Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘svartvit’

Nej, man inte hjälpa hur man ser ut, men man kan hjälpa sig på konstgjord väg. Idag ska jag fotograferas inför mitt ”gästuppdrag” som startar i morgon. Herreminje! Utan att blinka tackade jag ja till detta ärofyllda uppdrag – men sen dess kan jag meddela att mitt hår står RAKT UPP. Det STÅR rakt upp. Jag lovar! Nu är det i vart fall nytvättat, så jag får väl slänga i ett kilo klet i det så det INTE står rakt upp.

Igår upptäckte Fästmön dessutom en finne (hon är ju som bekant en fena på att hitta skavanker). En RÖD finne. Ja de är ju oftast röda, men de kan vara lite gula också. Då går de att klämma. (Är det för att gult är så fult???) Den här var definitivt RÖD. Och den satt på NÄSAN. Nu har jag klämt och klämt och klämt och kan bara hoppas att bilden blir svartvit – samma färg som min näsa nu efter min misshandel.

Varför, varför föddes jag inte lite snygg, om bara för en dag???

Nu ska jag stressa på lite, här var tio grader kallt i morse och sommardäcken är fortfarande på. Illa! Får försöka byta dem i morgon. Eller åtminstone i veckan.

Håll till godo med lite Beaker så länge. Från och med i morgon gästbloggar jag här under en vecka! Fast jag bloggar fortfarande här hemma också!

Read Full Post »

…tillika listan som jag är den ENDA bloggaren på är UppsalaListan! Man måste väl få skryta och lyfta fram sig själv – tongue in cheek 😉 För övrigt kan nog UppsalaListan bli nåt bra – så småningom. Vad jag förstår är den i ett uppstartsskede…

Dagens projekt att duscha och tvätta håret är avklarat. Snart får jag nog nåt pris för att jag är en fena på att nå mina mål. Annars har jag mest legat raklång på gästsängen och läst en fruktansvärt-annorlunda-på-ett-bra-och-roligt-sätt-bok! Och så har jag ringt mamma och lyssnat till lite snack om de otaliga kusinerna och andra.


MEH! Det där är ju INTE mammas kusiner utan min brylling Dear David och hans fru Susie. Det är ingen ordning på mina bilder…

                                                                                                                                                      Nästa projekt är att vila fram tills det är dags att slänga på sig jeansen. Jag har nämligen bestämt att jag ska åka ut och skjutsa Anna och två av barnen till de senares fader. Jag ska. Klara. Detta. Jag vill träffa barnen, även om det bara blir en snabbis och så ska jag återlämna en bok till Jerry som räddade mina nätter under sjukhusvistelsen (ja inte Jerry personligen, alltså, utan hans bok). Detta dagens andra lilla projekt innebär att jag måste vila. Men vila är tråkigt. Jag skulle vilja… Dansa, hoppa, studsa. Fast det går ju inte. Det går ju bara INTE. Så tills vidare, håll till godo med en stillbild, dessutom i svartvitt. För jag har ju HÖRT, RYKTESVÄGEN, att det är inne att lyfta fram sig själv.


Inte bara först på UppsalaListan, först i Annandalesbladet osså! 😆

                                                                                                                                                             PS Sa jag för resten att jag kan böja mensa*? Mensa är ett första deklinationens substantiv och böjs i ordningen nominativ, genitiv, dativ, ackusativ och ablativ. Det blir då i singularis mensa, mensae, mensae, mensam, mensa samt i pluralis mensae, mensarum, mensis, mensas, mensis.

                                                                                                                                                     *mensa är latin och betyder bord

Read Full Post »

På stenåldern, för så där en 20 år sen, fick jag min första dator. Det var en Macintosh, en grym liten sak som var FRUKTANSVÄRT dyr! Vi var outsiders på mitt jobb – ”alla andra” hade PC. Nackdelen var att man sällan fick hjälp när tekniken krånglade – fördelen var att man faktiskt LÄRDE sig att fixa många problem själv…


Det gick aldrig så här långt, men var många gånger nära…

                                                                                                                                                            Som så många andra uppmuntrades jag i början att spela datorspel. Ett skäl var att man skulle lära sig hantera datormusen. Det allra första spelet jag lirade – och som jag blev så fast i, att jag än idag knappt vågar starta det – var Tetris. Skärmen var svartvit, musiken rysk och när man la sig för natten såg man rutor i olika konstellationer som trillade ner framför ögonen och i huvudet hörde man elektronisk balalajkamusik.

Idag händer det allt mer sällan att jag spelar på datorn. Den där första perioden med Tetris var tuff – det var TUFFT att vänja sig av vid spelet – så att man fick nåt gjort på jobbet…


På PC:n fick sen Tetrisrutorna färg.

                                                                                                                                                          Nästa dator blev en liten bärbar Mac och den tog jag hem ibland – och spelade på. Fast då var det nåt spännande strategispel som handlade om Aladdin, om jag inte minns fel. Det gällde att klura ut en massa saker för att komma till nästa level.

När jag så småningom fick bonusbarn var ett av favoritspelen nåt mystiskt spel som utspelade sig i Egypten, bland pyramiderna. Jag tror aldrig att jag och I kom längre än till level fyra. Och då ska du veta att jag var runt 40, I ungefär sex år…


I början av 2000-talet förirrade jag mig bland pyramiderna – i cyberspace…

                                                                                                                                                             Idag kan jag IBLAND koppla av med spel som Sudoku, UNO eller Backgammon på datorn. Jag föredrar spel som inte låter för mycket och det får absolut inte ha med krig att göra. Detta därför att jag har en liten åskådare ibland som är sju år och heter Elias. Han brukar då och då spela  på en sajt på internet och en gång när jag skulle ”barnvakta” honom kollade vi in spelen där. Då fastnade jag för ett spel som jag inte minns namnet på, men det var en sorts fluffiga figurer som man skulle para ihop och när de blev minst tre föll de till marken. Lite som Tetris, alltså… Och ärligt talat… Jag HAR gått in och spelat, inte bara EN gång, utan FLERA gånger, UTAN att ha Elias att ”barnvakta”… Så jag gissar att jag delvis har fastnat i speldjävulens klor igen… Men för det mesta använder jag idag min lilla minibärbara Eee-PC med sin tiotums-skärm till annat än spel. Att blogga, bland annat. Om stenåldern och gamla datorspel…

Read Full Post »

En lång dag är slut. Det är mitt i natten, strax efter midnatt. Fästmön har fått lite födelsedagssång och ett paket alldeles nyss – mer blir det när vi har sovit några timmar.

Vi har tillbringat hela dagen i Stockholm. Trötta, frusna och ont i fötterna, men nöjda med en trevlig dag. Här får du dela den med oss!


Nya centralen i Uppsala, invigs söndagen den 11 april. Till vänster: gul bil!


Centralen i Uppsala där gammalt (till höger) möter nytt (till vänster). De två stationshusen ska vara ihopkopplade.


Anna väntar på tåget till Stockholm. Framför henne KAN det stå en medlem i ex-bandet Greta Jonsson band…


Jag läser snusk som vanligt på tåget.


En liten kjol.


Bakverk på Hurtigs. Somliga hade mycket svårt att bestämma sig för vad som skulle ätas. Andra var snikna, halade upp legitimation och frågade om man fick rabatt för att man heter Hurtig… Det fick man…


Fru Hatt och Anna kalasar på Hurtigs.


Enda sättet att få i Tofflan morötter är att ställa en morotskaka framför henne!


Två damer änglar botaniserar bland kläderna på CUM. Precis innan hade KL, en bekant från ett liv mycket långt tillbaka, ringt på min mobil…


När änglarna blev lite trötta hängde de upp vingarna på väggen och slog sig ner i närmaste fåtölj.


En svinful och snuskig slips jag såg i en affär.


Ett bokfynd jag gjorde på mitt favoritantikvariat. Men jag säger inte var antikvariatet ligger…


Vi såg en japansk utställning av svartvita foton på Kulturhuset.


Utanför Kulturhuset var det också rätt svartvitt…


Anna grejar med mobilen i mörkret. Mobilen krånglade rätt mycket, tyvärr…


En läskig rygga.


Färgglatt med rosa hatt på regnbågshår… Vem vill ha..?


Ett kort att bli glad av och åt.


Orange flip-flops är väl snudd på lika fult som foppisar???


En hemlös i ett hörn?


Stadshuset – en klassisk silhuett.


Inte alltid så lätt att komma Anna nära, men här lyckas jag!


Nallar till förbannelse i en affär…


Tittut!


Sci-fi-bokhandeln ser ut som en kiosk från utsidan, men är jättestor inuti.


Handarbete med tänkvärd text om rökning…


Anna hittade en fin bild på tre dansöser inne i favorittavelaffären.


Filosofiskt på toa.


Två stora stark medan fyra trötta fötter vilade.


I baren kunde man titta på flaskor och sig själv i speglar.


Anna är nog lite hungrig här.


Annas mat och dryck.


Min mat och dryck.


Fem stjärtar från min Maestro.


Torta och caffe.


En lång pip.


Anna letar efter nåt.


Anna letar lite till.


En gul pippi med tättsittande ögon, tyckte Anna. Jag förklarade att det var pippins näsborrar på näbben.


Vart tog Anna vägen???


Äntligen fick jag lägga upp två trötta fötter…

Read Full Post »

« Newer Posts