Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ta i öronen’

Idag är det den sista måndagen för min del här på kontoret. Jag är jätteledsen inuti, men än så länge har jag inte visat nåt utåt. Tror jag.

Morgonen var skitkall, typ minus sju grader nånting. Det verkar som om det har snöat i natt. Plogbilen gasade runt på gården. Jättebra och fint att få bort all snö, men sandningen då? Det var minst sagt halt på väg till garaget.

Två forskare hörde av sig under morgonen och nu har jag bearbetat deras texter på både svenska och engelska och publicerat på hemsidan. Endast två gånger två texter/sidor återstår nu. Vi får se om jag kan ro det hela i land. Annars har S lovat att ta de två återstående forskarna i öronen. Jag har både ringt och mejlat men inte fått några svar.

Kollegan I kom med en papperskasse med kläder som kanske passar Elias. Bland annat låg en supersnygg militärgrön täckväst i dun överst och när jag grävde lite hittade jag ett par fina handskar som ser helt oanvända ut, en mössa, en färggrann skjorta, en massa t-shirtar och en tjocktröja. Tänk att det finns så snälla människor! Tack! Jag ska förstås överlämna kassen till Elias mamma för granskning, men kläderna såg vid en hastig blick väldigt fina ut!


En klädkasse som toppades med en supersnygg militärgrön dunväst fick jag till Elias idag.


I morgon förmiddag är jag alltså ledig
för att ge mig ut på anställningsintervju. Jag är orolig för körningen. Det var verkligen snorhalt i morse och vad jag förstår ska vädret hålla i sig. Tanken på att åka samma väg fem dar i veckan är inte särskilt lockande i skrivande stund. Men, men, jag försöker hålla ett öppet sinne och ska åka dit med ett leende på läpparna, så som jag har blivit lärd.

Read Full Post »

Nja, det vore ju att ljuga. Tjock och stor som ett hus har jag blivit! Men inte på grund av den vidriga lunch jag nyss försökte äta utan av allt julgodis jag har stoppat i mig – och stoppar i mig. Senast igår medförde ju L en påse fina chokladpraliner och dessa kunde ju inte förfaras.


Det såg ljusare ut ett tag, men det regnar hela tiden, faktiskt… 


Det såg ljusare ut här ett tag,
men regnet bara vräker ner. Jag gick till ett av matställena här i hopp om att hitta nån smarrig macka. Det fanns bara två kvar och båda var rostbiffmackor. Fick i stället välja firren för dagen – pollock. Om den kan sägas att… det godaste var såsen, som var en svampsås, konstigt nog. Fisken var läskig och den kokta potatisen var inte kokt, brödet var torrt. Men mjölken var OK och kaffet på maten drickbart. Man får vara nöjd så.

Dessutom satt jag och retade mig på alla som hade lunchsällskap, för det fick mig att känna mig jätteensam. Men å andra sidan är jag inte vindtyrig, har mittbena, pratar med megafonröst eller nåt sånt som folk vid borden runt omkring. Jag är ju bara… Petite Moi. Tjock.

Duktig Kicka!

skrev Fästmön i ett sms vid lunch när jag berättat att jag hade sökt tre jobb på förmiddagen. Eller egentligen sökte jag fyra tjänster, varav två på ett och samma ställe. Känner mig hyfsat nöjd med det och sitter nu och funderar ut hur jag bäst ska lägga upp de dagar jag har kvar här – förutom halva idag har jag nu 16 och en halv arbetsdag kvar om jag tar ut de tre semesterdagar jag har rätt till. På den tiden ska jag hinna ta några forskare i öronen för att klämma ur dem ett

OK!

eller ett

Fy te rackarns!

över några texter som jag vill få ut på webben på svenska och engelska. Vidare ska jag försöka göra nån sammanställning av min lilla översyn av fakultetens webbsidor och dessas brister. Och så är det sedvanligt småplock som väntar. Nästa måndag får jag en sambo på kontoret och det ska bli intressant att se hur det funkar. Det är ju inte särskilt optimalt att trängas två personer vid ett gigantiskt skrivbord i ett normalstort arbetsrum, liksom…

Read Full Post »