGEN och det är inte lätt att finnas till hands per distans. Nu åker jag emellertid ner till henne på måndag, men ändå. Oron finns där. Och man bryr sig om sina gamla föräldrar om man är en normalt funtad dotter/son. Senast igår hörde jag om En vän som satt på akuten med sin sjuka, åldriga mamma. Det är bry-sig-om, det!


Här satt min lilla mamma en av påskdagarna och blickade ut över sjön.

                                                                                                                                                                Det är fortfarande varmt idag och jag är glad att jag får nånting gjort överhuvudtaget. Hade mycket väl kunnat tänka mig att vara på playan eller åtminstone på en båt som Fästmön och Elias igår. (Men ibland behöver små pojkar göra saker på egen hand med sina mammor.) Jag väntar förstås med spänning på att få se bilder från trippen på en blogg nära mig.

Förbereder mig inför fredagseftermiddagens möte som förhoppningsvis kan ge mig lite framtid – trots att det finns såna (Petite Moi included) som tvivlar på min förmåga och som tycks tro att man kan leva på luft. Luft betalar inga räkningar, liksom. Sen kan älska nån helt galet mycket ändå. För jag anser att man är RÄDD OM den man älskar genom att inte dra ner den helt och hållet i ens privata helvete. Min utmätning blir ju även din, om det kommer till det värsta. Om man då inte väljer att slänga ut nån innan dess, vilket har föreslagits. Var gjorde man av sitt hjärta då? Nej fy te rackarns sicken soppa!

Ja, jag är heligt förbannad idag och jag behöver ta en rejäl paus. Det som är bra med ilskan är att den ger mig styrka. Tårar och ledsenhet gör mig svag och pinsamt beklämmande. Och glöm inte bort i sammanhanget att jag bara kan bli riktigt tvärarg på den jag tycker om.

Det mest upphetsande jag har gjort hittills idag är att raka armhålorna. Nu till tandborstningen – med språng!

PS Funderar starkt på att skapa en kategori som heter Ironi. Nån som tycker att det är bra förslag???

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »