Fynd, fynd, fynd!

Ett fyndigt inlägg.

---

 

Sandaler för utomhusbruk överst, sandaler för inomhus underst. Tyvärr är det högra inomhusinlägget trasigt, som synes på bilden.

Inte visste jag, när jag slog upp mina blå i morse, att dagen idag skulle bli en sån fyndig dag! De två första fynden gjordes till och med här hemma. De kostade ingenting, med andra ord, eftersom de sedan länge är betalda. I min skomojäng i garderoben hittade jag två par sandaler, ett för utomhusbruk, ett för inomhusbruk. Utomhussandalerna har jag aldrig använt! Eftersom de har inbyggda kuddar under hälarna är min förhoppning att de ska funka bra ihop med hälsporrarna. Det är ju lite svårt att lägga inlägg i öppna skor. Fult, om inte annat. Nu har jag provat att både gå och köra bil i dem – och det funkar perfekt. Det andra paret får ersätta mina inomhussandaler, som har spruckit i yttersulan. Men jag är fullt medveten om att mina små toffelinlägg också är trasiga. Dessvärre kostar de några sköna hundralappar, så nya såna får jag vänta med. Två sandalfynd är dock inte fy skam!

Nästa fynd gjordes av en händelse efter att jag hade telefonerat med Bliwa med anledning av inkomstförsäkringen. Min a-kassa har ändrat system för rapportering och specifikationer. Det gör att specifikationer inte längre går att spara som PDF:er. Och det är just PDF:er av specarna som Bliwa vill ha. Efter ett par samtal och några misslyckade försök skickade jag över en jpg-fil. Vi får hoppas att det funkar. Min livstidsdatasupport hjälpte mig att konvertera en Wordfil av specen till PDF just in case, men då hade jag redan hittat en lösning själv: Soda. Soda är ett program på engelska (och lite fler andra språk, dock inte svenska) som går att ladda ner gratis från nätet. Eller att använda som en sorts molntjänst. Man jag valde att ladda ner det, för bland annat kan det konvertera Wordfiler, vilket ju blev perfekt för mig. Adobe har börjat ta betalt för detta och i och med mitt byte till ny dator försvann gratiskonverteringen för mig. Nu har jag bara sedvanliga Acrobat Reader, med vilken jag kan enbart kan läsa och fylla i PDF:er. Så Soda blev dagens tredje fynd, med andra ord!

Porträtt i ram, hammare och spik och en dammtrasa till vår tolvåring..? Nä, inte riktigt…

Sen skulle jag iväg på en del ärenden. Det blev en lyckosam tur. Nu väntar tre paket på en blivande tolvåring: ett stort och platt och två mindre. Det platta paketet innehåller förstås en inramad förstoring av mig som tolvåringen kan hänga på väggen i sitt rum. Det mindre svarta paketet innehåller hammare och spikar för uppsättning. Det brunrutiga paketet innehåller en dammtrasa så att bilden av mig kan hållas dammfri. Äh, skojar bara, förstås! Men de två svarta paketen var dagens betal-fynd. Jag är mycket nöjd – hoppas att mottagaren blir det också…

Lykta för att kunna se att läsa på kvällarna på ballen.

Fast… jag köpte en sak till mig själv också – en lite större lykta än den jag har till ballen*. Min tanke var att sitta där och läsa i lyktans sken i kväll, men vet du, det mulnar på och jag tror att det blir regn… Då får jag läsa inomhus och prova fyndlyktan för 39 spänn nån annan kväll!

Frysfynd!

Det är väldigt kvavt just nu och min kära Fästmö messade för ett tag sen att semester-firarna intog glass före tågresan. Självklart blev jag också lite sugen. Och HEPP: i frysen finns en låda med numera bara tio glasspinnar i. En riktig fyndlåda, alltså!

På IKEA tittade jag bland annat på en ny skrivbordsstol. En sån som jag vill ha – som är hel jämfört med min nuvarande som har ett trasigt armstöd och en sprucken sits – kostar nästan 700 spänn. Ett sånt inköp för därför vänta. Det funkar hyfsat att ha en ful, gul filt på den trasiga sitsen och armstödet ska jag nu försöka skruva åt. För även jag kan vara lite händig ibland, lite av ett fynd, alltså… (<== ironi!)

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Semester på hotell

Ett inlägg om hotell.

I morgon är det som bekant En Viss Viktig Dag. Jag minns ett år hur vi firade genom att resa bort – ända till Stockholm. Men det var mest för känslan av att få lyxa på hotell i 24 timmar…

Jag drömmer ofta om just hotellvistelser. Det spelar egentligen ingen roll vart jag åker, det är själva vistelsen jag kan nöja mig med. (Jag vågar inte tänka så långt som till utlandsresor, nämligen.) Känslan att få unna sig, att få komma till en uppdukad frukostbuffé, njuta av att få sängen bäddad, rummet städat…

Drömmer om hotellvistelse.

Vanligen när vi har bott på hotell har resan bara gått till just Stockholm. Det är sju mil dit. Somliga har annars rest två år i rad ända till Göteborg. Det är lite kostsamt med både tågresa och hotell. Men nu har jag fått nys om sparhotel.se så kanske får jag följa med till Götet nästa gång…

Livet är kort.

Read Full Post »

På Tjugondedag Knut dansas julen ut

Och Tjugondedag Knut är det idag! Fast jag dansade ut min jul REDAN igår. Nu vet jag att somliga dansade ut sina jular för flera veckor sen. Det tycker jag är lite tidigt, jag är traditionsbunden och totalt konservativ i det här fallet, men naturligtvis skiter jag i hur andra gör. Jag gör som jag vill, andra gör som de vill.

Idag ska jag emellertid åka ut till Himlen för julgransplundring. Förr om åren har det varit så att Elias och jag har avklätt Fästmöns gran. Jag har sen smugit ut i skogen och kastat den strippade pinnen. Minns inte hur det var förra året, då tror jag att Anna gjorde sig av med granen redan dan efter Annandagen. Det fanns nämligen inte ett barr kvar på den sen Nån hade råkat nysa en passant… I år blir det heller inte aktuellt att slänga granen i nån skog, för Anna inhandlade en jättefin plastgran förra året. Den ser i klätt skick helt ut som en äkta. Till skillnad från den jag såg på Tele på jobbet i fredags – ett rooosa elände! Den var så ful att jag inte ville fota den!

Du får titta på en vacker julgranskula som jag fick av Anna 2011 i stället för på Teles fula gran.

Idag har jag läste en (1) bra artikel i lokalblaskan. Det var journalisten Tina Lövrander som önskade ett klimatsmart 2013. Medan vanliga människor i genomsnitt orsakar tio ton koldioxidutsläpp om året, släpper Tina Lövrander bara sex ton. Eftersom bra artiklar inte läggs ut förrän väldigt sent eller inte alls på lokalblaskans hemsida, har jag här en punktlista med Tina Lövranders tolv enkla förändringar samt kommentarer från mig:

1. Häng tvätten i stället för att torktumla.
   Det gör jag redan!
2. Ta cykeln kortare sträckor i stället för bilen. 
   Lite svårt. Jag har ingen fungerande cykel.
3. Ät mindre kött.
   Jag äter inte särskilt mycket kött, jag är ju nästan vegetarian.
4. Byt till miljömärkt el.
   Det kan jag inte styra direkt. Eftersom elen ingår i min månadsavgift är det bostadsrättsföreningens styrelse som upphandlar elleverantör. Däremot kan jag styra vilka som sitter i styrelsen genom att delta i årsmöten där styrelseledamöter väljs.
5. Kör smart med pumpade däck.
   Fasen, vid årets två däckbyten pumpar verkstan däcken. Men däremellan borde jag kolla trycket. Bara det att jag alltid lyckas släppa ut luft i stället för att fylla på…
6. Byt ut en flygresa mot en tågresa.
   Ha, jag reser ju aldrig längre än till Metropolen Byhålan och dit går det varken flyg eller tåg…
7. Ha snålspolande munstycke i kran och dusch.
   Nja, det där tror jag inte ett smack på. Då får man ju duscha längre om man ska skölja ur schampo ur trassligt hår. Men jag har snålspolande munstycken i båda mina duschar…
8. Ät upp dina matrester i stället för att slänga dem.
   Det gör jag för det mesta. Eller så fryser jag dem och äter dem senare.
9. Sopsortera och lämna till återvinning.
   Det har jag gjort i många år.
10. Köp begagnat.
    Jag köper mest böcker begagnat. Kläder köper jag väldigt sällan begagnade, tycker att det är lite äckligt med andras gamla paltor. 
11. Ge bort en grej – släng den inte.
    Jag frågar oftast om nån vill ha nåt som jag inte längre vill ha, men som är helt, innan jag slänger det.
12. Kontakta politikerna.
    Jag har en del privata kontakter med förtroendevalda. Och så röstar jag varje val. Annars kontaktar jag inte politikerna.

En bra lista, tycker jag, och slår mig själv för bröstet så högt att nån på Sveriges baksida också torde höra det och förfasas (nej, man får inte förhäva sig själv!..) eftersom jag uppenbarligen inte är helt miljövidrig. Men det där med bilen kunde jag bli bättre på, det medges…

Listan är i vart fall mer läsvärd än Ulrika Knutsons krönika (DEN finns däremot att läsa på nätet!..) som jag skummade av misstag. Hon konstaterar att den sjunkande läs- och skrivfärdigheten bland studenter har diskuterats den senaste tiden. Att redigerare och journalister vid stans lokalblaska, så kallade proffs på det skrivna ordet, inte kan stava tycker jag är betydligt värre…

Nu ska jag gå och kolla vad som finns i kylen för det börjar dra sig mot frukostdags – jag har varit vaken i två timmar. (Men jag vaknade förstås tidigare också eftersom det är ett barnrum under mitt sovrum – INTE kul nån gång!..)

Surfa runt bland mina Kickor & Pluttar – en del vänner, andra endast bloggvänner, har jag konstaterat – gör jag en gång om dan. Men det sparar jag till kvällen. Jag tycker att det är viktigt att surfa runt och inte bara skriva själv, för utan input blir det ju knappas nån outout – så jävla händelserikt är inte mitt liv. Som vanligt skiter jag i hur andra gör, jag gör en surfrunda en gång om dan. Och kommenterar hos andra gör jag när jag har nåt att säga, inte bara för att. För övrigt svarar jag på alla kommenterar jag publicerar på min egen blogg – det hör till vanligt hyfs, tycker jag.

Topp fem-kommentatorer på min blogg är för övrigt, enligt statistik från WordPress:

1. FEM
2. Rippe
3. whitelady7
4. Gunilla
5. Åsa

Tack för att ni finns! Ni är inte bara bloggvänner utan vänner, för ni fanns för mig – på olika sätt – när jag mådde skit i julas, till exempel. Det glömmer jag aldrig!

Livet är kort.

Read Full Post »

Att leva och dö som Joe Strummer

Att leva och dö som Joe Strummer av Marcus Birro kom inte i min ägo förrän den kommit ut i pocket. Men det spelar ingen roll, det är innehållet som är viktigt och den var värd att vänta på. Tack, Fästmön, för julklappen 2011!

Värd att vänta på!

Bokens jag återvänder till Göteborg och de gamla polarna för att en av dem har dött. Frank Öster har både levt och dött som Joe Strummer i The Clash. Kompisarna bestämmer sig för att dra ihop sitt gamla band The Christer Petterssons och lira på begravningen. Under tågresan passerar det som har varit för jaget – en kille som levt på socialbidrag och som inte haft nån större framgång med förhållanden. Och så småningom flyter dåtid och nutid ihop. I Göteborg, som sagt.

Det här är en grabbig bok. Den handlar om fylla, polare, pissa i handfat och svårigheten att komma nån av motsatta könet nära. Den handlar också om vänskap och relationer och en mans långsamma mognande. Det är vad jag tror, i alla fall. För kvinnorna i boken är bifigurer och skymtar endast då och då. Samtidigt är det kvinnorna som gör det möjligt för pojken att bli man, så att säga.

Jag gillar den här boken. Jag gillar Marcus Birros ibland lite staccatoartade sätt att skriva. Boken är lättläst även om det den handlar om inte är några lätta teman. Bara det att begrava en vän… Men det kan hända vem som helst i morgon eller varför inte nu. Och då kanske vi också drar ihop nåt gammalt kompisgäng och lirar en av de där fruktansvärda låtarna jag eller nån annan skrev som tonåring…

Detta är inte en roman i Nobelprisklass, men av mig får den högt betyg!

Read Full Post »