Livat och glatt

Igår var det tämligen livat och glatt på jobbet. Jag var på femte våningen, hos institution 1, för att jobba. M hade ställt fram ett gigantiskt påskägg och köpt inte tolv kilo godis som jag angav igår utan 14 kilo. Som Å sa hade man MYCKET att kopiera och skriva ut igår – för varje gång var man ju tvungen att passera Ägget och då dök ens lilla hand ner. Tyvärr gillade min mage inte alls godiset. Men jag tog den smällen igår. Fem gånger, typ.

Massor av godis.

Under eftermiddagsfikat visade M hur man skulle gräva för att hitta godbitarna i ägget – som om det inte var fullt av såna… Därför kan M nu lägga till titeln

1:e godisgrävare 

på sitt visitkort. Det tyckte vi alla var så roligt att vi skrattade så tänderna flög ut. Eller så berodde tandtappet på att vi hade ätit för mycket godis…

Tänderna flög ut, så mycket skrattade vi. Eller kanske berodde det på att vi åt för mycket godis…

Tro det eller ej, men mellan toabesöken och godisgrävandet fick jag en del gjort. Jag jobbade främst med institutionens intranätsidor igår. Dessa har varit eftersatta eftersom jag ju ska fokusera på de externa forskningssidorna just nu. Dessa granskas emellertid mest just nu innehållsmässigt och då är det ju inte så mycket mer för mig att göra mer än att avvakta. På eftermiddagen dök S med barn och partner upp och det var så roligt! Vi telefonerade för nån månad sen och jag tänkte höra av mig efter påsken för att diskutera en fikaträff. Nu blev inget bestämt, men fika ska det bli.

Lämnade byggnaden ganska prick klockan 16 för vidare färd in till stan där jag skulle lägga mitt huvud i M:s kompetenta händer. (Fasen vad alla heter nånting på M…) Jag blev som vanligt mycket nöjd med såväl klipp som f’ärg. För nu är det inte slingor som gäller längre – då blir jag vithårig – utan färg, vilket ger mig tillbaka min vuxliga hårfärg, men något mörkare. Totalt gick det hela på 950 pix. Det kan tyckas mycket, men det är värt varenda kronor! Jag föreslog M att starta ett litet skrivprojekt, men jag tror inte att M nappade. M är definitivt inte lika elak som jag, nämligen.

Fästmön hade varit söt och köpt makrill till min middag, så jag åt tre knäckemackor med markill i tomatsås och ost. Anna själv hade ätit nån sorts kål igen, det var helt tydligt med tanke på de… lukter som fanns i hemmet. Idag ska Anna fortsätta vara söt och ta emot min mamma som landar med riksfärdtjänst nån gång i eftermiddag, runt 14 – 14.30-tiden. Själv måste jag jobba. Det är bara att försöka slå bort alla funderingar och tänkbara scenarier, jag har fortfarande inte fått nåt konkret att ta ställning till. Men det är svårt att hålla motivationen och flaggan i topp, kan jag meddela. Ett glädjeämne och en ständig källa till finputs är emellertid mitt Husbygge! Tack och lov för såna arbetsuppgifter!

Institution 1 ska ha påsklunch idag, men jag deltar inte av flera skäl. Ett är att jag måste försöka ta mer och mer avstånd så att jag inte lär sakna folk alldeles förskräckligt mycket ifall att… Men det främsta skälet är att jag äntligen ska få bjuda Den Hjärtegoda L på lunch – ett rätt futtigt tack för den utsökta måltiden hon gav oss i förlovningspresent i efterskott.

I morgon är det skärtorsdag och jag ska vara ledig. Eller rättare sagt, jag ska storhandla. Med mamma. Vi får se hur det går. Nån gång under påskdagarna måste jag försöka tvätta min skitiga bil också. Vidare har jag hört mig för lite med min Nästanbror om vi ska stråla samman och inta nån form av fast och flytande föda gemensamt. Det gladde mig för övrigt att lokalblaskan uppmärksammade att hans nya bok kommer ut i april. Visserligen var det bara en liten notis, men det var bild på författaren också. Det minsta blaskan kan åstadkomma, tycker jag. Själv hoppas jag på att få äran att recensera boken på en blogg nära dig.

Anna ska jobba och hänga med sina barn och deras pappa och sin egen pappa och mamma och syster och bror och allihopa i påsk. Jag hänger med mamma, som ska få sina julklappar i kväll. Vem hänger du med??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

My secret weapon och lite annat

Den här så kallade näsinfektionen motar jag med hela kroppen, lite C-vitamin brus (inte överdosera, då blir det chokladpudding i toan) och så… mitt hemliga vapen:

Mitt hemliga vapen mot förkylning.

Ett vapen som med detta inlägg inte är så hemligt längre eftersom jag ju har avslöjat det. Men i alla fall. Onsdag innebär kycklingspett på thaistället och där… DÄR säljer de dessa ingefärskarameller som biter på förkylning. Vill jag hävda, i alla fall. Och tron kan ju, som bekant, försätta berg. Ibland. I alla fall enligt Bibeln, (1 Kor 13:2).

Jag köpte två askar för att vara på den säkra sidan. Dessutom bjöd jag en stackars intet ont anande professor från Eritrea på en karamell. Jag har inte sett honom sen dess. Men jag tänkte att just en professor från Eritrea skulle tåla dessa urstarka, sega, mjöliga godsaker. Första gången jag åt en höll jag på att smälla av! Det starka stiger rakt upp i näsgångarna och dödar säkert allt i sin väg – även ondsinta baciller. Tror jag, dårå.

I kväll och i morgon kväll står det städning hemma på agendan. Fy te rackarns så här ser ut! Överallt ligger ett lager svart – nej, jag ljuger inte! – damm. Får en ju att fundera lite över ventilationssystemet i lägenheten… Jag är klar i badrummet och i duschrummet/toan. En maskin jeans och handdukar mullrar i badrummet och innan dammningen tyckte jag att jag var värd en GB Sandwich. Glass är ju bra när man är lite sjuk, har jag hört. Ehu, ehu*…

Nä, saatteee sjuk tänker jag inte bli till midsommar. Då ska jag och Fästmön vara lediga tillsammans. Vi har inga särskilda midsommartraditioner mer än att vi äter sill och dricker snaps därtill. Nåt år vet jag att vi förirrade oss ut i skogen mitt i natten för att plocka en bukett med sju blommor att lägga under huvudkudden. Jag tror att det var den midsommaraftonen när mina så kallade kompisar partajade här nedanför och vi inte var bjudna – för att de hade börjat ta aaavstånd från mig redan då, enligt initierad källa som emellertid inte har upplyst mig om varför man tog avstånd. Vilken TUR att vi slapp gå dit!

Så här kul hade vi på ballen**!

Det är bara att hoppas på att vi kan inta vår sill och snaps på ballen även i år. Köket blir ju inte riktigt lika mysigt. Men jag måste ju städa ifall att. Och nu är den här pausen slut. Dags för mig att ta fram vippan och studsa omkring bland svart damm och andra trevligheter.

Och ja just det… du kanske minns husvagnslägret…

Husvagnslägret på en bild från tidig maj i år.

Idag har de brutit upp och lämnat två stora, skitfula gula fläckar på gräsmattan. För gult är ju, som bekant, alltid fult.

*ehu, ehu = flepigt hostljud
**ballen = balkongen 

Read Full Post »