Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘SvT’

Under en timma och knappt 20 minuter sitter jag blickstilla och glor på TV-skärmen. Jag stålsätter mig, men efter en kvart kommer tårarna. Och ändå är det en helt främmande människa jag tittar på. En människa som har haft en resa genom livet som är tusen, miljoner gånger värre än min. Jag ser på Pia, i Tom Alandhs dokumentär Leva livet. Det är den tredje och sista filmen om Pia, som mot alla odds överlevde.


Pia, tio år senare än i den första filmen om hennes liv.

                                                                                                                                                        Pia börjar nämligen med droger redan som fjortonåring. Det tar 35 år av tunga droger, misshandel, kriminalitet, hemlöshet och en massa annat skit innan hon blir fri. Då har hon för länge sen förlorat vårdnaden om sina två barn, Jenny och Jonas. Barnen, som Pias mamma Ann-Marie ville ta hand om men inte fick, växte upp i fosterhem. Trots det har Pia alltid genom åren haft kontakt med barnen.

Tom Alandh träffade Pia första gången 2001. Då stod hon och sålde Situation Stockholm. Hon var hemlös. Tre filmer har det blivit om Pia. I denna den tredje och sista har hon både bostad och jobb. Tårarna trillar när Pia har tagit körkort och ringer till sin mamma för att berätta. Då är hon 50+ år. Rakt in i kameran säger hon:

[…] Det är som att i bilen, som att vidden av min resa… Det går upp för mig, känslomässigt, att jag faktiskt sitter här, bakom ratten. […] Det blir det ultimata kvittot att jag är nån. […]

Det har gått bra för Pia, men det trodde nog ingen – allra minst hon själv. Tom Alandh har också lyckats. Han har varit en del av Pias liv genom tio år och serverat oss, mer lyckligt lottade än Pia, portioner ur verkligheten.

Det känns nästan skamligt att betygsätta den här dokumentären, för fem tofflor, högsta betyg, räcker inte. TACK!

                                                                                                                                                      Missade du filmen går den i repris på SvT2 i natt den 10 januari klockan 23.40 och på SvT2 på lördag den 15 januari klockan 12.30. Eller titta på SvT Play.

Read Full Post »

Jag inser att jag har vaknat till en ljusare dag än igår. Betydligt ljusare. Tänk så konstigt det är, men just idag insåg jag att det har vänt – även om det var länge sen det gjorde det. Med vänt menar jag alltså solens synliga närvaro och dagens längd.

Dagen idag är riktigt ljusblå och det är två plusgrader och blåsigt. Som en vårdag, nästan. Men jag gissar att det kommer mer snö och kyla – i alla fall om man får tro väderprognoserna för senare delen av veckan.

Men idag är dagen ljusblå. Och full av ljus. Och istappar…


Istappar från förra vintern.

                                                                                                                                                       Det är naturligtvis fruktansvärt halt ute. Det har töat, snön har smält och så var det kallt i natt. Snorhalt, med andra ord. Så nu gäller det att akta lårbenshalsar och handleder så man inte hamnar på Sjukstugan i Backen. Dess akutmottagning har ju… vissa problem, kan man läsa om då och då. Eller uppleva själv om man råkar hamna där. Då gäller det att ha tid.

Frakturer i apostlahästarna* är faktiskt inte de vanligaste frakturerna så här års utan det är handledsbrott. Och råkar man illa ut behöver man faktiskt inte ta sig till Sjukstugan i Backen utan till Uppsala centrum. På Dragarbrunnsgatan 70 finns nämligen närakuten som har öppet mellan klockan 7 och klockan 23 alla dar i veckan. Mottagningen drivs av Proxima. Först får man träffa en sköterska som gör en bedömning och sen får man eventuellt tid hos en doktor på mottagningen eller på dess ortopedakut.


Björn här på bilden har råkat riktigt illa ut i halkan.

                                                                                                                                                              Idag ska jag halka ut till Fästmön och barnena i Himlen. Det känns som om det var evigheter sen vi sågs! Och trion O ska skjutsas till sin pappa idag på eftermiddagen eftersom mamma ska göra ett nytt försök efter alla sjukdagar att jobba. Så i kväll blir jag ensam igen. Men jag tänker ägna timmarna åt att titta på Tom Alandhs dokumentär Leva livet, som jag spelade in på DVD:n från SvT2 igår. Och så ska jag ringa några samtal och boka in lite möten.

I morgon är mina planer att lämna blodprover efter att jag har skjutsat Anna till jobbet och efter jobbet ska vi åka och hämta hennes mobil som dog men som det inte är nåt fel på, enligt Nokia. (Mobilen har mest varit på lagning sen hon köpte den i höstas – detta var tredje inlämningen.) Affären där hon köpte mobilen har gjort sitt bästa för att hjälpa henne. Personalen har hittills varit väldigt hjälpsam och tillmötesgående. Att Nokia nu skickar tillbaka mobilen efter flera veckor och påstår att det inte är nåt fel på den är emellertid det dummaste jag har hört! Så nu vete 17 om det blir en Nokia om jag ska inhandla ny mobiltelefon… Och om Annas mobil krånglar igen blir det helt klart en svart bak utdelad till Nokia!

                                                                                                                                           *apostlahästar = ben

Read Full Post »

Innan jag tog min efterlängtade dusch och tvättade håret idag fick jag svar från a-kassan igen. Du minns kanske att jag undrade om inte kassan kunde ändra beloppet på räkningen till mig från sitt håll så att det inte dras för mycket från mitt konto till a-kassan varje månad. För hur konstigt det än låter så måste jag betala för att vara med i a-kassan samtidigt som jag ”utnyttjar” min försäkring och får ersättning därifrån. Men jag ska betala 21 kronor MINDRE i månaden eftersom jag ju får ersättning. Mja, det visade sig att det inte blir några avgifter om de skickar fakturor, så jag stoppade helt enkelt autogireringen idag. Sen får vi se om det funkar nästa månad. Men tänk om de kunde ha upplyst om detta från början i stället för att skriva att jag får 21 kronor ”till godo” varje månad. Jag menar, vad är det som säger att jag vill vara med i det här facket och den här a-kassan i evigheters evigheter? Och så tycker jag att det är konstigt att den som skickar räkningen inte kan ändra summan utan att den som ska betala får styra med det. Känns ju bara urfläppt…

 +
Tjugoen kronor – är det nåt att tjafsa om? Ja, för MIG är det pengar varje månad, för a-kassan är det tydligen omöjligt att ändra på sina räkningar till mig…

                                                                                                                                                     Åkte och hämtade Fästmön efter jobbet. I stället för att styra kosan mot Förorten, tuffade Clark Kent* och jag in med henne till stan där hon hade ett angeläget ärende. Sen skulle hon ta bussen hem själv. Jag messade nyss för att höra om hon hade kommit hem och om allt hade gått bra. Det var nämligen en ganska mör Anna som jag hämtade upp efter arbetsdan, nämligen. Tur att hon är ledig i morgon och kan gå hemma och skrota. De tre stora barnen är hemma och hjälper säkert sin halvkrassliga mamma.

Hemma igen drog jag ut min egen mamma på en promenad till Tokerian. Det var nämligen lite sol idag mitt på dan och då tyckte jag att vi skulle ta oss en nypa frisk luft. Jag passade på att fota säsongens Mount Nyby** också. Det börjar bli enormt…


Notera att det står ett arbetsfordon på toppen och gör nåt…

                                                                                                                                                          Enormt fadd blev emellertid luften när vi närmade oss Tokerian eftersom vi mötte ett sånt kompakt paket av avsky. Men sånt ska man ju inte bry sig om, så vi traskade på.

Åter hemma blev det kaffe och struva  för mamma, kaffe och två rader schweizernöt för mig som var kvar från julgodiset. Krafterna har därmed återvänt och jag ska ta itu med lite säkerhetskopiering av filer innan middagen. Till kvällen ska jag sen ställa mig med en icke föraktfull strykhög. Belöningen blir Drottningoffret del två klockan 21 på SvT1.

                                                                                                                                                       *Clark Kent = min lille bil-man
**Mount Nyby = snötippen utanför

Read Full Post »

I kväll var det säsongsstart på SvT1 för de allra sista Morden i Midsomer – med sir John Nettles som kommissarie Barnaby, alltså. Frågan är vad som händer när Barnabys kusin John tar över. Kvällens avsnitt var emellertid precis som vanligt. Eller bättre, faktiskt. Mamma, Fästmön och jag bänkade oss framför TV:n klockan 21.


I kväll var det Jones och Barnaby som vanligt!

                                                                                                                                                      Kvällens avsnitt var förlagt till en pianosommarskola för unga talanger. Intriger och avundsjuka spirar mellan eleverna – och en del föräldrar gör allt för att ätteläggen ska lyckas. Till och med begår mord? Det är frågan, det.

Jag tyckte att detta inledande avsnitt var livfullt, trivsamt och bara lite spännande. Tämligen brittiskt också, vilket jag naturligtvis gillar – annars skulle jag ju inte glo. Fru Joyces roll var något nedtonad. Hon brukar annars vara ganska vimsig och pladdrig. Den här gången var hon lågmäld och vänlig och inte alls särskilt förvirrad.

Totalt har det begåtts 214 mord i Midsomer (till och med säsong 13) under 200 avsnitt. Farligaste platsen i Midsomer har varit Badger’s Drift där de flesta dödsoffren har hittats. Men nu är går det mot slutet. SvT visar fyra avsnitt totalt och sen är det sorti för sir John Nettles. (Skådespelaren John Nettles adlades den 9 november förra året.)

De tre resterande avsnitten handlar om boxning, markexploatering och Tom Barnabys födelsedag.

Jag älskar Morden i Midsomer, så oavsett kvalitet får det högsta betyg! (Kunde ju ha varit liiite mer spännande i kväll, men…)

Read Full Post »

Tänk att ett kommatecken kan göra sån skillnad. Jag menar, ett bögpar har anmält sig som villiga at adoptera och blir överlyckliga att få en Patrik på 1,5 år. Men glädjen blir inte långvarig när det visar sig att kommatecknet är på fel plats och grabben som kommer till dem är 15… Filmen Patrik 1,5 (2008)gick på nyårsdan på SvT 1.


Göran och Sven ska få en son.

                                                                                                                                                    Bögparet Göran och Sven, suveränt spelade av Gustaf Skarsgård och Torkel Petersson, har anmält intresse för att adoptera ett barn. Och nu ska deras dröm bli verklighet – det ska komma en Patrik, 1,5 år. De har flyttat till en villa i en typisk villaförort och nu saknas bara ett barn. De inreder en barnkammare när de får besked att de blivit godtagna som adoptivföräldrar. Men allt blir förstås fel när Patrik verkligen dyker upp. Han är nämligen 15 år, småkriminell och homofob.

I tidningen klassades den här filmen som komedi. Jag skulle vilja säga att den är mer än så, snarare ett drama med vissa roliga inslag. De djupare och allvarligare inslagen är emellertid flera och dessa gör den här filmen till en riktig pärla! Inte nog med att den ”skojar med” grannars låtsastolerans, den tar upp homfobiska inslag i vardagen som så kallade normala par aldrig skulle råka ut för. Samtidigt berättas en historia om ett typiskt, vanligt par, med vanliga problem – och en trädgård att sköta.

En underbar film, Ella Lemhagen! Högsta betyg.

Read Full Post »

Plötsligt idag blev det liksom fullt ös och väldigt, väldigt rörigt. Mamma och jag kom inte iväg till Tokerian förrän vid 14-tiden. Det går liksom inte att stressa på mamma, men det slutar alltid med att jag står påklädd i hallen och svettas en halvtimma innan hon är klar.

På väg hem från affären messade min älskling och så fick jag ett skrivuppdrag per sms nästan samtidigt! Skrivuppdrag innebär mindre a-kassa, men en hundralapp, lite drygt, i lön efter skatt.

Slängde ner mig vid datorn när vi kom hem, läste några mejl och försökte besvara dem, samt kollade skrivuppdraget. Det var OK så det åtog jag mig. Men först ringde jag Anna som jag uppfattade var lite ledsen. Innan jag skrev sen tog mamma och var sin mugg kaffe med tilltugg och sen fick jag energi att riva av en text.

Satte på en maskin med tvätt och skurade sen badrummet och duschrummet/toan. En liten tur med dammvippan blev det också, men dammsugningen sparar jag till i morgon, innan jag skjutsar mamma till frissan. Mamma trillade köttbullar på kycklingfärs – se bara så goda!


Goda bullar!

                                                                                                                                                        När tvättmaskinen snurrat klart hängde jag tvätten och bar in den i sovrummet på en ställning så att den inte skulle bli impregnerad av stekos. Sen dukade jag och skalade potatis och så tog mamma vid framför spisen. Jag satte mig en stund och glodde i kvällsblaskans TV-tidning och noterade till min glädje nya avsnitt av Morden i Midsomer från söndag! Annars var det väl inga överraskningar men pärlor som Stjärnorna på Slottet del två (nyårsdan),  Drottningoffret del två (måndag) – samtliga på SvT –  och Kommissarie Lewis del två (tisdag) på Kanal 5 ska jag förstås se.

Men just nu, i denna stund, är det paltkoma efter mammas köttbullar…


Första portionen. Det blev faktiskt en till, men dock knappt hälften så stor…

Read Full Post »

I kväll var det premiär för TV-serien Drottningoffret, baserat på en bok med samma titel av Hanne Vibeke Holst. Det har ju den senaste tiden visats en del TV-filmatiseringar av bra böcker och jag kan väl säga att jag var ganska skeptiskt inställd i förväg. Men jag blev glatt överraskad, det här var riktigt bra svensk TV IGEN!


De två kvinnliga huvudrollerna spelas av Suzanne Reuter respektive Alexandra Rapaport.

                                                                                                                                                   Detta är den tredje delen i trilogin där Kronprinsessan och Kungamordet var de två första. Elizabeth Meyer och Charlotte Ekeblad ska vinna tillbaka makten åt Socialdemokraterna. Partiordföranden Meyer är judinna, vilket inte har varit nån stor sak tidigare. Men nu utsätts hon för mordhot och får ha SÄPO-vakter efter sig hela tiden. Samtidigt får Elizabeth Meyer veta att hon håller på att bli sjuk i en sjukdom som drabbat flera i hennes familj. I stället för att berätta för nån och försöka få stöd, gör hon allt för att dölja sjukdomen. Inte ens hennes särbo Kjell får veta nåt.

Den som har läst mina inlägg om Morden i Sandhamn har ju sett hur jag hyllat Alexandra Rapaport som den som gjort programmen sevärda. I Drottningoffret är hon också riktigt bra, men allra bäst är Suzanne Reuter. Suzanne Reuter visar upp ett lysande skådespeleri. Denna person, som man är van att se i tramsroller, spelar här en svårt sjuk kvinna som samtidigt innehar en maktposition inom politiken. Suzanne Reuter gör det bara SÅ BRA.

Missade du detta avsnitt, kolla nån repris eller SvT Play. Och så glöm inte bort att del två sänds klockan 21 nästa måndag. Tredje och sista delen visas måndagen därpå.

Read Full Post »

Jahapp! Detta med sjukdomar, spridda av små barnavirus är bara såna att de nästlar sig in. Fästmön ligger däckad med feber, huvudvärk och hosta, jag har huvudvärk och halsont. Anna får i vart fall lite avlösning av sin mamma i morgon som förhoppningsvis tar ut Elias en liten stund. Det har varit matlagning från morgon till kväll för Anna och huset har varit fullt, så jag gissar att motståndskraften var nere på noll idag. Jag själv har tagit en Ipren, den enda värktablett som funkar för mig (och detta får jag INTE betalt för att skriva!).


Den här mannen jagar bort all värk och feber för mig!

                                                                                                                                                     Mamma och jag försökte göra tabberas på julmaten, men lyckades inte med skinka, sill och lax. Så i morgon blir det lax och kokt potatis med romsås till middag.

Pratade med Anna i telefonen efter middagen och hörde hur det lät som om hon pratade inuti en burk, stackars människa.

Vi tittade lite på TV, mamma och jag. Bland annat såg vi ett helt idiotiskt program, Minuten, där en kvinna skulle klara av en massa knäppa saker – och vinna pengar. Peter Settman var flamsig programledare. Den här typen av program är så typisk svensk underhållnings-TV när den är som sämst. Eller möjligen snäppet bättre än alla såpor och tävlingsprogram á la Fångarna på fortet söker ensam mamma på Ullared, typ. Jag kräääks… Om detta tävlingsprogram innehöll nån form av BRA  och nyttiga inslag hade det väl gått an, men att stå och skjuta gummisnoddar på tomburkar och vinna en massa tusenlappar, nej fy tusan… Ja jag VET, det går att stänga av TV:n eller byta kanal om programmet inte passar, men samtidigt blev jag så fascinerad av förnedrings-TV att jag inte kunde låta bli att glo. Fast nästa söndag ska jag INTE glo på Minuten, det är ett som är säkert! Och för det här programmet delar jag inte ut en enda rosa toffla utan en svart bak. Jag kan inte göra annat!


En svart bak för Minuten. Usch sån skit!

                                                                                                                                                          Den fördömde såg vi andra avsnittet av också och när det var över insåg jag att den här TV-serien är baserad på boken Det fördolda som jag fick i julklapp av vännen Jerry! Nåja, TV-serien verkar inte vara helt baserad på boken och det är ju för väl! Annars är TV-serien bra – förutom samma flaxande med kameran som en av mina läsare här och jag tyckte var skitirriterande i Morden i Sandhamn. Fast i Den fördömde var ju Alexandra Rapaport utbytt mot Rolf Lassgård. Men, men, Den fördömde del två var bättre än första delen, så jag delar ut ett gott betyg i afton.

                                                                                                                                                          Host, host, nu ska jag lägga mig och läsa om en kvinna med ett stort hår.  Jag har läst ungefär 50 sidor idag och jag tycker att det är en riktigt bra bok som inte väjer för obehagligheter.

I morgon är det vardag och jag säger grattis till alla som har ett jobb att gå till.

Read Full Post »

Rolf Lassgård är polisen Wallander för mig. Men i senaste TV-serien, Den fördömde, som startade i kväll på SvT 1, är han psykolog och profilerare – och ett antal kilon lättare. Tyvärr talar han ännu mer sammanbitet än vanligt, vilket gör att det är svårt att uppfatta vissa repliker. Och kameran filmar från konstiga vinklar, bakom saker och ting – nåt som också gör det svårt att se och uppfatta vissa scener. Börjar jag bli totalt gammal, eller?


Lassgård som psykologen och profileraren Sebastian.

                                                                                                                                                     Sebastian är i sin hemstad för att ta hand om sin avlidna mors kvarlåtenskap och hem. Där träffar han en före detta poliskollega som utreder ett mord på en ung kille. Sebastian tigger till sig ett tillfälligt gästspel i polisgruppen. Samtidigt hittar han ett brev hos sin mamma som indikerar att han har ett barn. Sebastian anses som kvinnokarl, men hittar sin stora kärlek i Lilly. Dessvärre omkommer Lilly och dottern i tsunamin 2004 och Sebastian plågas av mardrömmar och sorg.

Detta var första delen av två. Som jag skrev inledningsvis är det ibland svårt att uppfatta Lassgårds repliker eftersom han talar ganska sammanbitet och utan att röra alltför mycket på läpparna. Och när kameran gömmer sig bakom träd och vad det nu kan vara blir även det visuella bitvis svårt att uppfatta. Det här stör upplevelsen, tyvärr, för annars tror jag att Den fördömde hade varit riktigt spännande.

Medelbetyg blir det ändå.

Read Full Post »

Det är ju liksom lite för kallt för att vara ute längre stunder, men mamma och jag halkade över till Tokerian för att bland annat inhandla kvällsblaska med vidhängande TV-bilaga. Tiden fram till och med nyårshelgen blir det en del TV-tittande mellan måltider, bokläsning och knäcktuggning.

Här är mina TV-tips för den kommande tiden:

  • I kväll blir det förstås sista delen av Morden i Sandhamn klockan 21 på TV4. Serien har visat sig bli en tittarsuccé. Jag tycker inte att den riktigt lyfter, trots goda skådespelarinsatser, så läs hellre Viveca Stens böcker!  (Jag gläds för övrigt åt att få se Alexandra Rapaport i en ANNAN TV-serie framöver, Drottningoffret, baserad på en bok med samma titel av Hanne-Vibeke Holst.)
  • Torsdagen den 23 december hittar jag inte ett skit som jag är intresserad av att glo på, så då blir det först granklädning och sen en god bok med lite godis.
  • Julafton är det inte mycket mer sevärt på, men en tradition i vår familj är att glo på Åbo julfred klockan 10.55 i SvT 2. Och naturligtvis blir det Kalle Anka klockan 15 på SvT 1!
  • Juldagen hittade jag ett intressant svenskt kriminaldrama på SvT1 klockan 21, Den fördömde. Bland skådespelarna märks bland andra Rolf Lassgård, vilket bådar gott, tycker jag. Detta är första delen av två. Men först ska jag se på säsongsstarten av Stjärnorna på slottet klockan 20 i samma kanal. De fem stjärnorna är den här gången Dan Ekborg, Monica Dominique, Niklas Strömstedt, Ulf Brunnberg och Marie Göranzon. Serien inleds med Dan Ekborgs dag.
  • Annandagen måste jag förstås se den andra och avslutande delen av Den fördömde klockan 21 i SvT 1.
  • Måndagen den 27 december klockan 21 är det premiär i SvT 1 för ett drama i svensk regi, baserad på en dansk bok, Drottningoffret. Serien går i tre delar.
  • Tisdagen den 28 december klockan 21 på Kanal 5 är det premiär för årets brittiska deckarserie Kommissarie Lewis. Kommissarie Lewis var ju den avlidne kommissarie Morses ”bihang” tidigare. Lite lagom spännande.
  • Onsdagen den 29 och torsdagen den 30 hittar jag inte nåt intressant på TV, så då blir det säkert helkvällar med en bra bok eller så.
  • Nyårsafton bjuder inte på nåt mer spännande än Grevinnan och betjänten klockan 19.45 och Tolvslaget på Skansen klockan 23.20, båda på SvT 1. Den som missade After Dark med Babsan kan kolla med stor behållning klockan 20 på TV4.
  • Nyårsdagen går andra avsnittet av Stjärnorna på Slottet klockan 20 på SvT 1. Det är Monica Dominiques dag. Och klockan 21.30 i samma kanal är det filmen Patrik 1,5.

Nja, som vanligt är det väl inte så där jättemycket som jag vill glo på under helgerna på TV, men det är ju lite skönt – då får man tid för annat. Blogga, till exempel.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »