Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ta bort rädslor’

Uppdaterat: På eftermiddagen ringde mobilen igen och jag blev kallad till anställningsintervju IRL nu på fredag förmiddag!!!

Jajamens!

som Bosse J brukade säga. Här har det hänt grejor! Jag satt som vanligt på förmiddagen och jobbade med översättningarna (engelska till svenska) av mina forskartexter och lite kringjobb när mobilen ringde. Det visade sig vara en arbetsgivare hos vilken jag sökt jobb! Jag blev alltså telefonintervjuad! Mycket spännande! Och eftersom högsta chefen är borta och jag har nyckel till hennes rum – moahahahahaaaaaa!.. – tog jag det i besittning medan jag svarade på frågor. Jag vill inte säga så mycket mer än så här, men det är ett spännande jobb jag har sökt! Jag menar, du tror väl inte att jag är så dum att jag söker trista jobb? HA! Närå! Jobbet kan innebära en del resor i regionen (inte länet!), vilket låter kul, tycker jag. Det var extremt många sökande till tjänsten så det känns som om jag låg bra till eftersom jag var med i det första gäng som telefonintervjuades. De som går vidare kommer sen på en sedvanlig intervju. Snabbt ska det gå, så jag lär få nån sorts besked inom en snar framtid.

Vidare har jag bokat in en träff på söndag. En träff som jag bävar lite för, men som jag hoppas och tror ska leda i positiv riktning och ta bort rädslor och gammalt groll. Jag vet ju att personen i fråga läser min blogg, så nu ser du att jag fortfarande är som en öppen bok!

Dagens lunch gick snabbt att laga till – det var bara att ställa fram detta kalla, men goda och fräscha. Jag skulle kunna säga att grönsakerna var krispiga, men jag hatar det uttrycket…


Dagens lunch blev en glad gubbe! Kalkonpastrami, mimosallad, grön paprika och körsbärstomater! Och hälften blev kvar, så det blir likadan mat på tallriken i morgon.

                                                                                                                                                                                                                                                    Nu ska jag, efter denna händelserika förmiddag, sätta fart med mina forskartexter igen. I eftermiddag ska jag dessutom ägna mig åt lite simpel trycksaksproduktion. Borde jag väl klara av med 23 års erfarenhet i bagaget, eller..?

Read Full Post »

Vissa dagar känns det som om man har gått flera mil. Eller snarare att man har tagit gigantiska kliv i rätt riktning. Idag har det varit en mycket bra dag. Jag känner att jag lever, jag känner… kanske inte riktig livsglädje än, men jag känner mig nöjd. Och mitt hjärta har fått en omstart idag och tickar på så fint, så fint.


Mitt hjärta har fått en omstart idag och tickar på fint.

                                                                                                                                                                   Jag har haft två goda samtal som har stärkt mig. Att var sak har sin tid – och där tillhörande personer – har jag också fått flera instämmanden i. Så jag kan inte vara ute och cykla helt… Det är fortfarande så att jag önskar att jag kunde hjälpa människor, men för att göra det måste jag själv vara hel. Och det är jag inte.

Däremot vill jag så gärna tro att de flesta människor är goda. Att de flesta människor inte vill mig ont. Men övertygad är jag ännu inte. Det sitter alltför många taggar i hjärtat och det är dessa som har fått det att slå så långsamt, att vilja ge upp.

Tacksam känner jag Fästmöns närvaro och den kärlek som lyser om henne och som har värmt mig så många gånger när jag har varit på väg att kallna för alltid. Jag är lyckligt lottad i kärlek. Mycket!


Tacksam för kärleken.

                                                                                                                                                              Det är som om jag leds av en osynlig hand. En hand som vill ta bort mina rädslor och få mig att våga lita på människor igen. Jag tar inte initiativen själv, jag är för rädd, men jag backar inte. Och det i sig är ett kilometerlångt steg i rätt riktning… Tack, Handen! 😉

Read Full Post »