Ibland måste man utsätta sig…

Ett rätt utsatt inlägg.

---

 

Några av de ärenden jag utförde idag inbegrep shopping av medikamenter och mat, en kalendersats för det kommande året, papper till skrivaren och en TV-tidning. (Notera, för övrigt att sex deckare av Maria Lang nu äntligen ska visas på TV!)

Det är svårt att tala och skriva om sina tillkortakommanden och sina mindre bra sidor. Men nu ska jag göra det. Dels för att jag har nämnt det tidigare utan att gå in på detaljer, dels för att jag önskar att människor kunde förstå. Bara önskar, inget krav på förståelse. Det finns ju också människor som väljer att inte förstå. Det är givetvis upp till dem att förbli i sin egen lilla bubbla.

Jag gillar inte folkmassor och trängsel. En underdrift att skriva ”gillar inte”… Det ställer till oerhörda problem eftersom jag samtidigt gillar att träffa nya människor och gamla vänner. Men det är inte bara att hoppa på en buss för mig, det är… ett stort kliv för människan Tofflan, för att parafrasera en viss astronaut. Det är skitsvårt att åka kommunalt, dösvårt att bara gå och handla och nästan outhärdligt svårt att genomföra flera ärenden på Stormarknaden.

Inte blir det jag tycker är svårt lättare eftersom jag ju mindre och mindre lämnar min rövarkula nu. Att inte komma iväg till ett jobb varje dag gör saker med mig som person. Bara att gå utanför lägenhetsdörren blir… en ren pina. Det är svårt att förklara hur det känns. Ibland känns det rent fysiskt, till exempel kan jag bli jätteyr och svimfärdig. Andra gånger är det bara… motvilja.

När jag befinner mig ute bland folk syns det för det mesta inte hur jag känner mig. Jag har jag till exempel ingen vit käpp, en hörapparat, en krycka eller en rullstol som visar mitt läge. Det finns inte ens nåt jävla band som jag kan sätta på mig. Skulle möjligen vara Rädda Bandet, dårå.

Men jag vet att jag kan upplevas som stram och det finns folk som blir sura på mig för att jag inte hälsar. Då handlar det om att all min energi går åt till att stå på benen eller gå eller välja en vara. Det finns ingen kraft kvar till att urskilja vem som är bekant eller vän och vem som är främling och okänd.

För det mesta har jag inga större problem. Det är när jag har isolerat mig längre tider som det blir svårt. Nätet har varit ett sätt att ”träffa folk”. Dessvärre blir jag även här besviken ibland. Den man tror är en lojal vän visar ingen som helst medkänsla när man har det svårt och sånt. Men så är vi väl alla lite till mans/kvinns – sig själv närmast. Det är inte bara andra som stänger in sig i sin egna lilla bubbla, jag gör det ju också.

Idag är jag i alla fall stolt över att jag klarade av alla mina ärenden på Stormarknaden. Det finns dagar när jag inte klarar av att gå ut med soporna. Och utan bil skulle jag stanna inne helt. Men ibland måste man utsätta sig – för att helt enkelt överleva.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En vanlig dag på jobbet..? Nja, inte riktigt

Idag har det varit en vanlig dag på jobbet. Nej, nu ljög jag. Det började med att jag inte hade nåt morgonkaffe att sätta i halsen när jag såg nedanstående i lokalblaskan:

Att prata om skicklighet är väl en sak, men långsiktighet och ödmjukhet är rena hånet när det kommer från det här hållet…

Och det var till Sjukstugan i Backen Fästmöns snälla mamma skjutsade mig kvart i sju i morse. Jag skulle nämligen delta i en modeshow.

Haute couture, eller vad det nu heter.

Som alla provdockor skulle jag nålas. Men det går inte att nåla mig på händerna. Trots det gjordes vissa försök. Jag pep. Resultatet ser ut så här nu i kväll:

Lila har aldrig varit min färg.

Till sist fastnade det äntligen nåt skit i underarmen. Då var jag svimfärdig och kände mig jättemodig. Som tack fick jag en hutt av nåt som smakade orange och beskt och faktiskt inte gott.

Finally!

Mellan varven läste jag lite. Opassande nog handlar den här boken om en man som jobbar i vården och som tycker om att plåga patienterna – eller gamlingarna, egentligen. Personalen skakade på huvudena när jag berättade och vidhöll att de är snälla och inte plågar nån i onödan. Jag vet inte, jag…

En opassande bok att ha med sig i vården.

Sen försvann några timmar i ett töcken och som tack för min medverkan blev jag bjuden på vatten, saft, kaffe och mackor på bricka med hjärtor. En timma tuggade jag. Mådde illa ändå.

Bjuden på fika på bricka med hjärtor.

Tack vare blivande, hoppas jag, svärmors försorg kom jag hem till mig. Jag har legat ovanpå gästsängen, under filten, och telefonerat med mamma och Anna, jag har ätit ett par mackor till och nu njuter jag av en kopp senapsmugg  perkolerat kaffe. I kväll blir det inte nån fest, men jag njuter av att vara hemma. I morgon blir det jobbet igen! Det vanliga, vill säga.

Tack till alla som stöttar på olika sätt! TACK!

Livet är kort.

Read Full Post »

Pingstdagen

Pingstdagen startade med tidig uppgång och hetta. Redan klockan halv sju visade termometern utanför köksfönstret 25 grader… Jag skjutsade Fästmön till jobbet och for sen vidare med en termos kaffe Ut på Uppdrag. Hann precis fram så kom en åskknall och därpå följande regnskur. Sen blev det soligt och hett igen. Vädret är KONSTIGT!!!

På vägen hem såg jag en jättefull människa iklädd rött och lila, ingen lyckad kombo tycker jag, dårå samt en tjock gubbe som plirade nyfiket mot mig.

Nu är himlen disig, men som sagt, det är lika hett som alltid. Jag ska strax in i duschen, fast överväger att inta lite frukost först. Mina inneboende fick försenad middag igår kväll och kanske ska jag servera även dem lite frukost.

Mina inneboende kanske vill ha lite frukost också?

                                                                                                                                                                Blödningarna vill inte upphöra eller minska och jag blir så trött, så trött. Jag får gå på toa varje timma – nästan lika ofta på natten också. Och åsynen av blod gör mig yrslig och svimfärdig. Gissa om jag har det SVÅRT och ömka mig gärna!

Gör mig svimfärdig…

                                                                                                                                                                Nope, nu har jag bestämt mig! Det blir frukost på ballen* och läsning av lokalblaskan före duschen. Därpå ska jag slänga mig raklång en stund – med plast på mitt vita överkast så att det inte färgas.

Jag har inte fått mycket gjort här hemma mer än bäddat och vattnat krukväxterna. Känner mig trött och rätt svag, faktiskt. Ska ut och handla när jag har vilat. Till kvällen tänkte jag servera sill och potatis, det är sånt som barnen inte gillar, så Anna och jag passar på när vi är ensamma.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2011: Finalen

Lördag och dags för finalen i årets Eurovision Song Contest. Min klara favorit är inte längre med, så jag tittar med ett något… ljummet intresse. Den låt jag gillar bäst just nu är Frankrikes, men jag är medveten om att den INTE är nån schlager.

Jag hoppas förstås kunna liveblogga livebloggar i kväll! Du hänger väl på???

Den tyska programledartrion har hittat märkliga klänningar en gång till, karln är lika trist klädd som tidigare. Skämten är också lika trista som sist. Inledningsvis en uppjazzad version av den… trista tyska vinnarlåten 2010.

Här är startfältet – och som vanligt är det mina kommentarer sist efter varje låt:

1. Finland – Paradise Oskar – Da da dam
   Tråkig pojke står stilla på scenen. Lite svaj på rösten. Såhär illa lät det inte sist. Men som jag tyckte sist: pekoral! Ta bort!
2. Bosnien & Herzegovina – Dino Merlin – Love In Rewind
   Ja! Och så klappar vi händerna nu! En två tre! Fast OK, jag tycker mer och mer om låten, mindre och mindre om de rutiga kläderna, dock. Nja, sisådär, är mitt omdöme. 
3. Danmark – A Friend In London – New Tomorrow
   Låten påminner för mycket om nån annan låt. Känns lite för långsam. Svajar i sången också.
4. Litauen – Evelina Sašenko – C’est ma vie
   Nu ska det ylas igen! Den här låten är lite för mycket musikal för min smak, men Evelina kan helt klart sjunga. Synd att hon fick en sån tråkigt låt.
5. Ungern – Kati Wolf – What about my dreams
   Den här gillade jag ju när jag hörde en studioversion av den, men live har sångerskan varit alltför svag och framträdandet trist. I kväll låter sången bättre, men koreografin… Hon står ju bara där! Vicka lite mer eller nåt!
6. Irland – Jedward – Lipstick
   Dags för håren. Alltså de här pojkarna ser ju bara för roliga ut! Man hör inte låten för man ser sig blind på håren. Och axelvaddarna… Nej, det här är bara en plojlåt.
7. Sverige – Eric Saade – Popular
   Nasal sång och till och med lite falskt i början av refrängen. Andningen hänger inte med. Han ser ut som om han är svimfärdig i vissa närbilder. Nervös? Nej, det här är för mycket Lili & Susie för mig, Oh mama…
8. Estland – Getter Jaani – Rockefeller Street
   Barbie i brunt hår. Konstig scenklädsel och en låt som man hela tiden tror ska köra igång. Men den gör liksom inte det. Den är lika konstig som hennes rosa klänning.
9. Grekland – Loucas Yiorkas feat. StereJo Mike – Watch my dance
   Men vad är det här? Jo jag vet, en skitdålig rappare. Han förstör en låt som annars skulle vara hyfsad. Men kan ingen bura in den där hesa apan??!
10. Ryssland – Alexey Vorobyov – Get you
    Nej det här var bara en ny snygg kille med en tråkig låt. Suck!..
11. Frankrike – Amaury Vassili – Sognu
    Det här är min favorit, men början var lite svag. Och nej, det är ingen schlager.
12. Italien – Raphael Gualazzi – Follia d’Amore
    Men varför sjunger Italien på engelska? Italienska som är så vackert? Fast den här låten är ju inte… vacker. Inte nåt vacker nånstans.
13. Schweiz – Anna Rossinelli – In love for a while
    Baktakt, baktungt och sen en trallig låt av en tjej som ser kissnödig ut. Lite sing-along-stuk. Nej, låter som nån som går omkring med dammvippan och nynnar.
14. Storbritannien – Blue – I Can
    Pojkband. Eller nej, pojkar som har blivit vuxna män men tror att de fortfarande är pojkar. Rösten håller inte!!!!!!!
15. Moldavien – Zdob și Zdub – So Lucky
    Dags för Facit-gubbarna! Den här låten skrämmer mig! Ursäkta, men är inte det här en parodi??? Häxkvastar flyger genom luften. Jädra cirkus.
16. Tyskland – Lena – Taken By A Stranger
    Nu kvällens sömnpiller. Jag förstår mig inte på Lena och hennes låtar. Elias trodde att dansarna var nakna! Då hade jag möjligen vaknat…
17. Rumänien – Hotel FM – Change
    Rutiga västens tur. Han med randiga brallan. Fy vilken tråkig låt.
18. Österrike – Nadine Beiler – The Secret Is Love
    Lustiga frisyren, men pipa har hon! Samtidigt blir det lite trist när hon bara står där. Micken döljer hela ansiktet, så hon hade inte behövt tömma sminklådan i det. Kissnödig sångstil. Bra ballad, men håller den ända fram? Nej.
19. Azerbaijan – Ell & Nikki – Running Scared
    En rätt mysig låt, men tjejen kan fortfarande inte sjunga. Hade de bytt ut henne, så… Fullt med löshår har hon också, måste vara baktungt…
20. Slovenien – Maja Keuc – No One
    Okejrå, den blir lite bättre med tiden, den här låten. Men jag går inte igång på lårhöga stövlar, det känns så… ute. Jag får funderingar på hur det luktar under stövlarna… UFF!
21. Island – Sjonni’s Friends – Coming Home
    Dags för Tie a yellow ribbon, fast från Island. Nej ta bort!
22. Spanien – Lucía Pérez – Que Me Quiten Lo Bailao/They Can’t Take The Fun Away From Me
    Sprattelgubbar på scenen. Söt tjej, men nej. Vad är det här? Snart kommer det väl in en tjur på scenen också.
23. Ukraina – Mika Newton – Angel
    En rätt typisk ballad, men det ser ju ut som om hon bär en fågeldräkt! Sandkonstnären är häftig, fast har ju inget med musiken att göra.
24. Serbien – Nina – Magical
    Ja tjolahopp, 60-talsdags. Lite glatt och så men, nej inte min typ av låt. Jag funderar på om jag går på nån drog när jag ser på bakgrunden.
25. Georgien – Eldrine – One more day
    Klänningen får mig att tänka på Franz Kafkas bok Förvandlingen där en man vaknar en dag och finner att han har blivit en skalbagge. Den här gillar jag att kräma i bilen, men ingen annanstans.

MEN HUR MÅNGA JÄVLA SNABBGENOMGÅNGAR SKA DET VARA??? Har de ingen bra artist att dra fram i mellanakten??? OCH DÅ TAR DE FRAM FRISKIS & SVETTIS! Men hallå… Jag trodde aldrig att det skulle ta slut och ärligt talat är jag på väg att somna…

Redovisningen av röstningen tog sen fart. Sverige började med ett poäng och sen fick vi inte fler. Eller jo. En tia fick vi. Poängen fördelas lika knäppt som vanligt. Det spreeetar, säger Edward af Sillén och Helene Benno som är kommentatorer i Tyskland. Vi hemma i soffan gäspar och har problem att hålla oss vakna. Publiken i Tyskland är trist och buar, det tycker jag är löjligt! Är man där ska man väl för F*N vara glad och positiv?! Det är bara soffpotatisar som får sitta och skriva sura blogginlägg!

I skrivande stund ligger Sverige först. Ofattbart! Men nu leder Azerbaijan och det ser ut som om det blir vinnaren. Men var den så bra, Running scared?

And the winner is… Azerbaijan – Ell & Nikki – Running Scared

Läs även andra bloggares åsikter om Eurovision Song Contest 2011, ESC2011 och Melodifestivalen 2011.

Read Full Post »