Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Svenska Deckarakademin’

Ett inlägg om en bok.


 

Väster om friheten

I julklapp förra året fick jag av vännen FEM den andra delen i en trilogi av Thomas Engström. Men självklart måste en ju läsa den första delen först! Därför passade jag på när cdon gav mig bra namnsdagsrabatt i somras och köpte Väster om friheten. Alldeles nyssens slog jag ihop pärmarna till denna deckare som utspelar sig i Berlin.

Huvudperson är Ludwig Licht, en före detta Stasi-anställd. Nu är han konsult åt CIA. Som sådan blir han anlitad när tre amerikaner har avrättats i Marrakech. Morden har inte offentliggjorts, men en vecka senare kontaktar en kvinna den amerikanska ambassaden i Berlin. Hon säger att hon har uppgifter om morden och en väldigt speciell och eftertraktad lista över eftersökta män. Ludwig Licht får i uppdrag att skydda kvinnan och komma över listan.

Jaa… vad ska en säga om detta? År 2013 blev Thomas Engström utsedd till årets deckardebutant av Svenska Deckarakademin. Själv känner jag mig ganska kallsinnig. Det här är en typ av rå och svart thriller som inte alls har deckargåtans raffinemang. Här är det bara spioner och blodigt och väldigt osäkert vem som är fiende och vem som är vän, typ en fortsättning på det kalla kriget. Förhoppningsvis blir tvåan bättre.

Toffelomdömet hamnar på medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Bittrare än dödenDet var inte särskilt länge sen jag upptäckte systrarna och författarparet Camilla Grebe och Åsa Träff. Efterhand som jag har hittat deras böcker på second hand och loppisar om psykologerna Siri och Aina har jag köpt böckerna – och läst dem i lite fel ordning. Det funkar, men är kanske inte det bästa eftersom det, förutom de fall som skildras, handlar om Siris och Ainas egna liv också. Nu sist hittade jag Bittrare än döden hos Bok-Anna i Hamnen och den boken har jag just läst. Det är den andra boken i serien och den var nominerad till Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska kriminalroman år 2010.

Boken inleds med en brutal scen där en mamma sparkas ihjäl. Under bordet sitter femåriga dottern Tilde och bevittnar det hela. Sen hoppar vi vidare och hamnar på mottagningen hos Siri och Aina. De har fått en ny samtalsgrupp som består av kvinnor som har blivit misshandlade. Naturligtvis hänger den brutala dödsmisshandeln i boken samman med gruppen och mot slutet av boken jagar Siri och en av kvinnorna mördaren.

Man kan tro att detta är en vanlig deckare som fokuserar på mäns misshandel av kvinnor. Så enkel är emellertid inte handlingen i den här boken. Jag kan ana slutet, men blir ändå lite överraskad. Allt är inte som en tror, nämligen.

Boken är spännande rakt igenom, men stundtals kan jag bli störd av att framför allt Siris privatliv skildras så ingående. Vi läsare får däremot inte veta så mycket om Aina. Men det som är mest störande är att man så tydligt märker att det är två författare. Detta vet jag emellertid är nåt som märks mindre i de senare böckerna. Och utvecklingsbara författare gillar jag!

Toffelomdömet blir högt. Det är spännande och engagerande och det är två viktiga ingredienser i en deckare.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Den här böckerna har jag också läst i samma serie:

Någon sorts frid (del ett)

Mannen utan hjärta (del tre)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Det är dags att avslöja en vinnare. För ett tag sen la jag ut ett inlägg här där jag berättade hur glömsk jag verkligen är. Men min glömska kan vara smart – för andra och resultera i bokutlottningar!

Idag hade jag ingen medhjälpare vid dragningen, men OS-kepsen från 2008 togs fram, deltagarnas namn skrevs på lappar (totalt fem stycken) och stoppades i kepan, jag blundade, rafsade runt och drog fram en lapp…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

Den som får Val McDermids deckare Dödsdomen, nominerad till Svenska Deckarakademins pris för bästa utländska kriminalroman 2001, är… 

Ta-tara-taaaaa…

Uppsalaewa!

Det var VERKLIGEN lustigt eftersom jag nyligen har vunnit en bok hos henne!

 

Stort GRATTIS till Ewa! Och visst är det väl OK om vi strålar samman senare i juli månad för utbyte av vinstböcker – och bloggtips, Ewa???

Dödsdomen

Pocketboken är Uppsalaewas!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Deckarnas svenska landskapI morse läste jag en rätt dålig artikel i lokalblaskan om en bok som verkar vara rätt bra. Så jag sökte lite mer information på nätet om Deckarnas svenska landskap: Från Skåne till Lappland, en ganska ny antologi som Kerstin Bergman är redaktör för.

Enligt texten om boken hos Adlibris har natur- och miljöskildringarna blivit nåt som är typiskt för svenska deckare. Det är i den vackra naturen som kontrasten till mord, våld och elände blir ännu större. Vissa orter eller ställen i Sverige har sina egna deckarförfattare. Författare, som inte bara skriver spänningslitteratur utan också beskriver den lokala miljön. I den här antologin har Kerstin Bergman, med hjälp av svenska deckarexperter, samlat läsupplevelser och landskapsminnen. Totalt innehåller antologin 25 texter om våra landskap och deras deckarförfattare, några skrivna av redaktören själv, bland annat texten om Östergötland.

Kerstin Bergman är inte bara litteraturvetare och deckarrecensent, hon är dessutom ledamot av Svenska Deckarakademin. Hon skriver också en deckarblogg, CrimeGarden.

Det här verkar vara en intressant bok och den har redan hamnat på min inköpslista!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Medan mörkret fallerMedan mörkret har fallit och december månad har inletts har jag läst en riktigt ruggig bok. En bok som bland annat utspelar sig här i Uppsala för nästan på dagen 80 år sen (den avslutas den 8 december 1934). Arkeologen Anna Lihammer debuterade skönlitterärt under året med Medan mörkret faller. Och alldeles nyligen blev boken tilldelad Årets debutpris av Svenska Deckarakademin. Förlaget Historiska Media hade hela två böcker nominerade när årets bästa kriminalromaner skulle utses. (Den andra boken var ju Tyskt rekviem.)

Det är 1934. Nassarna har tagit makten i Tyskland. Det begynnande mörkret faller även i Sverige och i Uppsala. I Anatomiska institutionens källare påträffas nämligen en framstående akademiker. En väldigt död och mördad sådan. Kroppen hittas i ett likkar och har konstiga hål i huvudet. Utsedd att leda utredningen blir polisen Carl Hell från Stockholm, eftersom fallet känns lite för… delikat för Uppsalapolisen. Carl Hell har ett förflutet i Uppsala, som läsaren anar här och var under de dagar utredningen pågår…

 

[…] Uppsala var dessutom ingen plats som han längtade efter att besöka igen. Någonsin, egentligen. Särskilt inte tillsammans med dem. Kunde han komma undan Uppsala tänkte han i alla fall göra sitt bästa för att slippa dem.
‘De är idioter allihopa’, sa Carl. […]

Nej, Carl Hell har inga höga tankar om vare sig Uppsala eller sina manliga kollegor. Därför tar han med sig polissystern Maria Gustavsson till Uppsala. Maria Gustavsson, som är radikal och synnerligen intresserad av en viss läkare. En viss kvinnlig läkare.

Det är spännande att se hur författaren blandar in verkliga händelser i sin fiktiva berättelse. Hon lyckas verkligen få till en mörk och skrämmande skildring. Det är inte utan att jag tycker att Mohamed Omars novell Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet och den här boken påminner om varandra! Inte nog med att handlingarna i båda böckerna utspelar sig i Uppsala och kring Gustavianum. Båda verken innehåller ruskiga mord där gift bland annat är inblandat. Men Anna Lihammers bok innehåller också flera HBTQ-teman, som ska visa sig ha en viss poäng i handlingen.

Anna Lihammer kan verkligen bygga upp en kuslig stämning och samtidigt få med kusliga fakta om samtiden, kring rasbiologer, steriliseringslagen och synen på psykisk sjukdom, till vilken homosexualitet för övrigt räknades. Ganska snart gissar jag i vilket sällskap mördaren finns, men jag klarar inte av att lista ut exakt vem det är. Detta, tillsammans med att jag tycker att det är extra roligt att Uppsala får en prominent plats i berättelsen, (även om det ju handlar om väldigt obehagliga seriemord och tämligen fruktansvärd människosyn) ger många pluspoäng!

Toffelomdömet blir det högsta! Och Tofflan vill gärna läsa mer om Carl Hell och Maria Gustavsson!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litterärt inlägg.


 

Igår hade Svenska Deckarakademin sammanträde i Eskilstuna. På mötet utsågs årets bästa kriminalromaner.

Tove Alsterdals roman Låt mig ta din hand (Lind & Co) utsågs till årets bästa svenska kriminalroman. Motiveringen lyder:

En utstuderad och språkligt nyanserad väv av mysterium och samtidshistoria.

Jørn Lier Horsts bok Jakthundarna (Översättare: Per Olaisen; Lind & Co) utsågs till årets bästa till svenska översatta kriminalroman. Motiveringen lyder:

En originellt turnerad roman om en polismans kamp i spänningsfältet mellan katastrof och upprättelse.

Totalt var fem böcker nominerade i respektive klass. En av de nominerade var Philip Kerrs Tyskt rekviem, (Översättare: John-Henri Holmberg; Historiska Media). Läs min recension av boken här! 

Förlaget Historiska Media gick emellertid inte lottlöst vad gäller priser. Årets debutpris gick nämligen till Anna Lihammer för boken Medan mörkret faller, utgiven på Historiska Media.

 

Grattis till vinnarna!

Låt mig ta din handJakthundarnaMedan mörkret faller

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.



Uppdaterat inlägg:
Lördagen den 22 november har Deckarakademin sitt höstmöte på det 25-årsjubilerande Svenska Deckarbiblioteket i Eskilstuna. Då utses vinnarna!

 

Tyskt RekviemAtt börja läsa den sista delen av en trilogi deckare är definitivt att börja i fel ände. Men nu blev det så därför att Philip Kerrs bok Tyskt rekviem är en av fem nominerade böcker av Svenska Deckarakademin till Årets bästa utländska (till svenska översatta) kriminalromanOch just av det skälet – nomineringen – hamnade den hos mig för att läsas och skrivas om (trots att en kleptoman stulit min bäste recce-penna…) Boken är utgiven av förlaget Historiska Media.

Boken har sin början 1947 i ett sönderbombat Berlin. Förre kriminalpolisen Bernie Günther försöker jobba som privatdetektiv. Det uppdrag han får handlar om att utreda mordet på en amerikansk officer i Wien. Bernie reser dit, lättad att slippa ifrån hustrun, som uppenbarligen haft en älskare eller flera. Dessvärre är Wien ingen lugn plats. Där vimlar av alla sorters spioner – tyska, ryska och amerikanska. Dessutom nalkas det kalla kriget.

Det här är en riktigt hårdkokt deckare. Den är bitvis så hårt kokt att den påminner om Bill & Ben-böckerna och Vilda Västern – med den skillnaden att detta är kvalitetslitteratur. Språket är ibland så rakt på att man nästan skär sig på dess kanter. En bok som börjar med en entré av en man som liknar en elak gammal babiankung kan nog inte vara annat än vass.

Jag slås av hur kyligt scenerna kring samlagen i boken skildras:

[…] Det var snabbt gjort, för hennes del expedierat med nästan yrkesmässig nonchalans, som om hon givit någon ett lavemang. I samma ögonblick jag var klar begav hon sig iväg till badrummet nästan utan att ens ha fått färg på kinderna och med det använda gummit i handen som om det vore en död mus hon hittat under sängen. […]

I övrigt är detta en ganska blodig historia, full av tortyr av det groteska och otäcka slaget. Eller vad sägs om en korkskruv i nåns knä? Och när huvudpersonen träffar en person han trott blivit avrättad sveper han en vodka och utbrister:

[…] Döden klär dig, Arthur. Du ser frisk ut. […]

Lite för hårdkokt för min smak, men väldigt välskriven är mitt samlade omdöme. Högt, med andra ord!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »