Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘synligt’

Dags att sniffa runt i media för att kolla vad som är på tapeten. Så nu kan magsura Tuttan Kamon i Träsket vila ögonen och som vanligt fokusera på sig själv…

  • Från en säl till en annan. Jaa, säl(l)an har steget varit långt från idrottskarriär till en karriär som ambassadör. Denna gång handlar det om Anja Pärson, bland annat känd för sälgesten (och lite annat), som nu blivit sälambassadör på Skansen. I Dagens Nyheter tycker Anja Pärson att det känns som ett bra sätt att sluta sin karriär.
  • Färdtjänst i Skåne – via Senegal. Nu är det klart att Skånetrafiken godtar Samres beställningscentral i Senegal för sina färdtjänstkunder. Jag skrev om detta för ett tag sen och trodde att det var… hittepå, nästan. Men icke! Nu är det verklighet.
  • Bil hjälper till att ta reda på vem din pappa är. En bil som åker omkring och kollar dna. ”Who’s your daddy”-bilen är, förstås, amerikansk… Och based on a true story, förstås. Här hemma i Sverige nöjer vi oss med… Glassbilen. Mindre drama då.
  • Familjefejden fortsätter. Ingen har väl missat att det från och med näsa vecka ska visas tio nya avsnitt av TV-serien Dallas? (I ursprungslandet USA har en andra, ny säsong just fått klartecken…) De flesta av oss har en eller annan relation till serien. Själv tänker jag nog titta på ett avsnitt, sen får vi se… Jag ser mer fram emot nya avsnitt av och familjefejder på Downton Abbey!
  • Uppsala och Hallands län har lägst arbetslöshet i Sverige. Beroende på hur man tolkar statistiken. Det troliga är, som nån skriver i en kommentar, att många unga väljer att studera i Uppsala, där det finns flera universitet, i stället för att gå arbetslösa. Enkel matematik, tycker jag. Det handlar ändå om  6 267 personer som är synligt arbetslösa, hur många som är dolt arbetslösa har vi ingen aning om. Eller?


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens I rörelse är en dikt av Urban Andersson, svensk poet och litteraturkritiker:

Det var en av dessa dagar
då just ingenting blev synligt

Lite dimma
en skogsrand
skymningen som kom

och gråten
du aldrig släppte fram


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag blir det nog en sån där dag när ingenting blir riktigt synligt. Molnen hänger mörka och tunga utanför ”mitt” fönster. Blåsten rister i björkarna och jag känner mig lika grå som himlen. Har ägnat morgonen åt lite formgivning och korrekturläsning, sedvanliga arbetsuppgifter i den typen av vikariat jag har. Och bråttom är det. Jämt bråttom!


Mörka moln idag – även om det var länge sen jag tog den här bilden. 

Kring lunchtid åker Clark* och jag till hans doktor för en snabbkoll kring oljeläckaget. Jag orkar knappt tänka på vad det kan kosta, det går in i den allmänna ruinen. Ruin känns det också som i min så kallade friska axel, den högra. Jag har verkligen ont nu, men det är bara att försöka bortse från smärtan. The show must go on.

I eftermiddag blir det packning av mappar och prick klockan 16 kliver jag ut ur dörren här och åker hem. Fästmön har erbjudit sig att göra smarriga räkmackor till kvällen. Det kanske är bra att äta nåt på kvällen, det har inte blivit så mycket mer än en skål mild lättyoghurt med müsli på morgonen och kycklingspett med jordnötssås och ris till lunch. Jag har inte haft nån större aptit den här veckan, så det har inte ens blivit cornflakes, mjölk och mackor. Igår tog jag i alla fall ett par knäckemackor med ost på. Jag klarar mig. Jag svälter inte ihjäl. Det spelar ingen roll hur lite jag äter, jag ser i alla fall gravid ut. Det växer inuti. Men jag lovar dig, nån bebis är det inte. Jag tryckte emellertid i mig en bit saffranslängd till fredagsfikat idag på förmiddagen. Det går inte att komma undan vissa sociala bitar när man inte kan gömma sig i hemmets vrå.

I morgon ska jag förbereda inför den första advent genom att ta fram stakar och stjärnor och kolla så att allt fungerar. Jag har inte den minsta lust i skrivande stund, men eftersom jag får besök av mamma till jul måste jag stålsätta mig och låtsas julefrid och goda tankar och mysighet och allt skit som jag inte orkar med egentligen. Men jag gör det. Dagarna går så fort nu och som sagt igår köpte jag de första klapparna. På lördag kväll smaskar vi julmat på Scandic Nord för presentkorten jag vann i våras. Jag tänker skölja ner maten med en eller två klara och nån julöl, så kanske jag kommer i bättre stämning än jag befinner mig just nu.

*Clark Kent= min lille bilman

Read Full Post »

Disdag. Det vore ett passande namn för dagen! Tre grader ”varmt” i morse och en hinna av fukt över bilen, träden, människorna. En sån där dag när ingenting blir synligt, när människor som jag vänder våra tankar inåt.


Snart ska jag stå här och blicka ut över sjön.

                                                                                                                                                         Vi var visst trötta allihopa i morse, men några av oss kom iväg. Första stoppet blev fritids med Elias, andra stoppet Fästmöns jobb och tredje stoppet mitt hem.

Just nu väntar jag på att vägledaren från Arbetsförmedlingen ska ringa. Man blir rätt låst av att sitta och vänta, men att vänta tycks vara min lott i livet. Jag försökte ringa henne vid minst fem olika tidpunkter igår utan att få nåt svar. Till sist gav jag upp och mejlade i stället och då kom det ett svar fram på seneftermiddagen.

De samtal jag ringde igår var ganska intressanta ur kundsynpunkt. Utan att berätta vart jag ringde kan jag säga att ett företag lät totalt ointresserat av nya kunder, ett annat företags representant satt uppenbarligen på toaletten och pratade (!), en tredje berättade enbart om sitt företags förträfflighet och hade inga som helst frågor till kunden. Ett fjärde företag ställde många frågor, men frågorna var otroligt svåra att uppfatta eftersom personen som ställde dem hade en brytning som uppenbarligen inte passade mina öron och min ordförståelse. Det blev ingen lyckad kommunikation.  Så fanns det företag som var bra också. Där man ställde de rätta frågorna, där man åtminstone lät intresserad och där man inom ett par timmar hade en idé om ett samarbete. Dessutom ringde man tillbaka inom avtalad tid. Sånt vinner i längden!

Längtar efter en dusch och hårtvätt, men tänkte försöka vänta ut telefonsamtalet från min vägledare. Kanske hinnter tvätta en maskin under tiden.  Jag funderar också på att åka och byta till sommardäck idag, men frågan är om jag hinner. Det beror ju lite på när hon ringer. Tyvärr är man alltid lite låst i tillvaron, även om somliga tycker att man inte har annat än tid… Det finns en dag i morgon också och då handlar det bara om att jag ska passa Elias från eftermiddagen till kvällen när hans mamma jobbar samt utfodra klanen. Det senare är helt klart det svåraste! Jag är ingen mästerkock och minerna är tämligen varierande på De Utsvultnas Skara när jag står vid spisen…

För övrigt har jag fått jordens böld på ett visst runt och bulligt ställe på min baksida. Det är otroligt oskönt att sitta, att ha kläder på sig och att röra sig. Jag bara går och väntar på en stor explosion. Nån som är avundsjuk?

Read Full Post »