Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sysslingar’

Ett inlägg om diverse julprylar och en rodnande Toffla.


Alltså jag skäms…
😳 Och det är inte ofta jag gör det, ska jag säga. Men i år har jag bestämt mig för att inte skicka några julkort eller julklappar. Tidigare har jag inte haft råd eller varit sjuk. I år skyller jag på tidsbrist. Det där med julkorten kommer jag allt längre ifrån. Det känns inte viktigt att skicka ett kort till nån som man har kontakt med en gång om året – via julkort…

Men sen är det de här snälla, som tant Raffa, som man har så gott som daglig kontakt med via våra bloggar… Dem man verkligen borde skicka julkort till. Idag trillade det in ett härligt rött kort från henne och familjen. Tack snälla!!! Tyvärr har jag då inte skickat nåt till dig/er… 😳

 Julkort från Tant Raffa

Julkort från Tant Raffa med familj.


Sen finns det andra vänner
som man inte träffar så väldigt ofta på grund av avstånd, men som man träffar när det går och som man hörs av med på andra sätt. Såna som FEM. Som skickade en hård julklapp idag… Nu skäms jag 😳 ännu mer…  Tack snälla, men jag har inte skickat nåt till dig!!!

 Julklapp från FEM

Julklapp från FEM.


Nää… Tofflan är en självisk en.
Jag tror till och med släkten i England har gett upp nu. De brukade skicka såväl kort som paket. De första åren efter pappas bortgång svarade vi i alla fall och tackade. Men sen känns det så… konstigt att bara skicka grejor och hälsningar till varandra en gång om året. Mamma och jag beslutade att rationalisera bort det. Ja alltså, det var ju jag som fick sköta kontakten eftersom mamma inte skriver på engelska. Nu har jag nästan helt förlorat kontakten med såväl mina bryllingar som pappas sysslingar. Det blir så när man lever olika liv. Och när man känner att släkten inte alltid förstår de svårigheter man har hamnat i… (I will say no more, för det handlar om min mamma också.)

Som sagt, Tofflan är en självisk en… Hon lät arbetskamrat I guida sig till centrum och där köpte hon julöl till dagarna tre. Till sig själv. Mamma nyttjar inte alkohol.

Julöl

Årets sex julöl.


Nu vet jag var jag kan handla
 på lunchen, om det behövs, i alla fall. Ibland känns det ju jobbigt om jag måste handla på kvällen, när jag har kommit hem efter jobbet. Fast i morgon blir det så, om än en snabb tur. Lite senare i morgon kväll ska jag sen skjutsa ut Fästmön tillsammans med lite klappar till Himlen.

Passade på att äta en riktig slasklunch när jag var på shoppingtur. Magen är i uppror nu, kan jag meddela. Stället hade en… ska vi säga… intressant inredning…

Lunchställe

Intressant inredning på dagens lunchställe… Lampan i kombo med skeppet och sen målningen med en palm ovanför luckan…


På jobbet då?
Tja, idag har inte varit mer annorlunda än föregående arbetsdagar. Jag får mest jobb via e-post, vilket får mig att fundera på om människor är rädda för att kommunicera öga mot öga på min arbetsplats. När jag kan försöker jag därför titta in hos folk. På så vis lär jag mig ansiktena bakom namnen samt var personerna sitter. Nån form av introduktion med rundvandring har det liksom inte blivit, så jag gör det på mitt sätt. Och HEPP! Rätt som det är är min tid där slut och över och då behöver jag inte minnas nånting. Tre månader går ganska snabbt. Jag är glad för inkomsten dessa månaders arbete ger och för att slippa a-kassans och Arbetsförmedlingens hot och felaktigheter ett tag. Och nej… Du trodde väl inte att nån på Arbetsförmedlingen har besvarat nåt av mina mejl än..? Hur dåligt är inte det?! Skäms!

På kvällens agenda står strykning. Det ska jag fixa nu innan jag tar en macka och glor på tredje och sista avsnittet av Morden i Sandhamn. Sen är det bedtime. I morgon kommer chefen tillbaka efter sin semester och eftersom han och jag är ensamma på förmiddagen ska jag försöka få ett samtal med honom.

Vad händer hos dig då??? Skriv gärna några rader och berätta! Nyfikenheten är det ingen brist på, även om känslan för hyfs lämnar ett och annat att önska…


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag hade jag en lunchdejt med min nyaste jobbarkompis. Det var riktigt, riktigt roligt att träffas och att få höra att det går bra. Det verkar som om en första arbetsveckan har gått bra. Arbetsuppgifterna är varierande – en del uppgifter är förstås roligare än andra, men inte ett enda klagomål! Jag hoppas att det här blir tre riktigt bra månader, för det är den här grabben värd!

Johan äter lunch

Jag fick äran att bjuda min nya jobbarkompis Johan på lunch idag. Och ja, jag har tillstånd att lägga ut bilden, men nej, det är inte öl i glaset utan äppeldricka.


Vi blåste bort till Wallins.
Johan åt revbensspjäll och jag vegetarisk lasagne. Magen blev väldigt förvånad när den fick varm mat till lunch. Jag tog inte så stor portion och lämnade en del kvar på salladstallriken. Ändå ville tarmarna inte riktigt att maten skulle stanna kvar. Jag var lite ”morsig” och talade om för Johan hur viktigt det är att han äter ordentligt till lunch, inte bara mackor. Det lunchkort att köpa på alla restauranger här på området och det blir mycket billiga luncher då. Men för en som inte har nån vidare ersättning blir det förstås tufft, så jag lovade att försöka bjuda på lunch en gång i veckan.

Det blåser kallt och det snöar lite, men jag tog en extra promenad ner till Tele efter lunchen för att hämta några tillbehör till min iPhone. Det var dels en laddaradapter till bilen, dels en blåtand. Ska testa blåtanden ett tag och se om den är bra. I såna fall skrotar jag min bordstelefon. Det är ju liksom lättare att prata i en blåtand än med en platt glasruta mot örat, en ruta som blir rätt läskigt flottig av öronsvett. Ja, jag är äcklig.

blåtand till iPhone

Med den här i örat kanske jag kan skrota borstelefonen helt och bara använda iPhonen på jobbet.


Jag har fortsatt läsa mejl
och jag har inte bara hämtat nya prylar utan även min post. Det har blivit en del publicerat på intranätet. Så nånting vettigt har jag fått gjort idag. Efter lunch fick jag som sagt ganska ont i magen. Ärret gör också lite ont. Tröttheten började smyga sig på under eftermiddagen, men en hel dag ska jag väl klara av att jobba.

En sittning med M har det blivit. Det är roligt att få höra att jag har varit saknad. Nu hoppas jag bara på rejält med kraft och ork så jag kan leva upp till förväntningarna och göra bra ifrån mig. Jag har återsett så många goa människor, S, B, Å, P och I, för att nämna några förutom M. Min första arbetsdag går mot sitt slut. På måndag lär jag vara ännu mer utvilad, får jag hoppas…

Ett mejl från min nästan-bror har ramlat in och det slår mig hur lika vi är – kanske inte till utseendet (vi är sysslingar) – men däremot vad gäller vänskap, att bli utfryst för att man står för sina åsikter och att bli dissad på grund av sjukdom. Man tror inte att det är sant när man hör hur somliga beter sig. Det gör mig ont om min nästan-bror, som jag VET är en synnerligen kompetent forskare och författare! Vi måste ses snart och dilla lite! Inte röja, för det orkar jag inte!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Vi kom iväg vid elvatiden idag – och vi var bjudna på kaffe i Fruängen på förmiddagen. Nej, ekvationen gick inte riktigt ihop, men vi hade förvarnat den übersnälla mammakusinen B om vår sena ankomst.

Söder om söder åkte vi (och bara lite fel så jag gjorde en spännande manöver). Det var varmare där och soligare. Kaffe på bakgården i solens sken, detta sken som vi inte fått så mycket av denna sommar.

Kaffekusinerna mamma och B. Kakorna var förstås hembakade.


På bordet stod en bukett vilda blommor.
Mammakusinen B erkände att hon lider av blomplockningsfetischism. Hon liksom kan inte låta blommor vara utan vill plocka med dem alla!

Vilda blommor på bordet.


Huset där mammakusinen B och hennes A
bor har gräsmattor, blommor och träd både på baksidan och framsidan. Och så växer där smultron…

Smultron fanns det gott om på tomten.


Underbara rosor,
både röda och gula. En gulfick vi med hem, röda får du se här:

Vackra röda rosor.


Mammakusin B fyller år lite före mamma
och hade fått trisslotter av mamma. Dessa inbringade en vinst som hon använde till att inhandla foppatofflor. Lila foppatofflor. Naturligtvis häcklade jag henne och retades, men när hon demonstrerade hur fint de matchade med servetterna tänkte jag att de ändå är rätt OK.

Lila foppatoffel med matchande servett.


Mammakusinens man A
hade stuckit till skogs för att plocka blåbär och svamp. När han så småningom kom hem hade han en megakorg full med gula kantareller och även blåbär, fast i hink för sig, dårå. A är en riktig tryffelhund!

Herr Kantarell himself. 


Mamma och jag fick sniffa på var sin guling.
Och trots att jag nyss hade ätit underbart god lax med härlig potatis, dillsås, illröda tomater och vitlöksbröd tuggade jag i mig svampen rå. Mamma visste inte riktigt vad hon skulle göra med sin kantarell.

Vad gör jag med denna?


Dessert bestående av
bland annat smultron och nyplockade blåbär samt kaffe serverades på framsidan. Det smakade ljuvligt!

Kan en dessert vara ljuvligare än så här?


Vi fick se foton av resten av familjen.
Mina sysslingar är tre i den här familjen och barn har de allihopa, typ 2 + 3 + 2. Jag har inte träffat nån av de yngsta, mina två kvinnliga sysslingar fick jag träffa förra året. Då hade vi inte setts sen vi var barn…

Roligt och intressant var det också att få ta del av mammakusin B:s släktforskning, som hon bland annat samlat i prydliga pärmar. Här fanns brev, kort, personliga beskrivningar av nära och kära, bouppteckningar, vigselbevis… ja, det mesta…

Värdparet A och mammakusinen B.


Vi fick med oss en påse hem
fylld med smaskens – kantareller, morellsylt och kakor – och en fin bukett blommor från trädgården. En blomma hade fallit av och den tänkte jag ha i håret.

En blomma till håret?


Stort TACK för en trevlig dag i gott sällskap som skingrade tunga tankar!!!
Vägen till Uppsala är inte lång…

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagen idag var vikt åt en mini-släktträff. Det är inte många släktingar jag gillar att träffa, men idag var det några av favoriterna! Först ut var mammakusinen Barbro med yngsta dotter Helena som kom tuffandes från söder om söder. Det var så roligt att Helena följde med – vi har inte setts på cirka 35 -40 år…

Barbro medförde alldeles för mycket smaskigt kaffebröd, allting hembakat, förstås. Tyvärr fick somliga lov att behärska sig vid fikabordet – vi skulle ju bort på lunch klockan 13…

Efter en stadig kaffetår, dårå, berättade Barbro om sin släktforskning på sin pappas sida. Barbros pappa och min morfar var bröder, så det är ju också min släkt. Hon har verkligen forskat och kommit långt och hittat en hel del lik levande i garderoben, bland annat en halvfaster i Småland.

Strax före 13 packade vi ut oss, mamma och den senares rollator som mest var besvärlig idag. Rollatorn, alltså, inte mamma. Efter anvisningar for vi till en parkering varifrån vi gick respektive rollade hem till Magnus och Eva-Lena. Åter fick jag sitta i deras supermysiga kök!!!

Damerna mitt emot mig, från vänster Eva-Lena, mamma, Barbro och Helena.

 

Magnus och Eva-Lena har ett fantastiskt härligt hem. Dessutom serveras där alltid så god mat! Risken är att jag snart börjar

råka komma förbi

vid middagsdags…


Värden grejar med sin kamera, ovanligt nog…

 

En suverän vegetarisk lunch med massor av spännande samtal om släkten gjorde att vi gärna hade blivit sittande. Men en av dagens utflykter gick till Magnus mamma som vilar på Gamla kyrkogården.


Vi tände marschall och lämnade tulpaner och videkvistar, tyvärr blev bilderna kassa eftersom det hade börjat skymma.

 

Så vände vi tillbaka till det mysiga hemmet och fick oss ånyo lite till livs, föregått av några spännande bilder från Magnus gömmor.

Värden med pannan i djupa veck. Bilden något Photshoppad vad gäller ”det konvexa”. Notera utmärkelsen på kylskåpsdörren bakom!

 

Fyra mätta tanter i varierande åldrar rullade sen mot sina två bilar. Mamma och jag skildes från Barbro och Helena på Tokerians parkering – med planer på återträff den 18 februari nästa år när Magnus pjäs har urpremiär på Uppsala Stadsteater! Det blir otroligt spännande!!!

Brandenburger Tor à la Jesper får symbolisera släktdörren som öppnats!

 

Och ja, Agneta! Jag kom ihåg att hälsa från dig till Eva-Lena! 😛

Read Full Post »

Dags för veckans höjning (Tack!) respektive Sänkning (Hej då!). Det är inte svårare än så här:

Tack!

  • Alla snälla som gav mig så fina julklappar (ingen nämnd, ingen glömd!)
  • AKW (Modig måste vara ditt mellannamn!)
  • Anno 1790 (en suverän svensk, historisk polisserie, dock med otrohetsmotiv)
  • Älskade Annan (som jag bara saknar och saknar och saknar… och längtar efter!)
  • Mini-släktträffen på fredag (när två kusiner och tre sysslingar ska träffas)

 

 

Hej då!

 

 

Read Full Post »

Och nu några rader om… Ögonen! Och då, FEM och Maria Engelwinge, menar jag inte Maria Langs bok utan mina ljusblå. (Du ska veta att jag är fruktansvärt avundsjuk på Maria som äger boken Ögonen…)

Innan jag skulle börja jobba gick jag till min optiker för att kolla synen. Jag kände att jag inte såg bra och jag kostade på mig att kolla synen både för linser och glasögon. Linser har jag vanligen, men ett par fungerande glasögon är ju ganska praktiskt att ha om man plötsligt inte har råd att köpa linser eller blir förkyld (då ska man inte använda linser).


Mina svindyra bågar från 2007 fick nya glas i augusti.

                                                                                                                                                               Det visar sig att jag fortfarande fortsätter att bli närsynt – samtidigt som jag dras med ett irriterande brytningsfel. Nu fick jag betydligt starkare linser och glasögon, så nu ser jag hyfsat. På långt håll. När jag ska läsa vill jag helst vara utan både brillor och linser och ha näsan tryckt mot boken, det vill säga väldigt, väldigt nära.

Jag håller på att ställa om mina ögon så nu börjar jag se ganska bra på långt håll, som sagt. Men jag har svårt för ansikten på folk som jag inte träffar så ofta. Kommer de nära måste jag ställa om ögonen innan jag ser vem/vilka det är som hejar eller säger några ord. När det gäller folk jag träffar ofta känner jag vanligen igen dem på deras gångstil…

För att krångla till det hela är jag olika närsynt på ögonen. Jag ser sämst på mitt dominanta ögon, högerögat. Typat…

Det går inte att lura mina ögon. De har varit rätt kassa ett bra tag och inte blir de bättre. Ljuskänslig är jag och det är knepigt på ”jobbet” när vi sitter med endast två lysrör och ingen skrivbordslampa. Jag är van att ha släckta rör i taket och skrivbordslampor.

Förhoppningsvis dröjer det innan jag får en vit käpp. Troligen klarar jag mig bra och kan jag fortsätta att träna ögonen på att bli snabbare när det gäller att ställa om från nära till långt borta, lär det vara OK.


Kias och Magnus mamma tyckte att jag hade så snälla ögon. Snäll är jag väl inte direkt, men blå är de, i alla fall, ögonen.

                                                                                                                                                             Det är både läskigt och lite fascinerande! Jag tror nämligen att man kan träna sina ögon – till en viss gräns, förstås, men ändå. Ögonmuskeln är ju en muskel som vilken annan som helst i kroppen. Eller?

Read Full Post »

Dags för veckans höjning (vår) respektive sänkning (var). Det är liksom inte svårare än så här:

Vår

  • Våren, ja den är verkligen på g!
  • Fästmön (som tror på mig när jag själv inte gör det)
  • Faster E, förra vecklans Birthday Babe med sina 94 bast
  • Sysslingar (ni är toppen, juh!)
  • Alla raringar som håller tummarna
  • Ett slutbetalt studielån (TACK, mamma!)
  • En låg bensinräkning (alltid välkommet!)

Men OJ! Det blev ju sju höjningar!..

Var

  • På delad förstaplats Nokia och OnOff Uppsala (som inte ringer tillbaka som ringde tillbaka först efter sex (6) dagar – det var en lång timma…)
  • Bilister som inte blinkar när de ska svänga (är blinkers extratillbehör på vissa bilar, eller?)
  • Axeln (som fortfarande gör lite ont)
  • Stordatorn (som börjar bli suuupeeer-seeeg…)
  • Latmaskar (det är dags att ta ansvar)

Och bara fem sänkningar… 😆

Read Full Post »