Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Svenssons’

Klockan 6.26. Är det OK? Nej, inte ens för en arbetssökande tillika sjukling är det en vettig tid att vakna en söndagsmorgon. Och har man dessutomväldigt ont i magen känns det extra tufft.

Jag förstår inte vad det var jag vaknade av. För efter en stund kände jag en doft i rummet. En ganska stark… parfymdoft. Mig veterligen har jag ingen iförd parfym på besök just nu. Det var en märklig känsla!


Nån som sovit hos mig iförd endast denna? Nej, det tror jag inte!

                                                                                                                                                            I vart fall låg jag kvar i sängen och filosoferade* till klockan åtta. Då spratt det i såväl Piskrappsben** som högerben och jag skuttade upp för att ta min medicin som jag blir så pigg av (OCH spyfärdig…) Fy vad jag gnäller! Men som många har sagt så är detta MIN blogg och på den gnäller jag så mycket jag vill.

Det är soligt idag och ett av dagens mål borde vara att försöka sticka ut den frusna nästippen och få lite sol på den. Om bara för en liten stund… Och ett annat mål är att duscha och tvätta håret, det orkade jag inte igår. Jag blir rätt slut efter den kvart, 20 minuter det tar. Slut och trött – men blek och smal (nåja…). Mja, alltså färgen har inte kommit tillbaka och igår kväll visade min opålitliga våg på minus fyra kilo. Ibland visar den på en viktförlust på sex kilo. Men det GÖR inget! Jag har PLENTY att ”ta av”, så att säga.


Nej men ingen SÅN våg!  En PERSONVÅG. Fast den här är vackrare, tycker jag, så den får ligga kvar.

                                                                                                                                                               Idag är det söndag i stugan. En väldigt tyst söndag. Då var det än mer livat igår kväll. När jag hade lagt mig kring midnatt lät det som nån hamrade nånstans. Men det kanske var Svenssons som hade roligt med varandra så där på lördagskväll. Jag vet så lite om sånt, jag.

Det enda jag vet är att kära Fästmön kommer hit i kväll. Det hade varit mysigt att åka på marknad ute i Ulva idag, men är förstås inte att tänka på för min del. Jag sa till Anna igår kväll att jag kanske kunde komma ut och skjutsa barnen och hämta henne framåt kvällen, men det beror förstås på formen. Det går inte att lova nåt nu för tiden. I vart fall vill jag poängtera att

det går framåt. Det blir bättre. Men väldigt långsamt.

Så är det!

                                                                                                                                              *filosoferade = snygg omskrivning för ältade
**Piskrappsben = från början Onda Lårkan, men det onda spred sig från högt uppe på låret ner till halva vaden, slingrade sig som en orm – eller ett piskrapp

Read Full Post »

Melinda ur boken  Jaktsäsong av Mats Strandberg:

[…] Jag vet inte hur jag ska klara mig ur det här. Så otroligt osmidigt att slaska med grannen! Jag menar, han är jättegullig (hon säger ”jättegullig” ungefär med samma tonfall som man använder för ”bajskorv”) och det har varit roligt att leka med honom i sommar. Men han är en sommarkatt. Det är dags att åka hem till vardagen och lämna kvar honom på farstutrappan. Jag önskar bara att hans farstu inte låg vägg i vägg med min…
[…] Ibland kan jag känna mig så hemsk för att jag ser ner på Svenssons. Jag menar inte att göra det, men jag gör det ändå. Jag tycker att alltsammans verkar så poänglöst. De jobbar på Ica hela sina liv och har en spännande dag på jobbet när de får, typ, jag vet inte, bestämma på vilken hylla vetemjölet ska stå… De köper Absolute Music-skivor och blir upprörda över det som kvällstidningarna säger åt dem att bli upprörda över och de pratar knappt med varandra för de har inget att säga varandra längre och de går på stan och handlar i mysbyxor, de köper samma mat som alltid och äter den gång på gång… De verkar vara helt utan ambitioner och framtidsdrömmar, annat än att föröka sig och skaffa barn som växer upp till samma poänglösa vuxna. Det är i alla fall min fördomsfulla bild av hur de lever. Visst låter det hemskt? Jag känner mig hemsk när jag säger det. Men samtidigt verkar det vara så lätt för dem. De är förmodligen mycket lyckligare än jag, så hur kan jag se ner på dem? […]

Read Full Post »