Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘svikare’

Idag missade jag inte hämtningstiden vid Fästmöns jobb! Det är ju liksom extra viktigt att komma i tid när Darlingen ska iväg på kurs… Jag hade satt alarmet på mobilen.

Nu är det rent hus här! Eller i alla fall hemma hos mig. Övriga hem i huset har jag förstås ingen aning om – och jag är inte särskilt intresserad heller. Men jag är nöjd – som alltid när jag har städat. Det ger mig lugn och ro och framför allt, ett gott samvete för att jag har gjort nåt bra med dagen!


Lugn och ro.

                                                                                                                                                       Jag hann till och med duscha innan jag skulle åka, men det var på håret! Skulle just till att fixa till just det nytvättade håret med diverse klet och grejs när telefonen ringde. Det var Annas mamma som trodde att Anna började sent idag. Men tji fick hon! Och så fick hon prata en stund med mig i stället. Senare i kväll ringer hon igen för att prata med sin dotter.

Bästa vägen till Sjukstugan i Backen från Annas jobb innebär att man passerar Svekets hus. Jag har inte åkt på den gatan, gått på den trottoaren på över två år. Idag vågade jag åka förbi. Och faktum är att det kändes inget särskilt! Jag tyckte bara synd om råttorna som är kvar i det sjunkande skeppet. Att det är sjunkande har jag liksom vetat ett tag – jag läser ju tidningar och annonser. En efter en försvinner de små råttorna. Svikarna. De som teg. De som vände bort ansiktena för att slippa se. De som la sten på börda. Men det gör inget. Ni kan inte göra mig illa längre. Jag har varit på en lång resa och jag har återvänt med nya intryck medan ni har suttit kvar och petat i era råtthål i Svekets hus. Ingen av er skulle klara sig lika länge som jag.


Sten på börda.

                                                                                                                                                        Jag är stolt att jag har varit så stark och klarat mig så här långt! Det har jag firat med kontemplation över pusslet. Kontemplation… Jag har mest morrat för mig själv. Det går i alla fall sakta men säkert framåt. Precis som de steg jag har tagit idag, visserligen i bilen, men ändå. Förbi Svekets hus.

Read Full Post »

En mjuk säng är inte alla förunnat och jag är tacksam att jag har en sån – även om jag ser att dagen när jag måste lämna den ifrån mig kommer allt närmare. Jag är också tacksam för att jag får ersättning från a-kassan, men det går tyvärr inte att leva på den. Inte här, i alla fall. Och leva… Jag är inte så särskilt intresserad av att fortsätta med det, går på nån sorts autopilot just nu. Försöker hänga upp mig på krokar som går ut på att jag bara ska göra det eller det först, sen…


Omväxling förnöjer, men jag vill nog helst ha huvet på kudden.

                                                                                                                                                      Den mjuka sängen… Den är allt annat än bra och skön för den onda ryggen. I natt har jag vaknat flera gånger på grund av smärtan och för att jag hamnat i nåt läge som gjort extra ont. Hyfsat bekvämt var det att ligga på rygg med vänsterbenet i vinkel utåt. Men man kan inte ligga i den ställningen alltför länge för då kan man inte röra sig till slut. Jag har varit uppe och smort in ryggen med gel och hade gärna värmt på vetekudden. Fast mamma sover och microns plingande skulle ha väckt henne, så det får vara. Jag hittar ingen bra ställning med datorn i sängen heller, att sitta är SVÅRT och jag känner mig tämligen sned i hela kroppen.

Jag undrar hur Fästmöns natt har varit. Elias hade ju hög feber igår och var allt annat än stilla i sängen när han gått och lagt sig hos mamma. Gissningsvis har hon inte fått så mycket kvalitetssömn hon heller… Inte blev det populärt på hennes jobb heller när hon ringde för att anmäla vård av barn från idag. Julveckan går de flesta på knäna och många går med förkylningar och harvar. Mig är det ingen som bryr sig om ifall jag är sjuk och det är väl en fördel med livet idag. En av de få, skulle jag vilja tillägga.

Igår hittade jag ett sånt där jätteintressant jobb som jag skulle vilja ha och eftersom det var ledigt skickade jag in ansökan och CV. Annars går ansökningar och CV iväg på rutin hitan och ditan, inte särskilt inspirerande. Men tro inte att jag inte söker en massa jobb, för det gör jag! Tyvärr har jag  emellertid ingen gammal arbetsgivare som håller mig om ryggen gentomot den senaste, elaka, men jag är vuxen och klarar mig själv. Fast jag hade nog inte heller sagt nej till en miljon eller en och en halv. Gissningsvis får barnen och frun fina julklappar. Här blir det kanske sista gången barnen får julklappar av mig över huvudtaget.


De sista klapparna jag ger?

                                                                                                                                                  Nästa steg blir väl att sälja mina smycken – så kanske jag kan ta en semestertripp utomlands sen. Det hörde jag en berättelse häromdan om en som hade gjort. Först beklagat sig i en av våra kvällsblaskor över den tuffa tillvaron som ensamstående mamma som överlevt på att pantsätta sina smycken, sen lämnat bostadsrätten och åkt utomlands med alla barnen en månad. Jo jo, det var ju… motsägelsefullt, om inte annat. Men bostadsrätten kanske man inte står för som ägare själv utan låter ett av barnen göra det. Det är ju så lätt att dra in barnen i sina ”affärer”. Det är riktigt ruskigt beteende, om du frågar mig. Men det gör du inte. Detta är bara min blogg och jag skriver vad jag vill.

Jag har för övrigt också en bostadsrätt som praktiskt nog har elen som ingår i månadsavgiften. Visst skulle jag kunna sälja min bostadsrätt fast frågan är vart jag skulle bo då. Vem vill ha en arbetslös hyresgäst? Och hos Anna och barnen i Himlen finns det inte plats, där bor de redan för många på för liten yta. Det slutar väl med att jag får göra som andra vuxna barn jag känner till – flytta hem till mamma. Tror jag varken hon eller jag vill. Det hade möjligen varit ett alternativ när hon hade huset, men inte nu. Så det är bara att inse att jag inte har nån plats på denna jord. Möjligen en parkbänk. Du anar inte, CB, vad ditt skratt när jag pratade om det i höstas, gjorde ont. Men jag har ju förstått att du är en backstabber. Spelar ingen roll att jag räddade ditt jobb åt dig en gång, men det vet du ju inte. Eller nu vet du väl det, för det är många svikare från mitt förra liv som läser min blogg, har jag förstått. Jag hoppas att det bereder er en stor njutning att se mitt läge idag.

Nej, nu har jag skrivit av míg en massa skit. Kanske klarar jag att möta dagen och mamma med ett litet leende och tålamod. Idag ska vi ut på shoppingtur, inget jag ser fram emot eftersom ryggen inte mår bra av den kalla bilen eller att slänga i och ur mammas rollator. Men det får gå. Allting går. Tills jag lägger mig ner och inte vill mer. Då går det inte ens att få upp mig med pengar och ett bra och stimulerande jobb.

Read Full Post »

  1. Så beskriver jag min utsida:
    Tjock mage, stor näsa, blåblåa ögon och ett hår som aldrig vill göra som jag vill. Närsynt och stora fötter, elefantöron. Självsäker. Luvatröja, jeans och Pride-kedjan. Ganska långa fingrar och ögonfransar.
  2. Så beskriver jag min insida:
    Känslig, typ sårar du mig är du ”död” för mig. Och du vill INTE bli min fiende, jag lovar… Omtänksam, snäll, elak, rädd, orolig, osäker. Monogam. Arg och ledsen, men knasig humor. Lojal. Arbetsmyra. Ironisk. Fåfäng.
  3. Det gör jag aldrig:
    Kör bil när jag har druckit alkohol.
  4. Det gör jag ofta:
    Bloggar.
  5. Det sämsta jag har gjort:
    Jag var otrogen en gång i ett förhållande. Otrohet är aldrig OK.
  6. Det bästa jag har gjort:
    Slutade röka efter nästan 30 år.
  7. Jag avskyr:
    Rök. Folk som är okoncentrerade när de kör bil. Cyklister som tror att de har nio liv. Att diskutera politik – jag har alltid andra åsikter än ”alla andra”.
  8. Jag gillar:
    Konstruktiv kritik. Diplomati. Vänner som kan både rosa och risa och ändå finns kvar. Sudoku.
  9. Jag hatar:
    Folk som talar om för mig hur jag ska göra om jag inte har bett om råd/hjälp. Falska människor och svikare.
  10. Jag älskar:
    Anna
    . Och så böcker, förstås!
  11. På min önskelista:
    Ett jobb står överst, sen är det nog bara böcker.
  12. Fem prylar jag inte kan leva utan:
    Datorn, mobilen, böcker… Äh, kommer inte på nåt mer.
  13. Fem prylar jag KAN leva utan:
    Förstår inte frågan, kanske… kassettband..?
  14. Äter helst:
    Kryddstark mat. Pasta. Pizza. Chilibågar. Druvor. Choklad (när jag inte mår illa.)
  15. Äter aldrig:
    Kött av nöt eller gris eller inälvsmat, surströmming… öh… kommer inte på nåt mer…
  16. Dricker helst:
    Vatten. Mjölk. Kaffe. Öl. Rött vin. Champagne.
  17. Dricker aldrig:
    Dålig sprit. Dan efter.
  18. Samlar på:
    Klipp. Böcker, kanske man kan säga. Samlade på prydnadsägg en gång i tiden liksom frimärken… Äkta vänner. Positiva upplevelser.
  19. Vill jag helst ha i postboxen:
    Ett brev där det står att jag har fått ett jobb. Eller ett bokpaket! 😉
  20. Vill jag helst slippa:
    Människor som bara är nyfikna och inte har egna liv utan snokar i mitt – och som vet om att jag helst vill slippa se dem! (Varför envisas?)
  21. Skrattar åt:
    Annas tokerier!
  22. Gråter över:
    Kalla människor som har huggit mig i ryggen utan att blinka. Tårar av rörelse när den som hatat mig säger att h*n gillar mig.
  23. Blir varm av:
    Människor som visar mig omtanke. Lojalitet och när nån vågar stå upp för mig.
  24. Blir kall av:
    Falska människor som utnyttjar systemet och kringgår regler – vilket får till följd att lagar och regler hårdnar och oskyldiga drabbas. Skvaller.
  25. Hårdaste läxan/läxorna:
    Lita aldrig på nån utom den du älskar – även din bästa vän kan nämligen svika dig när du minst anar. Bli lite mer ödmjuk och se inte tillvaron i enbart svart eller vitt. Lär dig förlåta. (Jag har klarat en och en halv av dessa tre.)

Read Full Post »

Dags för veckans höjning (klimp, av guld, förstås!) respektive sänkning (fimp, äcklisch!). Here it goes:

Klimp

                                                                                                                                                        Fimp

  • En del sura servitörer i Stockholm (varför jobbar de inom ett serviceyrke egentligen?)
  • Partiernas valfjäsk för pensionärerna om sänkta skatter (som inte gör nån märkbar skillnad i gamlingarnas plånböcker)
  • Ryktesspridning (som folk tycks älska att göra om mig – är jag så himla intressant, eller vad???)
  • Mitt onda ben (som är inne på femte veckan)
  • Svikare (som lovar höra av sig och som inte gör det sen…)

Read Full Post »

Jag kan inte hjälpa det, men jag återkommer gång på gång till svikare. Den här gången handlar det om folk som bara liksom slutar höra av sig – eller som kanske hör av sig lite för lång tid efter att de kanske BORDE ha hört av sig.

Ett exempel: Jag har en kompis (!) som hade lovat att höra av sig till en annan kompis en viss vecka för att de skulle bestämma träff. Men h*n kände att det ”var lite mycket nu” och skickade därför ett vänligt men beklagande sms med frågan om det var möjligt att ses först veckan därpå. Antingen blev kompisens kompis sur eller också skitlack – eller så har h*n inget sms-vett. Svaret dröjde i flera dagar. Dagar när min kompis mådde skit för att h*n kände sig… som en svikare. Men vem var svikaren EGENTLIGEN i detta????


Jag blir lite arg.

                                                                                                                                               Ett annat exempel: Jag har en kompis till (!) som blir akut sjuk och behöver hjälp med läkarbesök, barnpassning och lite praktiskt i tillvaron. Naturligtvis kontaktar h*n sin gamla goda vän. Skickar några rader via e-post först, sen via sms i tron att vännen, som ALLTID finns där – ibland – var på språng. Några svar kommer inte, ännu efter två dagar är det ”tyst”. Jag föreslår försiktigt min andra kompis att h*n ska göra slut med vännen. Riktiga vänner finns där nämligen just alltid – och inte ibland.


”Tysta” vänner gör mig också arg!

                                                                                                                                                 Ett tredje exempel: Jag har ännu en kompis (!) som för ett par år sen uppvaktade en gemensam bekant till oss på 50-årsdagen. Med en blomma. Döm om vår gemensamma förvåning när h*n får ett mejl från ytterligare en gemensam bekant där min kompis anklagas för alltifrån allmänt löst leverne till att vara en slampa/slamp som går emellan ett gift par. Notera att mejlet INTE kom från maken/makan – utan från… 50-åringens älskare/älskarinna. En person som OFTA syns promenera i vissa trakter med fyrbent sällskap, dessutom. Hur ska h*n ha det – 50-åring eller hund? Och NÄR gav h*n sin älskare/älskarinna en blomma senast?


En blomma till nån som fyller år behöver inte betyda att man har snuskiga avsikter – men det KAN ju göra det. Om man är misstänksam…

                                                                                                                                                            Ja detta var några tillspetsade exempel ur livet. Jag tycker att en riktig vän…

  • ska vara ärlig – utan att vara plump
  • ska ställa upp om möjligt – men ändå ha rätt att säga nej
  • är en sån som ALLTID svarar på förfrågningar och som finns där när det behövs
  • inte tar betalt för sin vänskap/hjälp
  • hör av sig ibland och vill inget särskilt
  • inte sprider skvaller

Har jag glömt nåt på listan? Hur tycker DU att en riktig vän ska vara???

Read Full Post »

Dags för veckans höjningar (öl) respektive sänkningar (bröl). Inte svårare än så! Här kommer de:

Öl

  • Sol och värme (äntligen!)
  • En sittbar balle*
  • Sill och nubbe (passar så bra i majsolen!)
  • Älskade Fästmön (som jag vill ha en köksträdgård ihop med!)
  • Marabous Polka (jag är helt såld på den!)

                                                                                                                                                           Bröl

  • Svikare (jag fattar inte att jag låter mig drabbas om och om igen…)
  • Folk som inte tar ansvar (utan lägger över det på andra)
  • Att Tant har blivit ensam
  • Folk som gnäller att de inte har pengar (och så vet man att de har haft pengar och köpt SKIT för dem)
  • Arbetsmarknaden (noll jobb för mig)

                                                                                                                                                         *balle = balkong

Read Full Post »

Ett tryggt liv som utvald i Rikets sal, bakom Vakttornets muror. Jens ville vara ett Jehovas vittne och vittna om Gud. Men han prövas och ställs inför flera svåra val. Jag har just slagit ihop pärmarna på Henrik Petterssons bok Jehåvasjäveln, skänkt till mig av snälla Systerdyster i februari i år.


En modig bok!

                                                                                                                                                      Den här boken  handlar om den unge Jens som är ett Jehovas vittne. Det är ett tryggt liv i församlingen. Men så förändras Jens under tonåren. Och när han träffar Emma förändras allt! För Emma, också hon ett vittne, ifrågasätter och diskuterar. Snart ställs Jens inför flera svåra val. Så inträffar en katastrof. Hur orkar han leva vidare när han känner sig som en svikare?

Den här debutromanen är, enligt en recensent:

[…]en modig och ovanligt mogen debut om att vara annorlunda och om den stora smärtan det inneböär att omvärdera sin omvärld och tvingas svika sin familj. […]

Utdraget ovan sammanfattar något av det jag känner efter att ha läst boken. Det ÄR en modig bok! Och den handlar om att släppa taget och att fortsätta kunna och vilja leva livet trots katastrofer och trots att man känner sig som en svikare.

Jag rekommenderar boken varmt och nu, hör och häpna, ska jag dela ut betyg:


Fyra RÅÅÅSA tofflor av fem möjliga får Jehåvasjäveln!

Read Full Post »