Stadsbesök, pingstdagen 2015

Ett roat inlägg.

---

 

På pingstdagen gjorde jag nåt så ovanligt som ett stadsbesök. Jag minns inte när sist jag var i centrum, för besöken hos en viss myndighet i utkanten av stadskärnan, räknar jag inte. Två kärestor skulle stråla samman i Uppsala och då kunde jag inte låta bli att tränga mig på en stund. Min egen käresta arbetade ju och jag behövde skingra mina tankar och komma hemifrån en stund. Utanför centralen träffade jag Ingela och Gunilla.

Två härliga pinglor, Ingela och Gunilla.

Vi promenerade ner mot floden. Vid Fadimes plats blev vi stannandes en stund för att jag skulle fota blommor. Bilderna blev kassa, tyvärr. Sen gick vi till Güntherska, som ägs av en Landing. Vi hittade ett ledigt bord på uteserveringen och för mig blev det årets första utefika. Jag har tidigare bara fikat på Annas balle* en gång. Eftersom det är gratis att parkera i stan på söndagar hade jag råd att köpa kaffe och ostsmörgås. Det var väldigt mycket smör på mackan…

Det är glest med sociala kontakter IRL för min del. Jag märker att jag pratar alldeles för mycket. Jag babblar. Men jag fick ändå höra paret berätta om hur de träffades och hur det kom sig att Ingela blev Kerstin. En dråplig historia, den sistnämnda.

Gunilla fyllde år häromdan och av den anledningen hade jag med ett litet paket till henne (vid ett annat tillfälle ska jag berätta mer om det exklusiva innehållet). Jag är lika dålig på att slå in paket som på att laga mat, så snöret hade åkt av. Jubilaren fick därför inleda med att slå in sitt eget paket, ungefär. Innehållet anspelade på Gunillas härkomst och person. Hon är en sån positiv människa att jag skulle önska att hon kunde smitta av sig.

Ett par timmar gick snabbt, men sen lämnade jag dem. Clark Kent** och jag for hemåt i sporrsträck, för jag hade glömt ta ur kycklingfärs, som skulle tillagas till middag, ur frysen. Handla hann jag också och hämta hem Anna. Där emellan flydde jag in i litteraturen, som vanligt. Ändå nådde sårande ord fram till mig. Värst av allt var nog det bifogade hånskrattet.

Här är några bilder från pingstdagen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

*Annas balle = Annas balkong
** Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hänga med mödrar

Ett moderligt inlägg.

---

 

Röd blomma i Slottsträdgården.

Nej, jag är ingen morsa. Men jag har en mamma och jag är tillsammans med en mamma – som också har en mamma. Efter Telefonsamtal Grande (+en halvtimme) med min mamma for jag och hämtade Johans, Linns, Fridas och Elias mamma vid jobbet. Vi stack till Slottet för att gratta Annas snälla mamma på Mors dag. Vädret var helt underbart för en eftermiddag i Slottsträdgården, där Hemmets Drottning regerade ensam idag.

Vi fick hemgjord jordgubbstårta och den var så stor att vi anmodades att ta två bitar var. Det gjorde vi förstås. Man ska lyda sin mamma – även om mamman är Annas.

Allium har jag lärt mig idag att den här blomman heter.

Som vanligt fanns det många vackra blommor att se på. Men jag kan inte gå omkring och fota alla, det verkar så muppigt. Fast jag älskar verkligen blommor… Blomman till höger, fick jag lära mig idag, heter allium. Det är även gräslök – och sådan fick vi med oss hem av Slottsfrun. Hon skickade även med syrener och en knippe rabarber, lagom till en måndagspaj när man kommer hem från arbetet i morgon. Men vart saxen tog vägen, det visste ingen av oss…

Äppelblom mot blå himmel.

Himlen var alldeles blå, men idag blåste en svalkande vind. Det var skönt där vi satt under det gigantiska, gröna parasollet och hade det gott. Äppleträdet hade nästan blommat ut för säsongen, men inte helt. Jag älskar verkligen äppelblom också!

Tofflan i gröna shorts.

Och idag kunde inte ens jag hålla mig utan föll till föga för nåt av det fulaste jag vet: jag visade mig offentligt i shorts. Jag tror att till och med Anna tappade hakan när hon såg det. Mina kritvita ben med blålila åderbråck och knöliga venväggar kan skrämma slag på de flesta. Men idag gick det bara inte att stoppa dessa ben i ett par jeans,utan de hälldes ner i mina gröna shorts.

Starkölen var kall och god. För ingen dricker väl varm sådan?

Men det var ju trots allt Mors dag. Och även om Anna inte är min mamma ville jag att hon skulle firas. Vi stegade därför iväg till Maestro och drack Ginger Joe och starköl och åt fish & chips.

På Maestro var vi inte ensamma, men det var bara två som serverade. Lite dålig planering, tyckte vi, med tanke på att det var just Mors dag och ganska många mödrar var utbjudna. Vi fick vänta länge på såväl mat som dryck, men när det gällde betalningen fick jag till sist nog och stegade in för att göra upp. Två tanter nära ingången kommenterade min ilskna uppsyn med var sitt leende. Jag hade lust att fräsa åt dem. Men om jag roade dem så må det vara hänt.

Mor Anna så ganska nöjd ut. Här är hon lite halv, dock.

Mor Anna såg ganska nöjd ut när vi traskade hem. Och det var huvudsaken. Nu planerar vi att inta desserten på ballen*. Det vill säga ostarna, kexen, druvorna och var sitt glas rött som vi inte kunde njuta av igår tack vare att somliga partajade.

Framåt kvällen mulnade det på. Vi skyndade oss hem eftersom alla fönster i hela mitt hem stod öppna. Men när vi anlände tittade solen fram igen. Inte ett spår av regn eller åska! Dessutom noterade jag att familjen Talgoxe mumsat gott på ostbitarna jag gav dem i morse.

Mörka moln över träden.

 
 
 
 

Nu är det dags att duka fram desserten – innan det mulnar på igen. Jag hoppas att du har haft en bra Mors dag och att du har kunnat hänga med nån mamma, inte nödvändigtvis din egen. Man kan låna andras.

 
 
 
 
 
 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

I rörelse den 20 augusti 2012

Dagens I rörelse är en riktig klassiker, ur Kyssande vind av lyrikern Hjalmar Gullberg.

Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid;
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.

Livet är kort.

Read Full Post »

Inte tänker jag då fråga…

Nej, inte tänker jag då fråga var snön är. För den har faktiskt inte kommit hit. Än. Men OM jag frågar kan jag garantera att den kommer. Så blev det sist. Och inte kom det lite snö, heller.

Men snöoväder är ju en lort i havet i jämförelse med det som har hänt i Japan. Man kan inte ta in det riktigt. Jag ser på alla bilder i media, men orkar inte läsa några artiklar eller lyssna på några nyheter. Jag erkänner. Jag orkar inte ta in. Katastrofbilderna rasar över mig och jag låter dem tala – det är en ständig kakafoni, vill jag lova. Maktlöshet, känner jag. Maktlöshet därför att jag skulle vilja göra nåt konkret, men vet inte vad.

Gårdagskvällen blev stojig – som den alltid blir i Himlen när vi alla är där. Men jag är stolt över att ”ha” en klok äldsta bonusdotter – oavsett! Vi fick en lång och intressant pratstund och minnet slår mig hur jobbigt det var att bli vuxen. Det slår hårt. AJ så ont det gör! Men sen behövde Storasyster busa av sig lite och då blev det stoj och glam med lillebror i Fästmöns och min relativt nybäddade säng. *muttrar*

Här har Elias ritat sin stora familj. Inte konstigt det blir stojigt ibland när det är så många…

                                                                                                                                                          Jag försökte titta på Antikrundan och det gick väl sisådär. Bonusdotter nummer två kom ut och joinade mig, för det blev för många höga ljud från rummet bredvid hennes. Vi är båda två ganska ljudkänsliga…  Många fina prylar var det i Sigtuna, framför allt det häftiga ryska halsbandet som nån hade hittat i en sandlåda! Men tänk om den riktiga ägaren råkade se programmet och sitt halsband. Vad händer då???

Idag är det ju då fredag. Jag skjutsade Elias till skolan i morse och fortsatte sen hem till mig. Anna är hemma och slappar (?) några timmar. Jag har vattnat mina törstiga krukväxter och undrar över varför så många av dem får gula blad. Gult är ju som bekant fult och jag vill ha fina krukväxter. Det är ju liksom inte höst nu utan faktiskt vårdagjämning på måndag! Men onekligen handlar det om brist på ljus.

Jag vill se syrener blomma och gröna gräsmattor – på måndag är det vårdagjämning, juh!

                                                                                                                                                        Clark Kent* behöver få lite soppa i sig. Bensinmätaren började blinka precis när jag stannat för att öppna garageporten. Men jag orkade inte vända om och åka till nån mack då, så det får bli på tillbakavägen ut till Himlen. Dessutom behöver Clark en rejäl dusch och jag funderar på att ta med mig Elias och fixa det i morgon.

Nu ska jag läsa mina tidningar. Jag trodde att det var sista dagen för Dagens Nyheter igår, men jag har nog räknat fel. Lokalblaskan har jag ju tagit på ett år, så den kommer ett tag till. Så lustigt det är att man vänjer sig så snabbt vid att ha två tidningar! Jag lär sakna DN när de fyra veckorna är slut, men har ju ingen möjlighet att ta en prenumeration.

Bäst att sätta lite fart här! Jag ska hoppa in i duschen också och tvätta mitt skitiga hår. Det ser stripigt och läskigt ut och jag är glad att jag inte har nån web cam på den här datorn, bara på den lilla…

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min smutsige lille bilman

Read Full Post »